Olika dimensioner i det kristna budskapet

[Insändare i Dagen 170425:]

För några veckor sedan initierade jag en debatt om evangeliets innehåll här i Dagen. Min utgångspunkt var en välkänd sång, men mitt ärende var framför allt att ställa frågor som: Vad handlar evangeliet om? Är det rimligt att beskriva det kristna budskapet som ”du duger som du är”? Hur kan vi på djupet bli befriade från vår egen självcentrering, för att i stället bygga vår tro och vår identitet på Jesu död och uppståndelse för vår skull?

Debattens vågor har sedan dess gått höga. Den har också utvecklat sig i lite olika riktningar. Den katolska invändningen, formulerad av Martin Lembke, betraktar jag vid det här laget som bemött. Jag hoppas även att de människor som hakade upp sig på min hänvisning till den specifika sången, eller som gjorde sig lustiga över att ”alla sånger inte kan säga allt”, börjar förstå vad jag faktiskt var ute efter.

Korsets dårskap: det otänkbara blev verklighet

[Insändare i Dagen 170419:]

Den katolske religionsfilosofen Martin Lembke kan inte beskyllas för dåligt självförtroende. I Dagen 170406 förklarar han frimodigt att den försoningssyn som stora delar av Sveriges väckelserörelse är präglad av – med Carl Olof Rosenius och Lina Sandell som framträdande namn – är heretisk. Samma omdöme ger han om Martin Luther och Jean Calvin, eftersom det var de som i polemik mot den katolske teologen Anselm av Canterbury formulerade ”läran om ställföreträdande strafflidande”.

Mot såväl Luther, Calvin, Rosenius och Sandell skriver Martin Lembke: ”Hur än Jesus på korset möjliggjorde vår frälsning så gjorde han det inte genom att i vårt ställe ta straffet för våra synder.”

För de flesta Dagen-läsare torde detta vara ett häpnadsväckande uttalande. Det strider också mot Paulus ord om att Jesus på korset ”blev en förbannelse i vårt ställe” (Gal 3:13) och att ”Den som inte visste av synd, honom har Gud i vårt ställe gjort till synd” (2 Kor 5:21).

Debattartikel i Dagen idag

I dag publicerar Dagen en debattartikel som jag har skrivit om behovet av fler, och olika församlingar: http://www.dagen.se/debatt/martin-alexandersson-vi-behover-mer-mangfald-i-forsamlingarna-1.949953

Bakgrunden till mitt inlägg är ett som Conny Brännberg skrev och där han förespråkade att det bara finns en biblisk församlingsmodell och den är från Uppenbarelseboken där det står om:

Frågan om evangeliets väsen fortsatt viktig

[Replik i Dagen 170405:]

Som författare vet jag att kommunikation är svårt, men sällan har jag upplevt det så konkret som under den senaste veckan. I onsdags hade jag en debattartikel införd, där jag med utgångspunkt i den populära sången ”Du vet väl om att du är värdefull” lyfte frågan om vad vi menar när vi talar om ”evangelium”.

Det dröjde bara några timmar så fullkomligt kokade det på Dagens Facebook-sida. Men till min förvåning var det bara ett fåtal som ville diskutera det som för mig var den centrala frågan. Desto fler uttryckte sin indignation över att jag hade analyserat, och i viss mån kritiserat, en av deras favoritsånger. ”Hur kan du ge dig på Ingemar Olssons låt.” ”Den har betytt jättemycket för mig.” ”Vem är du att komma med synpunkter på vad som är evangelium för mig?”

Det är uppenbart att jag har satt foten rakt in i ett getingbo. Och om jag har uttryckt mig klumpigt ber jag om ursäkt för det.

Ett sant evangelium befriar till Kristus

[Insändare i Dagen 170329:]

Under vinjetten ”Så kom sången till” har vi de senaste veckorna fått följa historien bakom några av kristen-Sveriges mest älskade sånger. Själv läste jag med särskilt intresse reportaget om Ingemar Olssons sång ”Du vet väl om att du är värdefull” – en sång som hörde till de mest sjungna i min egen tonårsgrupp i kyrkan.

Det är lätt att förstå varför denna sång har blivit populär. Den har ett positivt och livsbejakande budskap, som sätter varje människas unika värde i centrum. Men det finns också något i texten som skaver, nämligen det som står i andra versen: ”Det finns alltför många som vill tala om att du bör vara si och så. Gud Fader själv han accepterar dig ändå och det kan du lita på.”

I en mening är kanske inte detta så mycket att bråka om. Det är ju sant att Guds kärlek är villkorslös! Frågan är väl mer vad vi lägger i ordet ”acceptera”. Menar vi att Gud älskar oss oavsett vad vi har gjort? Eller menar vi att vi faktiskt också är frälsta oavsett hur vi ser på våra snedsteg i livet?

Tyvärr finns det en risk att många som sjunger denna sång gör det utifrån den senare förståelsen.

Abort, samvetsfrihet och Sveriges medieklimat

Den senaste tiden har det pågått en intensiv debatt i Sveriges medier apropå barnmorskan Ellinor Grimmarks talan mot Region Jönköping i Arbetsdomstolen. Jag måste erkänna att jag förundras över de blockeringar som många ”vanliga svenskar” verkar ha just när det gäller dessa frågor. Det är som att objektiviteten försvinner ut genom fönstret så snart abortlagstiftningen förs på tal i det här landet.

I alla fall så har jag själv engagerat mig en del i frågan, konkret genom två offentliga inlägg. Det första på SvD.se, där jag argumenterar emot en professor som säger att det är lagbrott (!) att som barnmorska inte vilja genomföra abort. Det andra på Världen idags opinionsblogg, där jag reflekterar kring vad som är orsaken till ovan nämnda låsningar.

Barnmorskan har lagen på sin sida

Hur är det med självkänslan, abortvänner?

Min hållning i abortfrågan – som jag i grunden betraktar som en helt annan fråga än samvetsfrihetsfrågan – kan du läsa mer om här.

Slutreplik på Grenholms slutreplik

Micael Grenholm har nu skrivit en slutreplik i den debatt som har pågått oss emellan, och som även har engagerat ett stort antal andra personer – inte minst i sociala medier. Det är en klargörande, och på många sätt fint skriven, text. Särskilt uppskattar jag förstås den ursäkt som Micael riktar till mig i inläggets början. Apology accepted!

Grenholm reflekterar kring varför han och jag ”både kommer till olika slutsatser vad gäller en kristen syn på migration och flyktingskap samt till att vi verkar tala förbi varandra ganska ofta”. Han bedömer att detta ”kan kokas ner till (åtminstone) fyra grundpremisser där vi helt enkelt har olika syn”. Dessa premisser är:

1) Tvåregementsläran

2) Medborgares särställning

3) Acceptans av ojämlikhet

4) Vad är realistiskt

Svar till Micael Grenholm – rond 2

Under den käcka rubriken ”Ska en kristen syn på migration välkomna synd?” replikerar Micael Grenholm på min artikel i Världen idag 161230. Därmed är nivån lagd. Jag välkomnar synd, och den som inte (likt Grenholm) är övertygad om att man som kristen måste förorda fri migration från fattiga till rika länder argumenterar (som jag fick veta redan i vår förra debattvända) ”mot Gud”.

Med ett sådant utgångsläge är det svårt att veta var man ska börja, och jag har faktiskt inte tänkt upprepa allt som jag tidigare har sagt i denna fråga. I stället hänvisar jag dels till mitt tidigare svar till Grenholm, dels till detta inlägg på Världen idags opinionsblogg. Jag räknar också med att återkomma i frågan i en mer systematisk form, men då utan att ta spjärn med boken ”Jesus var också flykting”. Hur omtalad den än är (och hur lovvärd dess intention) tycker jag nämligen inte att den förtjänar den status i debatten som den i många sammanhang har fått.

Om jag här och nu utgår från Micael Grenholms replik kan jag dock göra följande kommentarer till vad han själv skriver. Men allra först några mer övergripande iakttagelser:

Juluppropet – lovvärt, men i behov av konkretion

Inlägg på Världen idags opinionsblogg:

Sveriges Kristna Råd har kommit med ett nytt upprop angående Sveriges migrationspolitik. Det är lätt att sympatisera med, och du får gärna skriva under på den nyligen upplagda hemsidan.

Juluppropet bottnar i en frustration över alla de barn och unga som kommer i kläm i dagens flyktingsituation. Så långt är allt gott och väl. Samtidigt tror jag att det hade fått en helt annan tyngd om man också hade vågat komma med en analys av hur det kommer sig att vi har hamnat där vi är. Eftersom uppropet problematiserar något som till stora delar måste ses som en ekonomisk och politisk fråga saknar jag helt enkelt de politiska förslag som skulle kunna bidra till en lösning.

Inte helt oväntat är det många med politisk erfarenhet som reagerar på just detta.

För att fortsätta läsa, gå in här.

I dag skriver jag på Aftonbladet Debatt

Det kanske förvånar vissa att jag tar till orda i en fråga som jag annars inte brukar skriva så mycket om (med några undantag, se exempelvis följande inlägg på Världen idags opinionsblogg). Men det var helt enkelt så att jag fick lite tankar angående det desperata läget i Syrien, och när jag satte mig och skrev märkte jag att det blev en artikel som kunde funka också i ett större sammanhang. Vilket den bevisligen gjorde – Aftonbladet bestämde sig efter bara någon timme för att publicera den.

Det jag försöker påtala är i grunden tre saker:

1) Läget i Syrien är desperat, och allt som kan göras för att underlätta för dess befolkning att slippa det helvete som de lever i måste rimligen vara vår medmänskliga plikt.

2) Det är fullkomligt oacceptabelt att EU, som vi nu gör, går i president Erdogans ledband – med de syriska flyktingarna som främsta påtryckningsmedel.

3) Det är ett hyckleri av stora mått att vi inte kan tänka oss flyktingläger på vår egen kontinent, samtidigt som vi betalar stora summor för just sådana läger i ett av Europas grannländer.

Identitetspolitikens återvändsgränd

Jag är vit, heterosexuell, (globalt sett) rik, kristen, högutbildad och snart medelålders man. Det gör att jag, enligt identitetspolitiken, inte kan förstå, skildra eller företräda en människa som inte jag delar ovanstående attribut med. Jag kan alltså inte som journalist skildra en muslimsk kvinnas vardag. Jag kan inte som politiker företräda en pensionär och jag kan inte som lärare förstå något om hur vardagen är om man är barn. I identitetspolitiken blir därför yttre attribut väldigt viktiga. Kön, hudfärg, sexuell läggning, geografi, rikedom och utbildning är nyckelfaktorer Mer subtila faktorer som t.ex. introverthet, depressionserfarenhet, ensambarn eller hiphoppare är inte lika tydliga – men kan existera.

SSU Stockholm hade för lite sedan en samling dit vita inte fick komma. Detta för att man menade att om man har vit hud så kan man inte förstå eller bidra till ett samtal om islam i Sverige. 

Några reflektioner utifrån Opinion live

Inlägg på Världen idags opinionsblogg:

Säsongens första program i serien Opinion live innehöll flera intressanta debatter. Det gav också en blixtbelysning av det svenska debattklimatet. Som vanligt var eftersmaken både tillfredsställelse och frustration.

Först ut var Janne Josefsson från SVT:s Uppdrag granskning och Erik Rosén från nättidningen Politism.se. Temat var Bokmässans beslut att porta den högerextrema tidningen Nya Tider.

För att fortsätta läsa, gå in här.

Intersektionalitetsteorin – ett viktigt verktyg för den nya intoleransen

Inlägg på Världen idags opinionsblogg:

Ett uttryck som på senare tid har blivit högsta mode i den akademiska världen – och därmed också på Sveriges kultursidor – är intersektionalitet. Som så ofta annars kommer begreppet från vänster, och på Wikipedia definieras det så här:

”Intersektionalitet är en feministisk sociologiskt kritisk teori och ett analytiskt hjälpmedel för att studera hur olika former av diskriminerande maktordningar samverkar i ett samhälle. …

För att fortsätta läsa, gå in här.

Queer och kvotering – the uncut version

För en vecka sedan fick jag, tillsammans med skolläkaren Anna Aronsson, en debattartikel publicerad i GöteborgsPosten. Den har redan delats mer än 2300 gånger på Facebook, vilket förstås känns roligt. Det enda smolket i glädjebägaren är att artikeln behövde kortas ned med ungefär en tredjedel. Jag publicerar därför den ursprungliga versionen här på bloggen:

Normkritik, dimridåer och Sveriges sexminister

Jag skriver denna krönika på färjan hem från Almedalen. Det har varit intressanta dagar, och som så många andra uppskattar jag möjligheten att på ett lättillgängligt sätt ”ta tempen” på Sveriges debattklimat. Mycket känns igen från det som under resten av året förmedlas via tidningar och TV, men det som särskilt fascinerar med Almedalsveckan är ändå alla möten. Dels de personliga mötena med mer eller mindre kända idealister, lobbyister och makthavare. Dels den uppsjö av paneler och intervjuer med företrädare för vitt skilda synsätt, där perspektiv kan få möjlighet att brytas mot varandra på ett sätt som annars sällan blir fallet.

Även jag fick sitta med i en sådan panel, i mitt fall med Svenska Evangeliska Alliansen som arrangör och med den fyndiga rubriken ”Fångad av en normvind”.

För att fortsätta att läsa denna krönika i Världen idag, gå in här.

Stockholm Pride och alla människors lika värde

Inlägg på Världen idags opinionsblogg:

Ebba Busch Thor ska gå i Stockholms pridetåg i sommar. För Aftonbladets reporter motiverar hon beslutet med orden: ”Jag gör det just för att stå upp för frihet, för alla människors lika värde, och för att alla ska kunna se att det finns en möjlighet att bygga ett gott liv här.”

Det finns mycket som man kan säga om detta, och mycket har redan blivit sagt – både i Världen idag och i andra tidningar. Men här och nu vill jag kommentera det som jag uppfattar som Busch Thors huvudmotivering, nämligen att stå upp för ”alla människors lika värde”.

För att fortsätta läsa, gå in här.

Brottstycken ur några tidigare debatter

Inget är nytt under solen heter det ju … Jag har tidigare diskuterat dessa frågor med Grenholm och hans vänner, och jag märker när jag läser dessa på nytt att det till stora delar är samma argument som går igen. Delar därför med mig av några väl valda delar av ett samtal som vi hade utifrån KD:s migrationspolitiska förslag i december 2015:

Först en replik till Grenholm:

Svar till Micael Grenholm

Jag och Micael Grenholm tävlar visst i att skriva långa resonerande inlägg, och jag får börja med att uttrycka min beundran för er som trots allt orkar ta er igenom våra texter.

Samtidigt är jag knappast den ende som känner frustration över Micaels tonläge. Att han beskyller mig för ”väldigt många argumentationsfel” som bara är effektiva ”på ett emotionellt plan” kan jag väl ta. Mer besvärad blir jag över att han hävdar att hans egen hållning är ”det moraliskt riktiga från ett bibliskt perspektiv” och att jag själv därmed ”debatterar … mot Gud”. Det är inga små anspråk, och de vittnar knappast om vare sig ödmjukhet eller insikt om dessa frågors komplexitet. När Grenholm dessutom avslutar sin text med att ”den position [jag] tar … är otroligt oförenligt med att följa en Herre som själv var flykting” blir det närmast övertydligt att dialog egentligen är överflödig. Grenholm vet ju bäst, och jag själv är förtappad.

Redan så här i början kan jag därför säga att jag INTE menar mig veta bäst i dessa frågor. Tvärtom tycker jag faktiskt att de är jättesvåra. Och det är just därför som Grenholms tvärsäkra och självrättfärdiga hållning provocerar mig.

Öppna gränser och fri invandring, ett försök till analys

Inlägg på Världen idags opinionsblogg:

Jag högaktar Micael Grenholm för hans engagemang för invandrare, tiggare och andra utsatta människor. Men intervjun med honom i dagens Världen idag gör ändå att jag vill problematisera några av de påståenden som Grenholm kommer med. Jag gör det för att han har blivit en så pass viktig opinionsbildare i frågor som har med migration och kristen tro att göra. Men jag gör det också för att jag menar att en del av hans påståenden – hur fina de än kan verka – riskerar att få motsatt effekt. Ett politiskt program som inte är genomförbart må låta tilltalande i många kristnas öron, men samtidigt riskerar det att skapa polariseringar som öppnar för helt andra krafter än dem som man från början hade avsikten att stödja. Idealism kan i förlängningen vara något farligt.

För att fortsätta läsa, gå in här.

40 år gammal – och ett mediaintensivt veckoslut

I dag fyller jag 40 år. Det gör man inte så ofta, så det var väldigt roligt! Särskilt festligt var det i lördags, då jag och min fru hade öppet hus i mina föräldrars villa söder om Uppsala. Där hade vi glädjen att välkomna ett stort antal släktingar, vänner och församlingsmedlemmar. Dyrbart!

Sen råkade det här även bli ett ovanligt mediaintensivt veckoslut. Dels blev jag intervjuad av både Dagen och Upsala Nya Tidning med anledning av min 40-årsdag. Särskilt det senare var roligt, eftersom jag fick möjlighet att dela en hel del även om min kristna tro i artikeln. Jag ber och hoppas att det fick bli till ett vittnesbörd runtom i Uppland!

Men jag lyckades faktiskt även få två andra publiceringar just denna vecka. I torsdags på den amerikanska opinionssajten Stream.org, där jag skrev om Sverige som ett avskräckande exempel i fråga om queer och normkritisk pedagogik. Och så i dag på Nyheter24, där jag skrev om bristerna i den svenska sex- och samlevnadsundervisningen.

Här på EfterKristus brukar jag inte lägga ut alla de artiklar som jag skriver i min roll som talesperson för NfS (Nätverket för samlevnad och sexualitet). Detta för att NfS är ett religiöst och politiskt obundet nätverk, medan EfterKristus fokuserar på det kristna lärjungaskapet. Men för den som vill uppdatera sig om vad jag skriver och har skrivit i NfS-rollen är det bara att gå in här och kolla.