Frihet och frid på helgens ungdomsledarkonferens

I helgen har jag varit på ungdomsledarkonferensen Kallad i Linköping, där jag också var en del av ledningsgruppen. Planeringen började redan för 1 ½ år sedan, och självklart har vi hämtat viss inspiration från våra ekumeniska barnledarkonferenser. Någon kopia av dessa var det dock inte tal om, och de organisationer som stod som inbjudare var EFK, Equmenia, Frälsningsarmén, Pingst Ung, Salt och SAU.

Vi som leder dessa organisationer (i mitt fall: ledde) har funnit varandra utifrån att vi ser att vi står i så många liknande utmaningar och behov, men också utifrån att vi står varandra nära i våra hjärtan.

Enheten i Kristus

Krönika i gårdagens Hemmets Vän. Bibeltext: Joh 17:9–11.

Vi lever i ekumenikens tidevarv. Kristna från olika traditioner har fler och större utbyten med varandra än kanske någonsin tidigare. I delar av den unga generationen har de tidigare så viktiga samfundsgränserna i det närmaste suddats ut. Man är med i en kristen gemenskap för att man trivs och känner sig hemma – något som långt ifrån alltid betyder att man har koll på den teologi som råder i sammanhanget i fråga.

Evangelietexten för den här söndagen både uppmuntrar och utmanar oss i denna situation.

Tacksamhet efter barnledarkonferensen

Barnledarkonferensen i Jönköping är nu slut. Det har varit en fantastisk helg med mängder av nya erfarenheter och intryck. Och en hel del jobb förstås! Men det är verkligen något speciellt med denna konferens. Inte bara för att det är en av Sveriges största kristna ledarkonferenser – 1400 personer inklusive volontärer, och då fick vi säga nej till flera hundra som hade velat komma – utan också av en rad andra skäl: