Vi behöver andeinspirerat mod att bli ännu mer kreativa, våghalsiga och pionjära i vårt sätt att tänka nya församlingar för nya människor och utforska nya sätt att vara kyrka.
När jag var barn var vi ofta och lekte på en lekplats som precis som de flesta andra lekplatser på sjuttiotalet härbärgerade en karusell. Vi barn brukade turas om att sätta fart på den runda snurrande platformen och de andra som satt på tävlade om vem som kunde sitta kvar längst utan att hålla i sig. Även om man spjärnade emot och försökte göra sig så tung som möjligt blev det till slut omöjligt att bara sitta kvar. När centrifugalkraften grep tag i hela kroppen hade man inte längre något val utan slungades ut med en väldig fart i tangentens riktning och landade i gruset inte så sällan ovanpå någon annan som redan farit av. Den som suttit kvar längst blev inte så sällan ertappad med att ha fuskat och klamrat sig fast. Nu undrar du kanske vad centrifugalkraften har med oss i kyrkan att göra?
Ty, så älskade Gud världen att hans kärleks centrifugalkraft sände sonen hit. Gud blev människa och landade i gruset. (mer…)