Frågelådan

Om du har frågor, tips på intressanta ämnen eller andra förslag på hur vi kan utveckla denna sida, tveka då inte att skriva det i rutan här nedan och droppa det till oss!

Om du har frågor av mer intellektuell/filosofisk karaktär, eller om du undrar något om svåra ställen i Bibeln och liknande, vill vi tipsa om att gå in på CredoAkademins hemsida och kolla.


kommentarer
  1. Stefan skriver:

    Det står i Matt 5:19 ”Den som upphäver ett enda av buden, om så det allra minsta, och undervisar människorna så, han skall räknas som den minste i himmelriket. Men den som handlar och undervisar efter dem skall räknas som stor i himmelriket.” Vilket är det minsta budet? Det står i Matt 11:11-12 ”Sannerligen, ingen av kvinna född har trätt fram som är större än Johannes döparen, men den minste i himmelriket är större än han. Sedan Johannes döparens dagar tränger himmelriket fram, och somliga söker rycka till sig det med våld.” Finns det något samband mellan dessa texter. Jag menar: ”den minste i himmelreiket” Hur tolkar du? Guds frid

  2. olofedsinger skriver:

    Hej Stefan! Tack för din fråga! Som jag uppfattar det är Jesu formulering i Bergspredikan mest retorisk. Poängen blir då densamma som i vers 18: att ”inte en enda bokstav” (”inte ett jota”) i lagen ska förgå. Alltså: även om Jesus som Guds son uppfyller lagen ska hans agerande inte tolkas som ett upphävande eller ifrågasättande av lagen. Den är fortfarande Guds ord – även om vi i det nya förbundet inte behöver hålla oss till alla detaljföreskrifter i GT:s bud.
    När det gäller orden om Johannes döparen så tänker jag att det mer handlar om att det förbund han banade väg för – men inte själv var en del av – var ”större” än det gamla. Johannes döparen var den störste av profeterna, men till skillnad från oss som tillhör det nya förbundet var han inte en del av Jesu tjänst här på jorden.
    Svaret på din fråga tycks därmed vara nej – det finns inget tydligt samband mellan dessa båda uttryck. Men båda texterna handlar ju om övergången mellan det gamla och det nya förbundet.

  3. Emma skriver:

    Hur skulle tolkning av bibelns skapelseberättelse se ut om den var bokstavlig respektive bildlig?
    Tacksam för svar!

  4. olofedsinger skriver:

    Hej Emma!

    Du är sannerligen inte den enda som ställer sig denna fråga! Det finns många tänkbara svar … Personligen tänker jag så här:
    • Grundfrågan är vad vi tänker oss att skapelseberättelsen är skriven med för syfte. Är den tänkt att besvara frågor av mer naturvetenskaplig art, eller är den tänkt att besvara frågor av teologisk art? Det ena behöver inte utesluta det andra, men när vi ställer oss frågan om vad en ”bokstavlig” tolkning skulle betyda blir det ju nödvändigt att ställa sig frågan om vad texten från början är tänkt att säga. (För egen del tror jag att Bibeln är sann i allt vad den påstår, och då blir det ju väldigt relevant att veta vad den faktiskt påstår i exempelvis frågan om skapelsen …)
    • I stället för uppställningen ”bokstavlig-bildlig” skulle jag därför föredra ”historisk-teologisk”. Min grundsyn är helt enkelt den att skapelseberättelsen aldrig hade till syfte att ge en historisk/naturvetenskaplig skildring av hur skapelsen gick till. I stället hade (och har) den till syfte att ge en teologisk skildring av skapelsen.
    • Det teologiska budskapet ser vi då i exempelvis följande:
    – Det är Gud, inte slumpen eller en massa olika gudar, som har skapat världen.
    – Gud kan skapa ur tomma intet. Han behöver inte något särskilt ”arbetsmaterial” för att kunna skapa. (I motsats till exempelvis evolutionen.)
    – Himlakropparna skapas först på fjärde dagen, vilket är en tydlig kontring av alla de religioner som har tillbett solen som livets ursprung.
    – Människan skapas på sjätte dagen, som ett uttryck för hennes (vår) unika ställning i skapelsen: att vi är Guds avbilder.
    • Som synes är detta inte bara ”bildliga” iakttagelser utan viktiga (teologiska) sanningar. Jag tror förstås att de också sammanfaller med en historisk sanning (Gud är verkligen skaparen av himmel och jord), men det innebär ändå att det finns frågor som vetenskapen ställer som 1 Mos 1 inte ger oss något svar på.
    • Antagligen kan man ändå säga att en mer ”bildlig” tolkning av skapelseberättelsen gör det lättare att tro på exempelvis evolutionsteorin. Men självklart inte som enda förklaring till skapelsen, eftersom evolutionen inte ger någon som helst förklaring till jordens ursprung (evolutionen kan som sagt inte skapa ur intet). Personligen tror jag f ö inte på evolutionsteorin ö h t, i alla fall inte som förklaringsmodell till hur huvudgrupperna av djur (och människor) har uppkommit. Alltså: evolutionen kan förklara varför det finns många olika hundraser, men inte varför det finns hundar. Detta bygger jag dock inte främst på Bibeln, utan på en granskning av de vetenskapliga fakta som brukar föras fram till förmån för evolutionsteorin. Jag anser helt enkelt inte att dessa håller!

    Hör gärna av dig om du vill ställa någon följdfråga till allt detta!

  5. malin skriver:

    Hej! jag skulle gärna vilja ha svar direkt på min fråga om det är möjligt! :) Hurudan syn har kristendomen/bibeln på barnarbete?

    • olofedsinger skriver:

      Hej Malin!

      Martin har ju skrivit om detta, och även fått så många som 30 kommentarer, på denna flik. Men grundläggande kan man väl säga att Bibeln motsätter sig all orättfärdig exploatering av andra människor, inklusive barn. Samtidigt har det i alla tider varit självklart att hela familjen behövt dra sitt strå till stacken för den gemensamma försörjningen – inte minst i bondesamhället. Just detta är också Martins poäng: ”barnarbete” är inte alltid negativt i sig, medan barnslaveri och barnarbete som på ett orättfärdigt sätt håller barn från skolgång är det och därför bör motarbetas. Typ …

  6. Henrik skriver:

    Jättefin sida!
    Tycker att tänket om framtiden är kraftigt underdimensionerad i vår tid.
    Storgillade inlägget om Bibelns betydelse för en lärjunge.
    Skriv gärna något bra inlägg om framtidens betydelse för en lärjunge!
    Tack i förväg!!

    • Martin Alexandersson skriver:

      Hej Henrik och tack för uppmuntran!
      Vi tar med oss ämnestipset och får se vem utav oss som nappar.
      Frid!
      Martin

  7. Henrik skriver:

    Tack!!
    Skulle gärna se att ni skapade en sida på facebook och lägger ut era ”produkter” där. Kanske redan är på gång. Kollade men hittade inget ”efterkristus” ännu.
    Guds frid tillbaka!

  8. Johan Landström skriver:

    Hej! Jag har förstått att några av er som goda lutheraner är anhängare till tvåregementsläran. Det skulle ju onekligen vara praktiskt om den är sann, men vilka argument finns för det? I ert svar kan ni ha i bakhuvudet att jag i stort delar uppfattningen som presenteras i den här artikeln: http://kristenunderjord.files.wordpress.com/2009/04/rom13.pdf

    Jag uppskattar verkligen er blogg, Gud välsigne er!
    Johan

    • olofedsinger skriver:

      Hej Johan!
      Detta är egentligen ett av Martins expertområden, men jag kan ju ändå börja med att ge ett svar med fokus på frågan om militärtjänstgöring. Jag gör det helt enkelt genom ett citat ur min bok ”Krigen i Gamla testamentet. Ett försök att förstå”. Håll till godo! (Vi kan ju se det som första ronden …)

      När jag gick i trean på gymnasiet fick jag en kallelse med posten där jag uppmanades att mönstra inför kommande militärtjänst. Eftersom jag var fysiskt och psykiskt frisk hade jag bara två möjliga sätt att förhålla mig till kallelsen. Antingen måste jag säga vid mönstringen att jag av religiösa skäl inte kunde tänka mig att ta livet av en annan människa, eller så måste jag ställa mig till förfogande som värnpliktig. Det blev det senare, och jag fick tio månader som sjukvårdargruppchef på I1 utanför Stockholm.
      Anledningen till att jag valde att göra militärtjänst var flerfaldig. För det första är jag övertygad om att ett någorlunda starkt försvar kan fylla funktionen av att avskräcka en eventuell fiende från att angripa vårt land över huvud taget. Ett sådant försvar – som alltså i grunden har till syfte att undvika krig (jfr Neh 4:11-20) – kan jag själv bidra till genom att gå den utbildning som till för några år sedan var obligatorisk för alla myndiga svenska män.
      För det andra är jag så präglad av den lutherska tvåregementsläran (1) att jag tror att även den som är kristen kan vara kallad att engagera sig i det så kallade ”världsliga regementet”. Även som kristen kan jag med andra ord ha en uppgift att fylla inom polis-, domstols- eller försvarsväsendet – och därmed också vara nödgad att ibland använda våld.
      Sist men inte minst har jag svårt att frigöra mig från tanken att det vore osolidariskt av mig som kristen att begära att människor som inte delar min tro ska riskera liv och lem för att skydda mig och min familj, samtidigt som jag själv ägnar mig åt bekvämare sysslor.
      Krig är inte roligt. I mitt fall var inte heller militärtjänsten särskilt upplyftande. Men jag är ändå av den övertygelsen att varje självständig stat måste ha rätt att försvara sig i den händelse den blir angripen. Utan denna principiella rättighet saknas nämligen en av grundförutsättningarna för denna stats långsiktiga existens. (Eller snarare: den bygger på att alla dess grannar är fredligt sinnade.) Peter Craigie skriver:
      ”Varje stat grundas och upprätthålls uteslutande genom våld; våld kan manifestera sig på många olika sätt, av vilka krig bara är ett, men krig är kanske den viktigaste manifestationen av våld när det gäller en stats fortsatta existens. Så snart en stat har blivit grundad måste den ha rätten att försvara sig själv för att överleva. Att förmena den denna rättighet vore detsamma som att ta bort möjligheten för dess fortsatta existens.”
      Inte minst i Israels historia kan vi se exempel på detta. Israel var på Gamla testamentets tid ständigt hotat av sina grannar, och skulle snabbt upphöra att existera om inte rätten till självförsvar hade funnits. Därför kan vi också flera gånger i Gamla testamentet läsa att Gud gav klartecken för väpnat motstånd när israeliternas säkerhet var hotad (se 4 Mos 21:1-3; 21-35 m fl).

      (1) Mycket kortfattat går denna ut på att vi i det ”andliga regementet” (kyrkan och missionen) bara får använda oss av de principer och metoder som finns föreskrivna i Guds ord, medan vi i det ”världsliga” regementet (samhället) kan behöva använda också metoder som vore förkastliga i samband med utbredandet av Guds rike. När jag säger detta är jag väl medveten om att en del av mina läsare reagerar negativt. ”Detta luktar kompromiss lång väg”, säger vissa. Andra flikar in att det faktiskt var denna lära som avhöll många tyska lutheraner från att ingripa mot nazistregimens övergrepp under Andra Världskriget. Utrymmet här räcker naturligtvis inte till för att bemöta dessa invändningar till fullo. Låt mig bara säga att det inte finns något nödvändigt samband mellan att bejaka läran om de två regementena och att leva moraliskt klandervärt och/eller att ha överseende med sina myndigheters maktmissbruk. Så här i efterhand är de flesta lutherska teologer överens om att de tyska lutheranerna helt enkelt missförstod tvåregementslärans intention, något som understryks av att deras norska trossyskon använde precis samma lära som argument för att bekämpa den tyska ockupationsmakten. (Den norske ärkebiskopen hänvisade bland annat till Luthers ord att ”om kusken blir galen måste man ta över tömmarna”.) I en fallen värld behöver vi alltid vara öppna för ett visst mått av civil olydnad. Men det hindrar inte att polis, domstol och militär när de sköter sitt jobb utför en både god och viktig samhällsinsats – trots att de i denna roll inte alltid kan ”vända andra kinden till”! (Se vidare Rom 13:1-7.)

  9. Johan Landström skriver:

    Förstår jag dig rätt så ger du argumenten:
    1) Ett försvar avskräcker en eventuell fiende från att anfalla vårt land.
    2) Du är starkt präglad av tvåregementsläran. (Cirkelresonemang? ;) )
    3 Det vore osolidariskt av mig som kristen att begära att andra försvarar mig och min familj om jag inte själv också ställer upp.
    4) Ett försvar är förutsättningen för en stats långsiktiga existens
    5) Eftersom Gud tillät militärt försvar i det Gamla förbundet gör han det också i det Nya.

    Jag är inte helt övertygad om att jag står för allt jag kommer säga nedan, men ungefär såhär skulle förmodligen en pacifistisk anabaptist svarat.

    Rond 1… Fight!
    1) Det är sant att ett försvar har en viss avskräckande effekt från anfall. Men om vi inte hade haft försvar kan det omöjligen bli krig eftersom vi inte skulle ha några vapen att kriga med.
    2) Inget argument, men jag vet att du helt enkelt kopierade direkt från din bok =) Bra bok förövrigt
    3) Helt sant. Men frågan är varför jag ska försvara mig och min familj med dödligt våld överhuvudtaget när Jesus ju uppmanar oss att älska våra fiender och vända andra kinden till? Vi tror trots allt på en uppståndelse och Jesus uppmanar oss också att inte vara rädda för dem som kan bara kan förstöra kroppen.
    4) Frågan är väl varför jag tycker det är viktigt att bevara den stat jag lever i. Den fanns ju inte för några hundra år sedan. Förresten kan kan jag ju lika gärna ha tex Ryssland som överhet som Sverige.
    5) I det gamla förbundet ingick ett fysiskt landområde. Det försvarades bland annat med militär men framförallt av Gud själv. Ett flertal gånger uppmanas Israeliterna att inte förlita sig på på egen styrka eller allianser med omliggande makter. Gud vann Israeliternas förtroende genom att visa att man segrade om man höll sig till honom. I det nya förbundet visar Gud genom Jesus att han kan vinna även genom förlust och död. Som kristna är vi medborgare i ett rike som inte är av denna världen och inte försvaras av människohand. Detta är det rike som vi är kallade att vara lojala mot.

    På nåt sätt tror jag ju också på två regementen. Kyrkan och överheten. Jag ser bara ingen stans i Bibeln att vi som kristna ska vara en del i överheten. Gud står ändå över den och kan ändå verka genom den. (Rom 13) De första tre hundra åren var det dessutom förbjudet att som kristen vara militär eller polis. http://helapingsten.wordpress.com/2009/09/05/krig-del-3-kyrkofadernas-pacifism/

  10. olofedsinger skriver:

    ☺ Roligt att få bryta tankarna lite mot varandra! Som du själv noterar var mitt inlägg inte komplett, utan just ett utdrag ur min bok (som f ö just sålt slut på förlaget!). Du har uppfattat mig hyfsat. Dock är det lite orättvist att kalla mitt försvar för tvåregementsläran för ett cirkelresonemang – jag skulle snarare säga att det är den som gett mig bäst hjälp att sortera de olika parametrar som ingår i denna fråga, och som jag (om än alltför kortfattat) redogör för här. Angående krigen i GT så är jag ju helt på det klara med att omständigheterna är olika i gamla och nya förbundet. Men på något sätt blir det ju ändå en signal att Gud använde sig av krig i GT – det är liksom inte helt ”utanför kartan” i Guds värld …

    När det gäller dina egna punkter är det nog bra att du garderar dig … ☺ Här kommer rond 2!
    1) Nej visst. I den bästa av världar. Men vi lever i en fallen värld – inte i Guds rike!
    2) Tack!
    3) Visst. Men är du verkligen beredd att praktisera detta i alla lägen? Här talar vi ju inte om martyriet, utan om meningslöst civilt motiverat våld. Att låta sig själv och sin familj bli kanonmat …?
    4) Det skulle du nog inte säga om du var bosatt i Karelen … Eller Afghanistan eller Tjetjenien!
    5) Amen broder! Just detta är poängen med tvåregementsläran. I Guds rike (kyrkan och missionen) är det bergspredikan rakt av som gäller. Som upprätthållare av det civila samhället behöver jag dock tillämpa andra principer (även om jag som privatperson i det civila också är kallad att vända andra kinden till …)

    Din slutsats blir väl i och för sig att du delvis håller med mig? Men här tänker jag också på kristna som Paulus talar om som är anställda vid kejsarens hov – och andra personer som bevisligen var högt uppsatta även i det civila. De måste ju tjäna utifrån sina ämbeten. Och soldaterna som kom till Jesus blev faktiskt inte uppmanade att lämna sitt yrke … Även om jag är med på att det knappast var någon given karriärväg för en kristen på 200-talet! ☺

  11. Johan Landström skriver:

    Ja! Jag skulle uppskatta en längre utläggning kring detta också. Kanske ett par bloggposter?

    Så… rond 3
    1) Nej! Inte i de bästa av världar. I de bästa av världar skulle inte en fiende attackera. I de bästa av världar skulle vi inte ens ha några fiender. Det jag menar är att om vi inte har ett försvar så innebär ett anfall från en fiendemakt inte krig eftersom vi inte kan försvara oss. Vi ger upp direkt och lämnar ifrån oss makten. Detta är dock inte ett särskilt troligt scenario eftersom alla i Sverige inte är kristna. Hade jag inte varit kristen hade jag förmodligen också förespråkat ett starkt försvar, eftersom jag då hade ansett att ett gott liv här på jorden är ett lugnt och säkert liv isolerat från lidande och nöd. Nu är jag ju dock Kristen och menar därför att ett gott liv är ett liv i Kristi efterföljd. Hans liv var allt annat än lugnt och säkert. Han levde utblottad och avrättades som hädare och upprorsman.
    Ponera att hela Sveriges befolkning skulle vara kristna. Skulle det inte då vara BRA att vi blev invaderade eftersom vi då skulle ha möjlighet att vittna som tjänare för våra nya herrar?

    2) Varsegod!

    3) Förmodligen inte i nuläget. Men så har jag ju heller inte fått någon grundlig undervisning i detta. Att ta sin tro på så stort allvar att man kan tänka sig dö för den är ju inte direkt uppmuntrat i svensk kristenhet.
    Varför är det inte ett martyrium? Det är väll verkligen att vittna för en tro på ett annat rike och en uppståndelse om man är beredd att offra sig själv och sin familj för att vara lojal mot Jesus. Var inte detta ofta konsekvensen av att kristna vägrade delta i kejsarkulten i romarriket? Riskerade man inte hela sin familj?
    Jag hänvisar än en gång till Micaels blogg: http://helapingsten.wordpress.com/2009/09/19/krig-del-5-en-bevapnad-man-anfaller-din-familj-%E2%80%93-vad-gor-du-da/

    4) Nej, jag tycker såklart att Sverige är en trevligare överhet än Ryssland i nuläget. Men de kristna soldaterna i Ryssland. Ska de vägra invadera Sverige om de får den ordern? Ska de till och med hjälpa Sveriges försvar genom att döda sina befälhavare? Eller ska de lyda sin överhet?
    ”Jesus har inte lovat oss att vi alltid ska få leva i en demokrati, men han har sagt att vi alltid ska vara trogna honom.”

    5) Vad innebär det då att vända andra kinden till och älska sina fiender? Är det helt enkelt att inte hämnas själv utan anmäla till Polisen? ”Också syndare handlar så…”

    Angående krigen i GT: Nej, att använda sig av krig är uppenbarligen inte helt utanför kartan i Guds värld. Men nu har han kallat oss till ett rike som inte är av denna världen. Ett annat rike än Svea rike och Ryssland. Och det är inte fiender av kött och blod vi har att strida mot. Jag tror inte det är vår sak att försvara andra riken än detta. De kommer och går. När Jesus blir frestad av djävulen i öknen får han erbjudandet att få alla världens riken. Dessa verkar alltså vara under djävulens makt.
    Jag undrar hur de kristna som var anställda vid kejsarens hov undvek att delta i kejsarkulten… och vilka var de andra som bevisligen var högt uppsatta i det civila?

    Som sagt, kul att bryta tankarna mot varandra i detta.

    Guds välsignelse!

  12. olofedsinger skriver:

    Tack, broder! Jag gillar många av dina resonemang. För egen del är jag hängiven förespråkare av kyrkan och oss kristna som motkultur i denna fallna värld. Jag utmanas, men gläds också allt mer, åt vår Herres undervisning i Bergspredikan. Samtidigt tycker jag att brytningen mellan Guds och världens rike (andliga och världsliga regementet) är svår att hantera, och har där funnit en vila i huvuddragen av det lutherska förhållningssättet. Dock är det viktigt att denna typ av samtal får fortsätta. Om jag är rätt underrättad kommer även Martin att blanda sig i leken rätt snart, men då på ”ordinarie bloggplats”. Allt gott!

  13. Kerstin skriver:

    Hej Olof. Tack för jätte bra inlägg till RFSU. Stå starkt bakom er och heja på men vill också hjälpa till. Går det bra om jag fortsätter på engelska…det går lite bättre för mig, om inte får du gärna höra av dig så skriver jag om på svenska ;).
    I think you have done a wonderful job in your reply and also challenge to the church. I have been saying for a few years if the church does not start speaking about this then we will lose our christian young people as well as they have struggles in this area too of course. So now I am doing something about this. I attended a month long seminar in Hawaii this year with YWAM (UMU) and was so blown away by all the information. What has been so exciting for me as I have continued to research is the vast information that is coming out scientifically to prove what the Bible has been saying all along is so profoundly true. How our brains respond to sex and what happens when we have multiple partners… we can fool ourselves but not our brains… and the consequences of these kind of behaviours we see everywhere in our society today.
    I have been teaching this in Europe for a while now and am excited to see the freedom that comes to the young people as they understand their identity in Christ, and how it is connected to our sexual wellbeing. The one affects the other and if we do it the way the world tells us we end up breaking down both.
    I would love to talk over the phone or even skype, maybe meet up if we live anywhere nearby. If this is something we can work together to see Swedens young people strengthened, hallelujah!

    • olofedsinger skriver:

      Intressant att höra, Kerstin! Jag är alltid intresserad av vetenskapliga fakta som hjälper oss att fungera på bästa sätt både relationellt och sexuellt … och tror ju verkligen att detta ligger helt i linje med vad Bibeln har att säga i dessa frågor. Vi kan väl se om det är läge att höras mer direkt. Men en start kan ju vara om du har lite material som du vill maila över?

  14. Magdalena skriver:

    Hej! Måste säga att jag verkligen uppskattar denna blogg.
    Jag är barndöpt och konfirmerad EFS.are men för tillfället aktiv i en pingstförsamling (inte medlem dock). Dopfrågan blir därför aktuell lite nu och då, och jag kan sakna undervisning i denna. Jag vill inte döpa om mig, men ibland kommer tvivlen på om mitt dop är ett ”riktigt” dop eller hur jag nu ska uttrycka mig. Misstänker att jag inte är ensam om dessa funderingar, så om man får önska ett ämne så skriv gärna om detta.

  15. ollgus59 skriver:

    Hej. Jag var intresserad av att lyssna till ditt föredrag om helvetet. Är det bara via min mobil det inte funkar? Det ser inte ut som om den norska sidan verkligen länkar till en ljudfil. Inte heller via er bloggs länkar kommer man till någon ljudfil vad jag kan se.

    Annars tackar jag för en fantastisk blogg som ger mycket inspiration. Gud välsigne er.

  16. Undrande skriver:

    Jag har just lyssnat till det ovannämnda föredraget ”Kan man tro på ett helvete”. Jag har några frågor och funderingar kring detta ämne:

    1: Dels talar Bibeln om en dom då mänskligheten en dag ska skiljas som fåren från getterna. Samtidigt är det ju vår kristna tro att direkt när en människa dör kommer hon/han till himlen eller helvetet. Det där är svårt att få att gå ihop, tycker jag. Kommer en kristen till himlen direkt efter döden? Eller får alla döda vänta någonstans på domen?

    2. ”Vi ska alla träda fram inför Kristi domstol”, sägs det i Bibeln (och du citerar det ordet i ovannämnda föredrag). Men vad händer med de 37 000 människor som varje år i Sverige dödas redan i moderlivet (genom aborter)? Dessa människor fick aldrig födas, aldrig fick de en chans att välja ont eller gott, att ta ställning för eller emot Gud. Hur kan de dömas?

    3. Det talas i Bibeln om hur människor ska uppstå från sina gravar. Men många döda kremeras och deras aska har spridits ut på olika ställen, andra har dött i skeppsbrott och kanske blivit uppätna av hajar, andra har varit döda i tusentals år och deras gravar finns inte längre kvar. Kort sagt, alla döda har ingen grav att uppstå från. Kommentar?

    Mycket svåra frågor – men jag vill gärna höra om du har några svar på dem.

    • olofedsinger skriver:

      Hej! Det är bra frågor som du ställer. Angående 1) tänker jag så här: När en människa dör upphör tid och rum för henne. Oavsett om hon väntar kort eller länge på den yttersta domen kommer hon därför att uppleva det som att hon går rakt in i mötet med Jesus. Särskilt i GT talas det också om dödsriket (sheol) på ett sätt som avviker något från NT:s undervisning om helvetet/gehenna. Så det är möjligt att sheol är uttrycket för ett slags ”förvaringsplats” i väntan på domen, medan vi efter domen kommer att hamna antingen i Guds rike eller i gehenna.
      Angående de aborterade fostren så tror jag faktiskt att de kommer till himlen. Helt säker kan jag förstås inte vara, men rimligen måste det bli andra förutsättningar för en individ som aldrig har haft chansen att leva (och då göra både ont och gott). Ganska många förebedjare har också fått profetiska bilder av aborterade barn som väntar på sina föräldrar i himlen; nu kan vi inte bygga läror på profetiska bilder, men något slags indikation får vi ju ändå genom dessa.
      Angående 3) så är även detta något som många har funderat på genom tiderna. Här kan jag bara luta mig mot Bibelns löfte att alla ska uppstå (Johannes nämner specifikt dem som dött i skeppsbrott och liknande i Upp 20:13). Utifrån Paulus undervisning i 1 Kor 15 innebär detta också att alla som kommer till himlen ska få särskilda ”uppståndelsekroppar” som har någon form av likhet med våra jordiska kroppar, men ändå är helt annorlunda. Återstår att se vad detta kommer att innebära! :)
      Fortsätt gärna att fråga, men detta var några korta ansatser till svar …

  17. Rebecka klingvall skriver:

    Hej!
    Jag kom in i tron 2013 genom en vision. Efter detta blev jag andedöpt innan jag döptes i vatten, talar i tungor den dagen men hörde Guds röst innan dess. Citerar texter ur Bibeln som jag ej har läst mycket i. Har nu fått drömmar som jag skulle vilja tala om. Har även fått en dröm att jag är Guds son (Jag är kvinna) och världens slöjor har han bränt framför mina ögon och det är som att vakna upp i Matrix med en värld med illusioner. Två olika soldater kom fram till mig, och jag förstod att det var änglar, en gav mig ett svärd och en gav mig Guds ord som en ljusstråle rakt på huvudet WHAM! Sedan kom det ett lejon med en krona och han satte på sig sin kape/kappa på mig. Sen hörde jag att jag är i guds armé och att Gud förbereder sina soldater. Mina händer sattes i eld för att göra mirakel i Hans NAMN (Jesus) vilket var viktigt att förstå att jag inte skulle ta åt mig äran. Googlade detta och kom till eran hemsida! Vill ha några som förstår mig!! Var god och skriv MVH Rebecka

    • olofedsinger skriver:

      Hej Rebecka!
      Tack för att du delar detta med oss! Det är märkliga händelser du vittnar om … Jag är mycket öppen för att Gud kan tala till oss i drömmar och visioner. Att han kallar/rekryterar soldater till sin armé i det här landet stämmer också väl med min bild av läget. Skulle möjligen vilja prata mer om hälsningen att du är ”Guds son”. I en mening är ju detta helt sant, för genom tron har vi adopterats in i Guds familj med arvsrätt till det himmelska arvet. Vi är alltså ”Guds söner” i denna specifika mening. Men som du själv skriver längre ner är det som Herren gör med oss tänkt att förhärliga hans namn (Jesu namn) och inte oss själva – vilket är oerhört viktigt om vi ska kunna hålla oss kvar på ”den smala vägen”. Om du vill höra av dig och prata mer kan vi gärna växla till mailen. Du når mig på familjen.edsinger@gmail.com.

  18. Veronika skriver:

    Hej Olov!

    Hittade hit via världen idag – läste ditt senaste inlägg om sexualitet i skolan och ville bara säga: Tack! Tack för att du på ett så tydligt och klokt sätt bemöter denna fråga. Jag har länge varit bekymrad över utvecklingen hos dagens unga; och tror precis som du att det inte är bra och sunt att introducera såndant som norm i tidig ålder. (Jag tror inte man ska göra det alls, men för de som vill föra informationen ut så borde man vänta tills barnen är vuxna isåfall. ) Det är helt fruktansvärt att låta internet med allt som finns där vara normen. Jag har också, läst på flera forum/ställen precis det du beskrev om de unga tjejerna. Jag tror tyvärr inte alls det är ovanligt, snarare vanligt att unga – särskilt kvinnor – känner sej tvingade att ”ställa upp” på sånt de egentligen inte vill. ”Alla andra gör det ju”

    Nåväl, skulle kunna skriva mycket mer. Men det egentligen ville säga var, väl talat och tack för att du orkar stå rak i frågan!
    Mvh

  19. Eva H skriver:

    Hej!
    Så bra att jag hittade denna ”låda”!
    Jag har idag börjat läsa Jeremia som jag förut väl bara läst enstaka verser/bitar av. Nu är min undran helt enkelt om jag kan hitta blogginlägg om den boken o andra o hur deras ”varningar o förmaningar” kan överföras till vår tid? Många ser det ju som ”där o då” men jag ser nog även en viss tidlöshet.
    Så – har ni skrivit eller kan ngn tänka sig att skriva?
    Allt gott o rik välsignelse!
    Eva

    • olofedsinger skriver:

      Hej Eva! Tyvärr har vi inte något sådant inlägg i nuläget – även om det skulle ligga nära till hands … Det närmaste jag själv kommer just nu är väl dels avsnittet om Johannestjänsten i min bok om Domen, dels avsnittet om Den gråtande profeten i min bok Ett liv i den Heliges närhet.

      • Eva H skriver:

        Då börjar jag där då!
        Jag funderar ju på likheter men ser även faran att övertolka. Visst läser jag dock med en hel del igenkänning från dagens diskussioner o ”trender”. Intressant o lärorikt!
        Och kanske gav jag en tanke åt någon skribent :)

  20. Patricia skriver:

    Hej! Jag undrar vad Bibeln säger om att tillfredsställa sig själv (onani)? Jag är en ogift kvinna som nyligen har blivit kristen och undrar om det är en oförlåtlig synd att göra detta? I t ex Galaterbrevet 5:19-21 står det om otukt och orenhet, men jag är osäker på vad det innebär. Det står att man inte blir förlåten för denna typ av synd och inte kan komma in i Guds rike. Det känns som att hela min tro beror på ert svar, så jag är oerhört tacksam för svar!

  21. Birgitta skriver:

    I kategorin missförstådda bibelord önskar jag kommentar runt 2Kor.3:6: ”Han har gjort oss dugliga till att vara tjänare åt ett nytt förbund, som inte är bokstavens utan Andens. Ty bokstaven dödar, men Anden ger liv.” Då jag hör den senare delen av versen citeras och praktiseras i de mest skilda syften.
    För övrigt uppskattar jag sajten mycket men saknar en sökfunktion. Allt gott!

    • Martin Alexandersson skriver:

      Hej Birgitta och kul att du uppskattar vår sida!

      Jag tar med mig ditt tips på missförstådda bibelord och vi ska kolla om vi kan lägga in en sökfunktion på sidan.

      Allt gott!
      Martin

  22. Eva H skriver:

    Fick igår syn på ett inlägg på en annan blog (Domkyrkans i Stlhms) som gjorde mig nyfiken. Det handlar om att man ”omöversätter” verser om homosexualitet efter att ha kommit fram till en annan tolkning av det ord som översatts med just homsex.
    Är det något någon här kan reda ut? Vet ni vilken forskning? Trovärdighet osv, det där vet ni bäst :)
    Jag skulle gärna se tankar från även ”andra hållet” när det gäller åsikter i grundfrågan. (Det har ju visat sig förr att en del läser mest för att hitta det de vill hitta liksom.)
    http://blogg.svenskakyrkan.se/katedralakademin/2015/10/06/bibeln-sager-ingenting-om-homosexualitet/

    • olofedsinger skriver:

      Bakgrunden till detta är väl helt enkelt att ”homosexualitet” som beskrivning av en (sexuell) identitet är ett ganska modernt begrepp. Bibeln fokuserar ju i första hand på själva handlingen, och där är nog ”samkönat sex” en mer korrekt beskrivning. Man kan till exempel ha samkönat sex utan att vara homosexuell. Bibel 2000 ändrade därför sin formulering från sin första utgåva (NT 81) till ”män som ligger med män” – vilket ju i grunden är en ännu bredare/mer allomfattande formulering än ”homosexuella”.

  23. Anonym skriver:

    Hej, jag har läst flera av dina tänkvärda artiklar t ex om normkritiken,Queer-rörelsens användande av barn som försökskaniner, könsneutrala toaletter osv. Så hörde jag nyligen att HBTQ-utbildningar genomförs med tvång inom Svenska kyrkan. Ideologisk tvångsutbildning! Detta är ju precis som i Nordkorea (Barbara Demick berättar om detta i boken ”Inget att avundas. Vardagsliv i Nordkorea”) och andra kommunist-länder – bara att ideologin är annorlunda. Jag tycker detta är skrämmande! Känner du till om alla präster inom Svenska kyrkan – vare sig de vill eller inte – tvingas genomgå sådan ideologisk tvångsutbildning? Eller är det bara på vissa platser? Vad händer om de protesterar? Förlorar de jobbet – som i kommunistländer?

    • olofedsinger skriver:

      Hej! Vad jag vet finns det ännu inget beslut om att hbtq-utbildningar ska genomföras i SvK som helhet, men från Kyrkomötets sida har man uttalat sig positivt om detta och på allt fler håll i SvK driver man också dessa frågor. Det är väl ingen tvekan om att pressen ökar på våra präster att anamma de nya ideologierna (Svenska Kyrkans Ungas bok ”Gud är större: Ett material om tro, hbt och sånt” kan ses som ett uttryck för detta). Men att man förlorar tjänsten är än så länge ovanligt. Däremot förekommer det att man inte får en viss tjänst pga en mer konservativ hållning till exempelvis äktenskapet.

  24. Anonym skriver:

    Tack för svar! Jag läste just i Bibeln 1 Korintierbrevet 5. Det slog mig när jag läste det att (som du skriver i artikeln om snällism) denna hållning finns också i Bibeln!

  25. Anonym skriver:

    Hej igen! Jag har nu tittat på de tre första programmen i den norska serien Hjernevask, som du rekommenderar. Jag tycker det första programmet var väldigt bra – programmet visar hur absurt det är av forskare att påstå att det inte finns medfödda könsskillnader. När det gäller det andra programmet – att föräldrarnas exempel och den miljö barnen växer upp i inget skulle betyda utan bara det biologiska arvet, så måste väl detta gälla enbart IQ. Det kan ju inte gälla barnens känslomässiga välbefinnande och utveckling. Föräldrar kan betyda mycket när det gäller att ge barnen självkänsla eller att krossa denna. Hur ser du på det? Sedan det tredje programmet var intressant – programledaren ville här få fram att även homosexualitet är medfött. Men forskarna sa emot honom. Intressant hur en forskare ändå betonade att det spelar ingen roll att det inte är medfött – av ideologiska skäl, menade han, ska det ändå räknas så. (Att det omöjligt kan vara medfött visar också dr. Jeffrey Satinover i boken ”Homosexuality and the politics of truth”). Väldigt tänkvärda program!

    • olofedsinger skriver:

      Hej och ursäkt sent svar! (Missade helt enkelt detta inlägg.) Jag tror också att IQ/studiebegåvning är vad som är i fokus i det andra programmet i Hjernevask. När det gäller homosexualitet så är det ju ett hett omdebatterat ämne, men genetik tycks trots allt stå för en ganska liten del av de faktorer som lägger grunden för denna. Mest fascinerande i programmet tycker jag fortfarande var de norska forskarnas ointresse av fakta … medan flera av de amerikanska forskarna själva var homosexuella och ändå ställde helt andra frågor!

      • Anonym skriver:

        Hej! Tack för svar (angående programmet Hjernevask)! Mer om detta tema: Jag såg Hanna Lindholms intervjuer med vuxna studenter och den förvirring som den här sortens undervisning lett till – hur ska det då inte vara för små barn! Läste även ”Sveriges Radio blandar bort korten i identitetsdebatten” av dig (mycket tänkvärt!) och Dag Sandahls/Bloggardags blogginlägg ”Galenskaparna IRL” (14 maj 2016). Också tänkvärt! Dag Sandahl skriver bl a så här:

        ”Sexologen kritiserade inte endast vad en person sagt utan kritiserade att ”man tillåter en person påstå”. Sveriges Radio skulle sagt stopp, det här tillåter vi inte.
        Tillåter inte?
        Nå, då har vi DDR rediviva. Någon ska bestämma vad som får sägas och det är just de totalitära… Jag funderar över hållningen att somligt inte ska tillåtas – och jag förfäras. Nu är de farliga igång. Galenskaparna, de som i bästa avsikter underminerar våra lagfästa fri-och rättigheter…”

  26. Eva H skriver:

    Hej! (Igen)
    Jag skulle behöva få tag på en bra text om meditation, yoga, qigong o liknande i förhållande till kristen tro. Behöver det för en diskussion med min boendeförsamling (hör ju till EFS-förs.).
    Har ni skrivit något här som jag inte lyckas hitta eller kan ni tipsa om annat på nätet? Det behöver inte vara alltför djuplodande men ändå lite, om det är förståeligt…
    Tackar på förhand vare sig ni kan hjälpa eller ej.
    Allt gott!
    Eva

  27. tord wahlberg skriver:

    Hej Olof !

    Jag tycker du och även en del andra överdriver det här med Trump . Jag tycker det är intressant att höra en som rör om lite . Så be cool God have all power .

    Mvh Tord Wahlberg

  28. Nils skriver:

    Nåd, lag och gärningar, tro och rättfärdiggörelse i Bibeln är väl eviga ämnen. Och visst tror jag att rättfärdiggörelsen genom tron är vad Bibeln lär. Den evangelisk-lutherska läran är väldigt radikal på det området och lämnar absolut ingenting åt gärningars betydelse när det gäller frälsningen. Möjligen bortsett att säga ja till frälsningen. Men inte ens tron beror på människan eftersom den är en Guds gåva. Det går inte att arbeta sig fram till en tro. Antingen finns den eller inte. Den är en gåva.

    Så egentligen kan man väl säga att den som får en tro förr eller senare måste acceptera den, allt annat är en själslig kortslutning. Därför verkar det ju som att för den som inte får denna tro så är det ändå inte kört. Kan då finnas fler chanser och utvägar. Liknelsen om fåren och getterna ger en vink.

    Men sen när denna grund av nåd är lagd verkar det mesta bero på gärningar. Det är denna kontrast jag undrar över. Och det är väl kanske det som gör att en del tycks ha svårt att förstå den lutherska läran. Om det till slut ändå är gärningarna som avgör en människas väl och ve och hur det går med frälsningen. Den som inte ber får inget, inte heller den som ber fel, och vissa böner måste kanske kombineras med fasta för att fungera. Paulus jämför sig med en löpare som springer för att vinna segerkransen. Gärningar i högsta grad.

    Om det finns nåd för de som vill men inte kan eller orkar eller tar fel beslut vet jag inte. Allt beror väl inte bara på illvilja och ondska. Även Judas verkar ju ha insett sitt felaktiga handlande men försent. Då valde han hellre döden och han dömde sig själv. I inlägget här på sidan om kristna och muslimer tror på samma Gud påpekas gärningarnas betydelse och att inte alltid bara tron som frälser.

    • Jonas Nordén skriver:

      Hej Nils. Stort tack för din fråga. Ja, det är sannerligen en väl diskuterad fråga du tar upp. Den är väl värd att bearbetas noga och ofta. I min serie om ”Svåra och problematiska bibelord” här på bloggen, så kommer faktiskt ett inlägg om detta om några veckor. Jag tar då upp Jak 2:21 om att Abraham blev rättfärdig på grund av sina gärningar och ställer frågan hur det förhåller sig till Paulus undervisning om att Abraham blev rättfärdig på grund av sin tro. Om du kan hålla dig till dess, så kommer åtminstone ett försök till svar på några av dina frågor. Sedan kan vi fortsätta samtala om det om du vill. Önskar dig Guds frid.

      • Nils skriver:

        Tack för svar. Ska med intresse läsa kommande inlägg om några veckor. Känner till förklaringen om att gärningar är en följd av tron, därav kommer tron först och är tron som frälser. Tron och gärningar samverkar och fullbordas därmed som Jakobsbrevet säger. Man kunde då lika gärna säga att det är en konsekvent tro som manifesteras i gärningar som räknas. Inte vilken tro som helst. Man kan förstå att Martin Luther med sitt ”tron allena” irriterades av Jakobsbrevet ”Ni ser alltså att en människa erkänns som rättfärdig genom gärningar och inte bara genom tro”. Alltså inte bara tron allena.

        Man kan förstås upphäva konflikten och diskrepansen mellan tro och gärningar genom att säga att tron utan gärningar är död. Utan gärningar finns ingen tro. Men utan tro, i varje fall kristen tro, finns dock gärningar och de är ju inte döda. Hur Gud dömer hör till det fördolda. Att följa sin tro verkar vara det viktiga och avgörande. Det var ju inte främst vad fariseerna sa som Jesus vände sig emot utan vad dom gjorde eller inte gjorde. Allt detta behöver naturligtvis inte stå i motsättning till att människan inte kan frälsa sig själv genom gärningar.

  29. Mårten Anderson skriver:

    Hej, jag håller på med ett arbete och jag försöker få fram vad för syn Kristendomen/Bibeln har på Barnarbete?

    • olofedsinger skriver:

      Tyvärr är det nog inget vi har någon expertkunskap kring. Det är ju självklart så att barnslavar är fel ur en kristen synpunkt. Men att barn – särskilt i fattiga länder – hjälper till med försörjningen är ju en självklar sak, även om det kanske inte är ”idealiskt” i alla lägen (framför allt är det tråkigt om det förhindrar skolgång och liknande). Sveriges definition av barn som alla under 18 år kan också vara problematiskt. Är det verkligen så farligt att en 17-årig försörjer sig själv? Sist men inte minst tänker jag att frågan om alternativen behöver ställas: är det värre att bo på gatan eller prostituera sig än att ha ett jobb? Min poäng är helt enkelt att vi måste nyansera bilden, samtidigt som vi vänder oss emot alla former av orättfärdigt utnyttjande av barn.

  30. Nils skriver:

    Det finns ett uttryck som heter ”att synda på nåden” som vad jag kan förstå inte är annat än en nidbild av kristen tro. Med uttrycket menas att det skulle vara möjligt att medvetet synda och sen luta sig mot att synden är förlåten per automatik. Eftersom alla är syndare och inte kan vara annat så är det förstås på det viset sant. För den som vill bli förlåten finns en barmhärtig Gud. Men det är ju skillnad på att vara ofullkomlig och därför syndare mot att medvetet synda och kallt räkna med att komma undan genom nåden, dvs att synda på nåden. Nåd och förlåtelse förutsätter givetvis syndarens nöd och ånger. Som om det skulle gå att planera för ett liv i synd och samtidigt en omvändelse på dödsbädden för att undkomma konsekvenserna. Om nu någon tror att ett sådant liv är en dans på rosor. Men jag undrar hur det alls är möjligt med ett talesätt som ”att synda på nåden”? Eller finns en sorts inbyggd korruption i kristen tro som göder rymliga samveten? Och som ytterst beror på oklarheter om förhållandet mellan tro och gärningar, nåd och lag? Man blir rättfärdig endast av tro, men samtidigt finns ingen tro utan gärningar.

    • olofedsinger skriver:

      Hej Nils! Visst är det i en mening en nidbild. Men det är inte ett helt ovanligt problem. Redan Paulus blev ju felaktigt beskylld för att förkunna denna lära (se Rom 3:8, 6:1ff). Den bästa uppgörelse som jag själv känner till med denna hållning är första kapitlet i Bonhoeffers bok Efterföljelse. Men här kommer också ett citat från Rosenius:
      ”All synd bedrövar Guds helige Ande. Det gäller också den vi gömmer allra djupast i vårt hjärta: högmodiga tankar, onda begärelser, avund och falskhet. Men det är bara den synd vi försvarar och ursäktar och inte vill avstå ifrån, som leder till att Anden lämnar oss. Går vi själva in under Guds dom med vår synd, kämpar emot den och ber om kraft att segra över den – då är det med Anden som med läkaren på ett sjukhus. Just bland sjuka och sargade och omgiven av jämmer och klagan befinner han sig i sitt rätta element. Därför kan Guds Ande mycket väl bo i en syndares hjärta hur orent det än är. Vore det inte så, skulle ju inte ens den bäste kristne en enda dag kunna vara ett tempel åt den helige Ande.
      Det är när man inte vill böja sig under Andens tuktan, som han jagas på flykten. När man med berått mod sätter sig över Guds ords tal om synden eller försöker bortförklara det, när man inte i Ordet söker kraft till seger över synden utan snarare söker något stöd för att kunna leva kvar i den med gott samvete, när man inte låter sig nöjas med evangeliet om Guds nåd i Kristus utan hårdnackat bygger på förnuft och känslor och när man inte lyssnar till Andens påminnelser om att läsa och höra Guds ord, hålla ut i bönen och lägga sig vinn om goda gärningar – då bedrövar man Guds helige Ande.”

  31. Mavex skriver:

    Hej Olof! Jag tänkte ställa en fråga gällande din artikel
    http://blogg.varldenidag.se/opinionsbloggen/porren-ett-betydande-problem-for-folkhalsan/

    Först vill jag som kristen helt hålla med i målet att porr ska kunna bekämpas och förhoppningsvis kunna avskaffas. Saken är att jag ser att de ifrån den artikeln inte är helt sanningsenliga gällande studierna så vet jag inte hur det ligger till gällande för och emot men gällande den porren som finns tillgänglig så måste jag ifrågasätta hur mycket stryp och våldtäktsporr det verkligen finns när jag var fast i det så såg jag inte mycket av det även om det fanns och vissa företag riktade in sig på det.

    ”grova sexuella övergrepp och förnedring av kvinnor och tjejer”
    Jag vet att de som skriver är feminister och således så tror jag de har en annorlunda definition grova sexuella övergrepp, jag skulle gärna vilja veta hur de definierar förnedring också för de kan antingen mena att porr per definition är förnedrande eller hänvisa till sina tidigare exempel. Jag betvivlar dock det då använder jämställdhet ett ord som också är feministisk/socialistisk definierat som 50/50.

    Jag håller helt med att porren avtrubbar i syfte till sin partner och att barn behöver skyddas ifrån porren. Men vad jag ser är falskt är just att majoriteten av porr skulle vara av våldtäkts eller sadomaschocismtypen. Vad jag ser är att vi kristna inte ska använda falska argument eller lögner för en god sak utan vad som är sant.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s