Inlägg märkta ‘Väckelse’

I dag släpps min nya bok, som blir min tredje på Livets Ords Förlag. Den heter ”Djupare in i Guds närvaro” och har undertiteln ”På resa i bönens värld”.

Av flera skäl ser jag detta som en mycket spännande release. Först och främst utforskar den ett territorium som jag tidigare mest har snuddat vid i förbifarten – nämligen bönen och den osynliga världen. Men det är också en på många sätt personlig text. Genom hela boken löper det ett pärlband av vittnesbörd och ögonblicksskildringar, inte minst från mina tio år med Salts sommarläger TEJP. Den resa som dessa läger utgjorde satte djupa spår både i mig och det team av ledare som jag hade förmånen att arbeta tillsammans med.

Boken handlar alltså om bön. Men framför allt handlar den om vad som kan hända när vi bildligt talat rör oss utifrån ”förgården” och in i ”det heliga”. Innehållsförteckningen ser ut så här: (mer…)

Både i Världen idag och i andra kristna tidningar kan vi med jämna mellanrum läsa om en längtan efter väckelse och förnyelse. Ibland formulerad av förkunnare och pastorer, ibland av kyrkans fotfolk. Det är också en bön som står i centrum av många av våra kristna uppbyggelsekonferenser. Det är naturligt för en kristen att längta efter och be om väckelse.

Samtidigt finns en dimension i denna fråga som enligt min mening lyser lite för mycket med sin frånvaro – nämligen att väckelse och förnyelse behöver gå hand i hand också med ett allvar. Ett djupgående skeende av Guds Ande kan nämligen inte annat än inbegripa sådana saker som syndabekännelse, omvändelse och ett liv i helgelse. Om detta bär både Bibeln och kyrkohistorien bud.

För att fortsätta läsa denna krönika i Världen idag, gå in här.

Jag kom just över länken till detta omskakande budskap av den numera avlidne evangelisten Steve Hill, en av centralgestalterna i Pensacolaväckelsen. Det finns en del manér och formuleringar som kan få en sån som mig att rynka på näsan, men jag måste säga att jag har svårt att värja mig för det han säger. Sista minuten är obetalbar.

I lärjungaskolan I Mästarens fotspår, som precis har dragit igång för den här terminen, brukar jag som åskådliggörande av Johannestjänsten ge uppdraget att lyssna till David Wilkersons budskap när han predikade i Sverige 2004. Det var av ungefär samma kaliber, men då specifikt riktat till den evangelikala kristenheten i Sverige. Om du inte redan har sett det kan jag varmt rekommendera även det. Det återfinns under kategorin ”Profetior” här på EfterKristus, men en direktlänk kommer även här.

Det kom några veckor av (säkert välbehövlig) debatt emellan – först utifrån domkyrkoprästernas universalism och därefter om kyrkans syn på invandringen. Men nu har den insändare som jag för ett par veckor sedan skickade in till Dagen blivit publicerad. Det är en text som jag har grunnat på under en längre tid, och jag har blivit allt mer övertygad om relevansen i dess innehåll. Att den helt enkelt är sann.

Du får naturligtvis själv bedöma hur det är med den saken, men i grunden tror jag alltså att det är som jag skriver i texten: ”Hur obekvämt det än kan låta tror jag att vi behöver inse att det står en kamp om varje människas själ.” Denna kamp handlar bland annat just om de avgudar som Bibeln så ofta talar om, och som vi blir varnade för redan i det första budet: ”Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig” (2 Mos 20:3).

Frågan är därför hur vi i längden ska kunna vinna denna kamp mot vår egen tids avgudar. En del av svaret hoppas jag att du finner i min insändare!

Historieprofessorn Dick Harrison gick häromveckan ut och varnade för att många av de bönhus som under 1900-talet uppfördes på den svenska landsbygden är på väg att försvinna. Detta, menar Harrison, borde engagera även människor som inte har någon kristen tro. ”Genom sin blotta existens vittnar de om folkrörelsernas tidevarv, en nyckelperiod i Sveriges omvandling till ett modernt samhälle.”

Jag har själv mina andliga rötter i en tradition som har kunnat beskrivas just som en bönhusrörelse. På gården till min pappas föräldrahem i Västerbotten står ett EFS-bönhus, som i dagsläget inte är i bruk mer än maximalt en gång per år.

För att fortsätta läsa denna krönika i fredagens Världen idag, tryck här.

Längtan efter väckelse

Postat: 13 juli, 2015 av Martin Alexandersson i Reflektioner
Etiketter:

I många kristna sammanhang är väckelse något fantastiskt och eftersträvansvärt. För en del så minns man barndomens väckelse med nostalgi och önskar att det ska bli så igen. Andra studerar historiska väckelser och då kanske med syfte att försöka skapa samma ”mylla” som det var förra gången för att på så sätt framkalla (eller i alla fall hjälpa Gud på traven) en ny väckelse. Andra reser till andra delar av världen för att möta väckelser och – ofta – med en tydlig önskan om att få ta med sig väckelsen hem.

Få ord är också så missbrukade som just väckelse. Om ett gäng ungdomar kommer till tro så kan det benämnas väckelse. Och just väckelse verkar vara det ultimata beviset för att man har lyckats som sammanhang.

För egen del så tror jag att en väckelse behöver innefatta tre delar: (mer…)

För två veckor sedan fick vi fira en av Sveriges mest älskade högtider: midsommar. Ett mindre välkänt faktum är dock att vi under samma helg, i alla fall enligt kyrkoårets texter, fick fira minnet av en av Nya testamentets mest säregna personer – nämligen Johannes Döparen.

Under lång tid var det så att Johannes Döparens dag sammanföll med Midsommardagen. Men många präster upplevde det som besvärande att under denna dag behöva påminna om Johannes Döparens budskap. Johannes är ju inte direkt känd för sin munterhet, utan snarare för sin omutliga tilltro till Sanningen. Han predikade och han döpte för att kalla sina åhörare till omvändelse.

För att fortsätta läsa denna krönika i fredagens Världen idag, tryck här.

Svenska kyrkan gör så otroligt mycket bra i Sverige och utomlands. Bara de senaste veckorna har jag läst om nödhjälp till de drabbade i Nepal, stort engagemang för klimatfrågorna och rättvisemärkta produkter, insatser som ger hemlösa tak över huvudet, fastekampanjen som drog in över 33 miljoner kronor, uppmärksammande av förintelsen, körer, konfirmandarbete, sjukhuskyrkans betydelsefulla arbete och satsning mot droger på Valborg, för att nämna några exempel. Allt detta är ju otroligt bra och viktigt!  (mer…)

Barnledarkonferensen i Jönköping är nu slut. Det har varit en fantastisk helg med mängder av nya erfarenheter och intryck. Och en hel del jobb förstås! Men det är verkligen något speciellt med denna konferens. Inte bara för att det är en av Sveriges största kristna ledarkonferenser – 1400 personer inklusive volontärer, och då fick vi säga nej till flera hundra som hade velat komma – utan också av en rad andra skäl: (mer…)

Den sista artikeln i min rapportserie från Etiopien. Än i dag kan jag komma på mig med tänka på denne man och på det extremt märkvärdiga vittnesbörd som han delade med sig av. Jag är fortfarande osäker på hur man ska förhålla sig till detaljerna i berättelsen, men Awins historia har ändå skakat om mig i grunden. Läs vidare och bilda dig en egen uppfattning! (mer…)

Att komma i beröring med en väckelse är alltid utmanande. Inte minst med tanke på att ett väckelseskeende riktar en hel del frågor till det egna troslivet: hur berörd är egentligen jag av Jesu frälsargärning? En av de mest utmanande lärdomar vi kan dra av väckelsen i Etiopien handlar om individens upprättelse. Låt mig för att belysa detta referera en predikan från lovsångskonferensen i Entotoförsamlingen i januari i år. Mötet lockade mellan 3–4 000 deltagare. (mer…)

– Innan jag fick min utbildning och folk kom till mig med problem hade jag bara ett svar att ge dem: du behöver ta emot Jesus. Det var det enda jag hade att säga, även om problemet som tyngde dem kanske var något helt annat, t ex ekonomiska svårigheter. Nu har jag lärt mig att man måste ta även de andra problemen på allvar.

Orden är James Gobanas, själavårdansvarig på Mekane Yesuskyrkans huvudkontor, och de speglar något av de utmaningar som möter denna kyrka inom ett sådant område som själavård och rådgivning. Faktum är att det bara finns tre personer som är utbildade i själavård i Mekane Yesus, varav en befinner sig i USA. James själv har fått sin utbildning i Sydafrika, en treårskurs som han läste in på två år. (mer…)

Personliga möten med tre personer som kommit till tro i Mekane Yesuskyrkan: Jibril Darasu, som gått åtta år i islamskola. Kasa Hailu, som var ortodox präst i flera decennier innan han blev frälst. Samt Abeba Zewdie, som blev helad från äggstockstumör. (mer…)

En sak som slår en när man har talat med några av Mekane Yesuskyrkans högsta ledare är vilken central ställning det evangeliserande arbetet har. Inte så att kyrkans övriga arbete betraktas som mindre värt – men kyrkans främsta utmaning är och förblir att nå de onådda med det frälsande budskapet om Jesus Kristus. Förutom evangeliska kristna finns i Etiopien främst tre stora religiösa grupper – ortodoxa kristna, muslimer och människor som bekänner sig till olika former av folktro – och alla dessa är föremål för olika typer av evangeliserande verksamhet. (mer…)

Historien om den etiopiska Mekane Yesuskyrkas arbete i Sirédistriktet, fem mil öster om Nakamte, handlar som så ofta annars om både yttre motstånd, uthållighet och slutlig skörd. I dag är det ungefär 25 år sedan som man från Mekane Yesuskyrkans Centrala Synod sände ut den första evangelisten till Siré. Han kom till höglandsbefolkningen i distriktet och fann vid den tiden inga kristna där. Hans första insats som evangelist blev att försöka sälja kristen litteratur. En dag kom man till honom med en besatt kvinna och efter förbön blev hon fri från sin plågoande. Hennes familj var de första som anslöt sig till den nya tron. (mer…)

Det är redan halvfullt i kyrkan när jag kommer dit, 30 minuter före utsatt tid. Det är onsdag förmiddag och dags för dagens första helandemöte i Entotoförsamlingen i Addis Abeba. De bedjande människorna ger upphov till ett dovt brus i lokalen, och det ligger förväntan i luften. Faktiskt tillhör helandemötena församlingens mest välbesökta: kyrkan rymmer knappt 700 personer om man pressar ihop sig (och det gör man!), men när mötet väl kommer i gång vet jag att det sitter nästan lika många utanför. (mer…)

[Denna artikel är ursprungligen skriven för tidningen Trons Värld i samband med mitt Etiopienbesök 1998. Innehållet är fortfarande både intressant och inspirerande och jag väljer därför att publicera det även här på bloggen.]

Den etiopiska Mekane Yesuskyrkan är antagligen den snabbast växande lutherska kyrkan i världen. Den grundades 1959 och hade då ca 20 000 medlemmar, en frukt av många års troget missionsarbete där bl a svenska EFS-missionärer har spelat en avgörande roll. I dag räknar man hela 2,3 miljoner medlemmar – att jämföras med den dryga miljon som är 1991 års siffra [2014 är medlemsantalet uppe i 6,4 miljoner!]. 1991 föll den marxistiska diktatur som i 17 år hade förtryckt det etiopiska folket, och det var också då som väckelsen började anta dessa proportioner. Lidandet och förföljelsen från komunisttiden har naturligtvis bidragit enormt mycket till väckelsen, men minst lika avgörande är faktiskt en annan erfarenhet. Nämligen erfarenheten av de karismatiska gåvorna. (mer…)

Gästinlägg av David Wellstam

”Men Gud är väl lika närvarande överallt?” Detta är nog den vanligaste kommentaren jag får av kristna vid samtal om Guds närvaro. Att Gud är allestädes närvarande, som kyrkan har uttryckt det genom historien. Detta står inte uttryckligen i Bibeln, men det går att härleda till utifrån olika verser. Som du märker (om du läst förra delen) så talar jag inte särskilt abstrakt om Guds närvaro. Jag tror nämligen att Guds närvaro är en konkret substantiell verklighet. Jag talar om Guds närvaro som något som berör människor, fyller ett rum, vilar över en plats och bryter igenom. Hur får man då ihop tanken att Gud är överallt, med vår upplevelse av att Gud inte verkar vara lika närvarande överallt? Mitt fokus i denna del av bloggserien är att utgå ifrån dessa frågor och gå djupare i detta fantastiska som vi kallar för Guds närvaro. (mer…)

Outreach 2014?

Postat: 24 oktober, 2013 av olofedsinger i Lärjungaskap
Etiketter:, , , ,

Den 1-13 januari arrangerar Salt sin Outreach i Addis Abeba i Etiopien. Ett spännande tillfälle för dig som vill möta den etiopiska väckelsen, och som vill avsätta några dagar där teori och praktik får vandra hand i hand! Sista anmälningsdag är 1 november, och du kan läsa mer info här.

Det är inte bara kring evangelierna som frågan om historia eller nutid kan vara brännande. Även kring Nya testamentets brev finns samma frågeställning. Och nu tänker jag inte främst på den utmaning som ligger i att breven är skrivna i en specifik historisk situation, och att det därför kan uppstå gråzoner kring vad som är generellt tillämpligt och vad som bara var relevant där och då. I stället tänker jag på det andliga kraftfält som apostlarna var verksamma i: är detta att betrakta som unikt, och enbart knutet till den första kristna tiden – eller kan det vara tillämpbart även i dag? (mer…)