Hur kan vi känna igen den sanna kyrkan här på jorden? För vissa av oss låter kanske frågan konstig – vilka är vi att kunna uttala oss om något sådant? Men i takt med sekulariseringen av våra västerländska kyrkor måste den ändå få ställas: var går gränsen för att man som gemenskap ska göra sig förtjänt av namnet kristen? När ”tippar man över kanten” så att man inte längre är att betrakta som en Kristi representant på jorden? Eller med Uppenbarelsebokens uttryck: vad krävs för att Jesus själv ska flytta sin ljusstake ifrån oss (jfr Upp 2:5)?

Första gången som denna fråga på allvar kom att väckas var i samband med den donatistiska striden i 300-talets Nordafrika.

För att fortsätta läsa, gå in här.

(Än så länge krävs inloggning för detta, men om en månad kommer jag att lägga ut hela texten här på EfterKristus.)

Normkritik på UtbildningsRadion

Postat: 22 september, 2016 av olofedsinger i Reflektioner

Inlägg på Världen idags opinionsblogg:

För några år sedan gjordes det intervjuer på våra barns förskola. Som en del av det statligt påbjudna likabehandlingsarbetet hade personalen ställt frågor till våra barn i stil med:

  • Finns det något som gör det bättre eller sämre att vara pojke eller flicka?
  • Kan man vara kär i vem man vill, både flicka och pojke?
  • Brukar ni prata om ifall man tror på Gud?

Svaren på frågorna hade man skrivit ned, och när vi kom till förskolan för utvecklingssamtal blev vi informerade om vad vår 3- respektive 5-åring hade svarat. Som föräldrar reagerade vi med bestörtning över detta ingrepp i våra barns privatliv. Det här är ju frågor som skulle vara otänkbara vid exempelvis en anställningsintervju – en åsikt som vi också fick gehör för när vi valde att uppmärksamma det hela i media.

I gårdagens Studio Ett fick vi dock veta att det än i dag är precis samma typ av frågor som brukar ställas till de anställda inom UtbildningsRadion.

För att fortsätta läsa, gå in här. Se även tidningen Kvartals reportage om de olika turerna i ärendet.

Ett av de tydligaste behoven av en god andlig urskiljning uppstår i mötet med det som Bibeln talar om som falsk lära. Det finns flera gemensamma drag i Nya testamentets tal om detta. Falsk lära kännetecknas av:

1) Att den ifrågasätter Guds ord.

2) Att den i många fall är lik vad som i övrigt kan beskrivas som en klassisk kristen teologi.

3) Att den gör Jesus, hans död och hans uppståndelse till något överflödigt.

4) Att den spelar ut saker mot varandra som Nya testamentets författare håller samman.

För att fortsätta läsa, gå in här.

(Än så länge krävs inloggning för detta, men om en månad kommer jag att lägga ut hela texten här på EfterKristus.)

Vi är många som upplever att vi befinner oss i en förvirrad tid. Mycket som tidigare kunde tas för givet går inte längre att ta för givet. Sekulariseringen griper omkring sig både i Svenska kyrkan och i den traditionella frikyrkan. Postmodernismens relativisering av sant och falskt, ont och gott, dyker upp på de mest oväntade ställen, och bland våra ungdomsledare har man myntat uttrycket om den yngre generationen som ”liberala karismatiker” – unga kristna som i ena stunden sjunger lovsång till Jesus som världens Frälsare, och i nästa stund förnekar de mest grundläggande lärosatserna i den kristna dogmatiken.

Förvirrat, som sagt.

Till detta kan läggas att vi är många som tycker oss se att vi befinner oss i en skakningarnas tid.

För att fortsätta läsa, gå in här.

Skepticism vs urskiljning

Postat: 6 september, 2016 av olofedsinger i Guds rike

Nästa vecka inleder jag en undervisningsserie i Världen idag på temat ”Andlig klarsyn i en förvirrad tid”. Hoppas att du har möjlighet att kolla in den! Som uppvärmning skulle jag här vilja dela med mig av en uppställning från David Wellstams uppsats Falska profeter, falsk andlighet, urskiljning – en biblisk granskning. Jag tycker att den har flera viktiga poänger, och eftersom den lyfter fram perspektiv som kompletterar min egen serie lägger jag härmed ut den på bloggen. Läs hela inlägget här »

Både i Världen idag och i andra kristna tidningar kan vi med jämna mellanrum läsa om en längtan efter väckelse och förnyelse. Ibland formulerad av förkunnare och pastorer, ibland av kyrkans fotfolk. Det är också en bön som står i centrum av många av våra kristna uppbyggelsekonferenser. Det är naturligt för en kristen att längta efter och be om väckelse.

Samtidigt finns en dimension i denna fråga som enligt min mening lyser lite för mycket med sin frånvaro – nämligen att väckelse och förnyelse behöver gå hand i hand också med ett allvar. Ett djupgående skeende av Guds Ande kan nämligen inte annat än inbegripa sådana saker som syndabekännelse, omvändelse och ett liv i helgelse. Om detta bär både Bibeln och kyrkohistorien bud.

För att fortsätta läsa denna krönika i Världen idag, gå in här.

Jag kom just över länken till detta omskakande budskap av den numera avlidne evangelisten Steve Hill, en av centralgestalterna i Pensacolaväckelsen. Det finns en del manér och formuleringar som kan få en sån som mig att rynka på näsan, men jag måste säga att jag har svårt att värja mig för det han säger. Sista minuten är obetalbar.

I lärjungaskolan I Mästarens fotspår, som precis har dragit igång för den här terminen, brukar jag som åskådliggörande av Johannestjänsten ge uppdraget att lyssna till David Wilkersons budskap när han predikade i Sverige 2004. Det var av ungefär samma kaliber, men då specifikt riktat till den evangelikala kristenheten i Sverige. Om du inte redan har sett det kan jag varmt rekommendera även det. Det återfinns under kategorin ”Profetior” här på EfterKristus, men en direktlänk kommer även här.

Inlägg på Världen idags opinionsblogg:

Säsongens första program i serien Opinion live innehöll flera intressanta debatter. Det gav också en blixtbelysning av det svenska debattklimatet. Som vanligt var eftersmaken både tillfredsställelse och frustration.

Först ut var Janne Josefsson från SVT:s Uppdrag granskning och Erik Rosén från nättidningen Politism.se. Temat var Bokmässans beslut att porta den högerextrema tidningen Nya Tider.

För att fortsätta läsa, gå in här.

Låt oss inte svika människor

Postat: 25 augusti, 2016 av Jonas Nordén i Reflektioner
Etiketter:, , ,

I veckan var jag med om en händelse som återigen fick mig att reflektera över vad vi som kyrka i Sverige egentligen ger för bild av oss själva och av Jesus. Det kom ett mail från en lärare på en gymnasieskola i södra Skåne, som ville att jag skulle komma till hens religionsklasser för att föreläsa om EFS och den protestantiska kristna tron. Jag blev givetvis glad och svarade ja, men blev samtidigt nyfiken på hur det kunde komma sig att hen kände till EFS och ville ha en föreläsning om just EFS. Svaret jag fick var sannerligen tankeväckande. Jag citerar:

Jag vet inte mycket om EFS annat än att ni verkar inom ramen för Svenska kyrkan. Men där är jag också nyfiken på hur detta sammarbete egentligen fungerar o s v. Som jag berättade tidigare jobbar jag mycket med gästföreläsare och ibland studiebesök. Har haft olika personal från Svenska kyrkan lokalt på besök – underbara personer. Min uppfattning är dock att Svenska kyrkan är försiktiga med att prata Gud, religion m m. Ibland kan man undra om de ens tror på Gud om inte någon ställer en rak fråga. När jag ställer Svenska kyrkan mot Katolska kyrkan blir skillnaden då så total i detta avseende. Så min tanke var nu att hitta en protestantisk riktning som inte på samma sätt “ber om ursäkt” för sig. Och då landade jag i EFS. Hur verkar detta? Och hur ser du på min “analys” av Svenska kyrkan?

Läs hela inlägget här »

Mitt kors – Jesu kors

Postat: 16 augusti, 2016 av Jonas Nordén i Reflektioner
Etiketter:, ,

De senaste veckorna har en Facebook-kampanj under namnet Mitt kors fått mycket uppmärksamhet, både positiv och negativ sådan. Initiativtagarna vill med kampanjen stå upp för och visa solidaritet med världens förföljda kristna. Mycket hedervärt om du frågar mig.

Kors svartvit

Kampanjen ger också ett extra tillfälle att ställa sig frågan vad korset egentligen betyder i kristen kontext. Många hänvisar till att korset står för kärlek och trygghet, vilket ju är rätt. Men korset står för mycket mer än så. Här ger jag några korta reflektioner kring korsets betydelse:

Guds kärlek. Korset är definitivt ett uttryck för Guds kärlek: ”Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son…” Jesu död på korset för vår skull är världshistoriens kärlekshandling nummer ett, alla kategorier. Jesus ger sig själv fullt ut för att vi ska räddas och få liv. Ingen har större kärlek än så.

Guds helighet. Korset är platsen där Guds helighet uppenbaras och en gång för alla tar avstånd ifrån synden. Gud som helig kan inte tåla synd och därför behöver han göra upp med den. Han behöver avlägsna den från sig själv och från oss, som vill ha kontakt och relation med honom. Enda vägen var att göra det ”i sig själv”. Jesus bär vår synd och skuld på korset och dör bort med den, så att vi kan leva som heliga och rena inför en helig Gud.

Guds vrede. Korset uppenbarar också Guds vrede över allt det som har fallit och gått förlorat i vår värld: över synden, ondskan, satans makt och döden. När Jesus dör får han bli föremål för Guds vrede, som annars med all rätt skulle ha kanaliserats mot oss. Nu blir vi befriade även från den, tack vare Jesu ställföreträdande död.

Guds nåd. Korset är platsen där Gud försonas med världen, med dig och mig. Återigen sker detta genom och i Jesus Kristus. När han dör och tar vårt straff på sig öppnas en väg, av nåd, för oss var och en hem till vår Fader i himlen. Det är enbart tack vare det som hände på korset som vi kan få del av gemenskap med Gud och få leva i hans rike.

Det finns givetvis mycket mer att säga om korset, och jag är tacksam för att det får synas och talas öppet om i vårt land. Detta var en liten hjälp att påminna oss om några centrala delar av dess innebörd. Att ställa sig under korset och tro på det som Jesus där har vunnit åt oss är själva kärnan i den kristna tron.

Heder åt Aida Hadzialic

Postat: 14 augusti, 2016 av olofedsinger i Reflektioner

Inlägg på Världen idags opinionsblogg:

Gymnasie- och kunskapslyftsminister Aida Hadzialic (S) har tvingats avgå. Orsaken var ett alkotest vid Öresundsbron som visade på 0,2 promille, alltså den lägsta gränsen för vad som juridiskt kan benämnas som rattfylleri. Enligt uppgift tog hon själv initiativ till uppsägningen, och hon fick statsminister Stefan Lövens stöd för att hantera frågan på detta sätt.

I sociala medier har det i helgen diskuterats flitigt om det är rimligt att man ska behöva avgå som minister för en förseelse av detta slag.

För att fortsätta läsa, gå in här.

Tro stavas beroende

Postat: 12 augusti, 2016 av olofedsinger i Lärjungaskap
Etiketter:

Min norska arbetsgivare, NLM ung, har precis inlett en serie i sitt webbmagasin på temat ”avhengighet” (beroende). Jag har skrivit den första artikeln, som handlar om vad det innebär att tro. Temat är ”Tro stavas beroende”, och texten kommer här: Läs hela inlägget här »

Nådens gudinna – eller nådens Gud

Postat: 5 augusti, 2016 av olofedsinger i Apologetik, Tillbedjan

Under sommaren har jag och familjen åkt några gånger till Hälsingland tur och retur. Vid varje resa har vi passerat den märkliga byggnationen Dragon Gate utanför Älvkarleby. Det finns mycket att säga om denna plats, som till str del kan beskrivas som en modern spökstad. Här finns ett hotell i kinesisk stil, som aldrig har tagit emot några gäster på grund av underkända resultat i fråga om ventilation och brandskydd. I en igenbommad museibyggnad finns det 200 skalenliga kopior av soldaterna i terrakotta­armén i den kinesiska staden Xian. Framför restaurangen – där man i dag serverar lunchbuffé och säljer kinesiskt krimskrams – finns ett stort och ödsligt torg, som omgärdas av en mur i Kinesiska muren-stil.20160727_133736

Och så har vi förstås gudabilden. För det är den som gör det klart djupaste intrycket på mig själv när vi passerar Dragon Gate.

För att fortsätta att läsa denna krönika i Världen idag, gå in här.

Kort reflektion om Svenska kyrkan och Pride

Postat: 31 juli, 2016 av Jonas Nordén i Uncategorized

Igår var det den stora Pride-dagen i Stockholm. Svenska kyrkan väljer att gå med i tåget under en stor banderoll som säger ”Låt hjärtat bestämma”. Jag är säker på att väldigt många uppfattar det budskapet väldigt positivt. Det är ett modernt och uppmuntrande budskap. Men den stora frågan är: är det kyrkans budskap? Är det verkligen detta som kristen tro handlar om? Att vi ska leva helt och fullt efter vad vårt eget hjärta vill? 

Vad händer då när mitt hjärtas vilja går på tvärs med Guds vilja? För det kan det nämligen göra. Vårt eget hjärta leder oss verkligen inte alltid på rätta vägar. Redan författaren till Ordspråksboken visste detta då han skriver: 

Sex ting är det som Herren hatar, sju är det han avskyr: stolta ögon, falsk tunga, händer som utgjuter oskyldigt blod, ett hjärta som smider onda planer… Ords 6:16-18

Istället för att lura oss att tro att det alltid är vårt hjärta som ska leda oss rätt, så måste ju kyrkans budskap vara att det är Herrens ord och Hans vilja för våra liv som ska leda oss rätt. Vårt hjärta är inte bättre än att det drogs med i syndafallet och är därför ett hjärta som i sitt naturliga tillstånd lever bortvänt från Gud. Även vårt hjärta behöver omvändas och ”frälsas”. Även detta skrivs det om för tusentals år sedan:

Min son, om du tar emot mina ord och bevarar mina bud inom dig, så att du lyssnar till visheten och öppnar ditt hjärta för insikten, om du ropar på klokheten och kallar på insikten, om du söker henne som man söker silver, letar som efter en skatt, då skall du förstå vad gudsfruktan är och vinna kunskap om Gud. Ty det är Herren som skänker vishet, från Hans mun kommer kunskap och insikt. Ords 2:1-6

Man kan säga mycket om Pride och allt som den rörelsen står för, men att kyrkan så lättvindigt dras med i ett glättigt budskap om att det bara är att följa ditt hjärta så blir allt bra – det är minst sagt allvarligt, och på tvärs med kristen tros grund och förståelse av människan. Än en gång blir jag besviken på min kyrka som faller offer för världens strömningar istället för att stå upp för sanningen. 

Inlägg på Världen idags opinionsblogg:

Ett uttryck som på senare tid har blivit högsta mode i den akademiska världen – och därmed också på Sveriges kultursidor – är intersektionalitet. Som så ofta annars kommer begreppet från vänster, och på Wikipedia definieras det så här:

”Intersektionalitet är en feministisk sociologiskt kritisk teori och ett analytiskt hjälpmedel för att studera hur olika former av diskriminerande maktordningar samverkar i ett samhälle. …

För att fortsätta läsa, gå in här.

Queer och kvotering – the uncut version

Postat: 27 juli, 2016 av olofedsinger i Insändare & Debatt

För en vecka sedan fick jag, tillsammans med skolläkaren Anna Aronsson, en debattartikel publicerad i GöteborgsPosten. Den har redan delats mer än 2300 gånger på Facebook, vilket förstås känns roligt. Det enda smolket i glädjebägaren är att artikeln behövde kortas ned med ungefär en tredjedel. Jag publicerar därför den ursprungliga versionen här på bloggen: Läs hela inlägget här »

Mina seminarier på Lapplandsveckan

Postat: 17 juli, 2016 av olofedsinger i Guds rike

På årets Lapplandsvecka höll jag i tre olika seminarier, där jag bland annat knöt an till de reformatoriska ropen. Alltså de slagord som stora delar av reformationen på 1500-talet samlades kring, och som på gammaldags svenska brukar beskrivas som ”Skriften allena”, ”Kristus allena”, ”Tron allena” och ”Nåden allena”. Seminarierna finns nu utlagda på YouTube för den som vill kolla in innehållet. Rubriker och direktlänkar finner du här:

Kan vi lita på Gamla testamentet? (Skriften allena)

Enda vägen? (Kristus allena)

Att bevara sitt hjärta (Tron allena)

(Särskilt de två första har en lite mer apologetisk touch. Det tredje och avslutande handlar om tro, men också om helgelsens plats och motivering i de troendes liv.)

Jag skriver denna krönika på färjan hem från Almedalen. Det har varit intressanta dagar, och som så många andra uppskattar jag möjligheten att på ett lättillgängligt sätt ”ta tempen” på Sveriges debattklimat. Mycket känns igen från det som under resten av året förmedlas via tidningar och TV, men det som särskilt fascinerar med Almedalsveckan är ändå alla möten. Dels de personliga mötena med mer eller mindre kända idealister, lobbyister och makthavare. Dels den uppsjö av paneler och intervjuer med företrädare för vitt skilda synsätt, där perspektiv kan få möjlighet att brytas mot varandra på ett sätt som annars sällan blir fallet.

Även jag fick sitta med i en sådan panel, i mitt fall med Svenska Evangeliska Alliansen som arrangör och med den fyndiga rubriken ”Fångad av en normvind”.

För att fortsätta att läsa denna krönika i Världen idag, gå in här.

Ett litet inlägg i yoga-debatten

Postat: 10 juli, 2016 av olofedsinger i Apologetik
Etiketter:, ,

Inlägg på Världen idags opinionsblogg:

Ett av vårens hetaste diskussionsämnen i kristna medier har varit vilken attityd vi borde ha till yoga. Jag är ingen expert på detta ämne, och ska därför inte ge mig in på några detaljerade analyser av yogans innebörd. Men låt mig ändå komma med ett antal reflektioner angående detta populära fenomen.

För det första: är yoga religiöst? Och här måste ju svaret vara: utan tvekan!

För att fortsätta läsa, gå in här.

Inlägg på Världen idags opinionsblogg:

Ebba Busch Thor ska gå i Stockholms pridetåg i sommar. För Aftonbladets reporter motiverar hon beslutet med orden: ”Jag gör det just för att stå upp för frihet, för alla människors lika värde, och för att alla ska kunna se att det finns en möjlighet att bygga ett gott liv här.”

Det finns mycket som man kan säga om detta, och mycket har redan blivit sagt – både i Världen idag och i andra tidningar. Men här och nu vill jag kommentera det som jag uppfattar som Busch Thors huvudmotivering, nämligen att stå upp för ”alla människors lika värde”.

För att fortsätta läsa, gå in här.