Min vän Karen

Postat: 26 maj, 2017 av Martin Alexandersson i Lärjungaskap

Karen bor i Armenien med sin fru och två barn och jag har känt honom, och vi har jobbat tillsammans, i flera år. Hans fru jobbar deltid hos en mobiloperatör och Karen har upplevt en kallelse att jobba med mission i Armeniens muslimska grannländer som ligger väster- och söderut (jag skriver inte ut namnen av säkerhetsskäl och det är därför det inte heller finns någon bild eller något efternamn till Karen). I flera år har han jobbat heltid med detta utifrån sin lokala församling och i UMU:s (Ungdom med uppgifts) nätverk. När vi träffades senast pratade vi om deras ekonomiska situation och det visade sig att Karens enda inkomst är den support som han får från några privatpersoner. Denna uppgår till 120 dollar (knappt 1000:-) per månad och även om Armenien är ett billigt land så är detta ungefär en fjärdedel av en vanlig lön. Läs hela inlägget här »

I love to hate you

Postat: 19 maj, 2017 av Martin Alexandersson i Lärjungaskap, Reflektioner

”Love to hate you” var en hit i min barndom av popbandet Erasure. Att låten har försvunnit ur medvetandet är nog inget större problem, men titeln är ändå högaktuell. Sedan Trump blev vald till USAs president är det en ganska bra rubrik på hur vi behandlar honom. Varje dag läser jag något i tidningen om Trump, i de flesta sociala sammanhang kommer han upp och sociala medier översvämmas. Självklart finns det oerhört mycket i den mannens politik och uppträdande som kräver kritik – men frågan är om det finns någon gräns när kritiken blir osund? Läs hela inlägget här »

[Ledare i Världen idag 170517:]

Ett av de viktigaste resultaten av den protestantiska reformation som vi i år firar 500-årsminnet av, är att den bidrog till att göra Bibeln till var mans ägodel. Inte på en gång, förstås, men till Martin Luthers stora bidrag till eftervärlden hör ändå den bibelöversättning till tyska som han genomförde och som även inspirerade William Tyndale till motsvarande insats för det engelska språket. En insats som för övrigt kostade Tyndale livet.

Under de senaste 200 åren har bibelöversättningar till lokala språk varit en central del av den protestantiska missionsstrategin. Stora delar av vår svenska väckelserörelse har därtill kunnat beskrivas som en bibelrörelse, och en betydande del av de väcktas frimodighet har haft sin förklaring i deras relation till Guds skrivna ord. Oavsett vad prästen eller andra myndighetspersoner har sagt, har man kunnat hänvisa till bibelordet: ”Det står ju skrivet …” Läs hela inlägget här »

Problemet i analyserna av det muslimska terrordådet i Stockholm

Postat: 5 maj, 2017 av Martin Alexandersson i Reflektioner
Etiketter:

Talesättet ”om man bara har en hammare blir alla problem en spik” passar bra när man läser många av analyserna efter det muslimska dådet i Stockholm för någon månad sedan. Problemet är att man applicerar sin vanliga tolkning av terrorism och dess orsaker på muslimsk dito och missar därför grovt. Nedan ska jag försöka göra en grundläggande genomgång av tankebyggnaderna bakom den muslimska terrorismen.  Läs hela inlägget här »

Att få jobba med riktiga troshjältar

Postat: 28 april, 2017 av Martin Alexandersson i Lärjungaskap
Etiketter:,

Senaste veckan har jag fått träna missionärer och församlingsplanterare i Georgiens huvudstad Tbilisi. Totalt samlade vi ett 25-tal människor som jobbar med pionjärmission mot, i huvudsak, kurder. Dessa kom från Ryssland, Ukraina, Georgien, Azerbadjan, Turkiet, Armenien och Kirgizistan. Efter att ha umgåtts i nästan en vecka är det ju självklart att jag har många gripande möten och livsöden att berätta om (några kommer jag att dela på bloggen framöver). Det som genomgående slår mig är den självklara uppoffringen och priset som dessa människor betalar för att få dela Jesus med andra. Läs hela inlägget här »

[Insändare i Dagen 170425:]

För några veckor sedan initierade jag en debatt om evangeliets innehåll här i Dagen. Min utgångspunkt var en välkänd sång, men mitt ärende var framför allt att ställa frågor som: Vad handlar evangeliet om? Är det rimligt att beskriva det kristna budskapet som ”du duger som du är”? Hur kan vi på djupet bli befriade från vår egen självcentrering, för att i stället bygga vår tro och vår identitet på Jesu död och uppståndelse för vår skull?

Debattens vågor har sedan dess gått höga. Den har också utvecklat sig i lite olika riktningar. Den katolska invändningen, formulerad av Martin Lembke, betraktar jag vid det här laget som bemött. Jag hoppas även att de människor som hakade upp sig på min hänvisning till den specifika sången, eller som gjorde sig lustiga över att ”alla sånger inte kan säga allt”, börjar förstå vad jag faktiskt var ute efter. Läs hela inlägget här »

[Insändare i Dagen 170419:]

Den katolske religionsfilosofen Martin Lembke kan inte beskyllas för dåligt självförtroende. I Dagen 170406 förklarar han frimodigt att den försoningssyn som stora delar av Sveriges väckelserörelse är präglad av – med Carl Olof Rosenius och Lina Sandell som framträdande namn – är heretisk. Samma omdöme ger han om Martin Luther och Jean Calvin, eftersom det var de som i polemik mot den katolske teologen Anselm av Canterbury formulerade ”läran om ställföreträdande strafflidande”.

Mot såväl Luther, Calvin, Rosenius och Sandell skriver Martin Lembke: ”Hur än Jesus på korset möjliggjorde vår frälsning så gjorde han det inte genom att i vårt ställe ta straffet för våra synder.”

För de flesta Dagen-läsare torde detta vara ett häpnadsväckande uttalande. Det strider också mot Paulus ord om att Jesus på korset ”blev en förbannelse i vårt ställe” (Gal 3:13) och att ”Den som inte visste av synd, honom har Gud i vårt ställe gjort till synd” (2 Kor 5:21). Läs hela inlägget här »

Varför behövde Jesus dö?

Postat: 12 april, 2017 av olofedsinger i Bibeln, Tillbedjan
Etiketter:, , ,

[Ledare i Världen idag 170412:]

Vi befinner oss mitt inne i stilla veckan. Kristna över hela vår jord kommer de närmaste dagarna att vara samlade till gudstjänst, och vi kommer att påminnas om Jesu lidande, död och uppståndelse för vår skull.

Ingen annan högtid kan mäta sig med påsken i betydelse. Den är höjdpunkten på det kristna kyrkoåret, och den sätter strålkastarljuset på några av de viktigaste händelser som den här världen har skådat. Om det inte vore för påsken, skulle det inte finnas någon kristen kyrka. Om det inte vore för påsken, skulle vår längtan efter sann och djup gudsgemenskap vara en ouppnåelig dröm.

Men varför är det egentligen så? Varför sätter kyrkan en sådan tillit till en serie händelser som innehåller så många orimligheter? Läs hela inlägget här »

Debattartikel i Dagen idag

Postat: 7 april, 2017 av Martin Alexandersson i Församling, Insändare & Debatt
Etiketter:

I dag publicerar Dagen en debattartikel som jag har skrivit om behovet av fler, och olika församlingar: http://www.dagen.se/debatt/martin-alexandersson-vi-behover-mer-mangfald-i-forsamlingarna-1.949953

Bakgrunden till mitt inlägg är ett som Conny Brännberg skrev och där han förespråkade att det bara finns en biblisk församlingsmodell och den är från Uppenbarelseboken där det står om: Läs hela inlägget här »

[Replik i Dagen 170405:]

Som författare vet jag att kommunikation är svårt, men sällan har jag upplevt det så konkret som under den senaste veckan. I onsdags hade jag en debattartikel införd, där jag med utgångspunkt i den populära sången ”Du vet väl om att du är värdefull” lyfte frågan om vad vi menar när vi talar om ”evangelium”.

Det dröjde bara några timmar så fullkomligt kokade det på Dagens Facebook-sida. Men till min förvåning var det bara ett fåtal som ville diskutera det som för mig var den centrala frågan. Desto fler uttryckte sin indignation över att jag hade analyserat, och i viss mån kritiserat, en av deras favoritsånger. ”Hur kan du ge dig på Ingemar Olssons låt.” ”Den har betytt jättemycket för mig.” ”Vem är du att komma med synpunkter på vad som är evangelium för mig?”

Det är uppenbart att jag har satt foten rakt in i ett getingbo. Och om jag har uttryckt mig klumpigt ber jag om ursäkt för det. Läs hela inlägget här »

Ett sant evangelium befriar till Kristus

Postat: 29 mars, 2017 av olofedsinger i Apologetik, Insändare & Debatt
Etiketter:

[Insändare i Dagen 170329:]

Under vinjetten ”Så kom sången till” har vi de senaste veckorna fått följa historien bakom några av kristen-Sveriges mest älskade sånger. Själv läste jag med särskilt intresse reportaget om Ingemar Olssons sång ”Du vet väl om att du är värdefull” – en sång som hörde till de mest sjungna i min egen tonårsgrupp i kyrkan.

Det är lätt att förstå varför denna sång har blivit populär. Den har ett positivt och livsbejakande budskap, som sätter varje människas unika värde i centrum. Men det finns också något i texten som skaver, nämligen det som står i andra versen: ”Det finns alltför många som vill tala om att du bör vara si och så. Gud Fader själv han accepterar dig ändå och det kan du lita på.”

I en mening är kanske inte detta så mycket att bråka om. Det är ju sant att Guds kärlek är villkorslös! Frågan är väl mer vad vi lägger i ordet ”acceptera”. Menar vi att Gud älskar oss oavsett vad vi har gjort? Eller menar vi att vi faktiskt också är frälsta oavsett hur vi ser på våra snedsteg i livet?

Tyvärr finns det en risk att många som sjunger denna sång gör det utifrån den senare förståelsen. Läs hela inlägget här »

[Ledartext i Världen idag 170322:]

”Men anta att allesammans talar profetiskt. Om det då kommer en som är otroende eller oinvigd blir han genomskådad av alla, ställd till svars av alla, och vad som gömmer sig i hans innersta blottas. Då kastar han sig ner och tillber Gud och ropar: ’Hos er finns verkligen Gud.’”

Med denna ögonblicksbild beskriver aposteln Paulus hur det kan gå till i en gemenskap där den profetiska gåvan är i funktion. Gud talar med precision in i besökarnas liv, något som skapar tro och ger en övertygelse om att Gud verkligen är närvarande – på riktigt.

Paulus ord skulle även kunna vara en beskrivning av en vanlig gudstjänst inom stora delar av frikyrkligheten för några decennier sedan. Men på senare tid tycks någonting ha hänt. I många sammanhang har det blivit ovanligt med profetord – i alla fall i de offentliga gudstjänsterna – och även tungotal och sång i Anden har fått en allt mer undanskymd plats. Läs hela inlägget här »

Som lärjungar till Jesus Kristus förutsätter jag att vi är positivt inställda till andra länder och kulturer. Rasism eller främlingsfientlighet har inget som helst i den kristna kyrkan att göra. Tvärtom har vi goda skäl att bejaka den mångfald som sätter sin prägel på den här världen, och som visar sig i olika språk, kulturer och hudfärger. Självklart utan att bejaka alla enskildheter i dessa kulturer, eftersom hela Guds skapelse har blivit präglad av synden – inklusive vårt eget land.

Samtidigt är det ofrånkomligt att en god integration av de människor som invandrar till Sverige förutsätter dels en grundläggande förståelse för vår majoritetskultur, dels en förmåga att ta sig fram på det svenska språket. Inte minst när det kommer till försörjning är det nämligen en klar majoritet av Sveriges arbetsgivare som vill ha svensktalande arbetstagare; självklart vill de också ha personal med kompetens för sina respektive yrken.

För att fortsätta läsa denna artikel i tidningen Världen idag kan du gå in här.

[För tillfället bara tillgänglig för prenumeranter. Återkommer om några veckor med hela texten här på bloggen.]

Vissa som har läst vad jag skrev i min förra artikel tror att jag är negativ till invandring, eller till att vi som rika västländer ska dela med oss av vårt välstånd till andra. Ingenting kunde vara mer fel.

Jag är verkligen positiv till en reglerad invandring.

Jag är vidare positiv till katastrofbistånd, och även till ett långsiktigt biståndsarbete i de länder som har ett dåligt ekonomiskt utgångsläge. Allra helst med kristna förtecken, där vi med Frälsningsarméns slogan ger både soppa, tvål och frälsning. Eller ännu mer allmängiltigt: skola, sjukvård och församlingsbyggande.

Däremot har jag inte mycket till övers för den symbolpolitik vars egentliga syfte tycks vara att vi i Sverige ska ”känna oss goda” snarare än att skapa så drägliga förhållanden för så många individer som möjligt. Är det till exempel rimligt …

För att fortsätta läsa denna artikel i tidningen Världen idag kan du gå in här.

[För tillfället bara tillgänglig för prenumeranter. Återkommer om några veckor med hela texten här på bloggen.]

När maktfrågan ersätter sanningsfrågan

Postat: 8 mars, 2017 av olofedsinger i Uncategorized
Etiketter:, ,

Vår tid kallas ofta för postmodern, och med detta syftar man på ett antal olika fenomen. Ett av de mest uppenbara är att begrepp som sanning och objektivitet har kommit i ett dramatiskt annorlunda ljus jämfört med några decennier sedan. De postmoderna filosoferna ifrågasätter alla objektiva sanningar, och tron på såväl vetenskap som religion har ersatts av en relativistisk syn på tillvaron. Mångfald och fragmentisering är orden för dagen, och var och en har sin egen sanning – eller ingen sanning alls.

Bakom detta tänkande döljer sig en syn på sanning och objektivitet som maktspråk. När något presenteras som en sanning är det ju svårt att ”säga emot”, och i en postmodern tid betraktas detta som ett uttryck för förtryck. I stället för sanningar talar man därför om diskurser eller perspektiv, och i stället för objektivitet talar man om varje människa som ett subjekt. Individen hamnar i centrum – och vad som är sant för den ene behöver inte vara sant för den andre.

Samtidigt finns det även i en postmodern tid sådant som väger tyngre i den allmänna debatten.

För att fortsätta läsa denna ledartext i Världen idag, gå in här.

I centrum av de senaste årens invandringsdebatt har stått kollisionen mellan två olika solidaritetsideal. Det ena av dessa utgår från nationalstaten, där man som medborgare arbetar och betalar skatt, för att på så sätt – i alla fall som huvudregel – förtjäna sina sociala rättigheter. Det andra idealet utgår från mänskliga rättigheter (MR), och säger att solidariteten inte kan begränsas av nationsgränser. Enligt detta sätt att tänka har vi precis samma förpliktelser mot en somalier eller syrier på flykt som mot en svenskfödd pensionär. Annars låter vi påskina att olika människor har olika värde.

För många kristna debattörer är det en självklarhet att vi ska ansluta oss till MR-idealet. Som kristna tillhör vi ju ett folk där ”det inte längre [är] fråga om grek eller jude, omskuren eller oomskuren, barbar eller skyt, slav eller fri” (Kol 3:11). Dessutom säger Guds ord att alla människor är skapade till Guds avbilder, och att det därför inte finns någon som helst skillnad i värde mellan ovan nämnda somalier eller syrier och en svenskfödd pensionär. Vilka är då vi att döma mellan dessa?

För att fortsätta läsa denna artikel i tidningen Världen idag kan du gå in här.

[För tillfället bara tillgänglig för prenumeranter. Återkommer om några veckor med hela texten här på bloggen.]

Det är länge sedan västvärlden var så polariserad som den är i dag. Inte främst i traditionell mening mellan höger och vänster, kapitalism och socialism, utan genom att det politiska etablissemanget har blivit allt mer utmanat av ytterlighetsrörelser. Populister vinner terräng på de etablerade partiernas bekostnad, och en allt större andel av Europas och USA:s befolkning upplever att de frågor som de själva prioriterar inte tas på allvar av deras politiska företrädare – att de uppfattas som för kontroversiella för partierna att ta tag i.

Ett tydligt exempel på detta är den glödheta frågan om invandring och migration. Och här kompliceras bilden av ett antal mer eller mindre sammanhängande faktorer:

Å ena sidan har vi det desperata läget i flera av vår tids krigshärdar, med det sönderbombade Syrien som det just nu värsta exemplet. Å andra sidan har vi den enorma utmaningen inte minst i Sverige med integrationen av alla de människor som har beviljats asyl.

Å ena sidan har vi den bibliska kärlekstanken, som lyfter fram ideal som gästfrihet, generositet och tolerans. Å andra sidan har vi ett antal komplicerade och minerade frågor, inte minst med koppling till religionen islam – såsom terrorism, jihadism, heltäckande slöjor och sharia-lagar.

Detta och mycket annat samverkar till att göra ”invandringsfrågan” till en av vår tids mest svårlösta samhällsutmaningar.

För att fortsätta läsa denna artikel i tidningen Världen idag kan du gå in här.

Helighetskarismatik

Postat: 15 februari, 2017 av olofedsinger i Guds rike, Reflektioner
Etiketter:, , , ,

Jag har myntat ett nytt kristet begrepp: helighetskarismatik. Om jag med ett enda ord ska beskriva vad min senaste bok handlar om är det nämligen detta: att ha en öppenhet för den helige Andes ledning och kraft i nuet – och att samtidigt vara medveten om att den tredje personen i Treenigheten går under beteckningen den helige Ande.

Alltför ofta i karismatiska sammanhang har vi tagit för lätt på detta faktum. Vi har reducerat den helige Ande till en närmast opersonlig kraft, och mötet med Gud till en pirrande känsla – eller till en upplevelse av bekräftelse och uppmuntran.

Ja, om sanningen ska fram har ju relativt stora delar av Sveriges kristenhet parkerat i det här diket – oavsett om vi är karismatiker eller nådegåvsförnekare, frikyrkliga eller folkkyrkliga. Gud tillåts komma till oss på våra egna villkor – eller inte alls. Läs hela inlägget här »

I dag släpps min nya bok, som blir min tredje på Livets Ords Förlag. Den heter ”Djupare in i Guds närvaro” och har undertiteln ”På resa i bönens värld”.

Av flera skäl ser jag detta som en mycket spännande release. Först och främst utforskar den ett territorium som jag tidigare mest har snuddat vid i förbifarten – nämligen bönen och den osynliga världen. Men det är också en på många sätt personlig text. Genom hela boken löper det ett pärlband av vittnesbörd och ögonblicksskildringar, inte minst från mina tio år med Salts sommarläger TEJP. Den resa som dessa läger utgjorde satte djupa spår både i mig och det team av ledare som jag hade förmånen att arbeta tillsammans med.

Boken handlar alltså om bön. Men framför allt handlar den om vad som kan hända när vi bildligt talat rör oss utifrån ”förgården” och in i ”det heliga”. Innehållsförteckningen ser ut så här: Läs hela inlägget här »

Ännu en fantastisk barnledarkonferens

Postat: 8 februari, 2017 av olofedsinger i Församling, Guds rike

I helgen hade vi den tredje upplagan av den nationella ekumeniska barnledarkonferens som jag var med och drog igång för några år sedan. Precis som tidigare var det en både stark och uppmuntrande helg, denna gång med ca 1200 deltagare i Filadelfiakyrkan i Stockholm.

Nu har ju poängen med dessa konferenser aldrig varit deras storlek – även om det är roligt med den goda uppslutningen. Vår grundvision är att få uppmuntra, utmana och utrusta Sveriges pastorer, barnledare och kristna föräldrar att ge Jesus och Bibelns berättelser till en ny generation barn. Vidare är det att upphöja Jesus, och att sätta Herren själv i centrum av allt vi gör.

Mina egna bidrag under helgen var flera (det blir lätt så när man är ordförande i arbetsgruppen), men det som hade störst laddning för mig själv var ändå den predikan som jag höll på lördagskvällen. Den hade temat ”Tillbaka till Källan”, och hade sin upprinnelse i en tungotalsprofetia som vi tog emot i gruppen vid vårt första möte inför årets konferens.

Du kan lyssna på predikan här.

I dag gjorde jag också debut som ordinarie ledarskribent i Världen idag, och min ledartext knöt an just till barnledarkonferensen. Tema: Barnverksamheten som ansvar och gåva.