Under träningen som jag hade i Georgien senast slog det mig att vi representerade länder som har mycket frostiga relationer. Ryssarna har invaderat både delar av Georgien och Ukraina. Turkiet mördade miljontals Armenier i ”Det armeniska folkmordet” för drygt 100 år sedan. Läs hela inlägget här »
Det är långt ifrån alltid som man som författare känner sig helhjärtat tacksam för en recension. Inte bara för att den kan vara negativ – det är trots allt vars och ens rätt att tycka att en bok är bra eller dålig – utan också för att man ofta känner sig mer eller mindre missförstådd; i värsta fall tycks recensenten inte alls förstå vad det var man ville förmedla.
Därför är det med extra stor glädje som jag läste dagens recensionen av min bok Krigen i Gamla testamentet i norska Dagen. Denna bok finns sedan en tid översatt till norska, och uppmärksammas nu i en stort uppslagen recension i tidningen. Slutklämmen lyder: ”Det finns skäl till stor tacksamhet för denna bok, både med tanke på den bibeltrohet som författaren visar och för hans argumentation i förhållande till det som gäller Guds krig i GT. Jag hoppas att Olof Edsinger vill bidra med mer av denna typ av bibliskt och apologetiskt stoff på norska.”
Recensionen finns som pdf här:
Se även här vad de norska tidningarna skrev apropå boken i somras.
Några av det jag träffade vid min senaste resa i Georgien var kristna som jobbar som missionärer bland kurder i Turkiet. Deras berättelser illustrerar ett kristet liv som är mycket avlägset för oss kristna i Sverige. En utav dem berättade att hans pastor nu sitter i fängelse i sju månader. Orsaken till detta var att han jobbar med kurder och eftersom kurderna ses som fiender till Turkiska staten (bland annat pga deras terrororganisation PKK) så är allt arbete med kurder därför ”antiturkisk” verksamhet. Läs hela inlägget här »
I dag tog jag offentligt över stafettpinnen efter Stefan Gustavsson som generalsekreterare för Svenska Evangeliska Alliansen. Nedan finner ni min första hälsning till SEA:s medlemmar. Om du inte redan får nyhetsmailen kan man bli gratis prenumerant här.
Korset är mänsklighetens enda hopp
Var hälsad kors, mitt enda hopp! Orden på August Strindbergs gravsten är välkända, även om originalversionen är skriven på latin: O Crux ave spes unica. Oavsett språk kan de få fungera som en hälsning också in i vår egen tid. Jesu död och uppståndelse är mänsklighetens enda hopp. Läs hela inlägget här »
Om några veckor är det kyrkoval och det kan vara på sin plats att fundera kring vad en församling egentligen är. Vad är dess kännetecken och vad gör en församling? Här bidrar jag med några tankar som jag delade med min församling, Betaniakyrkan, på en visionsdag för ett tag sedan. Läs hela inlägget här »
Med det här inlägget har jag glädjen att meddela att det är dags för denna sommars andra hemsidesrelease, nämligen nyreformation.se.
Ny reformation är en resurshemsida för dig som vill bidra till Guds rikes utbredande och Kristi kropps upprättelse i Skandinavien. Sidan vänder sig i första hand till ledare, men alla intresserade är välkomna att läsa och lyssna. I våra inlägg prioriterar vi frågor som vi uppfattar som strategiskt viktiga utifrån vår övergripande vision. Det handlar om att hitta tillbaka till Jesus och bibelordet, om ett djupare beroende av den helige Ande och om att rusta en ny generation ledare för mission och församlingsplantering.
Kopplat till detta vill vi även bygga nätverk över både samfunds- och nationsgränserna, där vi kan stötta och utrusta varandra för de utmaningar som ligger framför oss.
Mycket av innehållet på Ny reformation ligger i linje med de redan etablerade bloggarna EfterKristus och Kingdom Blog, som dock har ett bredare anslag kring lärjungaskapet än vi vill prioritera här.
Det sista av de fem slagorden är i praktiken en hel livshållning. Det är också så som det från början var tänkt att uppfattas. ”Allt vad ni gör i ord eller handling, gör det i Herren Jesu namn och tacka Gud Fadern genom honom”, skriver Paulus (Kol 3:17).
För reformatorerna innebar detta inte minst ett bemyndigande av vardagen. För Martin Luther – den forne augustinermunken – var det till exempel viktigt att slå fast att de som gick i kloster inte hade något företräde framför dem som tjänade Gud i det civila samhället. Eller som han uttryckte det i Stora Katekesen: ”Att en präst står där i gyllene skrud eller att en lekman hela dagen ligger på knä i kyrkan – sådant beundrar och prisar man, men att en fattig tjänsteflicka sköter ett barn och troget fullgör vad som åligger henne, det anses som intet.”[1] Läs hela inlägget här »
Det finns ett starkt och befriande fokus på Jesus Kristus i den reformatoriska teologin. Precis som i ovanstående citat ur Filipperbrevet har man från protestantiskt håll – och allra mest i de många väckelserörelserna – varit mån om att ingenting ska börja skymma talet om Jesus och hans försoningsdöd.
Det här ligger också väl i linje med Nya testamentets budskap. ”Alla Guds löften har i honom fått sitt ja”, skriver Paulus (2 Kor 1:20). Den mest uppenbara tillämpningen av detta är att Jesus är vår enda föreskrivna väg till frälsning. ”Jag är vägen och sanningen och livet”, säger Jesus. ”Ingen kommer till Fadern utom genom mig” (Joh 14:6). Men Jesus är också nyckeln till allt annat som Nya testamentet talar om i fråga om Guds välsignelser över sitt folk. För att än en gång citera Paulus: ”Honom har ni att tacka för att ni är i Kristus Jesus, som Gud för oss har gjort till vishet, rättfärdighet, helgelse och återlösning” (1 Kor 1:30). Läs hela inlägget här »
För några veckor sedan kom min bok om krigen i Gamla testamentet ut på norska. Det ska bli mycket spännande att se hur den tas emot av en norsk läsekrets! Redan nu kan jag dock konstatera att den har fått stort genomslag i olika norska medier.
Först hade jag själv en krönika på temat i norska Dagen, som du kan läsa här.
Sedan publicerade NLM:s tidning Utsyn följande intervju.
Och nu i helgen hade den stora kristna tidningen Vårt Land två (!) heluppslag på temat. Den senare artikeln finns att läsa här, men då jag misstänker att de flesta inte tar sig igenom betalväggen lägger jag även ut den i pdf:form:
Krigen i GT Dagen s 1 Krigen i GT Dagen s 2 Krigen i GT Dagen s 3 Krigen i GT Dagen s 4
Detta slagord kan till stora delar ses som en ”tvilling” till det föregående. Vi blir frälsta av nåd genom tro, i kontrast till att bli frälsta genom våra goda gärningar.
I vår tid är det ovanligt med kristna som rakt ut säger att de sätter sin förtröstan till sina gärningar. Möjligen kan vi ibland göra detta utan att förstå vad vi gör. Till exempel har jag i flera sammanhang hört människor säga saker i stil med ”du duger som du är i Guds ögon” och ”han/hon som är så snäll måste få komma till himlen” – vilket förstås är att beteckna just som en gärningslära, eftersom man sätter sin förtröstan till personliga meriter snarare än till Guds nåd. Men som sagt: den här typen av uttalanden är inte alltid genomtänkta ur en dogmatisk synvinkel.
Till saken hör dock att det finns en betydande förvirring även när det gäller det lilla ordet ”tro”. Läs hela inlägget här »
Alla kristna vet nog att vi blir frälsta av nåd, men det som reformatorerna reagerade på i deras egen samtid var att nåden och de goda gärningarna så ofta bakades ihop i samma ”kaka”. Resultatet blev att det var svårt att finna frälsningsvisshet, eftersom kyrkan själv inte ansåg att det var tillräckligt att förtrösta på Guds nåd.
Nu behöver vi ju inte läsa länge i Guds ord för att se att ”tron utan gärningar är död”. Men rent själavårdsmässigt är det ändå avgörande att kunna lita på att helgelsen, hängivenheten, de andliga övningarna etcetera visserligen fyller en viktig funktion – men att det endast är tack vare nåden som vi blir frälsta. Med apostelns ord: ”Av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva. Guds gåva är det, inte på grund av gärningar för att ingen ska berömma sig” (Ef 2:8–9). Läs hela inlägget här »
Stora delar av den protestantiska reformationen kan sägas vila på fem pelare, som tillsammans ger en god bild av vad som är en reformatorisk syn på kristen tro. Det är slagord som från början har formulerats i polemik med 1500-talets katolska kyrka, men som äger giltighet även i dag. Deras funktion är inte bara dogmatisk, utan även själavårdande. Alla inleds med ett ”sola” på latin, vilket betyder ”allena” på svenska. I den här artikelserien ska vi därför ta en titt på reformationens fem slagord, för att se hur de kan tala in i vår tid – och i våra egna liv. Först ut är ”Skriften allena”, eller Sola scriptura på latin. Läs hela inlägget här »
Den här veckan har min bok om krigen i Gamla testamentet kommit ut på norska. Tidigare finns den (tillsammans med böckerna Domen och Välsignat givande) översatt till finska, men detta är den första av mina böcker som lanseras för en norsk läsekrets. Det känns förstås väldigt roligt!
För mig själv finns det även en viss ironi i detta, då det första förlag som jag vände mig till med manuset inte vågade ge ut boken då ämnet bedömdes som alltför kontroversiellt. Men nu finns den alltså utgiven på tre språk, och i sin andra upplaga på svenska! Både den svenska och norska utgåvan innehåller en hel del uppdateringar jämfört med det ursprungliga manuset, då jag bland annat har inkorporerat material från de senaste tio årens forskning i fråga om krigen, men även om de kristna korstågen och det muslimska jihad. En bok i tiden, helt enkelt!
En krönika i norska Dagen på temat Krigen i Gamla testamentet – ett försök att förstå finner du här.
En länk till Lunde förlag, där boken nu finns till försäljning, finner du här.
I anslutning till releasen har även Damaris Norge publicerat en serie på åtta kortfilmer utifrån bokens innehåll, som du finner här.
Om du är intresserad av den svenska upplagan är det bara att du hör av dig, så kan jag skicka ett ex på posten!
Nu är det alltså klart: till hösten tillträder jag som generalsekreterare i Svenska Evangeliska Alliansen. Det är förstås med viss bävan, men också mycket glädje, som jag tar mig an denna utmaning. Några av mina tankar kring det hela delar jag med mig av i följande två artiklar:
Olof Edsinger blir ny ledare för Svenska evangeliska alliansen (Dagen 160616)
Han ska leda Svenska Evangeliska Alliansen (Världen idag 160616)
Även SEA:s styrelse har skickat ut en pressrelease i ärendet, med många värmande omdömen. Du kan läsa den direkt på SEA:s hemsida.
I dag lanserar jag min nya blogg, med den enkla och tydliga adressen olofedsinger.se. Från och med nu kommer det här att bli min primära kanal för att lägga ut ledare, krönikor, debattartiklar och andra texter som publiceras i media. Genom tydliga kategorier och en omfattande taggning kommer det att vara lättare att finna vad du är ute efter jämfört med EfterKristus, särskilt när det gäller lite äldre material. På olofedsinger.se har jag dessutom lagt ut ett stort antal predikningar, föredrag och undervisningsserier, samt information om mig själv och mina böcker.
Material som inte har publicerats i någon tidning, och som mer knyter an till EfterKristus fokus på lärjungaskap och ledarskap, kommer jag även framöver att lägga ut här. Jag har också ett annat hemsidesprojekt på gång, som jag hoppas kunna återkomma till lite längre fram!
Karen bor i Armenien med sin fru och två barn och jag har känt honom, och vi har jobbat tillsammans, i flera år. Hans fru jobbar deltid hos en mobiloperatör och Karen har upplevt en kallelse att jobba med mission i Armeniens muslimska grannländer som ligger väster- och söderut (jag skriver inte ut namnen av säkerhetsskäl och det är därför det inte heller finns någon bild eller något efternamn till Karen). I flera år har han jobbat heltid med detta utifrån sin lokala församling och i UMU:s (Ungdom med uppgifts) nätverk. När vi träffades senast pratade vi om deras ekonomiska situation och det visade sig att Karens enda inkomst är den support som han får från några privatpersoner. Denna uppgår till 120 dollar (knappt 1000:-) per månad och även om Armenien är ett billigt land så är detta ungefär en fjärdedel av en vanlig lön. Läs hela inlägget här »
”Love to hate you” var en hit i min barndom av popbandet Erasure. Att låten har försvunnit ur medvetandet är nog inget större problem, men titeln är ändå högaktuell. Sedan Trump blev vald till USAs president är det en ganska bra rubrik på hur vi behandlar honom. Varje dag läser jag något i tidningen om Trump, i de flesta sociala sammanhang kommer han upp och sociala medier översvämmas. Självklart finns det oerhört mycket i den mannens politik och uppträdande som kräver kritik – men frågan är om det finns någon gräns när kritiken blir osund? Läs hela inlägget här »
[Ledare i Världen idag 170517:]
Ett av de viktigaste resultaten av den protestantiska reformation som vi i år firar 500-årsminnet av, är att den bidrog till att göra Bibeln till var mans ägodel. Inte på en gång, förstås, men till Martin Luthers stora bidrag till eftervärlden hör ändå den bibelöversättning till tyska som han genomförde och som även inspirerade William Tyndale till motsvarande insats för det engelska språket. En insats som för övrigt kostade Tyndale livet.
Under de senaste 200 åren har bibelöversättningar till lokala språk varit en central del av den protestantiska missionsstrategin. Stora delar av vår svenska väckelserörelse har därtill kunnat beskrivas som en bibelrörelse, och en betydande del av de väcktas frimodighet har haft sin förklaring i deras relation till Guds skrivna ord. Oavsett vad prästen eller andra myndighetspersoner har sagt, har man kunnat hänvisa till bibelordet: ”Det står ju skrivet …” Läs hela inlägget här »
Talesättet ”om man bara har en hammare blir alla problem en spik” passar bra när man läser många av analyserna efter det muslimska dådet i Stockholm för någon månad sedan. Problemet är att man applicerar sin vanliga tolkning av terrorism och dess orsaker på muslimsk dito och missar därför grovt. Nedan ska jag försöka göra en grundläggande genomgång av tankebyggnaderna bakom den muslimska terrorismen. Läs hela inlägget här »
Senaste veckan har jag fått träna missionärer och församlingsplanterare i Georgiens huvudstad Tbilisi. Totalt samlade vi ett 25-tal människor som jobbar med pionjärmission mot, i huvudsak, kurder. Dessa kom från Ryssland, Ukraina, Georgien, Azerbadjan, Turkiet, Armenien och Kirgizistan. Efter att ha umgåtts i nästan en vecka är det ju självklart att jag har många gripande möten och livsöden att berätta om (några kommer jag att dela på bloggen framöver). Det som genomgående slår mig är den självklara uppoffringen och priset som dessa människor betalar för att få dela Jesus med andra. Läs hela inlägget här »
