All kärlek är bra kärlek – eller?

Inlägg på Världen idags opinionsblogg:

En av vår tids favoritslogans är att ”all kärlek är bra kärlek”. Det är en frimodig proklamation, som de flesta moderna människor kan känna stor sympati för. I de allra flesta fall får man nog också förutsätta att den ska tolkas som en kortform för: ”all kärlek mellan vuxna och jämlika parter är något positivt och gott, som därför ska bejakas och erkännas av omgivningen.”

Å andra sidan är det inte detta som denna slogan säger. Och inte heller kan den lite längre uttydningen betraktas som helt och hållet oproblematisk. Inte minst viktigt är förstås att själva ordet ”kärlek” behöver definieras. Låt oss alltså ge oss i kast med vart och ett av dessa problem – och låt oss för enkelhets skull börja från slutet.

För att fortsätta läsa, gå in här.

Annonser

”Allt är inte väl” del 2 – ”Det pågår en långsam påkristning”

Ofta vill vi fokusera på det goda och letar ljuspunkter i mörkret och det har absolut sin plats och sin tid. Ibland behöver man dock se sanningen i vitögat för att kunna göra goda analyser och finna rätta vägar framåt. Det är det jag vill göra i denna serie och syftet handlar om att vi ska inse svensk kristenhets belägenhet och därmed hjälpa oss att bli mer motiverade för det som behöver göras.

Från den kristna tidningen Dagens ledarredaktion använder man titt som tätt uttrycket om en ”långsam påkristning” som pågår i vårt land. Det handlar i mångt och mycket om att invandringen gör att antalet kristna blir fler i vårt land. Tyvärr vet vi dock att kristna invandrargrupper har svårt att behålla sin tro i nästa generation och att migrantförsamlingar är ungefär lika dåliga på att nå svenskar som resten utav oss. Detta gör att dessa nysvenskar knappast bidrar till någon vidare påkristning av vårt land. Det andra som Dagen brukar lyfta fram som argument för att påkristningen pågår är att samhällsklimatet är mer öppet för kristen tro (se t.ex. denna ledare) och att till och med de svenska ateisternas gudlöshet utgår från kristen tro.

Kartellen – ett Kristusvittnesbörd på bästa sändningstid

Inlägg på Världen idags opinionsblogg:

I helgen sändes en dokumentär om ett av Sveriges mest kontroversiella band – hiphopgruppen Kartellen. Det är en märklig resa kantad av missbruk, kriminalitet och politiska kontroverser. Dokumentären ger en inblick i en hård och mörk värld, men visar också på det faktum att musikalisk och poetiska genialitet kan dyka upp på de mest oväntade ställen. Det är inte för inte som Kartellen har hyllats som en av vår tids viktigaste skildrare av det svenska samhällets skuggsidor.

För att fortsätta läsa, gå in här.

Incest och nekrofili – varför inte?

Inlägg på Världen idags opinionsblogg:

Liberalernas ungdomsförbund i Stockholm har fått många att höja på ögonbrynen genom sitt beslut att verka för en legalisering av sex mellan syskon som är 15 år eller äldre. Man vill även att en person ska kunna testamentera att andra får ha sex med ens kropp efter att man är död, så kallad nekrofili.

– Vi tycker generellt inte om morallagar, den här lagstiftningen skyddar ingen just nu, säger Cecilia Johnsson, LUF:s ordförande i Stockholm till Aftonbladet. Vi är ett ungdomsförbund och en av våra uppgifter är att tänka ett steg längre. Jag förstår att det kan anses ovanligt och äckligt men lagstiftning kan inte utgå ifrån att det är äckligt.

För att fortsätta läsa, gå in här.

En världsbild som underminerar kristen tro – del III: Religion

Gästblogg av Andreas Sundström

Konceptet religion underminerar kristen tro.

Om du inte tycker att det låter konstigt så beror det antagligen på att du är bekant med klyschan om att tro på Jesus handlar om en relation och inte religion, men det är faktiskt inte den frasen jag har i åtanke.

Det inte nödvändigtvis de saker och företeelser som vi kategoriserar som religion som underminerar kristen tro (även om det kan vara så också), utan snarare föreställningen om religion som en egen sfär av saker och företeelser.

En världsbild som underminerar kristen tro – del II: Moralisk relativism

Gästblogg av Andreas Sundström

Föregående inlägg handlade om sanningsrelativism. Följande kommer att handla om en annan form av relativism: moralisk relativism (också kallad ”värderelativism”). Fullskalig sanningsrelativism implicerar moralisk relativism, men moralisk relativism förutsätter inte sanningsrelativism, vilket är mitt skäl för att diskutera denna världsbildsingrediens separat.

Moralisk relativism innebär kortfattat att det inte finns några objektiva eller universella moraliska värden, utan att moraliska värden (och inte endast uppfattningarna om dessa värden) varierar mellan olika personer, grupper och kulturer.

Normkritik och transsexualism – ett komplicerat ”frihetsprojekt”

Inlägg på Världen idags opinionsblogg:

Vissa perioder brukar beskrivas som nyhetstorka. Den här hösten har situationen varit den motsatta: nyhetsexplosion. Det har ständigt kommit nya och angelägna nyheter att rapportera om.

Om detta är inte mycket att säga. Men ett problem är samtidigt att många andra viktiga frågor riskerar att hamna i medieskugga. En sådan är det gigantiska sociala experiment som just nu pågår i skolans och förskolans värld, som brukar beskrivas som ”normkritisk pedagogik” och som jag vid flera tillfällen har kommenterat här på bloggen.

Låt mig ta två aktuella exempel.

För att fortsätta läsa, gå in här.

En världsbild som underminerar kristen tro – del I: Sanningsrelativism

Det var ett tag sedan sist, men nu är det dags för en liten gästblogg-serie här på EfterKristus. Denna gång i tre delar och i ett ständigt aktuellt ämne. Författare är den kristne filosofen Andreas Sundström från Roknäs, och ursprungsversionen finner du här.

Ett budskap hörs aldrig i ett vakuum. Ett budskap kan tolkas, förstås och praktiseras på väldigt olika sätt beroende på mottagarens världsbild. Det låter antagligen inte så konstigt, och många kristna nickar nog instämmande om jag säger att ”folk har dålig koll på kristen tro idag” och att det innebär en utmaning för kyrkan (med ‘kyrkan’ avser jag Jesustroende människor oberoende av samfundstillhörighet), men jag vill påstå att utmaningarna är större än vad jag tror att de flesta tänker sig.

Frihet och frid på helgens ungdomsledarkonferens

I helgen har jag varit på ungdomsledarkonferensen Kallad i Linköping, där jag också var en del av ledningsgruppen. Planeringen började redan för 1 ½ år sedan, och självklart har vi hämtat viss inspiration från våra ekumeniska barnledarkonferenser. Någon kopia av dessa var det dock inte tal om, och de organisationer som stod som inbjudare var EFK, Equmenia, Frälsningsarmén, Pingst Ung, Salt och SAU.

Vi som leder dessa organisationer (i mitt fall: ledde) har funnit varandra utifrån att vi ser att vi står i så många liknande utmaningar och behov, men också utifrån att vi står varandra nära i våra hjärtan.

Dagen-TV: Livsstil, sex och gudstro

För några veckor sedan var jag med på en inspelning med TV2020 för programmet Vardagstro. Studion är belägen i Stockaryd och programledaren heter Anders Wisth. Det är ett stort ämne, så vi hann (förstås) inte med att beta av alla relevanta infallsvinklar – men jag tycker ändå att det blev ett rätt trevligt program. Vardagstro sänds bland annat via tidningen Dagen, och om du vill lyssna kan du gå in här.

Biblisk kärlek

För en tid sedan såg jag en dokumentär om väckelsen i Kina. En av många saker som berörde mig var en intervju med ett äldre par som med tårar i ögonen vittnade om den kristna trons kärleksbudskap. Utifrån sin tidigare bakgrund och kultur var de inte vana vid den plats som detta har i den kristna kyrkan, och det var uppfriskande att möta två personer som hade nyupptäcktens glädje i fråga om detta.

I vår egen kultur är förhållandet det motsatta. Mycket tack vare den kristna trons inflytande är kärlek ett centralt begrepp i den svenska kulturen – så centralt att det ibland kan kännas uttjatat. Ett ännu större problem är dock att det har blivit förvanskat. Långt ifrån allt som går under beteckningen ”kärlek” är nämligen kärlek, i alla fall inte utifrån en biblisk definition av ordet.

För att fortsätta läsa denna krönika i Världen idag, gå in här.

När minoriteten tar majoriteten som gisslan

I dag har jag en debattartikel i Upsala Nya Tidning. Den har rubriken ”Majoriteten som gisslan” och är en kritisk granskning av den lathund för normkritiskt arbetssätt som publicerades av Lärarnas Riksförbunds Studerandeförening för några veckor sedan.

En av mina stora nyupptäckter när jag studerade lathunden är att en av normkritikens senaste trender (som man nu alltså ska pådyvla alla lärare) är att man distanserar sig från begreppet ”tolerans” till förmån för så kallad ”normkritisk pedagogik”. ”Tolerans” förutsätter ju att det finns något att ”tolerera” – alltså en minoritet eller en avvikande grupp – men den nya normkritiken vill i stället upphäva alla gränser. Eller kanske snarare: sluta använda sådana begrepp som kan tänkas utesluta någon behjärtansvärd minoriteten. Därav lathundens råd om att i klassrummet upphöra med bruket av könsspecifika begrepp som ”grabbar”, ”tjejer” och ”föräldrar”.

Annorlunda uttryckt: minoriteten tillåts ta majoriteten som gisslan, och alla ska dansa efter hbtq-rörelsens pipa.

Kyrkan i världen, del 9

Nu har vi kommit fram till det sista inlägget i denna serie. Idag ska vi ställa oss frågan vad Jesus skulle ha sagt till kyrkan i Sverige idag, om ett liknande brev skulle kommit till oss idag. Jag försöker skriva vad jag tror kring detta, med mycket stor ödmjukhet om att hans förmaningar och kritik också skulle drabbat mig själv.

Maktspråk i debatten om homoadoptioner

Inlägg på Världen idags opinionsblogg:

Så har det hänt igen. Stora och viktiga frågor som har med samhällets ansvar och barnens bästa har reducerats till en ”underlivsfråga”. Denna gång är det Expressens ledarredaktion som tar sig för att använda uttrycket. Vidare skriver de apropå debatten inom KD om homosexuella pars rätt att adoptera att partiet borde slopa ”synpunkterna på människors privatliv” och att ”I Sverige är intresset begränsat för ett parti som lägger sig i vad som sker i människors sovrum”.

Men vänta nu, Expressen. Sedan när blev frågan om adoption av barn något privat, och därtill bara kopplat till vad vi gör i våra sovrum?

För att fortsätta läsa, gå in här.

Frälsningsglädje, offervilja och evighetsallvar

Historieprofessorn Dick Harrison gick häromveckan ut och varnade för att många av de bönhus som under 1900-talet uppfördes på den svenska landsbygden är på väg att försvinna. Detta, menar Harrison, borde engagera även människor som inte har någon kristen tro. ”Genom sin blotta existens vittnar de om folkrörelsernas tidevarv, en nyckelperiod i Sveriges omvandling till ett modernt samhälle.”

Jag har själv mina andliga rötter i en tradition som har kunnat beskrivas just som en bönhusrörelse. På gården till min pappas föräldrahem i Västerbotten står ett EFS-bönhus, som i dagsläget inte är i bruk mer än maximalt en gång per år.

För att fortsätta läsa denna krönika i fredagens Världen idag, tryck här.

Kampen om skolans sexualundervisning – dokument i dagens Dagen

I dag basunerar framsidan på Dagen ut texten: ”Kampen om skolans sexualundervisning”. Inne i tidningen finner man dels en ledare på temat ”Sex i skolan utan normer leder fel”, dels ett så kallat dokument – alltså längre reportage. Först ut i det senare är en artikel där Therése Ewert från NfS, Hugo Wester från Skolverket och Åsa Kastbom från Linköpings universitet intervjuas. Mycket läsvärt! Därefter kommer ett samtal mellan mig själv och Hans Olsson från RFSU. Sammantaget ett mycket läsvärt och angeläget reportage, som jag hoppas ska få stor spridning både i och utanför kyrkans värld!

En film där jag och Hans Olsson samtalar med Dagens reporter finns utlagd här.

Ett annat samtal mellan mig och RFSU skedde i Radio Västernorrland den 23 april – start vid 2:45:28.

Kommer människor till tro i Svenska kyrkan?

Svenska kyrkan gör så otroligt mycket bra i Sverige och utomlands. Bara de senaste veckorna har jag läst om nödhjälp till de drabbade i Nepal, stort engagemang för klimatfrågorna och rättvisemärkta produkter, insatser som ger hemlösa tak över huvudet, fastekampanjen som drog in över 33 miljoner kronor, uppmärksammande av förintelsen, körer, konfirmandarbete, sjukhuskyrkans betydelsefulla arbete och satsning mot droger på Valborg, för att nämna några exempel. Allt detta är ju otroligt bra och viktigt! 

Slutreplik i SvD: Tolerans är bättre än indoktrinering

Den 2 april skrev EKHO:s förbundsordförande Erik Andersson en replik till min debattartikel om Sveriges genuspolitik och integrationsfrågan. Inte helt oväntat säger han rätt lite om det som var min insändares huvudärende. I stället fokuserar han på förskolans uppdrag att på olika sätt arbeta med hbtq-frågor. Min slutreplik i debatten har nu publicerats på SvD Opinion och kan även läsas här:

Svensk genuspolitik – en tickande bomb i integrationsfrågan

I dag har jag fått en insändare publicerad på SvD Opinion. Den handlar om hur svensk genuspolitik riskerar att lägga allvarliga hinder i vägen för den i dag så omhuldade integrationen. En text som jag hoppas ska leda till fortsatta och konstruktiva samtal!

Genuspolitik i krock med integrationen

Den här veckan har jag också varit med och lanserat en hemsida för Nätverket för samlevnad och sexualitet, där jag själv har rollen som vice ordförande. En direktlänk till sidan finner du här, och där kan du läsa mer både om nätverket och om vad vi försöker åstadkomma med vårt arbete.

Tacksamhet efter barnledarkonferensen

Barnledarkonferensen i Jönköping är nu slut. Det har varit en fantastisk helg med mängder av nya erfarenheter och intryck. Och en hel del jobb förstås! Men det är verkligen något speciellt med denna konferens. Inte bara för att det är en av Sveriges största kristna ledarkonferenser – 1400 personer inklusive volontärer, och då fick vi säga nej till flera hundra som hade velat komma – utan också av en rad andra skäl: