Juluppropet – lovvärt, men i behov av konkretion

Postat: 16 december, 2016 av olofedsinger i Insändare & Debatt

Inlägg på Världen idags opinionsblogg:

Sveriges Kristna Råd har kommit med ett nytt upprop angående Sveriges migrationspolitik. Det är lätt att sympatisera med, och du får gärna skriva under på den nyligen upplagda hemsidan.

Juluppropet bottnar i en frustration över alla de barn och unga som kommer i kläm i dagens flyktingsituation. Så långt är allt gott och väl. Samtidigt tror jag att det hade fått en helt annan tyngd om man också hade vågat komma med en analys av hur det kommer sig att vi har hamnat där vi är. Eftersom uppropet problematiserar något som till stora delar måste ses som en ekonomisk och politisk fråga saknar jag helt enkelt de politiska förslag som skulle kunna bidra till en lösning.

Inte helt oväntat är det många med politisk erfarenhet som reagerar på just detta.

För att fortsätta läsa, gå in här.

Annonser
kommentarer
  1. Kerstin Burstrm skriver:

    Olof Edsinger vågar sig på vilka frågor som helst. Jag är mest rädd att om man öppnar gränserna o ger alla permanent uppehållstillstånd, händer det samma med terrorister som gömmer sig bland flyktingar

    Dom sa just på Tv1 att Olle Karlsson ska vara middagsvärd i Gokväll. Undrar mkt vad han ska hitta på. Spännande.

    Har just kokt sv vinbärssaft. Rik.

    Har fått brev fr ortopeden att väntetiden är 3 mån. Då ska de kalla mig. Tror inte jag klarar att vänta så länge. Det är redan 6½ mån o nu har jag mkt mer ont. Tillbaka på ruta 1.

    ________________________________

  2. Thomas Kärrlander skriver:

    Hej Olof!
    Först vill säga att jag, med många, anser att du har sanningsenliga uppfattningar om det som vi brukar kalla kristendom och dess implementering i våra liv. När det gäller detta s.k. ”julupprop” har vi dock avvikande uppfattning om vi borde bejaka och skriva under eller om vi helt ska ta avsänd från detta jippo. I ande och sanning kan jag säga att vi bestämt måste både ta avstånd och avråda andra kristna att skriva på. Genom att skriva på så skriver vi också på för vad Anja med sällskap står för och därigenom drar vi en förbannelse över oss själva. Om inte Gud redan har förblindat ögonen på oss så är jag övertygad om att förblindelsens skynke kommer att sänka sig över våra själar.

    Idag råder redan Guds dom över oss. Jag har noterat att du skrivit någon bok om krigen i GT, så du känner sannerligen till vad det står i bl.a. Jeremia. Vad som sker är att våra ledare nu använts för att genomföra domen och alla som avfallit från tron jublar som om det skulle vara något gott, precis som i Jeremia.

    Min uppmaning till dig är att istället för din nuvarande ståndpunkt, söka Gud om vishet i frågan.

    I frid och kärlek skriver jag med egen hand.
    Thomas Kärrlander

  3. johannalundstrom skriver:

    Hej Olof!

    Jag efterlyser också en reformerad asyl- och integrationspolitik i Sverige, och somligt – men inte allt – av det du nämner i din bloggpost är sådant jag också tycker att man bör se över. Men jag menar att det första steget måste bli att skapa opinion mot de senaste reglerna är den strategi de är ett uttryck för, nämligen en signalpolitik som riktar sig dels mot människor på flykt som ännu inte kommit hit, och dels mot människor i Sverige som är oroliga på grund av invandringen, men som tyvärr inte se det som en möjlighet att ”satsa” sig ur situationen, utan istället vill bromsa sig ur den. Denna typ av signalpolitik är enligt min erfarenhet och analys så här långt kontraproduktiv.
    Försvårad familjeåterförening är till men för integrationen, liksom tillfälliga uppehållstillstånd. Reglerna drabbar de individer som enligt migrationsverkets bedömning HAR ett skyddsbehov/alternativt flyktingstatus, och dessa straffas alltså (liksom resten av det svenska samhället eftersom dessa individer då inte integreras på det sätt vi vill) trots att det är de som INTE ännu sökt asyl, och de svenskar som är oroliga, som man genom dessa regler vill ”tala till”. Därför bör de senaste reglerna göras om igen. Det var helt enkelt fel vägval man tog i och med dessa åtgärder. Istället borde man, precis som du skriver, se över möjligheten att söka asyl utanför Sveriges gränser exempelvis. Och framför allt se till att korta ner handläggningstiderna för alla ärenden, då detta är den allra största orsaken till många av de problem vi ser i såväl asyl- som integrationsprocesser enligt mig. (De som inte har skyddsskäl hinner inte rota sig i landet och kan därmed avvisas lättare, och de som har skyddsskäl kan snabbare etablera sig)
    Men – jag tror inte att denna typ av konkreta förslag lämpar sig för ett upprop som detta, då det skulle innebära att färre personer skulle vara insatta nog att kunna skriva på, alternativt helt enkelt inte vara överens med lösningsförslagen och inte skriva på av den anledningen. Men juluppropet såsom det är utformat nu har en möjlighet att visa på en opinion mot det politiska vägval som gjorts. Att tolka uppropets ”vilja” som en önskan att gå tillbaka till läget såsom det var förut är enligt min bedömning en feltolkning. Det finns inget som hindrar en utformning av nya regler och strategier, om vi river upp dessa nuvarande. Men för att det reformationsarbetet ska komma igång igen måste våra politiker inse att det inte var enligt svenska folkets vilja att man valde den strategi som nu ligger.

    Hälsningar från norr! :)
    /Johanna

    • olofedsinger skriver:

      Hej Johanna!
      Trevligt att du kommenterar! Jag tror fortfarande inte att det är möjligt att skapa en meningsfull opinion utan att också konkretisera sina förslag. Bara en sådan sak som att ärligt redovisa bristerna inte bara i uppgörelsen från 2015, utan också i den från 2011, skulle ha ökat trovärdigheten enormt. Även om jag också inser att det blir färre som skriver på ett upprop som faktiskt uttalar sig i sakpolitiska frågor.
      Men min grundinvändning kvarstår: även den nuvarande texten är en form av ställningstagande, men nu ”in blanco” – dvs man förväntas sympatisera med något som man inte kan bedöma rimligheten i, eftersom man inte vet vad det är man rent praktiskt tar ställning för.
      När jag själv har tänkt vidare på saken har jag undrat om man faktiskt inte borde ha föreslagit någon form av ”amnesti” för dem som i praktiken lurades hit genom 2011 års överenskommelse, och som nu har kommit i kläm när regeringen hoppar från ett dike till ett annat. Jag är fortfarande inte säker på att alla de grupper som uppropet talar om (alla barn) verkligen är de mest skyddsvärda, men man skulle ju ändå kunna erkänna att vi är medskyldiga till deras situation och att vi därför borde gå dem till mötes. Men då utan att återgå till 2011 års politik, som enligt min mening visat sig ohållbar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s