Att jobba med mission i Turkiet

Några av det jag träffade vid min senaste resa i Georgien var kristna som jobbar som missionärer bland kurder i Turkiet. Deras berättelser illustrerar ett kristet liv som är mycket avlägset för oss kristna i Sverige. En utav dem berättade att hans pastor nu sitter i fängelse i sju månader. Orsaken till detta var att han jobbar med kurder och eftersom kurderna ses som fiender till Turkiska staten (bland annat pga deras terrororganisation PKK) så är allt arbete med kurder därför ”antiturkisk” verksamhet.

Att få jobba med riktiga troshjältar

Senaste veckan har jag fått träna missionärer och församlingsplanterare i Georgiens huvudstad Tbilisi. Totalt samlade vi ett 25-tal människor som jobbar med pionjärmission mot, i huvudsak, kurder. Dessa kom från Ryssland, Ukraina, Georgien, Azerbadjan, Turkiet, Armenien och Kirgizistan. Efter att ha umgåtts i nästan en vecka är det ju självklart att jag har många gripande möten och livsöden att berätta om (några kommer jag att dela på bloggen framöver). Det som genomgående slår mig är den självklara uppoffringen och priset som dessa människor betalar för att få dela Jesus med andra.

Debattartikel i Dagen idag

I dag publicerar Dagen en debattartikel som jag har skrivit om behovet av fler, och olika församlingar: http://www.dagen.se/debatt/martin-alexandersson-vi-behover-mer-mangfald-i-forsamlingarna-1.949953

Bakgrunden till mitt inlägg är ett som Conny Brännberg skrev och där han förespråkade att det bara finns en biblisk församlingsmodell och den är från Uppenbarelseboken där det står om:

Hur kan jag vittna för min muslimske granne?

I år är det 150 år sedan Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen första missionärer sändes ut till Afrika. Med anledning av detta bjöd man i maj in till jubileumskonferens, och som sig bör var det ett antal internationella gäster på plats. EFS har systerkyrkor i bland annat Etiopien, Tanzania och Indien, och representanter för dessa länder höll nu i ett gemensamt seminarium på temat ”Hur kan jag vittna för min muslimske granne?”. Jag var där och jag lyssnade med intresse.

För att fortsätta läsa denna krönika i Världen idag, gå in här.

Att dela livet och tron runt en stenläggning

En av vännerna som vi planterar församling med bor i en villa i en av Göteborgs stadsdelar. Han och hans familj hade bott där i drygt ett år när de bestämde sig för att göra om slänten ut mot gatan och istället för ogräs stenlägga den. Han har berättat för mig att han haft mer samtal med sina grannar dessa stenläggningsdagar än han totalt har haft innan. Folk har stannat och pratat och många har till och med stannat bilen och gått ur och ibland har även grannarna börjat prata med varandra. Dessa samtal har lett till att de boende nu på gatan ska ha en gemensam gatufest och grilla.

”Allt är inte väl” del 2 – ”Det pågår en långsam påkristning”

Ofta vill vi fokusera på det goda och letar ljuspunkter i mörkret och det har absolut sin plats och sin tid. Ibland behöver man dock se sanningen i vitögat för att kunna göra goda analyser och finna rätta vägar framåt. Det är det jag vill göra i denna serie och syftet handlar om att vi ska inse svensk kristenhets belägenhet och därmed hjälpa oss att bli mer motiverade för det som behöver göras.

Från den kristna tidningen Dagens ledarredaktion använder man titt som tätt uttrycket om en ”långsam påkristning” som pågår i vårt land. Det handlar i mångt och mycket om att invandringen gör att antalet kristna blir fler i vårt land. Tyvärr vet vi dock att kristna invandrargrupper har svårt att behålla sin tro i nästa generation och att migrantförsamlingar är ungefär lika dåliga på att nå svenskar som resten utav oss. Detta gör att dessa nysvenskar knappast bidrar till någon vidare påkristning av vårt land. Det andra som Dagen brukar lyfta fram som argument för att påkristningen pågår är att samhällsklimatet är mer öppet för kristen tro (se t.ex. denna ledare) och att till och med de svenska ateisternas gudlöshet utgår från kristen tro.

Längtan efter naturlig evangelisation

Ofta försöker vi kristna hitta på evangelisationsmetoder för att kunna prata med människor om Jesus. Tyvärr är många av dessa ganska onaturliga och om inte den andra är särskilt intresserad av att prata tro, kommer konversationen av sig och vi får försöka med någon annan. Själv har jag sett detta under de år som jag var ansvarig för gatuevangelisation i Uppsala och stod utanför studentnationerna på fredagskvällar och bjöd på kaffe och ville prata tro. Jag såg svagheten i denna typ av metod just för att om människan snarare behövde bli vän och få ett förtroende innan man pratar om djupa livsfrågor, så kunde inte jag hjälpa honom eftersom jag bara var där för att prata med honom om tro – inte för att bli vän med honom.

Frihet och frid på helgens ungdomsledarkonferens

I helgen har jag varit på ungdomsledarkonferensen Kallad i Linköping, där jag också var en del av ledningsgruppen. Planeringen började redan för 1 ½ år sedan, och självklart har vi hämtat viss inspiration från våra ekumeniska barnledarkonferenser. Någon kopia av dessa var det dock inte tal om, och de organisationer som stod som inbjudare var EFK, Equmenia, Frälsningsarmén, Pingst Ung, Salt och SAU.

Vi som leder dessa organisationer (i mitt fall: ledde) har funnit varandra utifrån att vi ser att vi står i så många liknande utmaningar och behov, men också utifrån att vi står varandra nära i våra hjärtan.

There are nearly 800 million souls in continental Europe, 30.000 of them will be in hell this time tomorrow

Ovanstående var intro i ett mail jag fick om en evangelisationskonferens i september. Personligen hade jag inte skrivit så i en inbjudan, men jag inser ju att det är sanningen som står där. Min egen reaktion är mycket intressant. Dels mår jag dåligt och dels börjar jag försöka förhandla och tänka tankar som ”men så illa kan det väl inte vara?”. Det är enklare att acceptera en teologisk sanning i teorin. Men när det blir konkreta siffror så kommer det genast närmare. Det handlar om ett helt Skellefteå eller ett helt Uddevalla som går förlorade i Europa varje dag.

Den helt avgörande frågan

Jag hade förmånen att få ha min första tjänst som pastor i EFS i Örnsköldsvik. Örnsköldsvik som stad var mycket spännande att få arbeta i, dels på grund av den starka EFS-tradition som funnits där (som mest fanns där typ 20 EFS-föreningar inom två mils radie, eller nåt), och dels på grund av det fantastiska ekumeniska klimat som rådde där.

Kommer människor till tro i Svenska kyrkan?

Svenska kyrkan gör så otroligt mycket bra i Sverige och utomlands. Bara de senaste veckorna har jag läst om nödhjälp till de drabbade i Nepal, stort engagemang för klimatfrågorna och rättvisemärkta produkter, insatser som ger hemlösa tak över huvudet, fastekampanjen som drog in över 33 miljoner kronor, uppmärksammande av förintelsen, körer, konfirmandarbete, sjukhuskyrkans betydelsefulla arbete och satsning mot droger på Valborg, för att nämna några exempel. Allt detta är ju otroligt bra och viktigt! 

Tacksamhet efter barnledarkonferensen

Barnledarkonferensen i Jönköping är nu slut. Det har varit en fantastisk helg med mängder av nya erfarenheter och intryck. Och en hel del jobb förstås! Men det är verkligen något speciellt med denna konferens. Inte bara för att det är en av Sveriges största kristna ledarkonferenser – 1400 personer inklusive volontärer, och då fick vi säga nej till flera hundra som hade velat komma – utan också av en rad andra skäl:

Inget kan vara viktigare än att förkunna Jesus

Vi lever i en tid som präglas mycket av olikheter och mångfald – både i trosuppfattningar, åsikter och politiska ställningstaganden. Det är väldigt lätt att vi som kristna ofta hamnar i samtal, debatter och diskussioner om enskilda etiska frågor, som i och för sig är viktiga, men ibland befinner sig ganska långt ifrån det egentliga budskap vi är kallade till och sända att förkunna för världen. Vårt huvudärende är Kristus! Att göra honom känd, synlig och verklig för 2000-talets självcentrerade människosläkte. För faktum är ju att utan Kristus, utan en levande, personlig relation till Honom som är allas ursprung, allas återlösare och allas mål, går det inte att ens förstå många etiska ställningstagande som vi kristna gör.

När ens tro ifrågasätts

Det är lätt att gå i försvar när någon angriper något som är viktigt för mig. Det är vidare lätt att ge igen med samma mynt – om någon kallar mig (och min tro) oförnuftig försöker jag att hitta det oförnuftiga hos den andre etcetera. Paulus (som utsattes för mycket förföljelse och angrepp) skrev så här i 1 Kor 4:12f.:

Man smädar oss och vi välsignar. Man förföljer oss och vi härdar ut. Man talar illa om oss och vi svarar med goda ord.

Det är ju en väldigt utmanande attityd, men något jag tror vi är kallade att sträva efter.

Förmånen att kunna läsa Bibeln på sitt eget språk

När jag läser min bibel är det en självklarhet att kunna läsa den på mitt modersmål. Jag har dessutom många olika översättningar att välja mellan och det är ingen direkt känsla av tacksamhet som infinner sig när jag sitter med min bibel vid köksbordet.

Min fru och jag stödjer bibelöversättningsarbetet som i Sverige heter Folk & Språk. Jag sitter och läser deras tidning och ser att det finns nästan 2000 språk (som talas av drygt 200 miljoner människor) där det inte finns en enda bibelvers översatt till. 200 miljoner människor är svårt att greppa hur många det är, men om man räknar ihop Storbritannien, Frankrike & Tysklands befolkning så är man i närheten.

Tweens – konsumtionskulturens barn

I det senaste numret av Johannelunds skriftserie Ingång medverkar jag med en artikel om dagens tweens – alltså den generation som befinner sig i gränslandet mellan barndom och ungdom. Artikeln bygger till stora delar på ett föredrag jag lyssnade på av den danska ungdomsforskaren Søren Østergaard, och den är i mitt tycke mycket intressant. Det som skildras är f ö inte bara 9-12-åringarnas vardag, utan trender som påverkar (och till stora delar gäller för) de flesta unga och unga vuxna i dag. Läs och begrunda!

Tweens

Bra om omvändelse i NT

I går var det 50-årsjubileum till minne av C S Lewis död. Med anledning av detta skriver Stefan Gustavsson ett läsvärt inlägg om omvändelsens plats i NT i allmänhet, och i Jesu och apostlarnas förkunnelse i synnerhet. Utgångspunkten tar han i följande citat av Lewis: ”Jesus frammanade huvudsakligen tre reaktioner: hat – fruktan – tillbedjan. Man ser inga spår av att folk gav uttryck för milt godkännande.”

”Är det inte just detta som den teologiska diskussionen handlar om i dag”, skriver Stefan. ”Hur kan vi få den sekulära kulturen att avge ett milt godkännande av Jesus?” Fortsättningen på hans artikel finner du här.

Outreach 2014?

Den 1-13 januari arrangerar Salt sin Outreach i Addis Abeba i Etiopien. Ett spännande tillfälle för dig som vill möta den etiopiska väckelsen, och som vill avsätta några dagar där teori och praktik får vandra hand i hand! Sista anmälningsdag är 1 november, och du kan läsa mer info här.

The awesome church!

Häromveckan läste jag en bloggpost på ”The Gospel Coalitions” hemsida. Den är på engelska, men det tror jag ni klarar. :-) Den ger en tänkvärd bild av kyrkan och sociala medier och vilken bild vi förmedlar av oss själva via dessa.

”Jag tror inte på Gud, men jag tror att han finns”

Citatet kommer från skådespelaren Jakob Englund som sa det i en intervju angående hans roll i en pjäs om Abraham (om jag minns rätt) som han gjorde på en Stockholmsteater.

Jag tror hans utsaga är väldigt utbredd bland svenskar. Guds existens är självklar men oviljan till efterföljelse är lika självklar. Intressant är det att Jakob har förstått så pass mycket om kristet liv att han förstår skillnaden på att tro på Guds existens och att tro på Gud – det är inte alls självklart (ens bland kristna).