Tro stavas beroende – nu i en ny och utökad upplaga!

Min bok Tro stavas beroende finns nu i en ny och utökad upplaga. Första upplagan kom redan 2002, och har länge varit omöjlig att få tag på. Boken kan beskrivas som en helhetsvision av ett liv i tro, där jag i fyra delar beskriver trons identitet, trons tillgångar, trons liv och trons kamp. Genom hela boken anknyter jag även till vad Martin Luther, Carl Olof Rosenius och Lina Sandell hade att säga om dessa saker – en hel del, visar det sig.

Om du är intresserad av boken kan du höra av dig till mig på olof.edsinger@icloud.com alternativt PM på Facebook. För 200 kr inkl frakt får du ett signerat exemplar!

Baksidestexten lyder så här:

När ska ni börja fira gudstjänst?

Sedan ett drygt halvår bor min fru Hanna och jag i Göteborg för vi tror att Gud har kallat oss att plantera en ny församling där. Detta har mötts av många positiva kommentarer och lyckönskningar men något jag har fascinerats av är denna eviga fråga – ”när ska ni börja fira gudstjänst?”. Frågan ställs självklart i all välmening men den illustrerar verkligen vår smala bild av vad det är att vara församling och när man blir en församling. Det verkar som om vi har bilden av att man är församling när man firar gudstjänst och utan gudstjänst ingen församling. Att man gör andra saker (som många skulle säga är en del av att vara församling) som att växa i lärjungaskap tillsammans, dela Jesus med andra människor eller att i handlingar leva ut sitt lärjungaskap – verkar inte spela någon roll. Om man inte har en gudstjänst.

Felciterade och missförstådda bibelord del 19 – De första församlingarna samlades i hemmen och i templet

Ofta förs ovanstående fram som ett argument för att en Biblisk församling ska ha smågrupper som träffas i hemmen och en offentlig gudstjänst – liknande att de första kristna träffades i hemmen och i templet. Bibelstödet för detta är Apostlagärningarna där vi kan läsa:

”De höll samman och möttes varje dag troget i templet, och i hemmen bröt de brödet och höll måltid med varandra i jublande, uppriktig glädje.” Apg 2:46

Så självklart är det inget fel att samlas hemma och i templet (eller någon annan offentlig plats). Men det som blir problematiskt är att den första församlingen enbart gör detta i kapitel 3-7 för när Stefanos stenas så flyr alla kristna, utom apostlarna, från Jerusalem. Och för de andra församlingarna i Apostlagärningarna är det ingen självklart modell av att samlas i hemmen och sedan på en offentlig plats.

Felciterade och missförstådda bibelord del 17 – De fyra B:nen.

I efterdyningarna av den första pingsten skrivs om de första kristna i Apg 2:42 att ”de deltog troget i apostlarnas undervisning och den inbördes hjälpen, i brödbrytandet och bönerna.” Detta har kyrkan tagit tillvara på och undervisat om och en pedagogisk hjälp var 1917 års bibelöversättning där dessa översattes med 3 B:n som begynnelsebokstav och så tolkade man apostlarnas undervisning som Bibeln och då blev de: Bibelläsning, Brödragemenskap, Brödsbrytelse (nattvard) och Bön. Jag vet inte hur många gånger som jag har hört undervisning (och tyvärr även själv hållit i den) om att dessa fyra är element är nyckeln i det kristna livet. Jag har hört liknelser om att precis som en stol behöver fyra ben för att stå stadigt så behöver kristna dessa fyra B:n. Och om du har dessa fyra så är du – underförstått – en bra kristen. Vilket skitsnack!

Den helt avgörande frågan

Jag hade förmånen att få ha min första tjänst som pastor i EFS i Örnsköldsvik. Örnsköldsvik som stad var mycket spännande att få arbeta i, dels på grund av den starka EFS-tradition som funnits där (som mest fanns där typ 20 EFS-föreningar inom två mils radie, eller nåt), och dels på grund av det fantastiska ekumeniska klimat som rådde där.

Guds centrifugalkraft

Vi behöver andeinspirerat mod att bli ännu mer kreativa, våghalsiga och pionjära i vårt sätt att tänka nya församlingar för nya människor och utforska nya sätt att vara kyrka.

När jag var barn var vi ofta och lekte på en lekplats som precis som de flesta andra lekplatser på sjuttiotalet härbärgerade en karusell. Vi barn brukade turas om att sätta fart på den runda snurrande platformen och de andra som satt på tävlade om vem som kunde sitta kvar längst utan att hålla i sig. Även om man spjärnade emot och försökte göra sig så tung som möjligt blev det till slut omöjligt att bara sitta kvar. När centrifugalkraften grep tag i hela kroppen hade man inte längre något val utan slungades ut med en väldig fart i tangentens riktning och landade i gruset inte så sällan ovanpå någon annan som redan farit av. Den som suttit kvar längst blev inte så sällan ertappad med att ha fuskat och klamrat sig fast. Nu undrar du kanske vad centrifugalkraften har med oss i kyrkan att göra?

Ty, så älskade Gud världen att hans kärleks centrifugalkraft sände sonen hit. Gud blev människa och landade i gruset.

Ideologen, den sociale och maktmänniskan

Magnus Utvik skriver i sin bok ”Min Gud vad Stalin” om sin erfarenhet i en vänsterextremistisk rörelse. Han hävdar att det i varje sammanhang finns tre typer av människor. Först är det den ideologiskt drivna, sedan är det gruppen som är med av sociala själ och den tredje gruppen är de som är med för att få makt. Jag tror han har helt rätt och att dessa tre grupper finns i varje församling. Frågan är – hur hanterar vi det?

Att bygga kyrka eller att göra lärjungar?

Många utav oss har uppfattningen att vårt uppdrag som Kristi kropp handlar om att bygga den lokala församlingen och att när den är tillräckligt bra kommer människor att komma och bli lärjungar. Själva ”lärjungagörandet” tror vi ofta är något som sker per automatik när människor finns i den lokala församlingen. För egen del blev jag rejält utmanad i mitt synsätt för ett par år sedan då jag mötte en man som läste två, mycket välkända, bibelord. Det första är Jesu ord till Petrus efter att han har bekänt att Jesus är Messias: du är Petrus, Klippan, och på den klippan skall jag bygga min kyrka (Matt 16:18) Och det andra är Jesu avskedsord i det vi brukar kalla missionsbefallningen: Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar (Matt28:19).

Goda ordningar för våra andliga liv

[Krönika i dagens nummer av Världen idag:]

Ett av de områden där vi är som mest olika som människor är vårt förhållande till rutiner. Vissa av oss älskar när det är ordning och reda i våra liv. När vi slipper vara spontana och när vi redan på morgonen vet vad som kommer att hända under dagen. Andra av oss tycker att en sådan tillvaro låter som en mardröm. Vi behöver luft under vingarna och vi tycker att glädjen och kreativiteten försvinner när saker och ting blir för inrutat.

Samtidigt är det tydligt att vare sig ordningen eller spontaniteten går att spela ut mot varandra.

Debattartikel om den nya Kyrkohandboken

Vi befinner oss i slutfasen av remisstiden för Svenska kyrkans nya handbok. Alltså den bok där liturgin för alla gudstjänster och kyrkliga handlingar finns samlade. Vid en genomläsning av förslaget blir det tydligt att de nya teologiska vindarna i Svenska kyrkan har satt djupa spår, särskilt i de nyskrivna texterna. Något som tyvärr riskerar att urholka människors möjlighet att ta vara på de skatter som faktiskt finns i vår lutherska teologiska tradition.

I dagens Kyrkans Tidning har jag och Daniel Ringdahl (ELU) fått en insändare publicerad på detta tema. Vi hoppas att den ska hjälpa fler remissinstanser att se och problematisera de brister som vi själva ser i materialet. Rubriken är satt till: Lutherskt arv på undantag.

Guds närvaro del VI – gudstjänst med Guds närvaro i centrum

Gästinlägg av David Wellstam

Om man har den förståelse av Guds närvaro som jag beskrivit under bloggserien så kommer det att få konsekvenser. Vårt tänkande påverkar alltid vårt handlande. I denna del vill jag därför fundera vidare över hur en församling med Guds närvaro som värdering firar Gudstjänst. Finns det sätt att som gemenskap medvetet göra plats för Guds manifesterade närvaro? Å ena sidan finns det inga magiska formler eller tricks. Å andra sidan tror jag att det finns principer som inbjuder Gud och hans Himmelrike att bli tydligt mitt ibland oss.

De fem tjänstegåvorna del V – tjänsten uppenbarar Kristus

En av de största och mest fantastiska sanningarna om Guds folk i världen är den som döljer sig bakom beskrivningen av församlingen som ”Kristi kropp”. Med aposteln Paulus ord:

Ty liksom kroppen är en och har många lemmar, men kroppens alla lemmar – och de är många – utgör en kropp, så är det också med Kristus. I en Ande har vi alla blivit döpta för att höra till en kropp, vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria, och alla har vi fått en och samme Ande utgjuten över oss. … Men nu är ni Kristi kropp och var för sig lemmar. Gud har i sin församling för det första satt några till apostlar, för det andra några till profeter, för det tredje några till lärare, vidare andra till att utföra kraftgärningar, andra till att få gåvor att bota sjuka, till att hjälpa, att styra och att tala olika slags tungomål. (1 Kor 12:12-13, 27-28)

Bilden av församlingen som en levande organism, där Guds Ande manifesteras i form av gåvor och tjänster och där Kristus själv är huvudet predikar ett förunderligt budskap till alla som vill lyssna: genom kyrkan möter vi Kristus själv. Eller för att konkretisera: genom de gåvor och tjänster som är givna åt Kristi kropp möter vi olika aspekter av Jesu egen personlighet.

Välsignelsen i en god överlämning

(Inlägg på EFK:s pionjärblogg:)

Som många av er vet har jag sedan hösten 2007 funnits med i ledningen för EFS i Mikaelskyrkan (och även för den husförsamling som jag var med och drog igång hösten 2006, innan vi fick tillgång till Mikaelskyrkan). I olika faser av denna gemenskaps framväxt har vi strukturerat oss på olika sätt, men under senare år har jag haft funktionen av församlingens föreståndare. En roll som jag på många sätt har känt en glädje i, men som självklart också har haft en baksida i form av hårt arbete och periodvis ganska svåra frågor att hantera.

The awesome church!

Häromveckan läste jag en bloggpost på ”The Gospel Coalitions” hemsida. Den är på engelska, men det tror jag ni klarar. :-) Den ger en tänkvärd bild av kyrkan och sociala medier och vilken bild vi förmedlar av oss själva via dessa.

Viktigt blogginlägg av Stefan Swärd

Den ständigt aktive bloggaren, tillika ordförande i Svenska Evangeliska Alliansen, Stefan Swärd har skrivit ett mycket läsvärt inlägg med anledning av Niklas Piensohos predikan på Nyhemsveckan. Niklas, som är föreståndare i Filadelfiakyrkan i Stockholm, drev där tesen att frikyrkan måste byta paradigm när det gäller hur vi ser på omvärlden – från ett ”Exodusperspektiv” (att gå ut ur världen) till ett ”Abrahamsperspektiv” (att närma sig världen). Det Stefan gör är att han analyserar Niklas resonemang, och därmed också påvisar skillnaderna mellan detta och en klassisk pingstteologi – som i dessa frågor kan sägas stå nära även en luthersk väckelsefromhet. Jag har ofta uppskattat vad Stefan har skrivit, och denna artikel är inget undantag. Läs och fundera!

Vad vi som kristna kan lära av svenska hockeylandslaget – del 1

Hockey-VM avslutades för några veckor sedan med att Sverige tog VM-guld. När jag satt och tittade på matcherna insåg jag att mycket av attityder och uppgifter i landslaget påminner om oss i församlingen. För er som inte är så hockeyinsatta så har man i hockey 4 olika uppställningar (kallade kedjor) som alternerar under matcherna. Ofta är de specialiserade på något och gör i princip bara det.

Lärdomar från Florence

I min barndomsförsamling fanns Florence. Hon hade varit skolfröken och var nu 93 år (hon var en av de människorna som aldrig tycktes fylla år, utan mitt minne var att hon alltid var 93, men nu som vuxen tycker jag att det verkar lite märkligt..). Hursomhelst var hon ganska sträng (tyckte iaf jag som barn) och med bestämda åsikter.

Kraften i den osynliga kroppen

När jag kommer till tro så inympas (som det så fint heter) jag i Jesus, men jag blir också del i Kristi kropp som består av alla kristna. Några gånger i mitt liv har jag varit med om hur jag har träffat på andra delar av kroppen och verkligen upplevt syskonkärleken. Senaste gången det hände var i min hemgrupp för några veckor sedan. En man som jag har lärt känna via mitt jobb mailade en tisdag och sa att han var i Uppsala och undrade om det fanns en hemgrupp i vår kyrka som han skulle besöka samma kväll.

Teologisk grund för ungdomsförsamlingar

För ett tag sedan läste jag igenom ett häfte av den anglikanske biskopen Graham Cray. Det hade titeln Youth Congregations and the Emerging Church, och fångade mitt intresse eftersom jag själv står i ledningen för en församling med påtagligt låg medelålder (29 år hos medlemmarna, för att vara exakt).

Kyrkan är per definition missionerande

Ibland när man läser böcker så kan man stöta på kapitel, stycken eller meningar som liksom framstår som helt genialiska. Man tänker: Det här var otroligt bra! Detta måste jag komma ihåg. Jag hade en sådan upplevelse idag…