Tro stavas beroende – nu i en ny och utökad upplaga!

Min bok Tro stavas beroende finns nu i en ny och utökad upplaga. Första upplagan kom redan 2002, och har länge varit omöjlig att få tag på. Boken kan beskrivas som en helhetsvision av ett liv i tro, där jag i fyra delar beskriver trons identitet, trons tillgångar, trons liv och trons kamp. Genom hela boken anknyter jag även till vad Martin Luther, Carl Olof Rosenius och Lina Sandell hade att säga om dessa saker – en hel del, visar det sig.

Om du är intresserad av boken kan du höra av dig till mig på olof.edsinger@icloud.com alternativt PM på Facebook. För 200 kr inkl frakt får du ett signerat exemplar!

Baksidestexten lyder så här:

Reformationens slagord – del 3: Sola fide

Detta slagord kan till stora delar ses som en ”tvilling” till det föregående. Vi blir frälsta av nåd genom tro, i kontrast till att bli frälsta genom våra goda gärningar.

I vår tid är det ovanligt med kristna som rakt ut säger att de sätter sin förtröstan till sina gärningar. Möjligen kan vi ibland göra detta utan att förstå vad vi gör. Till exempel har jag i flera sammanhang hört människor säga saker i stil med ”du duger som du är i Guds ögon” och ”han/hon som är så snäll måste få komma till himlen” – vilket förstås är att beteckna just som en gärningslära, eftersom man sätter sin förtröstan till personliga meriter snarare än till Guds nåd. Men som sagt: den här typen av uttalanden är inte alltid genomtänkta ur en dogmatisk synvinkel.

Till saken hör dock att det finns en betydande förvirring även när det gäller det lilla ordet ”tro”.

Olika dimensioner i det kristna budskapet

[Insändare i Dagen 170425:]

För några veckor sedan initierade jag en debatt om evangeliets innehåll här i Dagen. Min utgångspunkt var en välkänd sång, men mitt ärende var framför allt att ställa frågor som: Vad handlar evangeliet om? Är det rimligt att beskriva det kristna budskapet som ”du duger som du är”? Hur kan vi på djupet bli befriade från vår egen självcentrering, för att i stället bygga vår tro och vår identitet på Jesu död och uppståndelse för vår skull?

Debattens vågor har sedan dess gått höga. Den har också utvecklat sig i lite olika riktningar. Den katolska invändningen, formulerad av Martin Lembke, betraktar jag vid det här laget som bemött. Jag hoppas även att de människor som hakade upp sig på min hänvisning till den specifika sången, eller som gjorde sig lustiga över att ”alla sånger inte kan säga allt”, börjar förstå vad jag faktiskt var ute efter.

Låt oss inte svika människor

I veckan var jag med om en händelse som återigen fick mig att reflektera över vad vi som kyrka i Sverige egentligen ger för bild av oss själva och av Jesus. Det kom ett mail från en lärare på en gymnasieskola i södra Skåne, som ville att jag skulle komma till hens religionsklasser för att föreläsa om EFS och den protestantiska kristna tron. Jag blev givetvis glad och svarade ja, men blev samtidigt nyfiken på hur det kunde komma sig att hen kände till EFS och ville ha en föreläsning om just EFS. Svaret jag fick var sannerligen tankeväckande. Jag citerar:

Jag vet inte mycket om EFS annat än att ni verkar inom ramen för Svenska kyrkan. Men där är jag också nyfiken på hur detta sammarbete egentligen fungerar o s v. Som jag berättade tidigare jobbar jag mycket med gästföreläsare och ibland studiebesök. Har haft olika personal från Svenska kyrkan lokalt på besök – underbara personer. Min uppfattning är dock att Svenska kyrkan är försiktiga med att prata Gud, religion m m. Ibland kan man undra om de ens tror på Gud om inte någon ställer en rak fråga. När jag ställer Svenska kyrkan mot Katolska kyrkan blir skillnaden då så total i detta avseende. Så min tanke var nu att hitta en protestantisk riktning som inte på samma sätt “ber om ursäkt” för sig. Och då landade jag i EFS. Hur verkar detta? Och hur ser du på min “analys” av Svenska kyrkan?

Tro stavas beroende

Min norska arbetsgivare, NLM ung, har precis inlett en serie i sitt webbmagasin på temat ”avhengighet” (beroende). Jag har skrivit den första artikeln, som handlar om vad det innebär att tro. Temat är ”Tro stavas beroende”, och texten kommer här:

Svåra och problematiska bibelord – del 17

Frågan om tro och gärningar är ständigt aktuell i kristenheten. Vad gäller egentligen? Blir jag frälst enbart av tro, eller behövs det gärningar också? Vad är tro? Vad är gärningar? I detta avsnitt försöker jag beskriva den skillnad som ofta tycks finnas mellan Paulus å ena sidan och Jakob å andra sidan. Men finns det verkligen någon skillnad dem emellan?

En världsbild som underminerar kristen tro – del III: Religion

Gästblogg av Andreas Sundström

Konceptet religion underminerar kristen tro.

Om du inte tycker att det låter konstigt så beror det antagligen på att du är bekant med klyschan om att tro på Jesus handlar om en relation och inte religion, men det är faktiskt inte den frasen jag har i åtanke.

Det inte nödvändigtvis de saker och företeelser som vi kategoriserar som religion som underminerar kristen tro (även om det kan vara så också), utan snarare föreställningen om religion som en egen sfär av saker och företeelser.

Frihet och frid på helgens ungdomsledarkonferens

I helgen har jag varit på ungdomsledarkonferensen Kallad i Linköping, där jag också var en del av ledningsgruppen. Planeringen började redan för 1 ½ år sedan, och självklart har vi hämtat viss inspiration från våra ekumeniska barnledarkonferenser. Någon kopia av dessa var det dock inte tal om, och de organisationer som stod som inbjudare var EFK, Equmenia, Frälsningsarmén, Pingst Ung, Salt och SAU.

Vi som leder dessa organisationer (i mitt fall: ledde) har funnit varandra utifrån att vi ser att vi står i så många liknande utmaningar och behov, men också utifrån att vi står varandra nära i våra hjärtan.

Ett är nödvändigt

Krönika i torsdagens Hemmets Vän. Bibeltext: Matt 6:31–34.

Ibland klagar vi över att Bibelns undervisning inte är så förankrad i vår egen vardag som vi skulle önska. Men i dagens text är problemet snarast det motsatta: den är så jordnära och konkret att det blir smärtsamt, för det som Jesus säger träffar mitt i våra vardagliga funderingar och prioriteringar. Det är inga större problem att förstå vad Jesus vill ha sagt – däremot är det en stor utmaning att praktisera vad han säger i våra egna liv.

Kommer människor till tro i Svenska kyrkan?

Svenska kyrkan gör så otroligt mycket bra i Sverige och utomlands. Bara de senaste veckorna har jag läst om nödhjälp till de drabbade i Nepal, stort engagemang för klimatfrågorna och rättvisemärkta produkter, insatser som ger hemlösa tak över huvudet, fastekampanjen som drog in över 33 miljoner kronor, uppmärksammande av förintelsen, körer, konfirmandarbete, sjukhuskyrkans betydelsefulla arbete och satsning mot droger på Valborg, för att nämna några exempel. Allt detta är ju otroligt bra och viktigt! 

Att be, befalla och proklamera helande

Gästblogg av IT-pastorn

I Missionskyrkans handbok från 2003 står det: “Vi kan med glädje, förväntan och frimodighet be för varandra om att få del av Guds helande kraft. Men vi kan inte föreskriva Gud tid och sätt för helande.” Antje Jackelén kritiserade Jens Garnfeldt med flera predikanter som hon sett på Kalla Fakta med orden “Man domderar med Gud” och att detta innebar att “man inte har respekt för Guds helighet”. Alldeles uppenbart finns det en stor misstänksamhet inom svensk kristenhet mot bön av befallande eller proklamerande karaktär. Jag tror att det är fel. Befallande och proklamerande bön är biblisk, men kan inte heller brukas hur som helst. Jag ska här ge min syn på olika sätt att be för helande och andra under.

Lagiskhetens olika ansikten – del VII: I Guds kraft

Den bibelbok som tydligast illustrerar det jag har varit inne på i de senaste artiklarna är antagligen Apostlagärningarna. Denna bok innehåller ett stort antal berättelser om den tidiga kyrkan och dess arbete. Men det påfallande är att själva agenten i Apostlagärningarna – alltså den som handlar – hela tiden är Herren själv! Det är Guds helige Ande som manar och vägleder de troende till handling och det är samme Ande som talar genom apostlarnas förkunnelse.

Gud varken vill eller förväntar sig att vi ska göra en massa saker i vår egen kraft som kristna. Tvärtom vill han att vi i allt större utsträckning ska handla i hans kraft. Annorlunda uttryckt: Han vill själv få handla genom oss.

Lagiskhetens olika ansikten – del V: Att göra gott med fel motiv

Innan vi lämnar frågan om lagiskhetens olika ansikten vill jag stanna upp inför en form av lagiskhet som ganska ofta passerar obemärkt, men som just därför hör till de mest utbredda av dem alla. Det är en lagiskhet som i allt väsentligt är en vidareutveckling av vad vi redan har varit inne på. Lite tillspetsat kan den beskrivas som att ”göra gott med fel motiv”.

Är det lönt att tro på Jesus?

I tider då vi kanske ser eller upplever lite av Herrens direkta ingripanden och gärningar, i våra egna liv eller i samhället i stort, är risken stor att frågor och tvivel uppstår. Vi kan undra: Vad är det egentligen för mening med att följa Jesus? Vad har jag ut av att tro på Honom?

Att lämna allt?

När Jesus kallade sina första lärjungar står det omtalat i Lukasevangeliet att ”de drog upp båtarna på land, lämnade allt och följde honom”. I flera av våra mest älskade lovsånger stämmer vi in i liknande överlåtelse, typ: ”Jag nu lämnar allt, ja, jag lämnar allt, allt till dig min dyre Jesus, jag nu lämnar allt. Men vet vi egentligen vad det innebär? Vad kan det konkret betyda att lämna allt för att följa Jesus?

Jungfrufödelsen – är den så viktig?

Några frågor, som kyrkan historiskt har tyckt varit viktiga, dyker titt som tätt upp i debatten. Det kan handla om Jesus verkligen uppstod eller om Maria verkligen var jungfru. Inom min egen kära Svenska kyrka är det inte sällan som någon lyfter upp dessa tankar och ofta brukar argumentationen lyda ”det är inte viktigt om Jesus uppstod – det viktiga är att han lever i våra hjärtan”. På samma sätt brukar ofta kritiken mot deras kritiker vara att ”Gud är större än våra system om honom” eller ”vi är en trosgemenskap – inte en åsiktsgemenskap” eller ”kristna tänker ju så olika i så många andra frågor (dop, nattvard m.fl.) så varför kan vi inte acceptera olikheter även här?”. Frågan blir därför självklar: hur viktig är egentligen jungfrufödelsen?

Trosbekännelsen, del 5

I denna sista del fokuserar vi på den så omdiskuterade frasen om Jesus, att han var ”avlad av den helige Ande, född av jungfrun Maria”. Denna del av trosbekännelsen är förstås extra laddad och intressant för oss i Sverige i dessa tider. Det är en del av vår bekännelse som både före detta och blivande ärkebiskopar har haft väldiga problem med att bekänna rakt av.

Trosbekännelsen, del 4

Idag vandrar vi vidare med vårt fokus på den apostoliska trosbekännelsen, men lämnar den första artikeln: ”Vi tror på Gud Fader allsmäktig, himmelens och jordens skapare” och rör oss vidare mot Jesus.

Trosbekännelsen, del 3

Jag fortsätter här med de två sista punkterna om tro, utifrån den första artikeln i trosbekännelsen.

Trosbekännelsen, del 2

Den första artikeln i trosbekännelsen lyder: ”Vi tror på Gud, Fader, Allsmäktig, himmelens och jordens skapare”. Utifrån den formuleringen kan vi utläsa fyra viktiga punkter om vad tro är.