Omskakande budskap av Steve Hill

Jag kom just över länken till detta omskakande budskap av den numera avlidne evangelisten Steve Hill, en av centralgestalterna i Pensacolaväckelsen. Det finns en del manér och formuleringar som kan få en sån som mig att rynka på näsan, men jag måste säga att jag har svårt att värja mig för det han säger. Sista minuten är obetalbar.

I lärjungaskolan I Mästarens fotspår, som precis har dragit igång för den här terminen, brukar jag som åskådliggörande av Johannestjänsten ge uppdraget att lyssna till David Wilkersons budskap när han predikade i Sverige 2004. Det var av ungefär samma kaliber, men då specifikt riktat till den evangelikala kristenheten i Sverige. Om du inte redan har sett det kan jag varmt rekommendera även det. Det återfinns under kategorin ”Profetior” här på EfterKristus, men en direktlänk kommer även här.

”Allt är inte väl” del 2 – ”Det pågår en långsam påkristning”

Ofta vill vi fokusera på det goda och letar ljuspunkter i mörkret och det har absolut sin plats och sin tid. Ibland behöver man dock se sanningen i vitögat för att kunna göra goda analyser och finna rätta vägar framåt. Det är det jag vill göra i denna serie och syftet handlar om att vi ska inse svensk kristenhets belägenhet och därmed hjälpa oss att bli mer motiverade för det som behöver göras.

Från den kristna tidningen Dagens ledarredaktion använder man titt som tätt uttrycket om en ”långsam påkristning” som pågår i vårt land. Det handlar i mångt och mycket om att invandringen gör att antalet kristna blir fler i vårt land. Tyvärr vet vi dock att kristna invandrargrupper har svårt att behålla sin tro i nästa generation och att migrantförsamlingar är ungefär lika dåliga på att nå svenskar som resten utav oss. Detta gör att dessa nysvenskar knappast bidrar till någon vidare påkristning av vårt land. Det andra som Dagen brukar lyfta fram som argument för att påkristningen pågår är att samhällsklimatet är mer öppet för kristen tro (se t.ex. denna ledare) och att till och med de svenska ateisternas gudlöshet utgår från kristen tro.

Kartellen – ett Kristusvittnesbörd på bästa sändningstid

Inlägg på Världen idags opinionsblogg:

I helgen sändes en dokumentär om ett av Sveriges mest kontroversiella band – hiphopgruppen Kartellen. Det är en märklig resa kantad av missbruk, kriminalitet och politiska kontroverser. Dokumentären ger en inblick i en hård och mörk värld, men visar också på det faktum att musikalisk och poetiska genialitet kan dyka upp på de mest oväntade ställen. Det är inte för inte som Kartellen har hyllats som en av vår tids viktigaste skildrare av det svenska samhällets skuggsidor.

För att fortsätta läsa, gå in här.

Radikala queerteorier lanseras i skolans värld

I dag har jag och Stefan Gustavsson en gemensam debattartikel i Dagen, som har fått rubriken Radikala queerteorier i skolan. Vi pekar där på omfattningen av det sociala experiment som jag har kartlagt under hösten, och vänder oss till kristna föräldrar med uppmaningen att låta ansvariga chefer veta vad de faktiskt tycker om detta. Detta i enlighet med läroplanens första kapitel: ”Alla föräldrar ska med samma förtroende kunna skicka sina barn till skolan, förvissade om att barnen inte blir ensidigt påverkade till förmån för den ena eller andra åskådningen.”

Inte kallade till överseende med falska profeter

Sverige är en konsensuskultur. Så långt som det är möjligt vill vi undvika konflikter. Hellre än att ställa till med bråk söker vi efter minsta gemensamma nämnare. ”Vi håller nog med varandra om det viktigaste trots allt.”

I många situationer kan detta vara positivt. Men på vissa områden ställer det också till med skada. Ett sådant är det som har med de falska profeterna att göra.

Både Jesus och apostlarna varnar oss för dessa. ”De kommer till er i fårakläder, men i sitt inre är de rovlystna vargar. På deras frukt ska ni känna igen dem”, säger Jesus (Matt 7:15–16). Och Johannes skriver: ”De har gått ut från oss, men de hörde aldrig till oss” (1 Joh 2:19).

För att fortsätta läsa denna krönika i Världen idag, gå in här.

Debattartikel på SVT Opinion

I dag har jag och Johan Semby en debattartikel på SVT Opinion där vi presenterar NfS senaste rapport ”När minoriteten tar majoriteten som gisslan”. NfS står för Nätverket för samlevnad och sexualitet, och dagens rapport är vår andra i ordningen.

Som rapportförfattare måste jag säga att jag är omskakad av vad jag har funnit. Det jag undersöker är nämligen ett gigantiskt socialt experiment som just nu pågår och som går under beteckningen ”normkritisk pedagogik”. De senaste åren har detta lanserats på bred front av RFSL, RFSU och ett antal statliga myndigheter – däribland Skolverket, DO, Myndigheten för Ungdoms- och Civilsamhällesfrågor, Forum för Levande Historia och Folkhälsomyndigheten.

Förutom artikeln kan du läsa och ladda ned rapporten på NfS hemsida.

Omläsning av en kristen klassiker: I Jesu namn av Henri JM Nouwen

Mot slutet av mina teologistudier på Johannelunds teologiska högskola blev hela klassen uppmanad att läsa Henri JM Nouwens lilla bok I Jesu namn med undertiteln Tankar om ledarskap. För några veckor sedan läste jag om den, och påmindes om vilken pärla detta är för alla oss som står i någon form av kristet ledarskap.

Inte för de praktiska redskapens eller de avancerade teoriernas skull – dessa saker får man gå till annan litteratur för att ta del av. Men här finns djup och beprövad visdom.

Biblisk kärlek

För en tid sedan såg jag en dokumentär om väckelsen i Kina. En av många saker som berörde mig var en intervju med ett äldre par som med tårar i ögonen vittnade om den kristna trons kärleksbudskap. Utifrån sin tidigare bakgrund och kultur var de inte vana vid den plats som detta har i den kristna kyrkan, och det var uppfriskande att möta två personer som hade nyupptäcktens glädje i fråga om detta.

I vår egen kultur är förhållandet det motsatta. Mycket tack vare den kristna trons inflytande är kärlek ett centralt begrepp i den svenska kulturen – så centralt att det ibland kan kännas uttjatat. Ett ännu större problem är dock att det har blivit förvanskat. Långt ifrån allt som går under beteckningen ”kärlek” är nämligen kärlek, i alla fall inte utifrån en biblisk definition av ordet.

För att fortsätta läsa denna krönika i Världen idag, gå in här.

”Allt är inte väl” del 1 – Jesus som enda vägen

Ofta vill vi fokusera på det goda och letar ljuspunkter i mörkret och det har absolut sin plats och sin tid. Ibland behöver man dock se sanningen i vitögat för att kunna göra goda analyser och finna rätta vägar framåt. Det är det jag vill göra i denna serie och syftet handlar om att vi ska inse svensk kristenhets belägenhet och därmed hjälpa oss att bli mer motiverade för det som behöver göras.

Få har undgått förra veckans debatt som inleddes med att fem anställda i Svenska kyrkan ville att kyrkan ska vara öppen för andra religioner. Det ledde vidare till att en utav författarna – domprost Hans Ulfvebrand blev intervjuad och sa att Jesus inte är enda vägen till Gud. Hans argument är att det inte är Jesus som säger ”Jag är vägen, sanningen och livet” (Joh 14:6) utan det är något som ”Johannesevangelisten … lägger i Jesu mun”. (Man kan med lätthet argumentera emot hans sätt att handskas med bibeltexten, men det är inte syftet med den här texten.)

I skriande behov av Johannestjänstens budskap

För två veckor sedan fick vi fira en av Sveriges mest älskade högtider: midsommar. Ett mindre välkänt faktum är dock att vi under samma helg, i alla fall enligt kyrkoårets texter, fick fira minnet av en av Nya testamentets mest säregna personer – nämligen Johannes Döparen.

Under lång tid var det så att Johannes Döparens dag sammanföll med Midsommardagen. Men många präster upplevde det som besvärande att under denna dag behöva påminna om Johannes Döparens budskap. Johannes är ju inte direkt känd för sin munterhet, utan snarare för sin omutliga tilltro till Sanningen. Han predikade och han döpte för att kalla sina åhörare till omvändelse.

För att fortsätta läsa denna krönika i fredagens Världen idag, tryck här.

Kampen om skolans sexualundervisning – dokument i dagens Dagen

I dag basunerar framsidan på Dagen ut texten: ”Kampen om skolans sexualundervisning”. Inne i tidningen finner man dels en ledare på temat ”Sex i skolan utan normer leder fel”, dels ett så kallat dokument – alltså längre reportage. Först ut i det senare är en artikel där Therése Ewert från NfS, Hugo Wester från Skolverket och Åsa Kastbom från Linköpings universitet intervjuas. Mycket läsvärt! Därefter kommer ett samtal mellan mig själv och Hans Olsson från RFSU. Sammantaget ett mycket läsvärt och angeläget reportage, som jag hoppas ska få stor spridning både i och utanför kyrkans värld!

En film där jag och Hans Olsson samtalar med Dagens reporter finns utlagd här.

Ett annat samtal mellan mig och RFSU skedde i Radio Västernorrland den 23 april – start vid 2:45:28.

”Vi kan ju inte göra något mot sanningen, utan bara för sanningen”

I dag debuterar jag som gästkrönikör i tidningen Världen idag. Känns som ett roligt uppdrag! Först ut är ett tema som kan ses lite som en programförklaring för mitt liv i stort:

”Vi kan ju inte göra något mot sanningen, utan bara för sanningen.” Paulus klassiska formulering kan väcka en rad olika reaktioner. För vissa av oss är den befriande. För andra provocerande. För ytterligare några höjden av naivitet. Helt klart är att den har potentialen att förvandla den här världen. Om vi alla skulle göra apostelns ord till våra egna – inte bara i teori, utan också i praktik – skulle vi få ett helt annat samhällsklimat. Få saker är nämligen så laddade i 2000-talets Sverige som vårt förhållningssätt till sanning.

För att fortsätta läsa, tryck här.

Läge att be för EFS!

I ett inlägg från den 23 september skrev jag att ”det blåser upp till storm i EFS”. Orsaken till detta var ett dubbeluppslag i tidningen Budbäraren, där det var flera olika röster som kritiserade EFS hållning i fråga om samkönade vigslar. Därefter verkade det som att det hela skulle lägga sig, men nu är kanske stormen ändå här …

Den ”intoleranta toleransen” firar nya triumfer

Jag känner inte Jens Charlieson, men jag gör ett undantag och publicerar här hans utmärkta text med anledning av det som  har hänt i Uppsala under veckan, där vårt universitet beslutade att porta Scandinavian Human Rights Lawyers konferens om trafficking med hänvisning till att flera personer i ledningen för organisationen även har engagerat sig för en restriktivare abortlagstiftning.

Även Stefan Gustavsson och Tomas Idergard har skrivit en utmärkt text i frågan, som i dag publicerades i Svenska Dagbladet. Men här kommer alltså Charliesons bloggpost. Vad är det för ett land vi lever i egentligen?

Att leva normkritiskt

Att leva kritiskt till samhällets normer är något populärt och någon definierade till och med miljöpartiets politik som ”den som har brutit mot flest normer när han dör – vinner!”. Norm kommer ju från ordet normalt och innebär något normalt som också är allmänt accepterat (det finns ju en del beteenden som är normala men inte är allmänt accepterade). Mycket i attityden kring normkritiskt tänkande är att de normer vi har är fel och därför ska man aktivt bryta mot dem. Exempel på detta är att flickor inte ska ha rosa klänningar, pappa ska inte byta till vinterdäck på bilen och man ska inte fråga om en man är gift med en kvinna utan fråga efter partner istället. Allt för att vara normkritisk.

”Att genomskåda kulturen”

Gästinlägg av Andreas Sundström

Jag spenderade hela förra veckan på Tejp 2013 (vilket var fantastiskt!) och jag hade också förmånen att få tala på torsdagens kvällsgudstjänst under rubriken ”Att genomskåda kulturen”. Jag sa ungefär följande:

Apropå kyrkan och homosexfrågan: lidandet är inget vi ska fly ifrån

I min bok Korsets väg och korsets kraft (Libris 2011) ägnade jag tio kapitel åt att ringa in vilka ”stationer” eller erfarenheter som vi som kristna kan räkna med på lidandets väg. Alltså vad det i praktiken kan innebära när vi på Jesu uppmaning ”tar upp vårt kors” och följer honom (se Luk 14:27). I dagens Dagen har jag nu skrivit en insändare där jag konkretiserat hur förföljelsen kan komma att drabba oss som väljer att inte backa i fråga om Bibelns syn på homosexualitet. Framför allt försöker jag visa på de mekanismer som ligger bakom denna förföljelse – och varför vi som kristna, trots att det kan kännas otacksamt, behöver stå fasta i denna såväl som andra frågor. Om vi inte gör det är risken nämligen stor att det gröper ur vårt lydnadsförhållande till Kristus; att han går från att vara vår Herre till att bli en rådgivare bland många andra. Något som i sin tur kommer att förändra hela vår syn på den kristna tron.

Du finner insändaren här.

(Om du vill läsa en tidigare kommentar till själva sakfrågan – Bibelns syn på homosexualitet – kan du kolla in del XV i min artikelserie om Gud och sex.)

Apropå Uppdrag Granskning i onsdags

Ett viktigt och bra inlägg av vår bloggkollega David Castor apropå Uppdrag Gransknings program ”Bögbotarna” som sändes i onsdags. Utvecklingen går snabbt, nu …

Uppdrag Granskning om förbön

Uppmuntrande med intellektuell skärpa

Jag har lyssnat till flera bra predikningar den här helgen. En hölls av min egen föreståndare, Vincent Ihlberg, i Mikaelskyrkan denna eftermiddag. Antar att den läggs ut på hemsidan inom kort. Men sen har jag ju också varit på Norrsken i Skellefteå. Det var roligt att vara med och även att träffa alla härliga deltagare och ledare.

Olika möten hade  olika karaktär, men nu vill jag säga några ord om det allra sista mötet jag var med på – det som slutade strax före midnatt i går.

Måste vi välja mellan enhet och bekännelse?

Jag har kommit med ovanligt många kommentarer till Svenska kyrkans teologiska utveckling de senaste veckorna. Orsaken till detta är förstås att det under hösten har kommit ett antal mycket anmärkningsvärda uttalanden från vår kyrkas ledning. I dagens Budbäraren har jag en krönika där jag lyfter fram några synnerligen besvärande konsekvenser av detta. Ska bli intressant att se vilka samtal och reaktioner som detta kan komma att ge upphov till!