Svar till Micael Grenholm – rond 2

Postat: 2 januari, 2017 av olofedsinger i Apologetik, Guds rike, Insändare & Debatt, Lärjungaskap
Etiketter:

Under den käcka rubriken ”Ska en kristen syn på migration välkomna synd?” replikerar Micael Grenholm på min artikel i Världen idag 161230. Därmed är nivån lagd. Jag välkomnar synd, och den som inte (likt Grenholm) är övertygad om att man som kristen måste förorda fri migration från fattiga till rika länder argumenterar (som jag fick veta redan i vår förra debattvända) ”mot Gud”.

Med ett sådant utgångsläge är det svårt att veta var man ska börja, och jag har faktiskt inte tänkt upprepa allt som jag tidigare har sagt i denna fråga. I stället hänvisar jag dels till mitt tidigare svar till Grenholm, dels till detta inlägg på Världen idags opinionsblogg. Jag räknar också med att återkomma i frågan i en mer systematisk form, men då utan att ta spjärn med boken ”Jesus var också flykting”. Hur omtalad den än är (och hur lovvärd dess intention) tycker jag nämligen inte att den förtjänar den status i debatten som den i många sammanhang har fått.

Om jag här och nu utgår från Micael Grenholms replik kan jag dock göra följande kommentarer till vad han själv skriver. Men allra först några mer övergripande iakttagelser:

1) Ett av de mest provocerande inslagen i Grenholms texter är den ganska billiga retorik som han stundtals använder sig av. Detta har faktiskt förvånat mig, för jag har i grunden haft en stor respekt för denne broder – både som teolog, författare och aktivist. I många frågor står vi dessutom mycket nära varandra. Men när han skriver att han i sin bok ”diskuterar om kristna ska vilja att världen ska vara ojämlik eller jämlik, och kommer fram till det senare” blir det ju bara löjeväckande. Även han måste ju förstå att det intressanta då blir hur vi faktiskt definierar sådana ord som ”jämlikhet” och ”rättvisa”. Och alla som har lite koll vet att detta är en både moralisk, filosofisk och politisk fråga. En traditionell vänsterdefinition skiljer sig sålunda enormt från en traditionell högerdefinition. Att Grenholm är mer vänster än jag är ingen hemlighet (även om jag inte är så höger som vissa kanske tror), men att därmed insinuera att jag anser att ”Gud vill att afrikaner ska vara fattigare än européer enbart för att de är afrikaner” är faktiskt bara oförskämt. Välstånd växer trots allt inte fram i ett vakuum, och det finns mycket som kan sägas om varför saker i olika delar av världen ser ut som de gör. Detta är dock inget jag tänker gå in på här och nu.

2) Ett annat problem med flera av Grenholms texter – inklusive boken ”Jesus var också flykting” – är att han blandar fritt mellan väldigt olika fenomen och perspektiv. Till exempel är han ofta dålig på att skilja mellan ekonomiska flyktingar och människor som flyr från krig, vilket i min värld är en enorm skillnad. Jag återkommer till detta nedan.

3) Slutligen har jag och Grenholm olika syn på politik och kristen tro. Min egen hållning är att förslag som är antingen ogenomförbara eller potentiellt orättfärdiga (vilket jag menar att vissa av Grenholms förslag är), inte hör hemma i en seriös politisk kamp. Som kyrka har vi både en rättighet och en skyldighet att peka mot gudsrikets idealbild, och även att i möjligaste mån förkroppsliga denna. Men när vi engagerar oss politiskt måste vi också vara beredda att ta ansvar för våra förslag. Något som jag alltså menar att Grenholm inte gör. I stället hemfaller han åt ett självrättfärdigt höttande med fingret mot alla som inte tycker som han och säger att det är vi som är problemet – inte hans egen ogenomförbara idealism.

För att nu gå mer rakt in i det som Grenholm skriver:

4) ”Om Edsinger har några sakliga argument mot tesen att det är omöjligt att resten av världens länder kommer upp till Sveriges levnadsstandard får han presentera dem, men forskningen på den här punkten är så tydlig att det enda realistiska är att svenskar förenklar sin levnadsstandard – och det är realism Edsinger efterlyser.”

Kort svar: Det finns faktiskt inte bara två alternativ här. Nej, alla länder kan inte ha samma ekonomiska standard som Sverige. Men därmed inte sagt att lösningen är att Sverige ska skära bort 67% av sin BNP. Det går helt enkelt inte att jämföra ett högteknologiskt och högindustrialiserat land som Sverige med exempelvis ett nomadsamhälle som Somalia. Inte heller går det att bortse från dessa länders olika historia, alltså det som har lagt grunden för var vi i dag befinner oss. Följaktligen menar jag att vi även på lång sikt måste acceptera betydande skillnader mellan olika länders ekonomiska system, på samma sätt som vi accepterar skillnader i fråga om kultur, politiska förutsättningar och liknande. Vilket alltså inte motsäger att vi inte genom bistånd och mission ska hjälpa länder med sämre förutsättningar att resa sig upp ur sin fattigdom.

5) ”Om Edsinger tycker att kristna med gott samvete kan vilja utvisa människor till krig utan att deras lärjungaskap är sämre än den som inte vill det måste han presentera någon form av argument för detta, istället för att insinuera att jag skulle definiera dåligt lärjungaskap utifrån mina egna åsikter snarare än vad Bibeln lär.”

Jag antar att Grenholm spelar dum här. För det första så har han ju inlett hela sin bok med att säga att det för alla som har en ”någorlunda biblisk moral” och en ”någorlunda korrekt verklighetsuppfattning” är ”fullständigt omöjligt att vända sig emot migration från fattiga, krisdrabbade länder till rika, trygga länder” (sid 10). Notera att det här talas om ekonomiska flyktingar, inte krigsflyktingar. För det andra har jag aldrig sagt att vi inte ska ta emot människor med giltiga asylskäl – däremot behöver vi i Europa samarbeta om detta mottagande, eftersom vi annars kommer att få en fullkomligt ohållbar situation i de länder (t ex Sverige och Tyskland) som blir ensamma om att axla denna börda.

6) Precis som tidigare ondgör sig Grenholm över att jag inte engagerar mig i frågan om Sverigedemokraternas historia och politiska program. Orsaken till detta är enkel: Denna fråga är mycket större än synen på ett enskilt parti, och det är just oförmågan att se detta som har gett SD en sådan medvind i opinionen. Min egen utgångspunkt är dessutom inte politisk utan kristen: Är det verkligen sant att det bara finns ett acceptabelt politiskt uttryck för en hög kristen bekännelse? Grenholm tycks på denna fråga svara ja, medan jag svarar nej. I mina artiklar har jag förklarat orsaken till detta.

7) Grenholm uttrycker stor förvåning över att jag menar att en kristen människosyn behöver ta i beaktande att alla människor är syndare, och att vi därför måste ta egenintresset i beaktande även för vår politiska vision. Det är inte konstigt – även kommunistländerna utgick ju från en väldigt ”positiv” människosyn, vilket dock ledde till att man sköt sina ekonomier i sank och dessutom behövde tillgripa diktatoriska metoder för att få sina medborgare at ”förstå” sitt eget bästa. Men än en gång glider Grenholm över till en helt annan fråga: ”Bara för att man kan erkänna att vi aldrig kommer få en perfekt värld innan Jesus kommer tillbaka, betyder inte det att vår vision bör innehålla synd och ondska.” Nej, vem har påstått något annat? Jag talar faktiskt inte om min gudsrikesvision i mina artiklar – den uttrycks bäst i Uppenbarelseboken 21–22 – utan om hur en bibliskt förankrad och/men fungerande realpolitik kan se ut i en fallen värld, med koppling till migrationsfrågan. Det som stör mig är att Grenholm inte verkar kunna skilja dessa saker åt, och dessutom har mage att beskylla mig för sin egen inkonsekvens. När han sedan skriver att ”Flyktingarnas egenintresse är förstås att de ska stanna i det rika, trygga land som de migrerat till” blir jag också smått förundrad. Ja – och!? Det intressanta är ju inte om människor vill ha det bättre (det är ytterst få människor som inte vill det!) utan hur vi kan skapa de bästa, mest rättfärdiga och långsiktigt hållbara lösningarna för att uppnå detta mål. Här står Grenholms vänsterpolitik mot mina och andra människors lösningar, och jag tror helt enkelt inte att Grenholms lösningar är särskilt lyckade. Tvärtom tror jag dessvärre att de är kungsvägen rakt in i ett samhälle med extrema motsättningar, växande ytterlighetsrörelse, kapitalflykt och därtill en snabbt sinande kassa. Ganska långt från det paradis som Grenholm utlovar, alltså!

8) Egentligen tycker jag inte om att såga en kristen broder så vid fotknölarna som jag inser att jag här blir tvungen att göra. Min respekt för Grenholm som ett hängivet kristet syskon kvarstår. Men jag är helt enkelt inte OK med att behöva tillskrivas nazistsympatier bara för att jag inte delar hans idealistiska politiska hållning. Med tanke på hur många kristna som har hört av sig och tackat för mina tidigare inlägg verkar det inte heller som att jag är ensam i denna frustration.

Jag har inte för avsikt att diskutera mer med Grenholm gällande detta (om jag nu inte blir tvungen efter att ha läst hans eventuella replik på detta). Däremot kommer jag att fortsätta att bearbeta det frågekomplex som jag här har gett mig i kast med. Det är för mycket som står på spel både för Sverige och för utsatta medmänniskor från andra delar av världen för att vi ska stoppa huvudet i sanden.

Annonser
kommentarer
  1. olofedsinger skriver:

    För den som inte orkade läsa mitt tidigare inlägg på Världen idags opinionsblogg lägger jag här in mina avslutande sju punkter, som jag introducerade så här: ”Att inte propagera för fri invandring och öppna gränser är faktiskt inte detsamma som att inte göra någonting alls. Låt mig därför få avsluta med ett antal konkreta förslag, som jag personligen tycker går alldeles utmärkt att kombinera (och i vissa fall även härleda) från min kristna tro.” Punkterna lyder så här:

    1) Vi måste göra allt vi kan för att människor inte ska behöva fly vare sig från krig eller svält. Dels genom katastrofbistånd, dels genom stöd till sådana projekt som i längden gör att samhällen och ekonomier kan utvecklas i rätt riktning. Inte minst stöd till ett fungerande företagsklimat har faktiskt visat sig vara en effektiv åtgärd – det är ju så som den gemensamma välfärden kan utökas på plats.

    2) Så långt som det är möjligt bör vi i detta arbete använda oss av organ som FN och EU, som trots allt har kommit till med bland annat detta syfte.

    3) Vi bör även fortsätta att sätta press på övriga EU-länder, för att på så sätt fördela ansvaret för de människor som just nu söker sig till Europa.

    4) De människor som trots allt kommer till Sverige – antingen tillfälligt i väntan på asylprövning, eller som har beviljats asyl – bör få det varmast tänkbara mottagandet. Både som kristna och som medmänniskor har vi ett ansvar dels att möta tillfälliga besökare med värme, dels att hjälpa människor med permanent uppehållstillstånd till en god integration.

    5) Som kristna har vi självklart också en kallelse att dela evangeliet med dessa människor, oavsett hur länge de får stanna i vårt land. Parallellt med detta ska vi även verka för en fortsatt och fördjupad förvandling av världens alla nationer genom mission och evangelisation.

    6) När flyktingströmmarna blir så stora att vi inte mäktar med dem utifrån vårt nuvarande samhällssystem får vi se det som en morot att kraftsamla för att skapa drägligare villkor i de krisdrabbade ländernas närområden – om inte annat för att behovet av att ta sig till Väst ska upplevas som mindre akut.

    7) Redan utifrån vår nuvarande situation behöver vi även verka för ett systemskifte på så sätt att vi introducerar enklare (och lägre betalda) jobb, enklare bostäder med mera. Detta för att undvika det utanförskap som just nu riskerar att uppstå för de människor som inte har vad som krävs för att ta sig in på den svenska jobb- och bostadsmarknaden.

    • Rolf Lampa skriver:

      Hej Olof,
      Jag har med uppskattning läst flera mycket tänkvärda inlägg av dig i dessa frågor. Det finns dock saker, jag tänker på punkt 7, som riskerar att få svårt att fungera i längden av grundläggande ekonomiska orsaker, även om vi skulle reversera den senaste utvecklingen som drivs av (obs) multinationella industrialister, vars ”ideologiskt” associerade namn är globalismen. Notera dock att många politiker tvingas in i globalismens hörn i minst lika hög grad som vissa politiska ideologier önskat inför globalismen av rent ideologiska skäl. Dessa två grupper driver frågan i symbios idag.

      Bakgrunden till varför det inte fungerar långsiktigt ekonomiskt är i princip enkel, och jag vill därför först presentera den enkla princip den bygger på.

      De rika länderna byggdes upp av arbetare som därmed kunde äta. Principen känns igen från Paulus undervisning. Luthers ”tvångströja” om arbetsamhet var alltså väldig sent ute i denna fråga. :) Men nu är det vår tur att uppfatta principen samt omsätta den i vår tids omständigheter. Men den nämnda grundprincipen – för ALL ekonomi – har inte ändrats, trots att många tror det!

      Samma princip kan även uttryckas som att länder som producerar följaktligen kan konsumera. Det råder helt enkelt ett oupplösligt samband mellan arbeta/äta och producera/konsumera.

      Men vad mera är, är att tidigare generationer av t.ex. svenska industriledare i stor utsträckning uppfattade ett ansvar att bygga upp sina hemländer och lyfta sina landsmän. Dessa industrialister blev inte fattiga av kombinationen ansvar och privilegium att bygga upp ett tämligen fattigt land.

      Vill i förbifarten nämna att industrialisterna bidrog till den nationella ekonomin med eller utan att betala skatt. Många kanske häpnar inför ett sådant påstående, men alla är inte införstådda med varför företag får ”skriva av” investeringar, d.v.s. de får avdrag på skatten för att återinvestera vinsterna och på det sättet öka produktionen och värdeskapandet – INOM EKONOMIN. Observera här att denna styrning av vinstmedlen behöver inte ”ekonomiska globalister” bekymra sig om i samma höga grad. Det ultimata syftet med skatteregler om avdrag är ju att företagen skall återinvestera vinstmedel, vilket uppnås till ett hundra procent först när företagen betalar noll i skatt!
      Detta är inte ett inlägg om skatter, poängen som rör punkt 7 kommer längre ner, men det ovan nämnda faktumet kastar ett visst ljus över en form av patriotism som fler behöver bli förtrogna med. Nämligen att värden behöver skapas och att dessa resurser faktiskt bara behöver omsättas INOM en ekonomi (i detta fall en nationell ekonomi) för att ekonomin skall växa. Växa ”på riktigt” alltså. Och därmed kommer värdena hela nationen till del.
      Eftertanke.

      Tillbaka till det som skapar värden som kan konsumeras. Industriledare, både snikna och mer frikostiga sådana, tillsammans med arbetsamma landsmän, byggde upp nationen, frivilligt (välj valfri kulturellt kristen modern nation). De som arbetade kunde då även äta, medan andra med avsundsjuka endast såg på.
      Eller med andra ord, nationer som kunde producera kunde också konsumera. Och de som producerade mer kunde konsumera mer. Detta medan andra med avundsjuka såg på
      För att ställa fenomenet avundsjuka i perspektiv vill jag även passa på att nämna att vid andra världskrigets slut utgjorde den Amerikanska ekonomin ca femtio procent (50%) av hela jordens samlade ekonomi. Det betyder samtidigt att cirka hälften av jordens samlade produktionskapacitet fanns i USA vid andra världskrigets slut.

      Så till det kontroversiella: Amerikanarna kunde konsumera i motsvarande grad. Medan andra med avundsjuka såg på.

      Eller är det egentligen så kontroversiellt? Det borde det inte vara.
      Men det finns fler bottnar i detta. Ett annat viktigt faktum rörande USAs enorma produktion samt åtföljande (höga) konsumtion var att de hade resurserna för att snabbt bygga upp en krigsmakt som räddade Europa och hela den fria världen från att sjunka ner i mörker och förtryck.
      Plats för ännu mera eftertanke.
      Men med ”konsumtion” menas inte bara datorer och TV-apparater. Det betyder också utbildningsväsende, infrastuktur, både teknisk och social, såsom vård och omsorg och så vidare. Vi har i våra länder en mycket hög ”social konsumtion”. Men ingen konsumtion utan att producera värden i motsvarande grad.

      Nutidens industrialister har dock upptäckt att om man producerar UTAN att samtidigt bygga upp landet i vilket produktionen sker (socialt och annan infrastruktur), åtminstone inte i samma grad som när våga egna länder byggdes upp, då finns möjlighet till större vinst än tidigare (vinst är nödvändigt, men nu är det jämförelsen som är poängen).

      Men var skall man sälja vad som producerats? Var finns marknaderna?

      Svaret är att de stora marknader än så länge finns i de ”rika” länderna, de som en gång byggdes upp med produktion, men som nu finansierar både lyxkonsumtion samt konsumtion av social välfärd med… Alla vet det. Lån.
      Konsumtion som inte motsvaras av produktion (värdeskapande) kan bara finansieras med lån. Detta är samtidigt orsaken till de påtvingat låga räntor vi har idag. En räntehöjning, när den kommer, kommer samtidigt att avslöja obalansen mellan produktion och konsumtion. Och då blir det obehagligt. Se på Grekland för en fingervisning om vad som väntar.

      SLUTSATS
      Frågan gällde punkt sju och att ”anpassa”, eller i praktiken, att sänka krav och lönenivåer, för en större och växande andel av befolkningen. Det fungerar inte utan mycket obehagliga konsekvenser. Verkligheten är sådan att man inte kan sänka värdet av produktion genom icke-värdeskapande, eller mindre-värdeskapande arbete, och samtidigt behålla den skyhöga nivån på teknisk infrastruktur samt social konsumtion som vi har i våra ”rika” länder idag.

      En ytterligare poäng, för att fler skall förstå vad som pågår ute i stora världen, är att Amerikanarna nu kommer att försöka ”hämta hem” produktion från bl.a. Asien för att på nytt bygga upp sin ekonomiska, och följaktligen, sin militära styrka. Och vem vet, kanhända behöver Europa kasta oss i USAs kjolar ännu en gång innan vi lärt oss läxan? Eller har vi gjort oss otillgängliga för korrigering?

      En implikation av rättvisa enligt ”Arbeta och äta” principen är att en viss politisk ideologi har skapat intrycket av att det är fult att skapa värden, och att konsumera dem. Anledningen är att man själv eftersträvar att få makt över de resurser som andra skapar. Vissa ideologier är helt enkelt mer klåfingriga än andra i det avseendet. Detta tänk kallas ”vänster”. Notera att jag INTE menar att den som har inte skall dela med sig. Men jag menar att man överdriver ”orättvisan” i att destruktiva och på olika sätt dysfunktionella kulturer inte själva är kapabla att skapa värden på samma nivå som de (tidigare) kristna västliga nationerna.

      Här finns mycket att fundera över. Och jag vill avrunda med en påminnelse om varifrån välstånd ytterst kommer ifrån (det kan man redan av det ovan sagda sluta sig till) – det kommer av människors attityd, sinnelag och värderingar. Skapande människor istället för parasiterande och destruktiva människor. Allt detta finns i en osalig blandning mitt i vår egen kultur, men kontrasterna mot andra kulturer är i vissa fall övertydliga.

      // Rolf Lampa

  2. Göran Andersson skriver:

    Tack Olof, för att du sätter ord på vad också jag tänker, och för att du tar fighten att visa på stolligheterna i vad Grenholm m fl förfäktar i olika sammanhang!

  3. Thomas Kärrlander skriver:

    Jag tackar dig Olof för att du orkar bemöta Micael Grenholm. Givetvis är det för döva öron, men du blir ändå en röst utåt för det sunda.

  4. Anneli Lendrup skriver:

    Har du blivit politiker Olof Edsinger? Jag trodde du var teolog! Jag är förvånad över att du inte har mer teologiska argument att bygga dina politiska åsikter på. Det brukar du ju ha. Att kalla någon för idealist när han vill ta Bibeln utmanande budskap och liv på allvar är ju inget nytt tyvärr. Men så sorgligt när en kristen påstår att Guds ord och vilja inte är genomförbara. Visserligen krävs stora uppoffringar, men sådan är ju vetekornets lag. Även om vi inte kan räkna med att en fallen värld vill det, så bör väl ändå vi som säger oss vilja följa Jesus, stå för det. Rom.12:1-2 ” Därför ber jag er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära er själva som ett levande och heligt offer som behagar Gud. Det skall vara er andliga gudstjänst. Anpassa er inte efter denna världen, utan låt er förvandlas genom förnyelsen av era tankar, så att ni kan avgöra vad som är Guds vilja, det som är gott. behagar honom och är fullkomligt”

    • olofedsinger skriver:

      Hej Anneli! Som jag skriver i de inlägg jag hänvisar till kräver politiska frågor politiska lösningar. Problemet som uppstår i kölvattnet av Grenholms retorik handlar om att han försöker ge teologiska lösningar på politiska frågor. (Eller som det också kan uttryckas, åtminstone utifrån en luthersk teologi: man måste åtminstone delvis skilja mellan det andliga och det världsliga regementet.) Du säger att jag påstår att ”Guds ord och vilja” inte är genomförbara. Men det är detta som är skillnaden: Jag anser inte att de bibelord som Grenholm hänvisar till är tänkta att genomföras med tvångsmedel i det civila samhället. I stället menar jag att de är tänkta att genomföras i kyrkans och missionens arbete, och så långt det är möjligt inspirera oss i det civila samhället. Hela utgångspunkten skiljer sig alltså åt – därav våra olika perspektiv.

      • Lisbeth Holmblad skriver:

        Tänk i fall fler blåögda fromma med rosafärgade glasögon kunde förstå detta med skillnad på politik och teologi.Det är förvånande då fromma personer envisas med att vara så orealistiskt goda att det får förfärande konsekvenser. Vi har ingen kristen teokrati och det är nog inget att önska, med tanke på alla ” kristna” maktmänniskor!?
        Tack Olof för din energi att förklara!

    • Thomas Kärrlander skriver:

      Anneli,
      Det är skrämmande att se så många falla för Grenholms billiga retorik. Det visar enbart hur dåligt Guds Ord är förankrade hos de ”kristna” av idag.

  5. tovig skriver:

    Skulle vilja veta hur du Olof tänker när det gäller andra politiska frågor, t ex när det gäller abortfrågan, äktenskapsfrågan och frågan om dödshjälp mm. Ska vi inte blanda ihop tro och politik där heller? Hur kan vi som kristna t ex kritisera abort så länge det finns en så stor majoritet i samhället som är för en generös abortlagstiftning?

    • olofedsinger skriver:

      Hej!
      Jag tänker likadant i alla dessa frågor: I politiska frågor behöver vi presentera politiskt genomförbara förslag i en fallen värld. Mycket kortfattat innebär detta:
      Abortfrågan – verka för att skapa en livets kultur och för ett minskat antal aborter, samt (i Sveriges fall) sänka gränsen för fri abort – men inte förbjuda abort, eftersom jag inte ser detta som rimligt i ett sekulärt samhälle med sex som avgud
      Äktenskapsfrågan – då denna institution är grundlagt på skapelseplanet, och därmed inte är beroende av en viss bibelsyn, vill jag verka för att stärka äktenskapen och motsätter mig en könsneutral äktenskapslag
      Dödshjälp – verka för en livets kultur och en god vård i livets slutskede, opinionsbildning för att visa på de negativa bieffekterna av en legalisering av dödshjälp
      I alla dessa frågor är jag alltså tydligt driven av min kristna övertygelse, men jag lägger ”ribban” utifrån vad som är möjligt att begära av människor som inte har någon lojalitet till Kristus. För övrigt verkar du tro att jag är mot en generös invandringspolitik, men det är jag inte – däremot är jag mot en huvudlös invandringspolitik. :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s