Jesu död var en offerdöd, Stilla Veckan – del 3

Det är oerhört främmande för nutidsmänniskan (i Sverige) att tolka och förstå Jesu död som ett slags offer. Även de som är uppväxta i kyrkor och bönhus – ja till och med utbildade präster och pastorer – har idag svårt med offerterminologin i Bibeln, Psalmer och liturgiska texter.

Vems skuld, egentligen?

Det finns mycket att ha dåligt samvete för. Dagligen möts jag av attityder där det är självklart att jag ska känna skuld. I huvudsak kan dessa delas upp i två kategorier: saker jag gör som är fel och saker där kollektivet jag tillhör gör/har gjort fel. I den första kategorin förväntas jag känna skuld på grund av mitt flygresande, min köttkonsumtion, min lön (som är högre än majoriteten på jorden) och att min skjorta är sydd i Bangladesh (där människor har lägre lön än i Sverige). I den andra kategorin handlar det om att jag ska känna skuld för att jag är vit (vita har varit elaka mot andra folkgrupper), svensk (Sverige har betet sig dåligt genom historien), rik (jag lever i den – nuförtiden – rika delen av världen) man (män äger majoriteten av världens tillgångar och har startat majoriteten av världshistoriens konflikter) och kristen (korståg mm).