Varför behövde Jesus dö?

[Ledare i Världen idag 170412:]

Vi befinner oss mitt inne i stilla veckan. Kristna över hela vår jord kommer de närmaste dagarna att vara samlade till gudstjänst, och vi kommer att påminnas om Jesu lidande, död och uppståndelse för vår skull.

Ingen annan högtid kan mäta sig med påsken i betydelse. Den är höjdpunkten på det kristna kyrkoåret, och den sätter strålkastarljuset på några av de viktigaste händelser som den här världen har skådat. Om det inte vore för påsken, skulle det inte finnas någon kristen kyrka. Om det inte vore för påsken, skulle vår längtan efter sann och djup gudsgemenskap vara en ouppnåelig dröm.

Men varför är det egentligen så? Varför sätter kyrkan en sådan tillit till en serie händelser som innehåller så många orimligheter?

Nödvändigt att bjuda motstånd mot avgudarna

Det kom några veckor av (säkert välbehövlig) debatt emellan – först utifrån domkyrkoprästernas universalism och därefter om kyrkans syn på invandringen. Men nu har den insändare som jag för ett par veckor sedan skickade in till Dagen blivit publicerad. Det är en text som jag har grunnat på under en längre tid, och jag har blivit allt mer övertygad om relevansen i dess innehåll. Att den helt enkelt är sann.

Du får naturligtvis själv bedöma hur det är med den saken, men i grunden tror jag alltså att det är som jag skriver i texten: ”Hur obekvämt det än kan låta tror jag att vi behöver inse att det står en kamp om varje människas själ.” Denna kamp handlar bland annat just om de avgudar som Bibeln så ofta talar om, och som vi blir varnade för redan i det första budet: ”Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig” (2 Mos 20:3).

Frågan är därför hur vi i längden ska kunna vinna denna kamp mot vår egen tids avgudar. En del av svaret hoppas jag att du finner i min insändare!

Jesus dör som Guds offerlamm, Stilla Veckan – del 5

I nattvardsliturgin i den lutherska kyrkan sjunger (eller säger) man alltid orden: ”O Guds lamm, som borttager världens synder. Förbarma dig över oss”. Dessa ord är givetvis direkt hämtade från Joh 1:29 där Johannes Döparen presenterar Jesus med orden: ”Där är Guds lamm som tar bort världens synd”. Men vad menade Johannes Döparen med detta? Varför kallas Jesus för Guds lamm? Vi ser åtminstone två svar på dessa frågor i Bibeln.

Jesus dör som vår överstepräst, Stilla Veckan – del 4

Det är främst i Hebreerbrevets text som vi möter tanken på att Jesus skulle vara en överstepräst. Vad är det för påhitt? Varför är det viktigt? Såg Jesus sig själv som en sådan?

Jesu död var en offerdöd, Stilla Veckan – del 3

Det är oerhört främmande för nutidsmänniskan (i Sverige) att tolka och förstå Jesu död som ett slags offer. Även de som är uppväxta i kyrkor och bönhus – ja till och med utbildade präster och pastorer – har idag svårt med offerterminologin i Bibeln, Psalmer och liturgiska texter.

En offrad och slaktad Kristus?

Fler och fler i svensk kristenhet verkar ha problem med tanken på Jesus som ”offerlammet”, att Gud kunde ”slakta” sin egen son på korset för vår skull och så vidare. Detta är inte något nytt eller konstigt. Det verkar som om kyrkan ända från början har ryggat tillbaka inför tanken på en lidande Kristus.

Antje Jackeléns felaktiga premiss

I dag har jag en insändare publicerad på Dagen debatt. Den utgår från Antje Jackeléns försök att bortförklara Jesu ord om att han är ”vägen och sanningen och livet” (Joh 14:6). Det jag vill visa på att Jackeléns  försök (förutom att vara felaktiga rent teologiskt) redan från början bygger på en felaktig premiss – nämligen att det bara skulle vara några få verser i Bibeln som förmedlar budskapet om Jesu unicitet. Sanningen är nämligen den motsatta: hela Nya testamentet är genomsyrat av detta budskap. Låt oss vara fortsatt frimodiga i vår bekännelse av Jesus både som vår personliga Herre och som hela världens Frälsare!

Jesus, Guds offerlamm

Det händer ibland att mina predikningar väcker reaktioner. Ofta har jag varit förberedd på det, till exempel när jag har tagit upp ett ovanligt eller kontroversiellt tema. En predikan om den dubbla utgången, om Jesus som enda vägen till Gud eller om Guds vilja med sexualiteten lämnar sällan åhörarna oberörda. Ändå betraktar jag alla dessa ämnen som nödvändiga att ta upp för den som vill vara trogen uppenbarelsen i Guds ord (jfr Apg 20:20-21, 27). Liksom, naturligtvis, en hel radda med andra mer eller mindre grundläggande ämnen.

Att döda sitt kött

I söndags avslutade vi vår temaserie över Herrens bön i EFS i Mikaelskyrkan. Det var Martin som predikade över temat ”Inled oss icke i frestelse utan fräls oss ifrån ondo”. Som vanligt går den att lyssna till på församlingens hemsida. I alla fall så fick den mig att tänka på en liten checklista som jag skrev för några år sedan på temat ”att döda sitt kött”. Detta är ju bara ett annat sätt att beskriva den kallelse som vi som kristna har fått att inte falla för olika typer av frestelser. Håll tillgodo!

Andliga principer från Gamla testamentet del 8: ockulta offer

Jag har flera gånger i denna serie talat om offrets betydelse för vår gudsrelation. I del 3 beskrev jag hur offren i det gamla Israel bringade försoning i fyra olika riktningar: Gud, oss själva, våra medmänniskor och skapelsen i stort. I del 5 talade jag sedan om den unika kraft som enligt både Gamla och Nya testamentet ligger i blodet – och då, framför allt, i Jesu eget blod. I denna artikel vill jag nu lägga fokus på en helt annan tillämpning av denna andliga princip – nämligen att det är här vi får förklaringen till den kraft som är förknippad med de ockulta offren.

Andliga principer från Gamla testamentet del 5: blodet

Det är något särskilt med blod. Det judiska folket blev uppmanade att aldrig äta blodmat eller kött som hade blod i sig, med motiveringen att ”kroppens liv är i blodet” (3 Mos 17:11). Av samma skäl var blodet en central del av den gammaltestamentliga offerkulten.

Andliga principer från Gamla testamentet del 3: förlåtelse och försoning

Genom hela Guds ord kan vi läsa om de problem som synden har ställt till med här i världen. Synden är den makt som sedan djävulen förledde de första människorna har trasat sönder Guds goda skapelse. Just detta är också bakgrunden till det budskap om frälsning och befrielse som är både Gamla och Nya testamentets huvudärende.

I bibliskt tänkande finns det fyra olika riktningar där vi som syndare är i behov av Guds upprättelse.