Inlägg märkta ‘Frimodighet’

[Ledartext i Världen idag 170322:]

”Men anta att allesammans talar profetiskt. Om det då kommer en som är otroende eller oinvigd blir han genomskådad av alla, ställd till svars av alla, och vad som gömmer sig i hans innersta blottas. Då kastar han sig ner och tillber Gud och ropar: ’Hos er finns verkligen Gud.’”

Med denna ögonblicksbild beskriver aposteln Paulus hur det kan gå till i en gemenskap där den profetiska gåvan är i funktion. Gud talar med precision in i besökarnas liv, något som skapar tro och ger en övertygelse om att Gud verkligen är närvarande – på riktigt.

Paulus ord skulle även kunna vara en beskrivning av en vanlig gudstjänst inom stora delar av frikyrkligheten för några decennier sedan. Men på senare tid tycks någonting ha hänt. I många sammanhang har det blivit ovanligt med profetord – i alla fall i de offentliga gudstjänsterna – och även tungotal och sång i Anden har fått en allt mer undanskymd plats. (mer…)

Låt oss inte svika människor

Postat: 25 augusti, 2016 av Jonas Nordén i Reflektioner
Etiketter:, , ,

I veckan var jag med om en händelse som återigen fick mig att reflektera över vad vi som kyrka i Sverige egentligen ger för bild av oss själva och av Jesus. Det kom ett mail från en lärare på en gymnasieskola i södra Skåne, som ville att jag skulle komma till hens religionsklasser för att föreläsa om EFS och den protestantiska kristna tron. Jag blev givetvis glad och svarade ja, men blev samtidigt nyfiken på hur det kunde komma sig att hen kände till EFS och ville ha en föreläsning om just EFS. Svaret jag fick var sannerligen tankeväckande. Jag citerar:

Jag vet inte mycket om EFS annat än att ni verkar inom ramen för Svenska kyrkan. Men där är jag också nyfiken på hur detta sammarbete egentligen fungerar o s v. Som jag berättade tidigare jobbar jag mycket med gästföreläsare och ibland studiebesök. Har haft olika personal från Svenska kyrkan lokalt på besök – underbara personer. Min uppfattning är dock att Svenska kyrkan är försiktiga med att prata Gud, religion m m. Ibland kan man undra om de ens tror på Gud om inte någon ställer en rak fråga. När jag ställer Svenska kyrkan mot Katolska kyrkan blir skillnaden då så total i detta avseende. Så min tanke var nu att hitta en protestantisk riktning som inte på samma sätt “ber om ursäkt” för sig. Och då landade jag i EFS. Hur verkar detta? Och hur ser du på min “analys” av Svenska kyrkan?

(mer…)

I mitt norska jobb skriver jag ibland lite artiklar till NLM ungs nätmagasin iTro. Här under sommaren har jag tänkt dela med mig av en del av mina texter från denna tidning, och först ut är några svar som jag har gett i deras frågelåda. Jag börjar med frågan på norska och lägger därefter ut mitt svar på svenska.

Fråga: Kom over ein video på youtube som handla om hodetildekking for kristne. Han nevnte 1. Kor. 11 der det står blant anna ”Men ei kvinne som bed eller talar profetisk utan å dekkja til hovudet, vanærar hovudet sitt, for det er det same som å vera snauklipt.” (vers 5). Kan eg ikkje be utan å dekke til hovudet? Eller er det snakk om å be høgt? Dette både forvirrar og bekymrar meg.

I vers 14: ”Lærer ikkje sjølve naturen dykk at det er ei vanære for mannen å ha langt hår.” Kan ikkje menn ha langt hår? Er å vanære å synde?

I vers 16: ”Men vil nokon skapa strid om dette, så skal de vita at den skikken har ikkje vi, og heller ikkje Guds forsamlingar.” Er eg ikkje ein del av Guds forsamling dersom eg ikkje dekker til hovudet når eg ber?

Eg ønskjer verkeleg å følgje Guds Ord, men eg er redd det blir vanskleg viss eg må dekke til hovudet kvar gong eg skal be. I mitt tilfelle er eg redd det hadde verka mot si hensikt og at eg ville bedd mindre. Målet mitt har vore å ”be uavlateleg” (1. Tess. 5,17), men no er eg meir bekymra… Lurer eigentleg på kva som er meint med heile 1. Kor. 11,2-16. (mer…)

I år är det 150 år sedan Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen första missionärer sändes ut till Afrika. Med anledning av detta bjöd man i maj in till jubileumskonferens, och som sig bör var det ett antal internationella gäster på plats. EFS har systerkyrkor i bland annat Etiopien, Tanzania och Indien, och representanter för dessa länder höll nu i ett gemensamt seminarium på temat ”Hur kan jag vittna för min muslimske granne?”. Jag var där och jag lyssnade med intresse.

För att fortsätta läsa denna krönika i Världen idag, gå in här.

Ojämn kamp mot den svenska jantelagen

Postat: 19 september, 2015 av olofedsinger i Reflektioner
Etiketter:,

Krönika i gårdagens Världen idag:

Den dansk-norske författaren Aksel Sandemose har bland annat gått till historien för att ha formulerat den så kallade Jantelagen. Det var i boken En flykting korsar sitt spår från 1933 som han beskrev sin uppväxt i staden Jante, som är en pseudonym för danska Nykøbing. Han sammanfattade invånarnas mentalitet i en lag om tio budord, av vilka det första och mest kända lyder: ”Du skall inte tro att du är något.”

Jantelagen sätter ord på attityder som tycks vara djupt rotade i den syndiga människan. Sandemoses bok kom därför också att bli översatt till ett stort antal språk. Inte minst lyckades han fånga något som har visat sig signifikant för den skandinaviska kulturen. Och då syftar jag på förhållandena både i och utanför kyrkan.

För att fortsätta läsa, gå in här.

Jag hade förmånen att få ha min första tjänst som pastor i EFS i Örnsköldsvik. Örnsköldsvik som stad var mycket spännande att få arbeta i, dels på grund av den starka EFS-tradition som funnits där (som mest fanns där typ 20 EFS-föreningar inom två mils radie, eller nåt), och dels på grund av det fantastiska ekumeniska klimat som rådde där. (mer…)

Barnledarkonferensen i Jönköping är nu slut. Det har varit en fantastisk helg med mängder av nya erfarenheter och intryck. Och en hel del jobb förstås! Men det är verkligen något speciellt med denna konferens. Inte bara för att det är en av Sveriges största kristna ledarkonferenser – 1400 personer inklusive volontärer, och då fick vi säga nej till flera hundra som hade velat komma – utan också av en rad andra skäl: (mer…)

Samtidigt rättfärdig och syndare

Postat: 4 februari, 2015 av olofedsinger i Guds rike, Ledarskap
Etiketter:, , ,

I dag känner vi, och sörjer, med våra kristna syskon på Livets Ord. Att få se sin tidigare herde vända ryggen åt allt det som han tidigare har försvarat – och jag tänker här både på församlingen och på den betoning av äktenskapet och den kristna helgelsen som varit så central i Robert Ekhs förkunnelse – och därtill lämna sin egen familj i en svår och utsatt situation, måste vara hemskt. För alla parter.

Därmed är det också naturligt att ett antal frågor kommer upp till ytan: (mer…)

Kristet lärjungaskap – del I: Ödmjukhet

Postat: 11 januari, 2015 av olofedsinger i Lärjungaskap
Etiketter:, ,

”Saliga är de som är fattiga i anden, dem tillhör himmelriket” (Matt 5:3). Med dessa ord inleder Jesus sin så kallade bergspredikan, och den ”andens fattigdom” han förkunnar – som går som en röd tråd genom alla åtta saligprisningar – kan beskrivas som något av en nyckel in till Guds rike.

Att vara fattig i anden är att se sitt behov av någon annan. Det är att ödmjukt peka vidare, bortom sig själv. (mer…)

Guds centrifugalkraft

Postat: 10 december, 2014 av Jonas Hallabro i Församling, Reflektioner
Etiketter:, , ,

Vi behöver andeinspirerat mod att bli ännu mer kreativa, våghalsiga och pionjära i vårt sätt att tänka nya församlingar för nya människor och utforska nya sätt att vara kyrka.

När jag var barn var vi ofta och lekte på en lekplats som precis som de flesta andra lekplatser på sjuttiotalet härbärgerade en karusell. Vi barn brukade turas om att sätta fart på den runda snurrande platformen och de andra som satt på tävlade om vem som kunde sitta kvar längst utan att hålla i sig. Även om man spjärnade emot och försökte göra sig så tung som möjligt blev det till slut omöjligt att bara sitta kvar. När centrifugalkraften grep tag i hela kroppen hade man inte längre något val utan slungades ut med en väldig fart i tangentens riktning och landade i gruset inte så sällan ovanpå någon annan som redan farit av. Den som suttit kvar längst blev inte så sällan ertappad med att ha fuskat och klamrat sig fast. Nu undrar du kanske vad centrifugalkraften har med oss i kyrkan att göra?

Ty, så älskade Gud världen att hans kärleks centrifugalkraft sände sonen hit. Gud blev människa och landade i gruset. (mer…)

I ett inlägg från den 23 september skrev jag att ”det blåser upp till storm i EFS”. Orsaken till detta var ett dubbeluppslag i tidningen Budbäraren, där det var flera olika röster som kritiserade EFS hållning i fråga om samkönade vigslar. Därefter verkade det som att det hela skulle lägga sig, men nu är kanske stormen ändå här … (mer…)

Mitt svar till Antje Jackelén

Postat: 6 november, 2014 av olofedsinger i Insändare & Debatt
Etiketter:, , ,

I förrförra numret av Kyrkans Tidning valde ärkebiskop Antje Jackelén att kommentera mina insändare i debatten om rädslans kultur. Detta är jag naturligtvis glad för. Samtidigt måste jag säga att hennes inlägg var en besvikelse. Inte bara för att det var en (i mitt tycke) ganska svårgenomtränglig text, utan framför allt för att hon faktiskt inte besvarade någon enda av mina uttryckliga frågor!

Till dagens KT har jag därför skrivit en replik, som väl i praktiken får betraktas som en ”andra slutreplik” i sammanhanget. Jag hade verkligen önskat att vi kunnat komma längre i detta samtal än vi nu ser ut att göra, men vem vet – vi kanske får fortsätta i något annat forum? Så här skriver jag i alla fall: (mer…)

Vi lever i en tid som präglas mycket av olikheter och mångfald – både i trosuppfattningar, åsikter och politiska ställningstaganden. Det är väldigt lätt att vi som kristna ofta hamnar i samtal, debatter och diskussioner om enskilda etiska frågor, som i och för sig är viktiga, men ibland befinner sig ganska långt ifrån det egentliga budskap vi är kallade till och sända att förkunna för världen. Vårt huvudärende är Kristus! Att göra honom känd, synlig och verklig för 2000-talets självcentrerade människosläkte. För faktum är ju att utan Kristus, utan en levande, personlig relation till Honom som är allas ursprung, allas återlösare och allas mål, går det inte att ens förstå många etiska ställningstagande som vi kristna gör. (mer…)

I dagens Kyrkans Tidning publiceras min slutreplik i debatten om rädslans kultur. Även Johanna Björkman och Charlotte Erdtman har fått med sitt (andra) svar till prästerna i Oscars församling. Min text kommer här:

Håller Svenska kyrkan på att odla en rädslans kultur? Jag ställde frågan i KT nr 33/14, och i två månader har den nu diskuterats på insändarsidan. Tyvärr är jag mer övertygad än någonsin om hur stark denna kultur har blivit. (mer…)

De insändare som har publicerats i Kyrkans tidning efter min artikel om rädslans kultur har med all önskvärd tydlighet illustrerat hur stark denna kultur verkligen är. Men Hans Cristian Nyströms och Gabriella Johanssons insändare (båda präster i Oscars församling) tar ändå priset. De tar verkligen i från tårna när de skriver: (mer…)

I senaste numret av Kyrkans tidning (papperstidningen, 28/8) kom det – förutom en fin intervju med min efterträdare i Salt, Johanna Björkman – ett svar på min insändare om rädslans kultur från ärkebiskopens teologiska sekreterare.

Tyvärr var det ett ganska märkligt svar. Först och främst sägs det inte ett ord angående det som var min insändares huvudärende: att identifiera och problematisera den rädslans kultur som tycks ha fått en stor del av Svenska kyrkan i sitt grepp. (mer…)

I dag har jag en insändare i Kyrkans Tidning. Det är med stor sannolikhet den sista jag skriver som generalsekreterare i Salt, och den tar upp en av de just nu mest oroväckande tendenserna inom vår stora Svenska kyrka – nämligen den rädslans kultur som på allt fler håll håller på att breda ut sig.

I ett tidigare inlägg här på Efterkristus fick jag ett svar gällande frågan om vigsel av samkönade par, som stora delar av dagens insändare kretsar kring och som det därför kan vara värt att påminna om. (mer…)

Med anledning av det brev som EFS ledningsgrupp har skickat till Svenska kyrkans biskopar hade tidningen Dagen i dag ett stort uppslag om Svenska kyrkans hållning till präster med en klassisk äktenskapssyn. Man kan göra många reflektioner utifrån vad vår nya ärkebiskop säger i artikeln, och i viss mån är det kanske klokt att invänta det officiella svar som (förhoppningsvis) ska komma från biskopskollegiet som helhet. Samtidigt är det ett minst sagt oroväckande förhandsbesked vi nu får av Antje Jackelén. (mer…)

I min bok Korsets väg och korsets kraft (Libris 2011) ägnade jag tio kapitel åt att ringa in vilka ”stationer” eller erfarenheter som vi som kristna kan räkna med på lidandets väg. Alltså vad det i praktiken kan innebära när vi på Jesu uppmaning ”tar upp vårt kors” och följer honom (se Luk 14:27). I dagens Dagen har jag nu skrivit en insändare där jag konkretiserat hur förföljelsen kan komma att drabba oss som väljer att inte backa i fråga om Bibelns syn på homosexualitet. Framför allt försöker jag visa på de mekanismer som ligger bakom denna förföljelse – och varför vi som kristna, trots att det kan kännas otacksamt, behöver stå fasta i denna såväl som andra frågor. Om vi inte gör det är risken nämligen stor att det gröper ur vårt lydnadsförhållande till Kristus; att han går från att vara vår Herre till att bli en rådgivare bland många andra. Något som i sin tur kommer att förändra hela vår syn på den kristna tron.

Du finner insändaren här.

(Om du vill läsa en tidigare kommentar till själva sakfrågan – Bibelns syn på homosexualitet – kan du kolla in del XV i min artikelserie om Gud och sex.)

Ett viktigt och bra inlägg av vår bloggkollega David Castor apropå Uppdrag Gransknings program ”Bögbotarna” som sändes i onsdags. Utvecklingen går snabbt, nu …

Uppdrag Granskning om förbön