Alla de fem tjänsterna behövs

I dag damp Budbäraren ned i brevlådan. Under vinjetten ”Teologisk reflektion” har jag där med nedanstående artikel, som sätter ord på mycket av den mylla som den här bloggen en gång växte fram ur:

Vid det här laget har nog de flesta Budisläsare upptäckt att höstens och vårens fördjupningstema har varit karismatik. Som en underavdelning till detta har det även skrivits teologiska reflektioner på temat tjänstegåvorna. Inte för att man måste vara karismatiker för att se relevansen av apostelns, profetens, evangelistens, lärarens och herdens tjänst. Men det är ändå i den karismatiska rörelsen som dessa begrepp – åtminstone alla fem tillsammans – har haft sin starkaste ställning.

Tidigare inlägg har lyft fram olika perspektiv på fenomenet. Själv står jag närmast det som formulerades av Martin Alexandersson, även om jag köper mycket även i de andra artiklarna. De frågor där vi väljer olika förhållningssätt uppfattar jag har med följande frågor att göra:

Ny bok: Korsvägen och uppståndelselivet

Några veckor in i fastan har min bok Korsvägen och uppståndelselivet kommit ut på Livets Ords Förlag. Bokens första huvuddel handlar om lidandet i det kristna livet, vilket passar väl att påminna sig om inte minst i kyrkoårets fastetid. Bokens andra huvuddel fokuserar på kraften och härligheten i samma liv, och den som vill kan förslagsvis spara denna del av innehållet till tiden mellan påsk och pingst.

De av er som har gott minne känner kanske igen denna beskrivning av innehållet från en tidigare utgivning, och mycket riktigt är detta en reviderad (och något utökad) upplaga av min bok Korsets väg och korsets kraft, som 2011 kom ut på Libris förlag. Jag är så glad att boken nu finns tillgänglige på nytt!

Nedan kan du läsa både baksidestext och innehållsförteckning. Om du blir sugen på att läsa kan du höra av dig på olof.edsinger@icloud.com så får du ett signerat ex för 170 kr + frakt.

Dags att bryta med rädsla för karismatik

[Ledartext i Världen idag 170322:]

”Men anta att allesammans talar profetiskt. Om det då kommer en som är otroende eller oinvigd blir han genomskådad av alla, ställd till svars av alla, och vad som gömmer sig i hans innersta blottas. Då kastar han sig ner och tillber Gud och ropar: ’Hos er finns verkligen Gud.’”

Med denna ögonblicksbild beskriver aposteln Paulus hur det kan gå till i en gemenskap där den profetiska gåvan är i funktion. Gud talar med precision in i besökarnas liv, något som skapar tro och ger en övertygelse om att Gud verkligen är närvarande – på riktigt.

Paulus ord skulle även kunna vara en beskrivning av en vanlig gudstjänst inom stora delar av frikyrkligheten för några decennier sedan. Men på senare tid tycks någonting ha hänt. I många sammanhang har det blivit ovanligt med profetord – i alla fall i de offentliga gudstjänsterna – och även tungotal och sång i Anden har fått en allt mer undanskymd plats.

Djupare in i Guds närvaro – ny bok om att navigera i den osynliga världen

I dag släpps min nya bok, som blir min tredje på Livets Ords Förlag. Den heter ”Djupare in i Guds närvaro” och har undertiteln ”På resa i bönens värld”.

Av flera skäl ser jag detta som en mycket spännande release. Först och främst utforskar den ett territorium som jag tidigare mest har snuddat vid i förbifarten – nämligen bönen och den osynliga världen. Men det är också en på många sätt personlig text. Genom hela boken löper det ett pärlband av vittnesbörd och ögonblicksskildringar, inte minst från mina tio år med Salts sommarläger TEJP. Den resa som dessa läger utgjorde satte djupa spår både i mig och det team av ledare som jag hade förmånen att arbeta tillsammans med.

Boken handlar alltså om bön. Men framför allt handlar den om vad som kan hända när vi bildligt talat rör oss utifrån ”förgården” och in i ”det heliga”. Innehållsförteckningen ser ut så här:

Andlig klarsyn i en förvirrad tid – del V: Andlig urskiljning i själavården

En av de grundläggande sanningarna om den kristna själavården är att vi som själavårdare behöver ägna oss åt det ”dubbla lyssnandet”. Medan vi lyssnar på den som har valt att anförtro sig åt oss behöver vi helt enkelt lyssna både till vad personen själv säger och till vad Guds Ande kan tänkas uppenbara för oss om det som sägs. Till detta kan läggas att vi behöver notera vad den person vi samtalar med inte sätter ord på – allt för att kunna bidra med den vägledning och det stöd som kan ge upprättelse på djupet.

Den andliga urskiljningen plats inom själavården är ett stort ämne, och här och nu vill jag smalna av det till fyra konkreta områden som vi som själavårdare behöver ha koll på, och som vi har fått ett antal specifika nycklar för att hantera.

Ur NLM ungs frågelåda I: Vad säger Bibeln om tungotalet?

I mitt norska jobb skriver jag ibland lite artiklar till NLM ungs nätmagasin iTro. Här under sommaren har jag tänkt dela med mig av en del av mina texter från denna tidning, och först ut är några svar som jag har gett i deras frågelåda. Jag börjar med frågan på norska och lägger därefter ut mitt svar på svenska.

Fråga: Kva seier Bibelen om tungetale? Kva meiner Paulus når han i 1. Korinterbrev i mellom anna kapittel 14 er kritisk til bruk av tungetale i offentlege samanhengar?

Felciterade och missförstådda bibelord del 18 – Talenterna

I Jesu avskedstal i Matt 25:14-30 berättar Jesus en liknelse om tre män som får 5, 2 och 1 talent – allt efter deras förmåga – att förvalta till dess att deras Herre kommer tillbaka. De båda männen med 5 & 2 talenter börjar genast göra affärer med dem och de dubbleras till 10 & 4. Mannen med 1 talent grävde dock ner den i jorden. När deras Herre kom tillbaka välkomnades de två första in i himmelriket medan den sista blev utslängd. En talent var ungefär så mycket som man tjänade under ett helt liv och detta faktum – tillsammans med att talent och talang kommer från samma ordstam – gör att jag har hört många utläggningar om att talent är de gåvor och förmågor som du har fått. Poängen har då varit att det gäller att förvalta dessa väl och att det är det som liknelsen handlar om. Vi ska självklart förvalta våra gåvor och förmågor väl – men det är inte det som liknelsen handlar om!

I skriande behov av Johannestjänstens budskap

För två veckor sedan fick vi fira en av Sveriges mest älskade högtider: midsommar. Ett mindre välkänt faktum är dock att vi under samma helg, i alla fall enligt kyrkoårets texter, fick fira minnet av en av Nya testamentets mest säregna personer – nämligen Johannes Döparen.

Under lång tid var det så att Johannes Döparens dag sammanföll med Midsommardagen. Men många präster upplevde det som besvärande att under denna dag behöva påminna om Johannes Döparens budskap. Johannes är ju inte direkt känd för sin munterhet, utan snarare för sin omutliga tilltro till Sanningen. Han predikade och han döpte för att kalla sina åhörare till omvändelse.

För att fortsätta läsa denna krönika i fredagens Världen idag, tryck här.

Gåvan att profetera – del II: fördjupning

Gästblogg av David Wellstam

I detta fördjupande inlägg fortsätter vi att upptäcka viktiga saker som rör profetians gåva.

PROFETISK VETT & ETIKETT

Precis som att profetians gåva kan uppmuntra och bygga upp så kan felaktig användning av gåvan såra och riva ner. Följande saker är därför viktiga att tänka på.

Gåvan att profetera – del I: basic

Gästbloggserien med Lars Gunther är slut för den här gången. Men innan jag avslutar min lilla serie om karismatik vill jag få publicera ett par inlägg av min bloggkollega David Wellstam. Först ut är en läsvärd artikel om grunderna kring den profetiska gåvan.

Allt du behöver veta om benförlängning och lite till

Gästblogg av IT-pastorn

Detta skrivs några timmar innan TV4 kommer att sända ett avsnitt av Kalla fakta som av allt att döma kommer gå hårt åt en framväxande skara av helandepredikanter. Den enda som syns på bild i trailern är Jens Garnfeldt, men pluralformen används. Också Torsten Åhman använder plural i det korta klippet där han kallar dessa som programmet ska handla om för “charlataner”. Ett tilläggsklipp finns där Samuel Varg Thunberg visar hur man kan fejka benförlängning. I en artikel i Dagen verkar han mena att det är den enda sortens benförlängning som finns inom kristna sammanhang. Denna svartvithet gör oss en stor otjänst. Jag har försökt råda bot på den i tidigare inlägg, där jag bland annat går i dialog med Torsten Åhman. Nu vill jag kommentera fenomenet benförlängning mer specifikt.

Att be, befalla och proklamera helande

Gästblogg av IT-pastorn

I Missionskyrkans handbok från 2003 står det: “Vi kan med glädje, förväntan och frimodighet be för varandra om att få del av Guds helande kraft. Men vi kan inte föreskriva Gud tid och sätt för helande.” Antje Jackelén kritiserade Jens Garnfeldt med flera predikanter som hon sett på Kalla Fakta med orden “Man domderar med Gud” och att detta innebar att “man inte har respekt för Guds helighet”. Alldeles uppenbart finns det en stor misstänksamhet inom svensk kristenhet mot bön av befallande eller proklamerande karaktär. Jag tror att det är fel. Befallande och proklamerande bön är biblisk, men kan inte heller brukas hur som helst. Jag ska här ge min syn på olika sätt att be för helande och andra under.

Personlig förbön med handpåläggning och Andens gåvor – bakgrund

Gästblogg av IT-pastorn

När vi ber för andra används ordet förbön. Det finns två olika sorter som det kan vara värt att skilja på eftersom dynamiken är annorlunda mellan dem. Engelskan har två skilda ord, “intercession” – det är när vi träder inför Gud på andras vägnar – och “ministry” – det är när vi förmedlar välsignelse, kraft, helande och befrielse från Gud till andra människor. Den första typen innebär att förebedjaren representerar någon annan inför Gud, den andra att förebedjaren representerar Gud för en människa. Jag kallar den andra sorten personlig förbön.

Naturligtvis är det att göra skillnaderna övertydliga att renodla rollerna så som jag skrev ovan. Personlig förbön är ett samarbete med Gud som till största delen utövas genom att förebedjaren konverserar med Gud om hur betjäningen ska ske och den innehåller moment av den första sortens förbön. Likväl tror jag att denna distinktion är väsentlig för att vi på bästa sätt ska kunna samarbeta med Gud och den är viktig för vår teologiska förståelse av vad som händer.

Trosförkunnelsen som motbild

Gästblogg av IT-pastorn

Jag är på träff för nya medarbetare i min region av Equmeniakyrkan eftersom jag i år återkommit i församlingstjänst efter några års uppehåll. Presentationsrunda: Säg vad du heter, var du jobbar och något roligt du varit med om i jobbet senaste månaden. När det blir min tur berättar jag om en grabb (ung man) som till synes blev helad på vår ekumeniska ungdomssamling, Omega. Jag gladde mig extra mycket eftersom förebedjaren berättade att för henne var det första gången hon hade varit med om att just hon fick förmedla helandet.

Efter förmiddagens program var avklarat så åt vi lunch och efter ett tag säger en av de andra att det var gott att höra mitt vittnesbörd, “har du något mer?” O, vad ska jag välja tänker jag.

Paulus program för andlighet och karismatik

Gästblogg av IT-pastorn

Jag har flera gånger på senare tid berört vad jag kallar Paulus program för andlig förnyelse, i 1 Thess 5:19-22:

Släck inte anden, förakta inga profetior men pröva allt. Ta vara på det som är bra, och avhåll er från allt slags ont.

Det tycks mig som att Paulus i dessa verser ger en modell som är betydligt mer innehållsrik och klok än vad en hastig genomläsning ger vid handen. Här finns en inre logik, som är vägledande för all slags karismatik än idag.

Reflektioner efter ett besök i Taizé

Inlägg på EFK:s pionjärblogg:

Förra helgen var jag i Taizé. Ni vet, kommuniteten i södra Frankrike dit tiotusentals ungdomar vallfärdar varje år, inte minst från Svenska kyrkan. Just den här helgen var det till exempel 3 500 personer på gudstjänsterna. Imponerande!

Det är flera saker jag bär med mig från besöket. Till exempel:

Hög tid att höja den karismatiska nivån

Det var länge sedan vi skrev något om karismatik här på bloggen. För att åtgärda detta kommer jag under april och maj att lägga ut ett antal gästinlägg av vår bloggkollega Lars Gunther, alias IT-pastorn.

Lars är en insiktsfull man, som ofta är mycket läsvärd när han tar till pennan. Han har också förstått mycket av insidan i det som brukar gå just under beteckningen ”karismatik”. Det är inte bara skrivbordsteologi det handlar om, utan vittnar om en god förståelse av hur det faktiskt ”går till”. (Precis som i fallet med David Wellstam, som vi hade en gästbloggserie med för precis ett år sedan – kolla in taggen ”Guds rike”.)

Lars har dessutom förstått något som vi nog alla kan behöva stava på med jämna mellanrum. Som han skrev i en tweet för ett par månader sedan. ”Offensiv karismatik leder till misstag, defensiv är ett misstag. Väntan på perfektion är en oändligt lång väntan.” Det är med denna övertygelse i ryggen som jag nu trycker på publicera-knappen. Först ut är en artikel på temat ”John Wimbers syn på Andens gåvor”. En i mitt tycke lämplig start, eftersom John Wimber är en av de främsta förebilderna även för mig själv när det gäller detta.

De offensiva tjänsterna behövs

I går fick jag en insändare publicerad i Dagen, som jag länge har gått och filat på. Den utgår från delar av innehållet i min bok Ledare i Guds rike och sätter fingret på några saker som jag tror är av avgörande betydelse för den svenska kristenhetens framtid. En direktlänk till texten finner du här, men den som vill får gärna använda kommentarsfältet här på bloggen för att resonera kring vad jag skriver!

Vad är osund karismatik? – del II

Gästinlägg av David Wellstam

Vad är osund karismatik? – del I

Gästinlägg av David Wellstam

Ett av mina huvudspår på bloggen är att inspirera och ge verktyg till sund karismatik. Eftersom jag lyfter fram hur viktigt detta är för församlingen och Guds rike så kan man få intrycket av att jag naivt är positiv till ALLT så länge Guds kraft verkar. Inget kunde vara längre bort från sanningen. Jag är mycket väl medveten om att Andens kraft ibland har hanterats på ett dåligt sätt. Karismatiken i sig själv är dock aldrig problemet. Vi är problemet! Allt människan gör kan bli fel och osunt. Vi kan undervisa osunt, leda osunt, ha osunda relationer, leda lovsång på ett osunt sätt, evangelisera på ett osunt sätt osv. Bara för att det ibland blivit tokigt i samband med evangelisation så slutar vi förstås inte evangelisera. Istället lär vi ifrån våra misstag och försöker nå ut till människor på ett bättre sätt.