I veckan var jag med om en händelse som återigen fick mig att reflektera över vad vi som kyrka i Sverige egentligen ger för bild av oss själva och av Jesus. Det kom ett mail från en lärare på en gymnasieskola i södra Skåne, som ville att jag skulle komma till hens religionsklasser för att föreläsa om EFS och den protestantiska kristna tron. Jag blev givetvis glad och svarade ja, men blev samtidigt nyfiken på hur det kunde komma sig att hen kände till EFS och ville ha en föreläsning om just EFS. Svaret jag fick var sannerligen tankeväckande. Jag citerar:
Jag vet inte mycket om EFS annat än att ni verkar inom ramen för Svenska kyrkan. Men där är jag också nyfiken på hur detta sammarbete egentligen fungerar o s v. Som jag berättade tidigare jobbar jag mycket med gästföreläsare och ibland studiebesök. Har haft olika personal från Svenska kyrkan lokalt på besök – underbara personer. Min uppfattning är dock att Svenska kyrkan är försiktiga med att prata Gud, religion m m. Ibland kan man undra om de ens tror på Gud om inte någon ställer en rak fråga. När jag ställer Svenska kyrkan mot Katolska kyrkan blir skillnaden då så total i detta avseende. Så min tanke var nu att hitta en protestantisk riktning som inte på samma sätt “ber om ursäkt” för sig. Och då landade jag i EFS. Hur verkar detta? Och hur ser du på min “analys” av Svenska kyrkan?