Queer och kvotering – the uncut version

Postat: 27 juli, 2016 av olofedsinger i Insändare & Debatt

För en vecka sedan fick jag, tillsammans med skolläkaren Anna Aronsson, en debattartikel publicerad i GöteborgsPosten. Den har redan delats mer än 2300 gånger på Facebook, vilket förstås känns roligt. Det enda smolket i glädjebägaren är att artikeln behövde kortas ned med ungefär en tredjedel. Jag publicerar därför den ursprungliga versionen här på bloggen:

Nygamla förlorare vid tvåkönsnormens avskaffande

Det har knappast undgått någon inom svensk förskola och skola att det är normkritiken som är det ”stora nya” i Sveriges skolväsende. I hela vårt land erbjuds det kurser och anordnas temadagar om normkritisk pedagogik, och till de pådrivande hör lobbyorganisationer som RFSL och RFSU – men också statliga myndigheter som Skolverket, Myndigheten för Ungdoms- och Civilsamhällesfrågor, DO och Forum för levande historia.

Den form av normkritik som vi möter hos dessa aktörer har sina ideologiska rötter inom queerrörelsen. Den betraktar könet och identiteten som något flytande, och motsätter sig allt tal om ”normalt” och ”onormalt”. Inte minst den så kallade tvåkönsnormen – att huvuddelen av mänskligheten kan delas in i två kön – utsätts för hårdföra angrepp.

I DO:s dokument Lika rättigheter i förskolan får vi exempelvis ta del av tips och råd kring hur man som förskolepedagog ska undvika att ”upprätthålla och befästa tvåkönsnormen” bland barnen. Till förslagen hör sådant som att se till ”att det finns könsneutrala toaletter så att barnen inte måste välja mellan flick- och pojktoaletten”.

Samma tongångar hörs längre upp i åldrarna. I lathunden Det öppna klassrummet uppmanar Lärarnas Riksförbunds Studerandeförening sina blivande kolleger att sluta använda ord som ”grabbar”, ”tjejer”, ”mamma” och ”pappa” i klassrummet. Detta för att ”alla elever inte är bekväma med att omnämnas som sitt tilldelade kön”.

Denna strategi är dock på flera sätt problematisk. En första fråga är varför kategorier som män–kvinnor och manligt–kvinnligt från början har uppstått. Queerideologerna tenderar att reducera dem till uttryck för makt – eller till och med för ”våld”. Men man kan ju också hävda att vi faktiskt behöver kategorier för att sortera vår omvärld. Att bara behandla alla människor som oskrivna ark är helt enkelt omöjligt. Dessutom kan det i många fall ligga i individens intresse att få vara en del av ett kollektiv – utan att mötas av ständiga problematiseringar.

Den andra vågens feminism lanserade tanken på genus som en social konstruktion. Men queer tar frågan till en ny nivå genom att relativisera också det biologiska könet. För de flesta människor är dock det biologiska könet en tillgång i det egna identitetsbyggandet – inte ett problem. Dessutom väcks frågan hur vi ska kunna identifiera diskriminering på grund av kön om vi inte längre får beskriva varandra som kvinnor och män. Är inte risken stor att den grupp som blir förlorare på ifrågasättandet av tvåkönsnormen är densamma som enligt feminismen blir förlorare på könsmaktsordningen?

Till vår tids paradoxer hör att det samtidigt som queertänkandet breder ut sig talas allt mer högljutt om kraven på kvotering, bland annat av kvinnor i olika bolagsstyrelser. Men hur ska denna typ av kvotering hanteras, när man från normkritikernas sida driver på om att var och en ska få definiera sitt eget kön – utan att konsultera vare sig medicinsk eller psykologisk expertis? Flera hbtq-organisationer har redan fått dispens från kravet att redovisa sina medlemmars biologiska kön, och att ställa annorlunda krav på våra börsnoterade bolag är väl ett uppenbart fall av dubbla måttstockar?

Vi för vår del tror att den queerinspirerade normkritiken är en återvändsgränd. Drömmen om ett samhälle bortom tvåkönsnormen skapar helt enkelt en ny uppsättning problem. Därför är det allvarligt om denna på ett okritiskt sätt implementeras på våra förskolor och skolor.

Annonser
kommentarer
  1. Lars Åhlin skriver:

    Tack för en intressant artikel. Du pekar bl a ut ett enkelt sätt för bolag att fortsätta välja de man önskar till styrelseledamöter även om det stiftas en lag om kvotering till bolagsstyrelser (lämpligt antal ledamöter får helt enkelt berätta att de valt att vara kvinnor).

    Beträffande gemensamma toaletter är det ett faktum att små pojkar (och även stora) av rent anatomiska/fysiologiska skäl inte alltid lyckas undvika att lite av kisset hamnar på golvet. Det är nog de flickor som skall besöka toaletten som lider mest av detta (det lär aldrig gå att få pojkarna att torka upp efter sig). Varför inte införa urinoarer på alla toaletter öppna för pojkar/män?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s