Gud och sex – del X: hur ska man tänka kring onani?

Postat: 25 mars, 2013 av olofedsinger i Lärjungaskap
Etiketter:

Onani. Ordet i sig är ju utan tvekan bibliskt – hämtat som det är från Första Mosebokens berättelse om Onan, han som tvingades att gifta sig med sin svägerska och som ”lät säden spillas på jorden varje gång han låg med sin brors hustru, detta för att inte ge avkomma åt sin bror” (1 Mos 38:9).

Onans öde är utan tvekan värt en egen artikel, men som kommentar till frågan om Guds syn på onani har det inte mycket att bidra med. I praktiken innebär detta att det är mer eller mindre tyst om onani i Bibeln. Något som naturligtvis stämmer till viss ödmjukhet.

Genom åren har jag mött ett antal människor i kyrkan med sinsemellan väldigt olika förhållningssätt till onani.

En kategori – som oftast är killar – är de som har fastnat i ett nästan tvångsmässigt onanerande. Som helt enkelt inte kan tagga ned kring sin sexualitet, utan ständigt går och tänker på den och som ofta konsumerar en hel del porr.

En annan kategori – som oftast är tjejer – är de som lider av beröringsskräck för de egna könsorganen. Som verkar besvärade över sin sexualitet, eller åtminstone väldigt främmande inför den. Tanken på att tillfredsställa sig själv är fjärran.

Mellan dessa båda ytterligheter finns majoriteten av den svenska befolkningen. Och längsmed hela skalan står både män och kvinnor, killar och tjejer, att finna. Beroende på var vi står tror jag att Bibelns hälsning till oss i denna fråga kan vara lite olika. Jag vill kort gestalta detta utifrån tre olika bibeltexter.

Den första är Jesu ord i Bergspredikan: ”Var och en som med begär ser på en kvinna har redan begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta” (Matt 5:28). Här uppfattar jag att bland annat porren problematiseras. (Jag återkommer till det i en senare artikel!)

Den andra bibeltexten är Paulus ord i Första Korinthierbrevet: ”Allt är tillåtet för mig, men allt är inte nyttigt. Allt är tillåtet för mig, men jag skall inte låta något ta makten över mig” (1 Kor 6:12). Här uppfattar jag att det tvångsmässiga onanerandet problematiseras. Precis som med allt annat i Guds skapelse är det vi som ska vara herrar över vår sexualitet – inte sexualiteten som ska vara herrar över oss.

Den tredje bibeltexten jag tänker på är Paulus ord om ömsesidigheten i den sexuella relationen. ”Mannen skall ge sin hustru vad han är skyldig henne och på samma sätt hustrun sin man. Hustrun bestämmer inte över sin kropp, det gör mannen. På samma sätt bestämmer inte mannen över sin kropp, det gör hustrun” (1 Kor 7:3-4). Sexualiteten är till sin natur tänkt att levas ut i samspel med en annan, något som alltid kommer att göra onanin till något ”halvt”. Inte nödvändigtvis i bemärkelsen ”mindre skönt”, utan i en annan och djupare mening: onanin kommer alltid att vara ett substitut för ”the real thing”.

(Just detta kan samtidigt tolkas på lite olika sätt. För en ogift person kan det ju vara så att onanin är den enda möjliga utlevelsen för den sexuella lusten, vilket gör att den under vissa perioder kan spela en viktig, om än ofullkomlig, roll i hans eller hennes liv. För en gift person, däremot, kan det finnas en risk att onanin på ett felaktigt sätt kommer mellan mannen och hustrun, så att man i stället för till varandra söker sig till sig själv för att få utlopp för sin lust.)

Men, för att återknyta till den andra av de båda ytterligheter som jag berörde här i början: Att leva ut sin sexualitet i samspel med en annan förutsätter att jag själv känner mig hemma i min egen kropp. Att jag har kontakt både med mina kroppsfunktioner och med min lust. Annars kan jag ju inte fullt ut ge mig till min partner! Jag kan inte heller ”samspela” i den sexuella akten på det sätt som det är tänkt, utan riskerar att bli förvandlad till en passiv deltagare i det som sker. Det senare behöver i och för sig inte vara detsamma som att den sexuella föreningen skulle förlora sitt värde, men i längden kommer det ändå att förminska den till något annat än den var tänkt att vara.

Personligen tror jag därför att en livsbejakande balans är det förhållningssätt som har mest som talar för sig i denna fråga. En balans där jag visserligen vill hålla emot det som är onanins mer uppenbara baksidor, men där jag ändå är så hemma i min kropp att jag inte behöver känna främlingskap (och än mindre: rädsla eller äckel) inför min egen sexualitet.

Tidigare delar i samma serie:

I: Introduktion

II: Att bli ett kött

III: Värt att vänta på?

IV: Sexualitetens syfte

V: Är Bibeln verkligen så tydlig?

VI: Sambo – varför inte?

VII: Om vi tar det från den positiva sidan

VIII: Vad betyder egentligen ”otukt”?

IX: Gud renar även från sexuella synder!

Annonser
kommentarer

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s