Författararkiv

För några veckor sedan kom min bok om krigen i Gamla testamentet ut på norska. Det ska bli mycket spännande att se hur den tas emot av en norsk läsekrets! Redan nu kan jag dock konstatera att den har fått stort genomslag i olika norska medier.

Först hade jag själv en krönika på temat i norska Dagen, som du kan läsa här.

Sedan publicerade NLM:s tidning Utsyn följande intervju.

Och nu i helgen hade den stora kristna tidningen Vårt Land två (!) heluppslag på temat. Den senare artikeln finns att läsa här, men då jag misstänker att de flesta inte tar sig igenom betalväggen lägger jag även ut den i pdf:form:

Krigen i GT Dagen s 1 Krigen i GT Dagen s 2 Krigen i GT Dagen s 3 Krigen i GT Dagen s 4

Reformationens slagord – del 3: Sola fide

Postat: 24 juli, 2017 av olofedsinger i Guds rike
Etiketter:,

Detta slagord kan till stora delar ses som en ”tvilling” till det föregående. Vi blir frälsta av nåd genom tro, i kontrast till att bli frälsta genom våra goda gärningar.

I vår tid är det ovanligt med kristna som rakt ut säger att de sätter sin förtröstan till sina gärningar. Möjligen kan vi ibland göra detta utan att förstå vad vi gör. Till exempel har jag i flera sammanhang hört människor säga saker i stil med ”du duger som du är i Guds ögon” och ”han/hon som är så snäll måste få komma till himlen” – vilket förstås är att beteckna just som en gärningslära, eftersom man sätter sin förtröstan till personliga meriter snarare än till Guds nåd. Men som sagt: den här typen av uttalanden är inte alltid genomtänkta ur en dogmatisk synvinkel.

Till saken hör dock att det finns en betydande förvirring även när det gäller det lilla ordet ”tro”. (mer…)

Reformationens slagord – del 2: Sola gratia

Postat: 17 juli, 2017 av olofedsinger i Guds rike
Etiketter:,

Alla kristna vet nog att vi blir frälsta av nåd, men det som reformatorerna reagerade på i deras egen samtid var att nåden och de goda gärningarna så ofta bakades ihop i samma ”kaka”. Resultatet blev att det var svårt att finna frälsningsvisshet, eftersom kyrkan själv inte ansåg att det var tillräckligt att förtrösta på Guds nåd.

Nu behöver vi ju inte läsa länge i Guds ord för att se att ”tron utan gärningar är död”. Men rent själavårdsmässigt är det ändå avgörande att kunna lita på att helgelsen, hängivenheten, de andliga övningarna etcetera visserligen fyller en viktig funktion – men att det endast är tack vare nåden som vi blir frälsta. Med apostelns ord: ”Av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva. Guds gåva är det, inte på grund av gärningar för att ingen ska berömma sig” (Ef 2:8–9). (mer…)

Reformationens slagord – del 1: Sola scriptura

Postat: 10 juli, 2017 av olofedsinger i Bibeln, Guds rike
Etiketter:,

Stora delar av den protestantiska reformationen kan sägas vila på fem pelare, som tillsammans ger en god bild av vad som är en reformatorisk syn på kristen tro. Det är slagord som från början har formulerats i polemik med 1500-talets katolska kyrka, men som äger giltighet även i dag. Deras funktion är inte bara dogmatisk, utan även själavårdande. Alla inleds med ett ”sola” på latin, vilket betyder ”allena” på svenska. I den här artikelserien ska vi därför ta en titt på reformationens fem slagord, för att se hur de kan tala in i vår tid – och i våra egna liv. Först ut är ”Skriften allena”, eller Sola scriptura på latin. (mer…)

Den här veckan har min bok om krigen i Gamla testamentet kommit ut på norska. Tidigare finns den (tillsammans med böckerna Domen och Välsignat givande) översatt till finska, men detta är den första av mina böcker som lanseras för en norsk läsekrets. Det känns förstås väldigt roligt!

För mig själv finns det även en viss ironi i detta, då det första förlag som jag vände mig till med manuset inte vågade ge ut boken då ämnet bedömdes som alltför kontroversiellt. Men nu finns den alltså  utgiven på tre språk, och i sin andra upplaga på svenska! Både den svenska och norska utgåvan innehåller en hel del uppdateringar jämfört med det ursprungliga manuset, då jag bland annat har inkorporerat material från de senaste tio årens forskning i fråga om krigen, men även om de kristna korstågen och det muslimska jihad. En bok i tiden, helt enkelt!

En krönika i norska Dagen på temat Krigen i Gamla testamentet – ett försök att förstå finner du här.

En länk till Lunde förlag, där boken nu finns till försäljning, finner du här.

I anslutning till releasen har även Damaris Norge publicerat en serie på åtta kortfilmer utifrån bokens innehåll, som du finner här.

Om du är intresserad av den svenska upplagan är det bara att du hör av dig, så kan jag skicka ett ex på posten!

Generalsekreterare i Svenska Evangeliska Alliansen

Postat: 17 juni, 2017 av olofedsinger i Uncategorized

Nu är det alltså klart: till hösten tillträder jag som generalsekreterare i Svenska Evangeliska Alliansen. Det är förstås med viss bävan, men också mycket glädje, som jag tar mig an denna utmaning. Några av mina tankar kring det hela delar jag med mig av i följande två artiklar:

Olof Edsinger blir ny ledare för Svenska evangeliska alliansen (Dagen 160616)

Han ska leda Svenska Evangeliska Alliansen (Världen idag 160616)

Även SEA:s styrelse har skickat ut en pressrelease i ärendet, med många värmande omdömen. Du kan läsa den direkt på SEA:s hemsida.

Välkommen till olofedsinger.se!

Postat: 8 juni, 2017 av olofedsinger i Uncategorized

I dag lanserar jag min nya blogg, med den enkla och tydliga adressen olofedsinger.se. Från och med nu kommer det här att bli min primära kanal för att lägga ut ledare, krönikor, debattartiklar och andra texter som publiceras i media. Genom tydliga kategorier och en omfattande taggning kommer det att vara lättare att finna vad du är ute efter jämfört med EfterKristus, särskilt när det gäller lite äldre material. På olofedsinger.se har jag dessutom lagt ut ett stort antal predikningar, föredrag och undervisningsserier, samt information om mig själv och mina böcker.

Material som inte har publicerats i någon tidning, och som mer knyter an till EfterKristus fokus på lärjungaskap och ledarskap, kommer jag även framöver att lägga ut här. Jag har också ett annat hemsidesprojekt på gång, som jag hoppas kunna återkomma till lite längre fram!

[Ledare i Världen idag 170517:]

Ett av de viktigaste resultaten av den protestantiska reformation som vi i år firar 500-årsminnet av, är att den bidrog till att göra Bibeln till var mans ägodel. Inte på en gång, förstås, men till Martin Luthers stora bidrag till eftervärlden hör ändå den bibelöversättning till tyska som han genomförde och som även inspirerade William Tyndale till motsvarande insats för det engelska språket. En insats som för övrigt kostade Tyndale livet.

Under de senaste 200 åren har bibelöversättningar till lokala språk varit en central del av den protestantiska missionsstrategin. Stora delar av vår svenska väckelserörelse har därtill kunnat beskrivas som en bibelrörelse, och en betydande del av de väcktas frimodighet har haft sin förklaring i deras relation till Guds skrivna ord. Oavsett vad prästen eller andra myndighetspersoner har sagt, har man kunnat hänvisa till bibelordet: ”Det står ju skrivet …” (mer…)

[Insändare i Dagen 170425:]

För några veckor sedan initierade jag en debatt om evangeliets innehåll här i Dagen. Min utgångspunkt var en välkänd sång, men mitt ärende var framför allt att ställa frågor som: Vad handlar evangeliet om? Är det rimligt att beskriva det kristna budskapet som ”du duger som du är”? Hur kan vi på djupet bli befriade från vår egen självcentrering, för att i stället bygga vår tro och vår identitet på Jesu död och uppståndelse för vår skull?

Debattens vågor har sedan dess gått höga. Den har också utvecklat sig i lite olika riktningar. Den katolska invändningen, formulerad av Martin Lembke, betraktar jag vid det här laget som bemött. Jag hoppas även att de människor som hakade upp sig på min hänvisning till den specifika sången, eller som gjorde sig lustiga över att ”alla sånger inte kan säga allt”, börjar förstå vad jag faktiskt var ute efter. (mer…)

[Insändare i Dagen 170419:]

Den katolske religionsfilosofen Martin Lembke kan inte beskyllas för dåligt självförtroende. I Dagen 170406 förklarar han frimodigt att den försoningssyn som stora delar av Sveriges väckelserörelse är präglad av – med Carl Olof Rosenius och Lina Sandell som framträdande namn – är heretisk. Samma omdöme ger han om Martin Luther och Jean Calvin, eftersom det var de som i polemik mot den katolske teologen Anselm av Canterbury formulerade ”läran om ställföreträdande strafflidande”.

Mot såväl Luther, Calvin, Rosenius och Sandell skriver Martin Lembke: ”Hur än Jesus på korset möjliggjorde vår frälsning så gjorde han det inte genom att i vårt ställe ta straffet för våra synder.”

För de flesta Dagen-läsare torde detta vara ett häpnadsväckande uttalande. Det strider också mot Paulus ord om att Jesus på korset ”blev en förbannelse i vårt ställe” (Gal 3:13) och att ”Den som inte visste av synd, honom har Gud i vårt ställe gjort till synd” (2 Kor 5:21). (mer…)

Varför behövde Jesus dö?

Postat: 12 april, 2017 av olofedsinger i Bibeln, Tillbedjan
Etiketter:, , ,

[Ledare i Världen idag 170412:]

Vi befinner oss mitt inne i stilla veckan. Kristna över hela vår jord kommer de närmaste dagarna att vara samlade till gudstjänst, och vi kommer att påminnas om Jesu lidande, död och uppståndelse för vår skull.

Ingen annan högtid kan mäta sig med påsken i betydelse. Den är höjdpunkten på det kristna kyrkoåret, och den sätter strålkastarljuset på några av de viktigaste händelser som den här världen har skådat. Om det inte vore för påsken, skulle det inte finnas någon kristen kyrka. Om det inte vore för påsken, skulle vår längtan efter sann och djup gudsgemenskap vara en ouppnåelig dröm.

Men varför är det egentligen så? Varför sätter kyrkan en sådan tillit till en serie händelser som innehåller så många orimligheter? (mer…)

[Replik i Dagen 170405:]

Som författare vet jag att kommunikation är svårt, men sällan har jag upplevt det så konkret som under den senaste veckan. I onsdags hade jag en debattartikel införd, där jag med utgångspunkt i den populära sången ”Du vet väl om att du är värdefull” lyfte frågan om vad vi menar när vi talar om ”evangelium”.

Det dröjde bara några timmar så fullkomligt kokade det på Dagens Facebook-sida. Men till min förvåning var det bara ett fåtal som ville diskutera det som för mig var den centrala frågan. Desto fler uttryckte sin indignation över att jag hade analyserat, och i viss mån kritiserat, en av deras favoritsånger. ”Hur kan du ge dig på Ingemar Olssons låt.” ”Den har betytt jättemycket för mig.” ”Vem är du att komma med synpunkter på vad som är evangelium för mig?”

Det är uppenbart att jag har satt foten rakt in i ett getingbo. Och om jag har uttryckt mig klumpigt ber jag om ursäkt för det. (mer…)

Ett sant evangelium befriar till Kristus

Postat: 29 mars, 2017 av olofedsinger i Apologetik, Insändare & Debatt
Etiketter:

[Insändare i Dagen 170329:]

Under vinjetten ”Så kom sången till” har vi de senaste veckorna fått följa historien bakom några av kristen-Sveriges mest älskade sånger. Själv läste jag med särskilt intresse reportaget om Ingemar Olssons sång ”Du vet väl om att du är värdefull” – en sång som hörde till de mest sjungna i min egen tonårsgrupp i kyrkan.

Det är lätt att förstå varför denna sång har blivit populär. Den har ett positivt och livsbejakande budskap, som sätter varje människas unika värde i centrum. Men det finns också något i texten som skaver, nämligen det som står i andra versen: ”Det finns alltför många som vill tala om att du bör vara si och så. Gud Fader själv han accepterar dig ändå och det kan du lita på.”

I en mening är kanske inte detta så mycket att bråka om. Det är ju sant att Guds kärlek är villkorslös! Frågan är väl mer vad vi lägger i ordet ”acceptera”. Menar vi att Gud älskar oss oavsett vad vi har gjort? Eller menar vi att vi faktiskt också är frälsta oavsett hur vi ser på våra snedsteg i livet?

Tyvärr finns det en risk att många som sjunger denna sång gör det utifrån den senare förståelsen. (mer…)

[Ledartext i Världen idag 170322:]

”Men anta att allesammans talar profetiskt. Om det då kommer en som är otroende eller oinvigd blir han genomskådad av alla, ställd till svars av alla, och vad som gömmer sig i hans innersta blottas. Då kastar han sig ner och tillber Gud och ropar: ’Hos er finns verkligen Gud.’”

Med denna ögonblicksbild beskriver aposteln Paulus hur det kan gå till i en gemenskap där den profetiska gåvan är i funktion. Gud talar med precision in i besökarnas liv, något som skapar tro och ger en övertygelse om att Gud verkligen är närvarande – på riktigt.

Paulus ord skulle även kunna vara en beskrivning av en vanlig gudstjänst inom stora delar av frikyrkligheten för några decennier sedan. Men på senare tid tycks någonting ha hänt. I många sammanhang har det blivit ovanligt med profetord – i alla fall i de offentliga gudstjänsterna – och även tungotal och sång i Anden har fått en allt mer undanskymd plats. (mer…)

Som lärjungar till Jesus Kristus förutsätter jag att vi är positivt inställda till andra länder och kulturer. Rasism eller främlingsfientlighet har inget som helst i den kristna kyrkan att göra. Tvärtom har vi goda skäl att bejaka den mångfald som sätter sin prägel på den här världen, och som visar sig i olika språk, kulturer och hudfärger. Självklart utan att bejaka alla enskildheter i dessa kulturer, eftersom hela Guds skapelse har blivit präglad av synden – inklusive vårt eget land.

Samtidigt är det ofrånkomligt att en god integration av de människor som invandrar till Sverige förutsätter dels en grundläggande förståelse för vår majoritetskultur, dels en förmåga att ta sig fram på det svenska språket. Inte minst när det kommer till försörjning är det nämligen en klar majoritet av Sveriges arbetsgivare som vill ha svensktalande arbetstagare; självklart vill de också ha personal med kompetens för sina respektive yrken.

För att fortsätta läsa denna artikel i tidningen Världen idag kan du gå in här.

[För tillfället bara tillgänglig för prenumeranter. Återkommer om några veckor med hela texten här på bloggen.]

Vissa som har läst vad jag skrev i min förra artikel tror att jag är negativ till invandring, eller till att vi som rika västländer ska dela med oss av vårt välstånd till andra. Ingenting kunde vara mer fel.

Jag är verkligen positiv till en reglerad invandring.

Jag är vidare positiv till katastrofbistånd, och även till ett långsiktigt biståndsarbete i de länder som har ett dåligt ekonomiskt utgångsläge. Allra helst med kristna förtecken, där vi med Frälsningsarméns slogan ger både soppa, tvål och frälsning. Eller ännu mer allmängiltigt: skola, sjukvård och församlingsbyggande.

Däremot har jag inte mycket till övers för den symbolpolitik vars egentliga syfte tycks vara att vi i Sverige ska ”känna oss goda” snarare än att skapa så drägliga förhållanden för så många individer som möjligt. Är det till exempel rimligt …

För att fortsätta läsa denna artikel i tidningen Världen idag kan du gå in här.

[För tillfället bara tillgänglig för prenumeranter. Återkommer om några veckor med hela texten här på bloggen.]

När maktfrågan ersätter sanningsfrågan

Postat: 8 mars, 2017 av olofedsinger i Uncategorized
Etiketter:, ,

Vår tid kallas ofta för postmodern, och med detta syftar man på ett antal olika fenomen. Ett av de mest uppenbara är att begrepp som sanning och objektivitet har kommit i ett dramatiskt annorlunda ljus jämfört med några decennier sedan. De postmoderna filosoferna ifrågasätter alla objektiva sanningar, och tron på såväl vetenskap som religion har ersatts av en relativistisk syn på tillvaron. Mångfald och fragmentisering är orden för dagen, och var och en har sin egen sanning – eller ingen sanning alls.

Bakom detta tänkande döljer sig en syn på sanning och objektivitet som maktspråk. När något presenteras som en sanning är det ju svårt att ”säga emot”, och i en postmodern tid betraktas detta som ett uttryck för förtryck. I stället för sanningar talar man därför om diskurser eller perspektiv, och i stället för objektivitet talar man om varje människa som ett subjekt. Individen hamnar i centrum – och vad som är sant för den ene behöver inte vara sant för den andre.

Samtidigt finns det även i en postmodern tid sådant som väger tyngre i den allmänna debatten.

För att fortsätta läsa denna ledartext i Världen idag, gå in här.

I centrum av de senaste årens invandringsdebatt har stått kollisionen mellan två olika solidaritetsideal. Det ena av dessa utgår från nationalstaten, där man som medborgare arbetar och betalar skatt, för att på så sätt – i alla fall som huvudregel – förtjäna sina sociala rättigheter. Det andra idealet utgår från mänskliga rättigheter (MR), och säger att solidariteten inte kan begränsas av nationsgränser. Enligt detta sätt att tänka har vi precis samma förpliktelser mot en somalier eller syrier på flykt som mot en svenskfödd pensionär. Annars låter vi påskina att olika människor har olika värde.

För många kristna debattörer är det en självklarhet att vi ska ansluta oss till MR-idealet. Som kristna tillhör vi ju ett folk där ”det inte längre [är] fråga om grek eller jude, omskuren eller oomskuren, barbar eller skyt, slav eller fri” (Kol 3:11). Dessutom säger Guds ord att alla människor är skapade till Guds avbilder, och att det därför inte finns någon som helst skillnad i värde mellan ovan nämnda somalier eller syrier och en svenskfödd pensionär. Vilka är då vi att döma mellan dessa?

För att fortsätta läsa denna artikel i tidningen Världen idag kan du gå in här.

[För tillfället bara tillgänglig för prenumeranter. Återkommer om några veckor med hela texten här på bloggen.]

Det är länge sedan västvärlden var så polariserad som den är i dag. Inte främst i traditionell mening mellan höger och vänster, kapitalism och socialism, utan genom att det politiska etablissemanget har blivit allt mer utmanat av ytterlighetsrörelser. Populister vinner terräng på de etablerade partiernas bekostnad, och en allt större andel av Europas och USA:s befolkning upplever att de frågor som de själva prioriterar inte tas på allvar av deras politiska företrädare – att de uppfattas som för kontroversiella för partierna att ta tag i.

Ett tydligt exempel på detta är den glödheta frågan om invandring och migration. Och här kompliceras bilden av ett antal mer eller mindre sammanhängande faktorer:

Å ena sidan har vi det desperata läget i flera av vår tids krigshärdar, med det sönderbombade Syrien som det just nu värsta exemplet. Å andra sidan har vi den enorma utmaningen inte minst i Sverige med integrationen av alla de människor som har beviljats asyl.

Å ena sidan har vi den bibliska kärlekstanken, som lyfter fram ideal som gästfrihet, generositet och tolerans. Å andra sidan har vi ett antal komplicerade och minerade frågor, inte minst med koppling till religionen islam – såsom terrorism, jihadism, heltäckande slöjor och sharia-lagar.

Detta och mycket annat samverkar till att göra ”invandringsfrågan” till en av vår tids mest svårlösta samhällsutmaningar.

För att fortsätta läsa denna artikel i tidningen Världen idag kan du gå in här.

Helighetskarismatik

Postat: 15 februari, 2017 av olofedsinger i Guds rike, Reflektioner
Etiketter:, , , ,

Jag har myntat ett nytt kristet begrepp: helighetskarismatik. Om jag med ett enda ord ska beskriva vad min senaste bok handlar om är det nämligen detta: att ha en öppenhet för den helige Andes ledning och kraft i nuet – och att samtidigt vara medveten om att den tredje personen i Treenigheten går under beteckningen den helige Ande.

Alltför ofta i karismatiska sammanhang har vi tagit för lätt på detta faktum. Vi har reducerat den helige Ande till en närmast opersonlig kraft, och mötet med Gud till en pirrande känsla – eller till en upplevelse av bekräftelse och uppmuntran.

Ja, om sanningen ska fram har ju relativt stora delar av Sveriges kristenhet parkerat i det här diket – oavsett om vi är karismatiker eller nådegåvsförnekare, frikyrkliga eller folkkyrkliga. Gud tillåts komma till oss på våra egna villkor – eller inte alls. (mer…)