Ur NLM ungs frågelåda II: Dubbel utgång och poängen med mission

I mitt norska jobb skriver jag ibland lite artiklar till NLM ungs nätmagasin iTro. Här under sommaren har jag tänkt dela med mig av en del av mina texter från denna tidning, och först ut är några svar som jag har gett i deras frågelåda. Jag börjar med frågan på norska och lägger därefter ut mitt svar på svenska.

Fråga: Hvis alle mennesker skal få et valg av Gud om å få leve i evigheten, inkludert mennesker som er døde og ikke hørte om Bibelen og Guds ord imens de levde – hva er da poenget med misjon da for da vil jo alle få muligheten til å velge Gud uansett? Eller er det slik at mennesker som er døde og ikke fikk høre om Gud ikke har muligheten til å velge han og derfor må vi prøve å rekke ut til alle folkeslag? I Bibelen står det at dommens dag ikke skal skje før alle har fått mulighet til å høre om Gud, betyr det alle som lever akkurat på det tidspunktet eller gjelder det alle mennesker som har levd? Håper på svar, det er kanskje ikke noe svar på det men stiller bare spørsmål til hva deres syn på dette er. :)

Hur kan jag vittna för min muslimske granne?

I år är det 150 år sedan Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen första missionärer sändes ut till Afrika. Med anledning av detta bjöd man i maj in till jubileumskonferens, och som sig bör var det ett antal internationella gäster på plats. EFS har systerkyrkor i bland annat Etiopien, Tanzania och Indien, och representanter för dessa länder höll nu i ett gemensamt seminarium på temat ”Hur kan jag vittna för min muslimske granne?”. Jag var där och jag lyssnade med intresse.

För att fortsätta läsa denna krönika i Världen idag, gå in här.

Hur vända trenden bland kyrkans unga?

För den som reser runt lite i Sveriges kristenhet blir det snart tydligt att det på många håll råder ett stort underskott på ungdomar. Jag är medveten om att många unga prioriterar sina ungdomsgrupper före söndag förmiddag, men å andra sidan råder det ett allt större underskott även på ungdomsgrupper. Ålderskurvan i Sveriges kristenhet ser helt enkelt inte särskilt lovande ut.

Självklart finns det undantag från denna regel, och i vissa samfund är krisen mer påtaglig än i andra. Men låt oss ändå inte vara naiva: När den äldre generationen i vårt land dör bort, kommer det att innebära ett tapp även för ett stort antal av våra kyrkor och församlingar. Allt annat är att betrakta som önsketänkande.

För att fortsätta läsa denna krönika i Världen idag, gå in här.

Längtan efter naturlig evangelisation

Ofta försöker vi kristna hitta på evangelisationsmetoder för att kunna prata med människor om Jesus. Tyvärr är många av dessa ganska onaturliga och om inte den andra är särskilt intresserad av att prata tro, kommer konversationen av sig och vi får försöka med någon annan. Själv har jag sett detta under de år som jag var ansvarig för gatuevangelisation i Uppsala och stod utanför studentnationerna på fredagskvällar och bjöd på kaffe och ville prata tro. Jag såg svagheten i denna typ av metod just för att om människan snarare behövde bli vän och få ett förtroende innan man pratar om djupa livsfrågor, så kunde inte jag hjälpa honom eftersom jag bara var där för att prata med honom om tro – inte för att bli vän med honom.

Inte kallade till överseende med falska profeter

Sverige är en konsensuskultur. Så långt som det är möjligt vill vi undvika konflikter. Hellre än att ställa till med bråk söker vi efter minsta gemensamma nämnare. ”Vi håller nog med varandra om det viktigaste trots allt.”

I många situationer kan detta vara positivt. Men på vissa områden ställer det också till med skada. Ett sådant är det som har med de falska profeterna att göra.

Både Jesus och apostlarna varnar oss för dessa. ”De kommer till er i fårakläder, men i sitt inre är de rovlystna vargar. På deras frukt ska ni känna igen dem”, säger Jesus (Matt 7:15–16). Och Johannes skriver: ”De har gått ut från oss, men de hörde aldrig till oss” (1 Joh 2:19).

För att fortsätta läsa denna krönika i Världen idag, gå in här.

There are nearly 800 million souls in continental Europe, 30.000 of them will be in hell this time tomorrow

Ovanstående var intro i ett mail jag fick om en evangelisationskonferens i september. Personligen hade jag inte skrivit så i en inbjudan, men jag inser ju att det är sanningen som står där. Min egen reaktion är mycket intressant. Dels mår jag dåligt och dels börjar jag försöka förhandla och tänka tankar som ”men så illa kan det väl inte vara?”. Det är enklare att acceptera en teologisk sanning i teorin. Men när det blir konkreta siffror så kommer det genast närmare. Det handlar om ett helt Skellefteå eller ett helt Uddevalla som går förlorade i Europa varje dag.

Den helt avgörande frågan

Jag hade förmånen att få ha min första tjänst som pastor i EFS i Örnsköldsvik. Örnsköldsvik som stad var mycket spännande att få arbeta i, dels på grund av den starka EFS-tradition som funnits där (som mest fanns där typ 20 EFS-föreningar inom två mils radie, eller nåt), och dels på grund av det fantastiska ekumeniska klimat som rådde där.

Allt du behöver veta om benförlängning och lite till

Gästblogg av IT-pastorn

Detta skrivs några timmar innan TV4 kommer att sända ett avsnitt av Kalla fakta som av allt att döma kommer gå hårt åt en framväxande skara av helandepredikanter. Den enda som syns på bild i trailern är Jens Garnfeldt, men pluralformen används. Också Torsten Åhman använder plural i det korta klippet där han kallar dessa som programmet ska handla om för “charlataner”. Ett tilläggsklipp finns där Samuel Varg Thunberg visar hur man kan fejka benförlängning. I en artikel i Dagen verkar han mena att det är den enda sortens benförlängning som finns inom kristna sammanhang. Denna svartvithet gör oss en stor otjänst. Jag har försökt råda bot på den i tidigare inlägg, där jag bland annat går i dialog med Torsten Åhman. Nu vill jag kommentera fenomenet benförlängning mer specifikt.

Jesu återkomst – kan vara idag!

Talet om Jesu återkomst väcker alltid olika associationer och tankar hos människor. I en del sammanhang har det tenderat att kanske bli alltför mycket uppmärksamhet på detta, då man lägger mycket tid på att studera och försöka kartlägga detaljer i skeendet. I andra sammanhang väljer man att inte prata om det alls, eftersom man inte vill bli kallad fundamentalist eller nåt annat hemskt.

Guds centrifugalkraft

Vi behöver andeinspirerat mod att bli ännu mer kreativa, våghalsiga och pionjära i vårt sätt att tänka nya församlingar för nya människor och utforska nya sätt att vara kyrka.

När jag var barn var vi ofta och lekte på en lekplats som precis som de flesta andra lekplatser på sjuttiotalet härbärgerade en karusell. Vi barn brukade turas om att sätta fart på den runda snurrande platformen och de andra som satt på tävlade om vem som kunde sitta kvar längst utan att hålla i sig. Även om man spjärnade emot och försökte göra sig så tung som möjligt blev det till slut omöjligt att bara sitta kvar. När centrifugalkraften grep tag i hela kroppen hade man inte längre något val utan slungades ut med en väldig fart i tangentens riktning och landade i gruset inte så sällan ovanpå någon annan som redan farit av. Den som suttit kvar längst blev inte så sällan ertappad med att ha fuskat och klamrat sig fast. Nu undrar du kanske vad centrifugalkraften har med oss i kyrkan att göra?

Ty, så älskade Gud världen att hans kärleks centrifugalkraft sände sonen hit. Gud blev människa och landade i gruset.

Inget kan vara viktigare än att förkunna Jesus

Vi lever i en tid som präglas mycket av olikheter och mångfald – både i trosuppfattningar, åsikter och politiska ställningstaganden. Det är väldigt lätt att vi som kristna ofta hamnar i samtal, debatter och diskussioner om enskilda etiska frågor, som i och för sig är viktiga, men ibland befinner sig ganska långt ifrån det egentliga budskap vi är kallade till och sända att förkunna för världen. Vårt huvudärende är Kristus! Att göra honom känd, synlig och verklig för 2000-talets självcentrerade människosläkte. För faktum är ju att utan Kristus, utan en levande, personlig relation till Honom som är allas ursprung, allas återlösare och allas mål, går det inte att ens förstå många etiska ställningstagande som vi kristna gör.

Antje Jackeléns felaktiga premiss

I dag har jag en insändare publicerad på Dagen debatt. Den utgår från Antje Jackeléns försök att bortförklara Jesu ord om att han är ”vägen och sanningen och livet” (Joh 14:6). Det jag vill visa på att Jackeléns  försök (förutom att vara felaktiga rent teologiskt) redan från början bygger på en felaktig premiss – nämligen att det bara skulle vara några få verser i Bibeln som förmedlar budskapet om Jesu unicitet. Sanningen är nämligen den motsatta: hela Nya testamentet är genomsyrat av detta budskap. Låt oss vara fortsatt frimodiga i vår bekännelse av Jesus både som vår personliga Herre och som hela världens Frälsare!

Bra om omvändelse i NT

I går var det 50-årsjubileum till minne av C S Lewis död. Med anledning av detta skriver Stefan Gustavsson ett läsvärt inlägg om omvändelsens plats i NT i allmänhet, och i Jesu och apostlarnas förkunnelse i synnerhet. Utgångspunkten tar han i följande citat av Lewis: ”Jesus frammanade huvudsakligen tre reaktioner: hat – fruktan – tillbedjan. Man ser inga spår av att folk gav uttryck för milt godkännande.”

”Är det inte just detta som den teologiska diskussionen handlar om i dag”, skriver Stefan. ”Hur kan vi få den sekulära kulturen att avge ett milt godkännande av Jesus?” Fortsättningen på hans artikel finner du här.

The awesome church!

Häromveckan läste jag en bloggpost på ”The Gospel Coalitions” hemsida. Den är på engelska, men det tror jag ni klarar. :-) Den ger en tänkvärd bild av kyrkan och sociala medier och vilken bild vi förmedlar av oss själva via dessa.

Nya testamentet – historia eller nutid? – del I: evangelierna

En av de tydligaste vattendelarna inom den världsvida kristenheten handlar om hur vi läser och tolkar evangeliernas skildringar av Jesu under. Ska dessa i första hand betraktas som historiska tillbakablickar – ”så här handlade Jesus” – eller ska de också ses som manualer för den kristna kyrkan i dag – ”dessa tecken skall följa dem som tror …”?

”Följ med och se”

Orden yttras många gånger i evangelierna av människor som har mött Jesus och som nu berättar om det för andra. Det handlar om Filippus som berättar för Natanael i Joh 1:46 eller om kvinnan vid Sykars brunn som Jesus har pratat med i Joh 4:29. På en predikan jag lyssnade till utmanades jag av just dessa ord – följ med och se. Ofta försöker (i alla fall) jag svara på frågor om hur är det att gå på en gudstjänst med helt andra ord än ”följ med och se”.

Outreach Etiopien 1-13 januari 2013

Längtar du efter att ta nya steg i din vandring med Gud? Vill du fördjupa ditt böneliv och ditt lärjungaskap? Är du beredd att upptäcka nya sidor av den kristna tron genom våra syskon i Etiopien? I så fall har jag ett hett tips: ansök till Salts outreach till Etiopien! Förra årets team hade en fantastisk tid i Addis Abeba, och nu som då kommer det att ges möjlighet att lära känna och lyssna till våra vänner på Win Souls for God. Utmanande undervisning om bön, evangelisation och lärjungaskap utlovas, och inte minst för dig som är ledare är detta en fantastisk möjlighet att växa! För mer info, kolla in följande länk.

Kopplingen mellan omvändelse och väckelse

Här i sommar har jag som vanligt ”läst ikapp” i min lilla trave med tidningen NOD. För dig som inte känner till den kan jag varmt rekommendera den; det är något av det bästa som publiceras inom svensk kristenhet och fokus ligger på frågor som har med tro, kultur och samhälle att göra. Det senaste numret har temat ”Frikyrkan” och knyter an till den debatt om frikyrkans vara eller icke vara som har förts i Dagen under våren. I ett inlägg signerat Lennart Thörn, tidigare pastor i Saronkyrkan i Göteborg, finner jag följande – minst sagt bekymmersamma – uttalande:

Vad som händer i vår värld!

Jag var i veckan på en konferens och fick höra lite om vad som händer i den världsvida Kristi kropp idag. I Sverige får man ju lätt tron att religion är på väg att dö ut och kanske framförallt kristen tro. Vårt samhälle blir mer och mer sekulariserat och tron får mindre och mindre plats. Då kan det vara läge att påminna sig om att:

3000 människor kommer till tro på Jesus. Varje timme!

Är det skördetid?

Ett antal händelser under de senaste två-tre veckorna har verkligen berört mig på djupet och fått mig att återigen tro på att Gud är på gång också i vårt avlånga land i norr.