Domen – människans adelsmärke

I helgen som gick firade vi domssöndagen. Eller firade, förresten – det här är ju en dag i kyrkans år som tenderar att väcka motstridiga känslor hos oss. Faktum är att hela begreppet ”dom” har blivit belastat i vår västerländska kultur. Som jag ibland brukar uttrycka det: Om Hollywood ger ut en film på temat ”Judgement Day” är det inte för att väcka positiva associationer …

Men faktum är ändå att den bild som Nya testamentet ger av Guds dom är positiv. Visserligen finns det ett djupt allvar i det att fåren ska skiljas från getterna, att ogräset ska skiljas från den goda säden (se Matt 25:31–46; 13:36–43). Men när vi läser en bok som Uppenbarelseboken ser vi ändå att Guds folk förväntas se fram emot den yttersta dagen med glädje.

För att fortsätta läsa denna krönika i Världen idag, gå in här.

Bevittnar vi just nu det stora avfallet?

Bibelns undervisning om den yttersta tiden är en ständig utmaning för oss kristna. Under delar av kyrkans historia är det helt klart så att texterna om detta har lyfts fram på fel sätt. Spekulativa utläggningar, för att inte tala om tvärsäkra uttalanden om tider och stunder, har fått stora delar av Kristi kropp att dra öronen åt sig.

Andra tider är det raka motsatsen som har gällt. Talet om den yttersta tiden har tystnat och tvärsäkerheten har ersatts av ett lika kompakt ointresse. Jag är knappast den ende som gör bedömningen att svensk kristenhet av i dag befinner sig närmare det senare diket än det förra.

Det kusliga med detta är att det låga engagemanget i sig faktiskt kan ses som ett tidens tecken.

För att fortsätta läsa denna krönika i dagens Världen idag, tryck här.

Församlingens profetiska uppdrag

Det finns en grundtanke för det kristna livet, och för hela Guds folk, som går rakt igenom hela Bibelns undervisning. Det är den som Petrus sammanfattande ger oss i sitt första brev: ”Lev ett alltigenom heligt liv, liksom han som har kallat er är helig. Det står ju skrivet: Ni skall vara heliga, ty jag är helig.”

Församlingens förberedelse för festen

Vad är det egentligen vi håller på med? Vad går livet ut på? Varför är vi kristna, medlemmar i en församling och så ivriga att följa Jesus med tankar, ord och gärningar? 

Att surfa som kristen

Och nej, det handlar inte alls om internet i detta inlägg utan om riktig surfing. Inte ens windsurfing utan the real thing. Min surfingkarriär (hittills) är en dag och skedde någonstans på Australiens östkust för drygt tio år sedan. Efter att ha sett surfingfilmer som t ex Point Break var jag sugen och tog en dagskurs för att lära mig surfa. Det var svårare än jag trodde men det var också en lärdom som påminner mycket om Guds ledning och livet som kristen.

Jordens undergång och förutsättningar för Jesu återkomst

För någon vecka sedan skulle jorden gå under – i alla fall om man skulle tro Harold Camping som hade räknat ut att det då var 7000 år sedan Noa drev i väg med sin ark. Harold har efteråt meddelat att han räknat fel och att det är i höst som jorden går under.

Harold har tidigare räknat på undergången och kom fram till att det skulle ske 1994, men insåg även då att han hade räknat fel. En liknande situation skedde 1988 då boken ”88 skäl att Jesus kommer tillbaka 1988” sålde bra (men var troligtvis inte så het på bokrean 1989). Går man bort från kristna kretsar så hävdar till exempel Mayakalendern att jorden går under den 21 december 2012.

Jesus kommer tillbaka!

Tron på Jesu återkomst är en av kristendomens mest centrala trossatser. Någon har räknat ut att i snitt var 25:e vers i Nya testamentet handlar om den yttersta domen och Jesu återkomst. I den nicenska trosbekännelsen läser vi också om Jesus att han är ”uppstigen till himmelen … därifrån igenkommande till att döma levande och döda”.