Krigen i Gamla testamentet – nu även på norska!

Den här veckan har min bok om krigen i Gamla testamentet kommit ut på norska. Tidigare finns den (tillsammans med böckerna Domen och Välsignat givande) översatt till finska, men detta är den första av mina böcker som lanseras för en norsk läsekrets. Det känns förstås väldigt roligt!

För mig själv finns det även en viss ironi i detta, då det första förlag som jag vände mig till med manuset inte vågade ge ut boken då ämnet bedömdes som alltför kontroversiellt. Men nu finns den alltså  utgiven på tre språk, och i sin andra upplaga på svenska! Både den svenska och norska utgåvan innehåller en hel del uppdateringar jämfört med det ursprungliga manuset, då jag bland annat har inkorporerat material från de senaste tio årens forskning i fråga om krigen, men även om de kristna korstågen och det muslimska jihad. En bok i tiden, helt enkelt!

En krönika i norska Dagen på temat Krigen i Gamla testamentet – ett försök att förstå finner du här.

En länk till Lunde förlag, där boken nu finns till försäljning, finner du här.

I anslutning till releasen har även Damaris Norge publicerat en serie på åtta kortfilmer utifrån bokens innehåll, som du finner här.

Om du är intresserad av den svenska upplagan är det bara att du hör av dig, så kan jag skicka ett ex på posten!

Olika dimensioner i det kristna budskapet

[Insändare i Dagen 170425:]

För några veckor sedan initierade jag en debatt om evangeliets innehåll här i Dagen. Min utgångspunkt var en välkänd sång, men mitt ärende var framför allt att ställa frågor som: Vad handlar evangeliet om? Är det rimligt att beskriva det kristna budskapet som ”du duger som du är”? Hur kan vi på djupet bli befriade från vår egen självcentrering, för att i stället bygga vår tro och vår identitet på Jesu död och uppståndelse för vår skull?

Debattens vågor har sedan dess gått höga. Den har också utvecklat sig i lite olika riktningar. Den katolska invändningen, formulerad av Martin Lembke, betraktar jag vid det här laget som bemött. Jag hoppas även att de människor som hakade upp sig på min hänvisning till den specifika sången, eller som gjorde sig lustiga över att ”alla sånger inte kan säga allt”, börjar förstå vad jag faktiskt var ute efter.

Korsets dårskap: det otänkbara blev verklighet

[Insändare i Dagen 170419:]

Den katolske religionsfilosofen Martin Lembke kan inte beskyllas för dåligt självförtroende. I Dagen 170406 förklarar han frimodigt att den försoningssyn som stora delar av Sveriges väckelserörelse är präglad av – med Carl Olof Rosenius och Lina Sandell som framträdande namn – är heretisk. Samma omdöme ger han om Martin Luther och Jean Calvin, eftersom det var de som i polemik mot den katolske teologen Anselm av Canterbury formulerade ”läran om ställföreträdande strafflidande”.

Mot såväl Luther, Calvin, Rosenius och Sandell skriver Martin Lembke: ”Hur än Jesus på korset möjliggjorde vår frälsning så gjorde han det inte genom att i vårt ställe ta straffet för våra synder.”

För de flesta Dagen-läsare torde detta vara ett häpnadsväckande uttalande. Det strider också mot Paulus ord om att Jesus på korset ”blev en förbannelse i vårt ställe” (Gal 3:13) och att ”Den som inte visste av synd, honom har Gud i vårt ställe gjort till synd” (2 Kor 5:21).

Frågan om evangeliets väsen fortsatt viktig

[Replik i Dagen 170405:]

Som författare vet jag att kommunikation är svårt, men sällan har jag upplevt det så konkret som under den senaste veckan. I onsdags hade jag en debattartikel införd, där jag med utgångspunkt i den populära sången ”Du vet väl om att du är värdefull” lyfte frågan om vad vi menar när vi talar om ”evangelium”.

Det dröjde bara några timmar så fullkomligt kokade det på Dagens Facebook-sida. Men till min förvåning var det bara ett fåtal som ville diskutera det som för mig var den centrala frågan. Desto fler uttryckte sin indignation över att jag hade analyserat, och i viss mån kritiserat, en av deras favoritsånger. ”Hur kan du ge dig på Ingemar Olssons låt.” ”Den har betytt jättemycket för mig.” ”Vem är du att komma med synpunkter på vad som är evangelium för mig?”

Det är uppenbart att jag har satt foten rakt in i ett getingbo. Och om jag har uttryckt mig klumpigt ber jag om ursäkt för det.

Ett sant evangelium befriar till Kristus

[Insändare i Dagen 170329:]

Under vinjetten ”Så kom sången till” har vi de senaste veckorna fått följa historien bakom några av kristen-Sveriges mest älskade sånger. Själv läste jag med särskilt intresse reportaget om Ingemar Olssons sång ”Du vet väl om att du är värdefull” – en sång som hörde till de mest sjungna i min egen tonårsgrupp i kyrkan.

Det är lätt att förstå varför denna sång har blivit populär. Den har ett positivt och livsbejakande budskap, som sätter varje människas unika värde i centrum. Men det finns också något i texten som skaver, nämligen det som står i andra versen: ”Det finns alltför många som vill tala om att du bör vara si och så. Gud Fader själv han accepterar dig ändå och det kan du lita på.”

I en mening är kanske inte detta så mycket att bråka om. Det är ju sant att Guds kärlek är villkorslös! Frågan är väl mer vad vi lägger i ordet ”acceptera”. Menar vi att Gud älskar oss oavsett vad vi har gjort? Eller menar vi att vi faktiskt också är frälsta oavsett hur vi ser på våra snedsteg i livet?

Tyvärr finns det en risk att många som sjunger denna sång gör det utifrån den senare förståelsen.

Abort, samvetsfrihet och Sveriges medieklimat

Den senaste tiden har det pågått en intensiv debatt i Sveriges medier apropå barnmorskan Ellinor Grimmarks talan mot Region Jönköping i Arbetsdomstolen. Jag måste erkänna att jag förundras över de blockeringar som många ”vanliga svenskar” verkar ha just när det gäller dessa frågor. Det är som att objektiviteten försvinner ut genom fönstret så snart abortlagstiftningen förs på tal i det här landet.

I alla fall så har jag själv engagerat mig en del i frågan, konkret genom två offentliga inlägg. Det första på SvD.se, där jag argumenterar emot en professor som säger att det är lagbrott (!) att som barnmorska inte vilja genomföra abort. Det andra på Världen idags opinionsblogg, där jag reflekterar kring vad som är orsaken till ovan nämnda låsningar.

Barnmorskan har lagen på sin sida

Hur är det med självkänslan, abortvänner?

Min hållning i abortfrågan – som jag i grunden betraktar som en helt annan fråga än samvetsfrihetsfrågan – kan du läsa mer om här.

Slutreplik på Grenholms slutreplik

Micael Grenholm har nu skrivit en slutreplik i den debatt som har pågått oss emellan, och som även har engagerat ett stort antal andra personer – inte minst i sociala medier. Det är en klargörande, och på många sätt fint skriven, text. Särskilt uppskattar jag förstås den ursäkt som Micael riktar till mig i inläggets början. Apology accepted!

Grenholm reflekterar kring varför han och jag ”både kommer till olika slutsatser vad gäller en kristen syn på migration och flyktingskap samt till att vi verkar tala förbi varandra ganska ofta”. Han bedömer att detta ”kan kokas ner till (åtminstone) fyra grundpremisser där vi helt enkelt har olika syn”. Dessa premisser är:

1) Tvåregementsläran

2) Medborgares särställning

3) Acceptans av ojämlikhet

4) Vad är realistiskt

Svar till Micael Grenholm – rond 2

Under den käcka rubriken ”Ska en kristen syn på migration välkomna synd?” replikerar Micael Grenholm på min artikel i Världen idag 161230. Därmed är nivån lagd. Jag välkomnar synd, och den som inte (likt Grenholm) är övertygad om att man som kristen måste förorda fri migration från fattiga till rika länder argumenterar (som jag fick veta redan i vår förra debattvända) ”mot Gud”.

Med ett sådant utgångsläge är det svårt att veta var man ska börja, och jag har faktiskt inte tänkt upprepa allt som jag tidigare har sagt i denna fråga. I stället hänvisar jag dels till mitt tidigare svar till Grenholm, dels till detta inlägg på Världen idags opinionsblogg. Jag räknar också med att återkomma i frågan i en mer systematisk form, men då utan att ta spjärn med boken ”Jesus var också flykting”. Hur omtalad den än är (och hur lovvärd dess intention) tycker jag nämligen inte att den förtjänar den status i debatten som den i många sammanhang har fått.

Om jag här och nu utgår från Micael Grenholms replik kan jag dock göra följande kommentarer till vad han själv skriver. Men allra först några mer övergripande iakttagelser:

Domen – människans adelsmärke

I helgen som gick firade vi domssöndagen. Eller firade, förresten – det här är ju en dag i kyrkans år som tenderar att väcka motstridiga känslor hos oss. Faktum är att hela begreppet ”dom” har blivit belastat i vår västerländska kultur. Som jag ibland brukar uttrycka det: Om Hollywood ger ut en film på temat ”Judgement Day” är det inte för att väcka positiva associationer …

Men faktum är ändå att den bild som Nya testamentet ger av Guds dom är positiv. Visserligen finns det ett djupt allvar i det att fåren ska skiljas från getterna, att ogräset ska skiljas från den goda säden (se Matt 25:31–46; 13:36–43). Men när vi läser en bok som Uppenbarelseboken ser vi ändå att Guds folk förväntas se fram emot den yttersta dagen med glädje.

För att fortsätta läsa denna krönika i Världen idag, gå in här.

Nådens gudinna – eller nådens Gud

Under sommaren har jag och familjen åkt några gånger till Hälsingland tur och retur. Vid varje resa har vi passerat den märkliga byggnationen Dragon Gate utanför Älvkarleby. Det finns mycket att säga om denna plats, som till str del kan beskrivas som en modern spökstad. Här finns ett hotell i kinesisk stil, som aldrig har tagit emot några gäster på grund av underkända resultat i fråga om ventilation och brandskydd. I en igenbommad museibyggnad finns det 200 skalenliga kopior av soldaterna i terrakotta­armén i den kinesiska staden Xian. Framför restaurangen – där man i dag serverar lunchbuffé och säljer kinesiskt krimskrams – finns ett stort och ödsligt torg, som omgärdas av en mur i Kinesiska muren-stil.

Och så har vi förstås gudabilden. För det är den som gör det klart djupaste intrycket på mig själv när vi passerar Dragon Gate.

För att fortsätta att läsa denna krönika i Världen idag, gå in här.

Intersektionalitetsteorin – ett viktigt verktyg för den nya intoleransen

Inlägg på Världen idags opinionsblogg:

Ett uttryck som på senare tid har blivit högsta mode i den akademiska världen – och därmed också på Sveriges kultursidor – är intersektionalitet. Som så ofta annars kommer begreppet från vänster, och på Wikipedia definieras det så här:

”Intersektionalitet är en feministisk sociologiskt kritisk teori och ett analytiskt hjälpmedel för att studera hur olika former av diskriminerande maktordningar samverkar i ett samhälle. …

För att fortsätta läsa, gå in här.

Normkritik, dimridåer och Sveriges sexminister

Jag skriver denna krönika på färjan hem från Almedalen. Det har varit intressanta dagar, och som så många andra uppskattar jag möjligheten att på ett lättillgängligt sätt ”ta tempen” på Sveriges debattklimat. Mycket känns igen från det som under resten av året förmedlas via tidningar och TV, men det som särskilt fascinerar med Almedalsveckan är ändå alla möten. Dels de personliga mötena med mer eller mindre kända idealister, lobbyister och makthavare. Dels den uppsjö av paneler och intervjuer med företrädare för vitt skilda synsätt, där perspektiv kan få möjlighet att brytas mot varandra på ett sätt som annars sällan blir fallet.

Även jag fick sitta med i en sådan panel, i mitt fall med Svenska Evangeliska Alliansen som arrangör och med den fyndiga rubriken ”Fångad av en normvind”.

För att fortsätta att läsa denna krönika i Världen idag, gå in här.

Ett litet inlägg i yoga-debatten

Inlägg på Världen idags opinionsblogg:

Ett av vårens hetaste diskussionsämnen i kristna medier har varit vilken attityd vi borde ha till yoga. Jag är ingen expert på detta ämne, och ska därför inte ge mig in på några detaljerade analyser av yogans innebörd. Men låt mig ändå komma med ett antal reflektioner angående detta populära fenomen.

För det första: är yoga religiöst? Och här måste ju svaret vara: utan tvekan!

För att fortsätta läsa, gå in här.

Ur NLM ungs frågelåda II: Dubbel utgång och poängen med mission

I mitt norska jobb skriver jag ibland lite artiklar till NLM ungs nätmagasin iTro. Här under sommaren har jag tänkt dela med mig av en del av mina texter från denna tidning, och först ut är några svar som jag har gett i deras frågelåda. Jag börjar med frågan på norska och lägger därefter ut mitt svar på svenska.

Fråga: Hvis alle mennesker skal få et valg av Gud om å få leve i evigheten, inkludert mennesker som er døde og ikke hørte om Bibelen og Guds ord imens de levde – hva er da poenget med misjon da for da vil jo alle få muligheten til å velge Gud uansett? Eller er det slik at mennesker som er døde og ikke fikk høre om Gud ikke har muligheten til å velge han og derfor må vi prøve å rekke ut til alle folkeslag? I Bibelen står det at dommens dag ikke skal skje før alle har fått mulighet til å høre om Gud, betyr det alle som lever akkurat på det tidspunktet eller gjelder det alle mennesker som har levd? Håper på svar, det er kanskje ikke noe svar på det men stiller bare spørsmål til hva deres syn på dette er. :)

Hur kan jag vittna för min muslimske granne?

I år är det 150 år sedan Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen första missionärer sändes ut till Afrika. Med anledning av detta bjöd man i maj in till jubileumskonferens, och som sig bör var det ett antal internationella gäster på plats. EFS har systerkyrkor i bland annat Etiopien, Tanzania och Indien, och representanter för dessa länder höll nu i ett gemensamt seminarium på temat ”Hur kan jag vittna för min muslimske granne?”. Jag var där och jag lyssnade med intresse.

För att fortsätta läsa denna krönika i Världen idag, gå in här.

Svåra och problematiska bibelord – del 17

Frågan om tro och gärningar är ständigt aktuell i kristenheten. Vad gäller egentligen? Blir jag frälst enbart av tro, eller behövs det gärningar också? Vad är tro? Vad är gärningar? I detta avsnitt försöker jag beskriva den skillnad som ofta tycks finnas mellan Paulus å ena sidan och Jakob å andra sidan. Men finns det verkligen någon skillnad dem emellan?

Svåra och problematiska bibelord – del 16

Ofta möter jag människor som har problem med Bibelns tal om kollektiv skuld. I vår hyper-individualiserade tid kan det så klart vara svårt att ta in. Hur kan någon annans handling, så som Adams, påverka mig och mitt liv? Ska inte jag få en egen chans att göra rätt eller fel inför Gud? Det är väl inte rättvist att jag ska straffas på grund av Adams synd?

Svåra och problematiska bibelord – del 15

Frågan om Jesus som den enda vägen till frälsning är brännande het överallt och i alla tider. Är det bara en förlegad, trångsynt exklusiv hållning, eller är det något sant att hålla fast vid och frimodigt proklamera än idag? Detta avsnitt tar upp frågan med utgångspunkt i en av Petrus predikningar.

Svåra och problematiska bibelord – del 14

Vem lyssnar Gud till? Lyssnar han till alla människor som ber, eller bara till dem som är frälsta? Det verkar som att vi har lite olika uppgifter om detta i vår Bibel. Finns det egentligen något bra svar på en sådan fråga?

All kärlek är bra kärlek – eller?

Inlägg på Världen idags opinionsblogg:

En av vår tids favoritslogans är att ”all kärlek är bra kärlek”. Det är en frimodig proklamation, som de flesta moderna människor kan känna stor sympati för. I de allra flesta fall får man nog också förutsätta att den ska tolkas som en kortform för: ”all kärlek mellan vuxna och jämlika parter är något positivt och gott, som därför ska bejakas och erkännas av omgivningen.”

Å andra sidan är det inte detta som denna slogan säger. Och inte heller kan den lite längre uttydningen betraktas som helt och hållet oproblematisk. Inte minst viktigt är förstås att själva ordet ”kärlek” behöver definieras. Låt oss alltså ge oss i kast med vart och ett av dessa problem – och låt oss för enkelhets skull börja från slutet.

För att fortsätta läsa, gå in här.