För en tid sedan hade jag en mailkonversation med en kille som ställde ett antal ärliga frågor om sex. Han var gift sedan en tid tillbaka, och konstaterade att han i många lägen kände besvikelse över själva samlaget. Det var helt enkelt inte så märkvärdigt, tyckte han. Och rent konkret: ”Det har ofta varit en större förenande kraft i att uppleva en gemensam orgasm än i att ligga med varandra.”
Killen jag konverserade med är inte unik. Och själva fenomenet – att det finns en kraft i upphetsningen och lusten som inte alltid följer med hela vägen in i samlaget – är naturligtvis väldigt utbrett. Annars skulle ju inte veckotidningarna vara fyllda med tips på ”hur man uppnår den perfekta orgasmen”. Hur ska man tänka kring detta?
Och om man tar frågan ur ett annat perspektiv: Hur ska man tänka kring detta fenomen utifrån en parrelation där man ännu inte är gifta, och där man har valt att vänta med att ha sex? Hur långt får man egentligen gå i en parrelation – och vad innebär det i praktiken att ”ha sex”?
Om jag börjar med de senare frågorna är de ju både vanliga och viktiga för många kristna par. För den som inte har någon ambition att vänta med sex till dess att man gifter sig är det förstås icke-frågor. Då handlar det väl mest om att inte gå för fort fram, så att den ena parten blir överkörd av den andra (något som i och för sig kan vara en nog så stor utmaning).
Till saken hör ju också att det bara är en tidsfråga innan man som kärlekspar upptäcker att det finns vissa typer av beröring som har en särskild laddning – något som man sedan får välja om man vill eller inte vill utforska. I sexualundervisningen i skolan fick jag lära mig att det tekniska ordet för detta är ”petting” – alltså engelska för att ”smeka” varandra. Och precis som Beatles sjöng i en av sina första listettor finns det mycket som kan bli förlöst i våra relationer genom detta: ”Please please me, oh yeah, like I please you – why do you make me blue?” Och så tilläget av John Lennon: ”It’s nice to heavy-pet.”
Som kristet par i väntan på att gifta sig måste man fundera på hur man ska göra när det gäller detta. Jag har inget behov av att utfärda några direktiv i dessa frågor, dels för att inte Bibeln gör det, dels för att det måste finnas viss flexibilitet här beroende på omständigheterna i stort. Men min grundhållning skulle ändå kunna sammanfattas så här:
1) Man kan inte ”bli ett” med kläderna på. Om man vill vänta med sex bör man därför också vänta med att vara nakna tillsammans. Detta gäller både över- och underkropp (i det senare fallet framför allt för tjejer …)
2) Det är naturligt att graden av intimitet ökar i takt med att överlåtelsen – och närheten till bröllopsdatumet – ökar. Som förlovad kan man göra saker som inte passar sig för första daten … Kom också ihåg att den sexuella föreningen berör både ande, själ och kropp. Utifrån detta är det rimligt att tänka sig att fysisk närhet behöver gå hand i hand med att man växer närmare varandra också själsligt och andligt. Om du inte kan be med din partner kanske du inte heller ska grovhångla med honom eller henne!?
3) Man ska inte underskatta kraften i sin egen längtan. Beslut om hur långt vi vill gå i vår närhet till varandra bör därför fattas i en icke laddad situation. I klartext: sitt vid köksbordet med kläderna på och prata om vilka gränser ni vill ha i er fysiska närhet – ligg inte halvnakna i sängen. Och inte minst viktigt: visa varandra den respekten att ni faktiskt håller er till era överenskommelser. (Vad säger det om din karaktär och allmänna pålitlighet om du inte gör det …?)
Men även som gifta kan denna utmaning finnas kvar. Det är ju trots allt så att varje samlag inte leder till orgasm. En lite rolig statistik säger visserligen att andelen samlag som leder till ömsesidig orgasm enligt flera undersökningar är högre hos konservativa kristna än hos andra jämförbara befolkningsgrupper.* Orsaken till detta måste väl vara att det finns en trygghet och en omsorg i relationen som helhet, som naturligtvis även får konsekvenser även för den sexuella gemenskapen. Men än en gång: detta är långtifrån den enda sanningen om kristna och sex. Och då är jag tillbaka i citatet av killen här i början.
Jag ska inte tränga alltför djupt in i detta ämne här och nu. Jag har inget problem med att man som kristet par hämtar lärdomar och inspiration även från sekulära källor när det gäller att öva sig i sin sexuella lyhördhet – både för sig själv och för sin partner. Bara man inte fastnar i den ibland väldigt ensidiga betoningen på tekniker och ”nya spännande upptäckter” som i praktiken gör att fokus flyttas från gemenskapen med vår partner till något betydligt mer sterilt – och ofta ganska självcentrerat. Men låt mig ändå få avsluta med några reflektioner som jag tror kan vara till både hjälp och tröst när det gäller detta:
1) Att ligga med sin man eller hustru är ett sätt att bekräfta det förbund som man har ingått med varandra. Oavsett hur lustfyllt och/eller himlastormande det är (eller inte är) finns det alltså en funktion av att med sina kroppar säga till varandra: vi tillhör varandra – och vi älskar varandra. Denna konkreta bekräftelsehandling är varje gift pars egendom, och inte ens en avsaknad av orgasmer kan ta ifrån dem detta.
2) Den kristna författaren Lauren Winner slår i sin bok ”Bra sex” (Libris 2006) ett slag för något som hon kallar för ”hushållssex”. Alltså den sexuella gemenskap som inte nödvändigtvis är himlastormande, som inte bygger på den spänning som hör samman med tillfälliga relationer eller erotiska experiment. Utan som helt enkelt försiggår i vardagen, i hemmet, i den stabila och ganska förutsägbara setting som varje äktenskap utgör. Jag tycker att hennes poänger är intressanta, och antagligen också viktiga. Som hon avslutar ett av sina resonemang:
Vår uppgift är inte att odla ögonblick då eros kan lyfta oss bort från våra vanliga rutiner, utan i stället att älska varandra genom att eros blir inbäddat i – och förvandlat av – vårt vardagliga samliv som gifta. I vårt hushållssex ser vi hur vår dagliga möda ger oss det enda språk vi har för att leda oss själva djupare in i Guds nåd (s 88).
Så JA – det kan vara skillnad mellan samlag och orgasm, mellan omfamning och upphetsning. Och beroende på vår nuvarande livssituation kommer våra utmaningar och frestelser på detta område att variera. Men just därför tror jag att det är viktigt att vi både funderar på och pratar om dessa saker. Annars är risken stor att vi antingen drar slutsatser som vi inte hade behövt dra, eller att vi utför handlingar som vi inte hade behövt utföra.
*) Detta enligt Mike Starkey i boken Förlorad förundran – om vårt sökande efter identitet, andlighet och intimitet (Nytt Liv 1998), s 161. Starkey konstaterar också att enligt en av dessa undersökningar ”låg protestantiska män och kvinnor i täten bland alla grupper, både religiösa och icke-religiösa, när det gällde hur ofta man hade samlag”.
Tidigare delar i samma serie:
V: Är Bibeln verkligen så tydlig?
VII: Om vi tar det från den positiva sidan
VIII: Vad betyder egentligen ”otukt”?
efterkristus.nu 
Hej Olof! Jag kommenterade ett annat inlägg i sex serien men en del av det blir nog repris här.
Jag tror att vi gör bort oss om vi inte blir rakare om vad vi faktiskt tror att Gud menar, (med stor nåd och förlåtelse när det blir fel).
Människor idag smeker varandra till orgasm, har oralsex, etc. men anser att de inte haft sex. I USA finns termen ”technical Virgin”, och man anser då att man är ren. Jag kan ha haft sexuella relationer med ett antal människor utan att ha ”stoppat in den” och då är allt lugnt.
Tror du Olof verkligen att det är så att jag inte binds samman med den jag lever ut min sexualitet med, så länge jag inte ”stoppar in den”?
Rent Biologiskt så finns det hormon som kallas bindningshormon t.ex. oxytocin, som utsöndras vid sex och extra mycket vid orgasm, så rent faktamässigt borde man bindas samman mer med den du får orgasm med, än den du har samlag, utan orgasm med.
Hur tror du Olof att det funkar andligt? Binds jag samman andligt mer om jag har samlag utan orgasm än om jag får orgasm genom att vi smeker varandra?
Hur är det i så fall då man har sex med kondom? Då är men ju rent tekniskt inte ett, det finns ett ”skal” emellan.
Se då min kommentar under del XIV.