Identitetspolitikens återvändsgränd

Postat: 4 november, 2016 av Martin Alexandersson i Insändare & Debatt, Reflektioner

Jag är vit, heterosexuell, (globalt sett) rik, kristen, högutbildad och snart medelålders man. Det gör att jag, enligt identitetspolitiken, inte kan förstå, skildra eller företräda en människa som inte jag delar ovanstående attribut med. Jag kan alltså inte som journalist skildra en muslimsk kvinnas vardag. Jag kan inte som politiker företräda en pensionär och jag kan inte som lärare förstå något om hur vardagen är om man är barn. I identitetspolitiken blir därför yttre attribut väldigt viktiga. Kön, hudfärg, sexuell läggning, geografi, rikedom och utbildning är nyckelfaktorer Mer subtila faktorer som t.ex. introverthet, depressionserfarenhet, ensambarn eller hiphoppare är inte lika tydliga – men kan existera.

SSU Stockholm hade för lite sedan en samling dit vita inte fick komma. Detta för att man menade att om man har vit hud så kan man inte förstå eller bidra till ett samtal om islam i Sverige.  Hade jag varit vithyad och muslim hade jag tyckt att det känts väldigt konstigt att inte få vara med i ett samtal, som i högsta grad angår mig, på grund av min hud. (Man kan leka med tanken att ett annat riksdagspartis ungdomsförbund hade haft en samling enbart för vita och vilken mediastorm det skulle bli. Men som det är sagt: ”vissa djur är mer jämlika än andra”)

Frågan om identitetspolitiken är dubbel. Å ena sidan har vi ett problem med en stor distans mellan människor med makt och oss vanliga människor. Det spelar ingen roll om det handlar om journalister, politiker eller näringslivets företrädare – få av dem bor och lever nära stora delar av vår befolkning. Politiskt är det intressant att se senaste tidens utveckling. När Storbritannien beslutade om Brexit var politiker och media helt tagna på sängen. Man hade ingen aning om att en majoritet av britterna tyckte så här. Mest underhållande var SVT:s reporter som stod mitt i London och visade denna fantastiska attityd och sa något i stil med: ”det är så konstigt – jag har inte pratat med någon som röstade för brexit”. Sanningen var väl att de hon frågade (Londonbor och säkert sådana som hon själv var – högutbildade och relativt rika) inte var representativa för folket. På samma sätt kan vi se Trumps framgång i USA. Människor som är överraskade över att så många kan tänka sig att rösta på honom lever helt enkelt för långt ifrån stora grupper av människor att man förstår deras vardag, problem och vilken politik de skulle kunna rösta på. I Sverige har vi samma problem. Den intressanta rapporten ”Där bor journalisterna” visar t.ex. att 34% av de svenska journalisterna bor i Stockholms kommun medan enbart 9% av befolkningen bor där. Men skillnaderna mellan olika stadsdelar är enorm. På Södermalm finns det 10,4 journalister på 1000 invånare medan det bara finns 0,4 i Rinkeby-Kista. På samma sätt kan vi se att det i Sveriges riksdag inte på något sätt är en motsvarande bostadsortsfördelning som i samhället i stort. 5 ledamöter av 349 bor i någon av de 38 områden som regeringen har benämnt som ”särskilt utsatta”. Detta resulterar självklart i att både media och politiken har enklare att identifiera, representera och skriva om lugna villaförorter än om vardagen i en förort.

Å andra sidan finns det något av vår tids själviskhet i identitetspolitiken. ”Jag är så speciell. Ingen annan kan riktigt förstå hur jag har det.” Och det är en väldigt bekväm tanke när vi möter på någon som inte riktigt håller med mig. Det finns också något grundläggande själviskt i attityden. Det handlar om att jag ska förstås och få igenom min vilja, inte att jag ska förstå andra och hjälpa dem.

Men oavsett den själviska delen så ser jag tydliga tecken på att identitetspolitiken behövs – men ändå är den helt dödfödd. Behovet finns där utan tvekan, men lösningen måste vara en annan.

För problemet är att vi genom att bejaka identitetspolitiken alltid kommer att hamna i en återvändsgränd. Varje nyhet behöver isåfall refereras av en man, en kvinna, en svart, en vit, en arbetslös, en arbetstagare, en ung, en gammal och så vidare i all oändlighet. På samma sätt kommer vi behöva utöka riksdagen för alla kommer aldrig att kunna identifiera sig med enbart 349 ledamöter. För att inte tala om amerikanska presidentvalet. För med bara två huvudkandidater kommer det valet alltid handla om vem som är vit, svart, man, kvinna, nyinvandrad, gammalinvandrad eller sexuell läggning. Och allt mindre om vilken politik man vill föra. Och hur mycket vi än kommer att försöka så finns det alltid någon elallergisk, cancersjuk, afro-samisk, halt, icke-binär bibliotekarie från Orust som kommer att känna att ingen vet hur jag har det och ingen kan därför representera eller beskriva mig.

Så identitetspolitiken är en återvändsgränd, men problemet kvarstår. Lösningen måste vara, att vi alla, gör vad vi kan för att förstå varandra. Då handlar det om att ställa frågor istället för att själv berätta sin historia och sin tes. Det handlar om att försöka se likheter mellan människor istället för skillnader. Att inte låta yttre attribut (såsom kön eller hudfärg) definiera vem den jag möter är utan ta mig tid att lyssna på människan. Och att när jag får makt (som journalist, politiker eller på annat sätt) inse att jag inte vet om tillvaron för människor utanför min sfär och att jag behöver därför lära mig ännu mer.

Som kristna är samma attityd oerhört viktig. Dels att vi kan läsa bibeln, eller ta del av andra böcker eller undervisning, trots att avsändaren är i någon annan gruppering än vi själva. Men också i mötet med våra medmänniskor. Om jag inte vet vilka behov och frågor som människan har – hur kan jag då komma med Jesus som svaret och lösningen?

Annonser
kommentarer
  1. TonyMalmqvist skriver:

    Sven Melanders rollfigur, reportern, som frågar ett litet barn vad hon önskar sig mest av allt på jorden,står sig lika väl nu som då. Och detta var till och med innan hen kom med i bilden.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s