Tro stavas beroende – nu i en ny och utökad upplaga!

Min bok Tro stavas beroende finns nu i en ny och utökad upplaga. Första upplagan kom redan 2002, och har länge varit omöjlig att få tag på. Boken kan beskrivas som en helhetsvision av ett liv i tro, där jag i fyra delar beskriver trons identitet, trons tillgångar, trons liv och trons kamp. Genom hela boken anknyter jag även till vad Martin Luther, Carl Olof Rosenius och Lina Sandell hade att säga om dessa saker – en hel del, visar det sig.

Om du är intresserad av boken kan du höra av dig till mig på olof.edsinger@icloud.com alternativt PM på Facebook. För 200 kr inkl frakt får du ett signerat exemplar!

Baksidestexten lyder så här:

Djupare in i Guds närvaro – ny bok om att navigera i den osynliga världen

I dag släpps min nya bok, som blir min tredje på Livets Ords Förlag. Den heter ”Djupare in i Guds närvaro” och har undertiteln ”På resa i bönens värld”.

Av flera skäl ser jag detta som en mycket spännande release. Först och främst utforskar den ett territorium som jag tidigare mest har snuddat vid i förbifarten – nämligen bönen och den osynliga världen. Men det är också en på många sätt personlig text. Genom hela boken löper det ett pärlband av vittnesbörd och ögonblicksskildringar, inte minst från mina tio år med Salts sommarläger TEJP. Den resa som dessa läger utgjorde satte djupa spår både i mig och det team av ledare som jag hade förmånen att arbeta tillsammans med.

Boken handlar alltså om bön. Men framför allt handlar den om vad som kan hända när vi bildligt talat rör oss utifrån ”förgården” och in i ”det heliga”. Innehållsförteckningen ser ut så här:

Inte kallade till överseende med falska profeter

Sverige är en konsensuskultur. Så långt som det är möjligt vill vi undvika konflikter. Hellre än att ställa till med bråk söker vi efter minsta gemensamma nämnare. ”Vi håller nog med varandra om det viktigaste trots allt.”

I många situationer kan detta vara positivt. Men på vissa områden ställer det också till med skada. Ett sådant är det som har med de falska profeterna att göra.

Både Jesus och apostlarna varnar oss för dessa. ”De kommer till er i fårakläder, men i sitt inre är de rovlystna vargar. På deras frukt ska ni känna igen dem”, säger Jesus (Matt 7:15–16). Och Johannes skriver: ”De har gått ut från oss, men de hörde aldrig till oss” (1 Joh 2:19).

För att fortsätta läsa denna krönika i Världen idag, gå in här.

Nödvändigt att bjuda motstånd mot avgudarna

Det kom några veckor av (säkert välbehövlig) debatt emellan – först utifrån domkyrkoprästernas universalism och därefter om kyrkans syn på invandringen. Men nu har den insändare som jag för ett par veckor sedan skickade in till Dagen blivit publicerad. Det är en text som jag har grunnat på under en längre tid, och jag har blivit allt mer övertygad om relevansen i dess innehåll. Att den helt enkelt är sann.

Du får naturligtvis själv bedöma hur det är med den saken, men i grunden tror jag alltså att det är som jag skriver i texten: ”Hur obekvämt det än kan låta tror jag att vi behöver inse att det står en kamp om varje människas själ.” Denna kamp handlar bland annat just om de avgudar som Bibeln så ofta talar om, och som vi blir varnade för redan i det första budet: ”Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig” (2 Mos 20:3).

Frågan är därför hur vi i längden ska kunna vinna denna kamp mot vår egen tids avgudar. En del av svaret hoppas jag att du finner i min insändare!

Bevittnar vi just nu det stora avfallet?

Bibelns undervisning om den yttersta tiden är en ständig utmaning för oss kristna. Under delar av kyrkans historia är det helt klart så att texterna om detta har lyfts fram på fel sätt. Spekulativa utläggningar, för att inte tala om tvärsäkra uttalanden om tider och stunder, har fått stora delar av Kristi kropp att dra öronen åt sig.

Andra tider är det raka motsatsen som har gällt. Talet om den yttersta tiden har tystnat och tvärsäkerheten har ersatts av ett lika kompakt ointresse. Jag är knappast den ende som gör bedömningen att svensk kristenhet av i dag befinner sig närmare det senare diket än det förra.

Det kusliga med detta är att det låga engagemanget i sig faktiskt kan ses som ett tidens tecken.

För att fortsätta läsa denna krönika i dagens Världen idag, tryck här.

Oroväckande besked från nya ärkebiskopen

Med anledning av det brev som EFS ledningsgrupp har skickat till Svenska kyrkans biskopar hade tidningen Dagen i dag ett stort uppslag om Svenska kyrkans hållning till präster med en klassisk äktenskapssyn. Man kan göra många reflektioner utifrån vad vår nya ärkebiskop säger i artikeln, och i viss mån är det kanske klokt att invänta det officiella svar som (förhoppningsvis) ska komma från biskopskollegiet som helhet. Samtidigt är det ett minst sagt oroväckande förhandsbesked vi nu får av Antje Jackelén.

Apropå Uppdrag Granskning i onsdags

Ett viktigt och bra inlägg av vår bloggkollega David Castor apropå Uppdrag Gransknings program ”Bögbotarna” som sändes i onsdags. Utvecklingen går snabbt, nu …

Uppdrag Granskning om förbön

Konsten att be tillsammans – del II: ledarbönerna på TEJP

Salts ungdomsläger TEJP anordnades i augusti för tionde året i rad. En av de saker som har varit mest utmärkande för dessa sommarveckor är bönen. Ända sedan starten har vi varje morgon samlat det breda ledarskapet till en timmes bön; inför varje kvällsmöte har vi samlat till 45 minuters bön. Faktum är att vi de senaste tre åren har utökat morgonbönen till två timmar – detta efter att ha blivit uppmuntrade till detta av vår tysk-kinesiske gäst Isaac Liu.*

På två timmar hinner man be en del. Då upptäcker man också att gemensam bön inte är något helt självklart. Tvärtom är det en konst, där alla är vinnare på att vissa ”spelregler” kan göras tydliga. Framför allt är det en inbjudan till ett äventyr, där vi tillsammans får låta oss ledas av den helige Ande. I denna artikel vill jag därför dela med mig av några lärdomar från de senaste årens TEJP-läger.

Andlig krigföring

I dag medverkade jag med följande artikel i Världen idags böneskola:

Andlig krigföring. Beroende på vilken kristen tradition vi tillhör kan vi reagera olika på detta uttryck. För vissa av oss är det något självklart, för andra något okänt – för ytterligare några något närmast suspekt.

Faktum är dock att det mesta som vi som kristna gör för att utbreda Guds rike går att beskriva som andlig krigföring. Martin Luther talade om synden, döden och djävulen som ”fördärvsmakterna”, och varje gång vi bjuder motstånd mot dessa makter går vi i clinch med den Ondes rike.

Helandemöte i Addis Abeba

Det var ett kärt återseende att få delta i Entotoförsamlingens helandemöte förra veckan. När jag besökte Etiopien för 15 år sedan hann jag delta i så många som fyra olika helandemöten (de anordnas varje onsdag förmiddag) och de gjorde ett djupt och bestående intryck på mig. Den här gången hade jag glädjen att få ha med mig min fru, och med min tidigare Salt-ordförande Elin Wondimus man Tariku som tolk hade vi goda förutsättningar att hänga med i svängarna.

Ledarskap efter Davids hjärta

På den lärjungaskola som arrangerades i Helsingborg i somras höll jag ett föredrag om kristet ledarskap som jag gav rubriken ”Ledarskap efter Davids hjärta”. Med David som exempel delar jag där några grunddrag i vad jag tror är viktigt för oss som vill fungera som andliga ledare i en tid som denna.

Enkelhetens väg

I dag är jag intervjuad i tidningen Dagen. Rubriken för inslaget – som ingår i ett uppslag på temat Gud och pengar – är: ”Jesus vill hjälpa oss att hitta en enkelhetens väg”. Jag är glad att Dagen uppmärksammar detta ämne, och jag är glad att jag själv fick möjlighet att medverka i reportaget. Frågan om hur vi som kristna ska se på pengar och givande är nämligen en av de absolut mest centrala för hela det kristna lärjungaskapet.

Böneundervisning med Gordon Hickson

Undervisningen från vår bönekonferens i EFS i Mikaelskyrkan är nu utlagd på nätet. Gordon Hickson har gedigen erfarenhet från bönens värld, och det han delade är väl värt att lyssna på. Kolla in EFS i Mikaelskyrkan hemsida på datumen 6 och 7 oktober. Temana är ”Barnaskapets och trons bön”, ”Bön som förändrar nationer”, ”Guds rike och den lokala församlingen”, ”Att be som en stridsman”, ”Att inta fästen och återta territorium” samt ”En förnyad bönetjänst”.

Att bevaka sina segrar

I höstas reste jag runt med en vän på Irland. Han är mycket intresserad och påläst om den keltiska kristendom som hade sitt fäste där för mer än 1000 år sedan och där St Patrick var den store ledaren. Vi besökte några kullar vid Tara där Patrick hade konfronterat Druiderna (de andliga ledarna i den hedniska religionen då) och i Guds kraft besegrat dem.

Andliga principer från Gamla testamentet del 11: gudsfolket som en armé

Både före och efter att israeliterna påbörjade sin 40-åriga ökenvandring kan vi läsa att de formerade sitt läger som en armé. I Fjärde Mosebokens tionde kapitel står det:

Andliga principer från Gamla testamentet del 8: ockulta offer

Jag har flera gånger i denna serie talat om offrets betydelse för vår gudsrelation. I del 3 beskrev jag hur offren i det gamla Israel bringade försoning i fyra olika riktningar: Gud, oss själva, våra medmänniskor och skapelsen i stort. I del 5 talade jag sedan om den unika kraft som enligt både Gamla och Nya testamentet ligger i blodet – och då, framför allt, i Jesu eget blod. I denna artikel vill jag nu lägga fokus på en helt annan tillämpning av denna andliga princip – nämligen att det är här vi får förklaringen till den kraft som är förknippad med de ockulta offren.

Andliga principer från Gamla testamentet del 5: blodet

Det är något särskilt med blod. Det judiska folket blev uppmanade att aldrig äta blodmat eller kött som hade blod i sig, med motiveringen att ”kroppens liv är i blodet” (3 Mos 17:11). Av samma skäl var blodet en central del av den gammaltestamentliga offerkulten.

Konfrontationen med det onda del 3: befrielsetjänsten

Jag har kommit till sista delen i min lilla serie om konfrontationen med det onda. Det jag i denna artikel vill ge en introduktion till är den kristna befrielsetjänsten. För att kunna göra det tror jag dock att vi behöver ringa in tre olika ”nivåer” av demonisk påverkan som kan behöva hanteras inom den kristna själavården – nämligen anfäktelse, lätt demonisering (bundenhet) och svår demonisering (besättelse).

Konfrontationen med det onda del 2: binda, bryta och utmana

För en tid sedan fick jag ett mail från en församlingsmedlem med en lite speciell fråga. Hon berättade att det just hade öppnat en yogaklass* i en lokal nära hennes lägenhet, och med anledning av detta skrev hon bl a följande:

Konfrontationen med det onda del 1: med Jesus som föredöme

När jag skrev artikeln Den andliga kampen – några grunder lovade jag att jag skulle återkomma med lite tankar om den mer konfronterande typen av bön. Alltså kampbönen eller den andliga krigföringen. Nu, äntligen, har jag tänkt ta mig an denna utmaning! Som det ser ut kommer jag dock att behöva tre olika artiklar för att täcka in det som jag vill få sagt, och den första kommer här. Den handlar om vad vi har att lära av Jesus själv i fråga om konfrontationen med det onda.