Personlig förbön med handpåläggning och Andens gåvor – bakgrund

Gästblogg av IT-pastorn

När vi ber för andra används ordet förbön. Det finns två olika sorter som det kan vara värt att skilja på eftersom dynamiken är annorlunda mellan dem. Engelskan har två skilda ord, “intercession” – det är när vi träder inför Gud på andras vägnar – och “ministry” – det är när vi förmedlar välsignelse, kraft, helande och befrielse från Gud till andra människor. Den första typen innebär att förebedjaren representerar någon annan inför Gud, den andra att förebedjaren representerar Gud för en människa. Jag kallar den andra sorten personlig förbön.

Naturligtvis är det att göra skillnaderna övertydliga att renodla rollerna så som jag skrev ovan. Personlig förbön är ett samarbete med Gud som till största delen utövas genom att förebedjaren konverserar med Gud om hur betjäningen ska ske och den innehåller moment av den första sortens förbön. Likväl tror jag att denna distinktion är väsentlig för att vi på bästa sätt ska kunna samarbeta med Gud och den är viktig för vår teologiska förståelse av vad som händer.

Paulus program för andlighet och karismatik

Gästblogg av IT-pastorn

Jag har flera gånger på senare tid berört vad jag kallar Paulus program för andlig förnyelse, i 1 Thess 5:19-22:

Släck inte anden, förakta inga profetior men pröva allt. Ta vara på det som är bra, och avhåll er från allt slags ont.

Det tycks mig som att Paulus i dessa verser ger en modell som är betydligt mer innehållsrik och klok än vad en hastig genomläsning ger vid handen. Här finns en inre logik, som är vägledande för all slags karismatik än idag.

Hög tid att höja den karismatiska nivån

Det var länge sedan vi skrev något om karismatik här på bloggen. För att åtgärda detta kommer jag under april och maj att lägga ut ett antal gästinlägg av vår bloggkollega Lars Gunther, alias IT-pastorn.

Lars är en insiktsfull man, som ofta är mycket läsvärd när han tar till pennan. Han har också förstått mycket av insidan i det som brukar gå just under beteckningen ”karismatik”. Det är inte bara skrivbordsteologi det handlar om, utan vittnar om en god förståelse av hur det faktiskt ”går till”. (Precis som i fallet med David Wellstam, som vi hade en gästbloggserie med för precis ett år sedan – kolla in taggen ”Guds rike”.)

Lars har dessutom förstått något som vi nog alla kan behöva stava på med jämna mellanrum. Som han skrev i en tweet för ett par månader sedan. ”Offensiv karismatik leder till misstag, defensiv är ett misstag. Väntan på perfektion är en oändligt lång väntan.” Det är med denna övertygelse i ryggen som jag nu trycker på publicera-knappen. Först ut är en artikel på temat ”John Wimbers syn på Andens gåvor”. En i mitt tycke lämplig start, eftersom John Wimber är en av de främsta förebilderna även för mig själv när det gäller detta.

Felciterade och missförstådda bibelord del 14 – Paulus fantastiska tal på Areopagen

Inte så sällan hör jag utläggningar om Paulus tal på Areopagen där han ser deras altare av olika gudar och tar avstamp i altaret som är ”åt en okänd Gud” (Apg 17:23) och förkunnar om Jesus. Ofta framhålls hans retoriska skicklighet i att börja i åhörarnas vardag och sedan leda förkunnelsen till Jesus. Också hans argumentationsförmåga brukar framhållas som eftersträvansvärd. Problemet med ovanstående slutsatser är att effekterna av talet inte alls blev som Paulus hade tänkt sig. Till skillnad från andra städer dit han kom planterades det ingen församling i Aten och enbart ett par människor kom till tro och Paulus drog vidare till Korint efter detta tal.

Fysiska reaktioner på Guds närvaro – del II

Gästinlägg av David Wellstam

1. BIBELN OM FYSISKA REAKTIONER

Bibeln ger oss inte så många detaljerade beskrivningar som vi skulle önska, men bekräftar att fysiska reaktioner kan förekomma. I Apostlagärningarnas andra kapitel, när Anden kom med kraft över den första församlingen, trodde de som såg på att de var berusade (Apg 2:1-13). En gång uppfyllde Guds härlighet templet så starkt att “prästerna inte kunde stå och göra tjänst” (1 Kung 8:10-11). När Jesus uttalade sin gudomlighet föll en hel skara till marken (Joh 18:6). När Daniel och Johannes fick besök av änglar sjönk de till marken och förlorade styrkan i kroppen (Dan 10; 8:18; Upp 1:17). När Paulus mötte Jesus på vägen till Damaskus föll han till marken (Apg 9:4-8).

Fysiska reaktioner på Guds närvaro – del I

Gästinlägg av David Wellstam

”Eh…jaha, vi kanske borde sätta oss på golvet?” sa jag lite besvärat. ”Det är ju typ bara vi som står upp!” För ca 6 år sedan besökte jag och min fru konferensen ”Living in the Super-natural” i England. Vi hade aldrig varit i kontakt med den nutida karismatiska rörelsen och ville bilda oss en egen uppfattning. Mot slutet av en samling betjänades alla av förbön och efter en halvtimme var det alltså bara vi och en handfull till av ca 700 personer som stod kvar! Resten låg utslagna på golvet, grät, skrattade, skakade. Vi hade läst om dessa fenomen i väckelsehistorien men blev ändå chockade när vi såg det på nära håll. Det var ovant och vi blev nog överväldigade av intensiteten av det. Gud gjorde uppenbarligen saker i människors liv men vi kände oss som om vi hade hamnat på en främmande planet och var de enda av vårt slag.

Gåvan att göra under

Få gåvor i Nya testamentet är så spektakulära som den som Paulus beskriver med orden ”kraft att göra under” (1 Kor 12:10). Både i evangelierna och Apostlagärningarna får vi ett antal olika exempel på vad dessa manifestationer av Guds kraft kan tänkas innebära. Vanligast förekommande är sådana fenomen som helande och befrielse från onda andar; mer sällsynt är naturunder – t ex när Jesus stilla stormen och gör vatten till vin – och uppväckande av döda. För att inte tala om de märkliga berättelserna om hur lärjungen Petrus går på vattnet (se Matt 14:29), eller när han får se människor bli friska enbart genom att de träffas av hans skugga (se Apg 5:15).

Nya testamentet – historia eller nutid? – del III: Andens kraft

När Jesus predikar i Nasarets synagoga, blir folket först väldigt glada. De märker att han är en god bibellärare, och de är tacksamma över hans hoppingivande ord – ett citat ur profeten Jesajas bok där det står: ”Herrens Ande är över mig, ty han har smort mig till att predika glädjens budskap för de fattiga. Han har sänt mig för att ropa ut frihet för de fångna och syn för de blinda, för att ge de betryckta frihet och predika ett nådens år från Herren” (Luk 4:18-19).

Men så rullar Jesus ihop bokrullen och säger: ”I dag har detta skriftställe gått i uppfyllelse inför er som lyssnar.” (Luk 4:21). Och då blir det plötsligt ett helt annat ljud i skällan.

Nya testamentet – historia eller nutid? – del II: breven

Det är inte bara kring evangelierna som frågan om historia eller nutid kan vara brännande. Även kring Nya testamentets brev finns samma frågeställning. Och nu tänker jag inte främst på den utmaning som ligger i att breven är skrivna i en specifik historisk situation, och att det därför kan uppstå gråzoner kring vad som är generellt tillämpligt och vad som bara var relevant där och då. I stället tänker jag på det andliga kraftfält som apostlarna var verksamma i: är detta att betrakta som unikt, och enbart knutet till den första kristna tiden – eller kan det vara tillämpbart även i dag?

Nya testamentet – historia eller nutid? – del I: evangelierna

En av de tydligaste vattendelarna inom den världsvida kristenheten handlar om hur vi läser och tolkar evangeliernas skildringar av Jesu under. Ska dessa i första hand betraktas som historiska tillbakablickar – ”så här handlade Jesus” – eller ska de också ses som manualer för den kristna kyrkan i dag – ”dessa tecken skall följa dem som tror …”?

Bortförklaringarnas mästare

Jag satt idag och lyssnade på en predikan och insåg hur lätt vi kristna kommer med bortförklaringar när det gäller varför Guds löften och gåvor inte skulle vara tillämpliga idag. Den ena typen av argument är de som vill underkänna Jesu under och det gör ju självklart att det inte är något att inspireras av idag. Inom viss teologi vill man hävda att det som står inte har hänt (eller iaf inte hänt på de sätt som vi tror) och bland de mest fantastiska teorier jag har stött på (av professionella forskare) är:

Teologi är praktik!

Jag har länge resonerat så att teologi och praktik inte måste gå hand i hand utan kan vara två olika saker. Jag har insett hur fel jag har haft och idag så inser jag att teologi = praktik och jag inser att jag har varit konservativ kristen i teorin men ateist i praktiken. Låt mig förklara hur jag menar.

Helandemöte i Addis Abeba

Det var ett kärt återseende att få delta i Entotoförsamlingens helandemöte förra veckan. När jag besökte Etiopien för 15 år sedan hann jag delta i så många som fyra olika helandemöten (de anordnas varje onsdag förmiddag) och de gjorde ett djupt och bestående intryck på mig. Den här gången hade jag glädjen att få ha med mig min fru, och med min tidigare Salt-ordförande Elin Wondimus man Tariku som tolk hade vi goda förutsättningar att hänga med i svängarna.

Helad för att hela

(Inlägg nummer fyra på EFK:s Pionjärblogg.)

Även en annan kurs betyder mycket för oss som församling. Det är den upprättelsekurs som vi inbjuder till en gång per år, och som vi har valt att kalla för Helad för att hela. Kursen innefattar två hela lördagar, och hämtar mycket av sin inspiration från de båda organisationerna Helhet genom Kristus och Ellel – utan att vara en kopia av någotdera sammanhang.

Bibeln och helandetjänsten del 3: Varför blir inte alla helade?

Om helande är en del av frälsningen – varför är det då så få som blir helade? På denna fråga finns det många olika svar. John Wimber, en man som hade en stark internationell helandetjänst under slutet av 1900-talet, lyfte särskilt fram otron och den obekända synden när han skulle reflektera kring de uteblivna gudsingripandena.

Bibeln och helandetjänsten del 2: Kraften till helande är knuten till korset

Hur blev helande från kroppslig sjukdom en del av evangeliet? Det enklaste svaret är att Jesu seger över sjukdom hör samman med hans seger över synden.

Bibeln och helandetjänsten del 1: Gud bryr sig om våra sjukdomar!

Vad har Bibeln att säga om sjukdom? Och vad innebär det att vi som kristna har fått till uppdrag att be om helande för de sjuka? I tre artiklar ska jag försöka formulera vad jag uppfattar som en biblisk grund för den kristna helandetjänsten. Innehållet bygger på vad jag tidigare har skrivit i boken Tro stavas beroende (Libris 2002), en bok som numera är slut på förlaget.

Felciterade och missförstådda bibelord del 4 – Gud kommer som en stilla susning

Gud (eller Guds Ande) kommer som en stilla susning

Detta bibelord används ofta för att bevisa att när Gud gör någonting så är det genom det stilla. Gudsnärvaro är per definition stillsam och om det inte är stillsamt är det inte Gud. Bibelordet som man stödjer sig på är från 1 Kungaboken 19: 11-12 där Gud säger till Elia

Bön och fasta

Vi befinner oss i skrivande stund på Tejp-lägret i Örnsköldsvik och denna förmiddag undervisade jag om bön och fasta. Detta är en del av det kristna livet som vi lät tenderar att glömma bort eller försaka, inte minst i västvärlden. Jag väljer därför att i skrift återge delar av min undervisning på Tejp här.

Vilken Gud tror du på?

Vilken Gud tror du på? Till stor del tror jag att denna fråga kan besvaras genom hur vi ser på våra liv som kristna. Själv har jag den senaste tiden gått och smakat lite extra på två för mig väldigt rannsakande frågor. Frågor som även har varit viktiga i arbetet med min senaste bok, Korsets väg och korsets kraft (Libris 2011). Nämligen: Tror jag på en Gud som är värd att dö för? Och: Tror jag på en Gud som kan uppväcka döda?