Jesu död var en offerdöd, Stilla Veckan – del 3

Postat: 31 mars, 2015 av Jonas Nordén i Bibeln, Lärjungaskap
Etiketter:, , , , ,

Det är oerhört främmande för nutidsmänniskan (i Sverige) att tolka och förstå Jesu död som ett slags offer. Även de som är uppväxta i kyrkor och bönhus – ja till och med utbildade präster och pastorer – har idag svårt med offerterminologin i Bibeln, Psalmer och liturgiska texter.

Men vi kan inte bortse från att offren (av både mat och djur) har spelat en mycket framträdande roll i judisk/kristen historia. De var för Jesus och de första kristna en självklar gudagiven bestämmelse, som var inrättade för Israels folks räddning, både individuellt och kollektivt. I GT finner vi främst tre olika typer av offer: Gåvooffren, som skapar en kontakt på djupet mellan givare och mottagare (ex matoffren och förstlingsoffren); Gemenskapsoffren, där Gud och de offrande förenas i ett vänskaps- och fridsförhållande (ex. tackoffren); och Soningsoffren, som hade till uppgift att utplåna människans synd och skuld, samt att ”vända bort” Guds vrede (ex. syndoffren och skuldoffren). Alla dessa tre typer spelar en mycket viktig roll i GT, men till skillnad från andra folks religioner får de en mycket djupare mening. I GT är det nämligen inte folket som genom sina offer försöker påverka Gud, utan Gud själv har instiftat och påbjudit offren.

Guds helighet är oerhört avgörande och förstärker och fördjupar bilden av offer i GT. Offren blir ett slags pedagogiskt hjälpmedel för att påminna Israel om hur allvarligt Gud ser på deras synd och överträdelser. Genom att instifta synd- och skuldoffren öppnar Gud en utväg för Israels folk att ordna upp konflikten mellan dem och honom. Synden överförs då, mycket konkret, på det oskyldiga offerdjuret, som får gå in i den skyldiga människans ställe. Djuret blir en ställföreträdare för syndaren och får ge sitt liv istället för denne. Bibelns undervisning är nämligen tydlig på denna punkt. Den som syndar har genom sitt uppror mot Gud förverkat sin rätt att leva. Som Paulus enkelt försöker förklara det: ”Syndens lön är döden” (Rom 6:23).

När Jesus, kvällen före sin död, äter den sista måltiden med sina lärjungar skapar han det vi idag kallar för nattvarden. Han tar brödet från bordet, delar det och delar ut åt alla att äta. Sedan tar han bägaren med vin och delar ut åt alla för att dricka. Det brutna brödet visar hur Jesu kropp skall brytas sönder i döden. Vinet i bägaren visar hur hans blod skall flyta. Med denna handling gör Jesus det mycket klart för sina lärjungar att han ska dö – och han beskriver sin död som en offerdöd. Han jämför sin död med slaktandet av påskalammet vid uttåget ur Egypten (2 Mos 12:21-28) och med slaktandet av offerdjur i samband med upprättandet av förbundet vid Sinai (2 Mos 24:4-8).

På grund av påskalammets blod gick mordängeln förbi de israelitiska husen, och de kunde bli befriande från slaveriet i Egypten. Sedan kunde de fullt ut bli ”ett rike av präster och ett heligt folk” som tillhörde Herren (2 Mos 19:6). På ett motsvarande sätt befriar Jesus genom sin offerdöd människorna från slaveriet under synden och den undergång som upproret mot Skaparen ofrånkomligt leder till. Uttåget ur Egypten blir alltså en förebild, en modell, för den räddning som Jesus åstadkommer genom sin död. Paulus anknyter medvetet till detta: ”vårt påsklamm, Kristus, är slaktat” (1 Kor 5:7).

Vid upprättandet av förbundet vid Sinai mellan Gud och Israels folk kan vi läsa: ”Mose tog blodet, stänkte det på folket och sade ’Med detta blod bekräftas det förbund som Herren har slutit med er på grundval av alla dessa befallningar’” (2 Mos 24:8). Att stänka blod i GT har en dubbel innebörd; Det renar från tidigare synd och ordning. Det avskiljer och helgar personer eller föremål för ett heligt uppdrag. Detta sker vid berget Sinai. Förbundsblodet renar Israels folk från dess synder, och det avskiljer dem som Guds eget förbundsfolk. De får en helt ny status, en ny gemenskap och ett nytt uppdrag.

I de instiftelseord vi lyssnar till i den lutherska kyrkan, var gång vi tar emot Jesu kropp och blod i nattvarden, finns det fler anspelningar på GT-texter. Uttrycken ”utgiven för er”, ”utgjutet för er” är med all säkerhet taget från Jes 53. Där kan vi läsa om Herrens lidande tjänare att han blev ”pinad för våra brott, sargad för våra synder” (Jes 53:5), samt att han ”bär deras skuld” (53:11) och ”var beredd att dö” (53:12). Detta visar oss att Jesus mycket tydligt ser sin uppgift klart beskriven i dessa profetior. Som Herrens lidande tjänare ska han nu upprätta det nya förbundet. I och med instiftandet av nattvarden har Jesus proklamerat sin kommande död som den yttersta tidens frälsningshandling. Den ska ge försoning med Gud och öppna vägen för det frambrytande gudsherraväldet.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s