Bön och fasta

Postat: 11 augusti, 2011 av Jonas Nordén i Bibeln, Lärjungaskap
Etiketter:, ,

Vi befinner oss i skrivande stund på Tejp-lägret i Örnsköldsvik och denna förmiddag undervisade jag om bön och fasta. Detta är en del av det kristna livet som vi lät tenderar att glömma bort eller försaka, inte minst i västvärlden. Jag väljer därför att i skrift återge delar av min undervisning på Tejp här.

Vi behöver inte fasta för att det är något lagbud, något som vi måste göra. Nej, fastan är en högst frivillig handling i det nya förbundet, där vi av fri vilja avstår från olika förnödenheter eller nöjen, för att vi helt enkelt i vissa situationer eller tillfällen i livet behöver en starkare koncentration på det enda nödvändiga. Vi försakar något gott till förmån för det högre goda. En kristen människa kan känna ett behov av att fasta i olika situationer. Några sådana situationer ska jag här kort gå igenom:

1.    För det första vid särskilda frestelser.

När Jesus drevs ut i öknen, precis efter sitt dop, för att bli frestad av djävulen, använde han sig av fasta. Han tog en väldigt lång fasta, 40 dagar. Lika lång fasta som Mose hade uppe på berget Sinai då han tog emot lagtavlorna från Gud. Längden på fastan visar oss hur allvarligt Jesus tog kampen mot frestelserna. Något som vi på alla sätt bör tänka på i vårt samhälle idag, där frestelserna fullständigt haglar över oss hela tiden.

På samma sätt ser vi hur Jesus efter brödundret i öknen (Matt 14:23), då folket ville göra honom till kung, genast gick in i fasta, men i kortare och enklare form. Han avstod då från sömn på natten och bad ensam till Fadern i himlen. Han samlade sig själv och fick tillbaka kraften inför frestaren som nu hade angripit honom igen.

När våra frestelser får en sådan makt över oss som de faktiskt många gånger har, så kan det finnas en lösning i att söka oss till fastans heliga gudsnärhet för att få en djupgående och fullständig uppgörelse med dem.

2.    För det andra vid avgörande val.

När Jesus skulle göra det så viktiga och avgörande valet av 12 lärjungar. Ett val som skulle få betydelse för hela världen, fastade han återigen från sömn och var ensam hela natten i bön (Luk 6:12). Vi tänker oss nog Jesus som en person som ständigt stod i god kontakt med sin Fader i himlen, men ändå fanns där ett behov hos Jesus att i nattens stillhet samla sig själv till ostörd samvaro med Fadern för att försäkra sig om att han skulle göra rätt val dagen därpå.

Samma mönster ser vi i Apg 13:2. Det var medan de fastade som Anden talade de avgörande orden till dem, det som förde Paulus ut på sin första missionsresa. Det var ord som satte hela världsmissionen i rörelse.

Jag är säker på att vi inte skulle göra så många förhastade och oandliga val i våra liv och i våra församlingar, och heller inte stå rådlösa inför andra viktiga val, om vi ville ge den kristna fastan och därmed bönens Ande, tillfälle att nå vår många gånger felvända och döva själ.

3.    För det tredje vid planering och genomförande av särskilda svåra uppgifter.

I Apg 13:3 och 14:23 kan vi läsa om hur de första kristna genom fasta förberedde sig för de viktiga handlingarna att tillsätta äldste och skicka ut missionärer. Avsikten är tydlig. De ville avskilja sig och ställa sig själva till fullt förfogande för bönens Ande, så att deras bön och handpåläggning skulle kunna förmedla den nåd och den kraft, som Anden ville ge dessa bröder.

4.    För det fjärde vid utförandet av stora kraftgärningar.

Under tiden som Jesus har varit uppe på härlighetens berg med Petrus, Jakob och Johannes, så har de andra lärjungarna hamnat i en svår situation. De har stött på en demonisk kraft som de inte kan driva ut ur en ung man (Mark 9:14-29). Jesus gör det när han kommer ner från berget och senare förklarar han för lärjungarna varför de hade stått maktlösa inför den besatte mannen. Han säger: ”Den sorten kan bara drivas ut med fasta och bön”. Och vi kan lära oss att det är skillnad på kraftgärningar. En del kräver en större krafttillförsel från himlen än andra. Och Jesus säger här att fasta är det medel som kan ge den troende denna särskilda krafttillströmning från Gud. Ju större elektrisk kraftmängd som ska överföras, desto kraftigare måste förbindelsen med kraftstationen vara, dvs desto kraftigare kabel måste vi ha.

Att fasta kan vara ett konkret uttryck för vår kamp mot olika saker. Vi förnekar frivilligt våra naturliga behov för att bli starkare i Anden. Det kan vara ett hjälpmedel för oss att kunna lida med glädje. Det är tecken på allvar och intensitet hos Guds folk. Så låt oss ta det på allvar.

Annonser
kommentarer
  1. micael skriver:

    Fantastiskt bra undervisning. Ni gör stora insatser för Guds Rike.

  2. […] kan också läsa ytterligare blogginlägg om fastan på efterkristus, som Jonas Nordén har […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s