Teologi är praktik!

Postat: 17 maj, 2013 av Martin Alexandersson i Lärjungaskap
Etiketter:,

Jag har länge resonerat så att teologi och praktik inte måste gå hand i hand utan kan vara två olika saker. Jag har insett hur fel jag har haft och idag så inser jag att teologi = praktik och jag inser att jag har varit konservativ kristen i teorin men ateist i praktiken. Låt mig förklara hur jag menar. Om jag har en teologi/tro som säger att jag tror att Gud kan och vill bota sjuka, men att jag sen inte ber för sjuka så är det ju ingenting som jag tror på! För om jag tror på det så hade jag ju bett. Har jag en teologi/tro som säger att det är viktigt att sörja för fattiga människor, men sen inte gör det – då tror jag ju inte på det! Detta anknyter till det Jakob skriver i sitt brev:

”Visa mig din tro utan gärningar, så skall jag visa dig min tro genom mina gärningar” 2:18

Med andra ord: se på mina handlingar så ser du vad jag tror på. Detta gör att jag tvingas erkänna att min praktik leder till att jag tror att Gud (nästan) är allsmäktig, att det (inte är så) viktigt att ta hand om fattiga och att Gud (ibland) vill bota sjuka. Inte så roligt kanske, men ärligt och med en längtan och bön om att kunna få en tro, teologi och praktik där jag kan radera parenteserna ovan.

Annonser
kommentarer
  1. MarkusMarkus skriver:

    Om du tror att gud kan och vill bota sjuka så är ju bön irrelevant, gud är ju rimligtvis smartare än du och behöver inte påminnas att det finns sjuka som behöver hjälp. Om man däremot tror att gud bara botar sjuka när vi har bett tillräckligt mycket, då är det väldigt rimligt att be som bara den. Men då kan man däremot undra hur schysst gud är som är fullt kapabel till att bota sjuka, men kräver att folk ber till honom innan han lyfter ett finger.

    • Martin Alexandersson skriver:

      Hej Markus!
      Du har helt rätt i dina teser och en sån Gud är inte mycket att bry sig om! Jag tror att nyckeln är det Gud säger till människan i 1 Mos 1:28 direkt efter han har skapat dem: ”Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er. Härska över havets fiskar och himlens fåglar och över alla djur som myllrar på jorden.” Gud skapar världen, men tar sen ett steg tillbaka och er människan i uppdrag att förvalta världen. Så även om Gud kan gripa in så är det rent ”juridiskt” människan som är ansvarig. Därför är det många ställen i Bibeln där Gud ger liknande uppmaning som i Psaltaren 50:15: ”Ropa till mig när du är i nöd, jag skall rädda dig, och du skall ära mig.” Med andra ord: du är juridiskt ansvarig – men bjud in mig och min kraft så kommer jag gärna och hjälper till! Så jag tror att man därför snarare ska se en Gud som längtar att få bli inbjuden, snarare än att han är snål och rigid och vill att man ber för annars tänker han inte lyfta ett finger. /Martin

  2. Jens G skriver:

    Påminner mig om vår käre Luther som vid slutet av sin levnad sade

    ”Först nu har jag kommit så långt i mitt kristna liv (efter att ha haft hela Europa emot sig) att jag kan säga att jag tror på den första trosartikeln (Gud allsmäktig)”

    (fritt citerat från hur jag minns att andemeningen var)

  3. olofedsinger skriver:

    Hej Martin! Det du skriver är också helt i linje med det som Magnus Malm sa på Johannelunds 150-årsjubileum: Vi praktiserar ALLTID vår tro – vi behöver inte ”lära oss” att praktisera den. Vad vi däremot behöver är att VÄXA i tro.
    Poängen blir ju då att våra liv alltid visar på vad vi faktiskt tror. Vi kan inte teoretiskt tro det vi praktiskt förnekar. Vilket vi ju alla ändå gör till och från …

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s