Det är svårt att skriva om ämnet ”Gud och sex” utan att gå in på de frågor som har att göra med vad sex och äktenskap inte är. Orsaken till detta är i grunden enkel: dels att vi lever i en kultur som på så många sätt har distanserat sig från den bibliska synen på sex och äktenskap, dels att Bibelns själv så ofta markerar emot den typ av förvriden sexualitet som vi som syndiga människor dras till.
Innan jag är färdig med denna serie kommer jag därför att återvända till dessa frågor. Men som ett litet inpass på vägen skulle jag nu vilja säga några ord om en av Bibelns mest befriande texter som har med kärlek och sexualitet att göra – nämligen Höga Visan.
Både i judisk och kristen tradition har Höga Visans plats inom kanon (= som en del av Guds ord) försvarats mest utifrån en allegorisk tolkning. Man har helt enkelt tänkt sig att denna bok ska läsas som en bild för den kärleksrelation som råder mellan å ena sidan Gud/Kristus och å andra sidan hans utvalda folk. Som nutida läsare är det dock svårt att undgå känslan av att Höga Visan i första hand måste vara en bok om den sunda och erotiskt laddade attraktionen mellan en kvinna/brud och hennes man.
Personligen tror jag också att det är just så som Höga Visan ska läsas. Något som naturligtvis inte utesluter att den också ger oss en bild av Jesu kärlek till sin församling! Faktum är att jag tror att ett av Höga Visans viktigaste budskap till sina läsare i alla tider är att den ”vanliga” – och även erotiskt laddade – kärleken mellan man och kvinna är en både central och viktig del i att vara människa här på jorden. Kärlek och sex är ju trots allt en extremt betydelsefull del av våra jordiska liv – särskilt som vi i himlen (enligt Jesus) varken gifter oss eller blir bortgifta (se Matt 22:30).
Just detta upphöjande av den ”vanliga” kärleken är också intressant i ljuset av att religion i många andra skepnader har valt att förandliga sexualiteten, t ex i form av tempelprostitution, tantrisk yoga (som ofta har sexuella inslag) eller varför inte vår egen västerländska dyrkan av sexualiteten som sådan … Höga Visans budskap är här att sex inte behöver förandligas för att vara något viktigt.
Bilden jag själv får när jag läser Höga Visan är också den av en påfallande fri syn på sexualiteten som något att njuta av tillsammans med vår partner. Som jag tidigare har varit inne på innebär detta inte att de ramar kring sexualiteten som bekräftas av Bibeln i övrigt skulle vara frånvarande (notera särskilt HV 8:8-10, men också det faktum att det i HV 4 talas om en brud – inte en ogift kvinna). På flera ställen i boken återkommer även det omkväde som faktiskt bär på kraften att befria oss från vår egen tids sex- och relationspress: ”Oroa inte kärleken, stör den inte, förrän den själv vill” (HV 2:7 m fl).
Men med detta sagt är det ändå en anmärkningsvärt frigjord text. Det sexuella möte som skildras i Höga Visan 4 är t ex fantastisk kärlekslyrik. I kapitlet därpå beskrivs hur mannen söker upp sin älskade, men hur hon just då inte känner sig redo för det kärleksmöte som han längtar efter. Men sen står det i stället att hon blir sugen – och att hon är beredd att gå genom eld och vatten för att nå fram till sin älskade … (se HV 5:6-7). I kapitel 7 kan vi läsa om hur brudgummen fantiserar om den sexuella akten och om att få gripa tag i sin älskades bröst. Bruden, å sin sida, bejakar det som sägs: ”Jag är min väns, och till mig står hans åtrå. Kom, min vän, låt oss gå ut på fälten och stanna i byarna över natten” (HV 7:10-11).
Det finns naturligtvis olika sätt att tolka och utlägga Höga Visans budskap – även det som berör den rent jordiska kärleken. Men min egen slutsats är ändå att sexualiteten inom de ramar som Gud har gett oss är något för oss att fritt och frimodigt hänge oss åt. Bibeln är påfallande befriad från direktiv om hur sexualiteten inom ett äktenskap är tänkt att levas ut. I en senare artikel har jag visserligen tänkt återkomma till det intrikata ämnet ”ställningar och ingångar”. Men i grunden tänker jag ändå att det som vi i glädje och respekt för varandra kan bejaka på det sexuella området – det som bygger upp vår relation och som på så sätt både styrker och bekräftar det äktenskapliga förbundet – är OK i Guds ögon.
Ja, att det helt enkelt gläder Gud när vi får njuta av vår egen sexualitet. Det är ju han som har skapat den! Som jag och min fru har skrivit i våra vigselringar: ”Så skön och ljuv du är, du kärlek, så full av njutning!” (HV 7:6).
Tidigare delar i samma serie:
efterkristus.nu 