I dagens västerländska samhälle lever vi i en oerhört sexfixerad kultur. Hela tiden möts vi av bilder, budskap och ideologier med ett sexualiserat språk och i tidningarna kan vi varje dag läsa tips och råd om alltifrån de bästa raggningstipsen till hur man upplever den häftigaste orgasmen.
Samtidigt är det två helt och hållet fundamentala frågor som så gott som aldrig adresseras:
1) Vilken är sexualitetens syfte?
2) Vilka ramar är sexualiteten i behov av för att vi ska kunna fullfölja detta syfte.
När det gäller sexualitetens syfte måste vi naturligtvis skilja på sexualiteten i största allmänhet och den sexuella föreningen (samlaget). Sexualiteten i sig handlar ju om betydligt mer än bara att ”ha sex”, och är en av de mest centrala dimensioner som finns i att vara en människa. När Gud skapade människan står det faktiskt i grundtexten att han skapade henne till ”manligt och kvinnligt” – inte till man och kvinna (se 1 Mos 1:27).
Vad detta ”manliga och kvinnliga” står för har jag och min fru skrivit om i ett annat sammanhang (se här). Men det man generellt kan konstatera är ändå att den attraktion som kan uppstå mellan könen är en betydelsefull del av den komplementaritet som Gud har tänkt ska finnas mellan mänsklighetens båda hälfter. Många av oss skulle även vilja hävda att den sexuella föreningen åskådliggör något som i alla tider har varit en generell sanning om män respektive kvinnor. Som den kristne psykologen Larry Crabb skriver i sin bok Han och hon. Att se och bejaka (o)likheten (HFs förlag 1992):
Kvinnan ser sig själv som den som inbjuder andra att smaka Herren genom henne. Mannen ser sig själv som den som når ut till andra med styrka. Jag tror inte att jag går för långt om jag påstår att den sexuella akten är en underbar bild av den personliga sexualiteten: männen känner sig hela i det de tränger in; kvinnan upplever glädje i att varmt inbjuda (s 164).*
Om man från sexualitetens syfte går över till vad som hellre bör beskrivas som samlagets syfte uppfattar jag att den bibliska hållningen är att detta syfte är tvåfaldigt. För det första: att bekräfta och fördjupa förbundet mellan mannen och kvinnan i äktenskapet. För det andra: att säkra släktets fortbestånd.
Om vi återvänder till den ordning från 1 Mos 2:24 som jag skrev om i min förra artikel kan vi konstatera att den av Gud sanktionerade ”trestegsraketen” för våra sexuella relationer ser ut på följande sätt:
1) Lämna sin ursprungsfamilj.
2) Hålla sig till sin partner (lova livslång trohet).
3) Bli ett kött (förenas sexuellt).
Något som är så slående med denna lista är att det normala i Sverige i dag är att vi helt och hållet vänder på denna ordning! Alltså: först har vi sex, därefter bestämmer vi oss för varandra och slutligen lämnar vi vår gamla trygghet (familj/bostad). I denna situation har naturligtvis inte den sexuella föreningen ett dugg att göra med att ”bekräfta förbundet”. Men jag tror som sagt att det är det som är samlagets egentliga syfte.
Många av de problem som uppstår i våra relationer i dagens samhälle tror jag därmed också har med detta att göra. Vi lever inte utifrån det som är sexualitetens syfte. Vi använder oss av samlaget till något annat än det är designat för. För mig handlar detta inte om vare sig moralism eller överdriven konservatism – det handlar om att göra bruk av en gåva på det sätt som gåvans givare från början hade tänkt sig. När så inte sker är det inte särskilt konstigt att det uppstår problem både i våra egna liv och i samhället i stort.
*) Ja, jag vet att detta är kontroversiellt i dagens förnekande av skapelsegivna könsskillnader. Men jag skriver det ändå. Larry Crabb är f ö mycket nyanserad i sin bok – detta är bara ett kort utdrag ur en längre diskussion.
Tidigare delar i samma serie:
efterkristus.nu 