Gud och sex del 3 (Världen idag): Sambo – varför inte?

Postat: 29 september, 2014 av olofedsinger i Bibeln, Lärjungaskap
Etiketter:

I två artiklar har vi nu stannat upp inför det som är kärnan i den bibliska äktenskapssynen: att utifrån instiftelseorden i Första Moseboken bli ”ett kött” och att offentligt ingå ett förbund inom vilket gemenskapen med vår man eller hustru kan blomma (se 1 Mos 2:24; jfr Matt 19:4-6).

Samtidigt har jag i många sammanhang mött argumentet att Guds ord inte alls är så tydlig när det gäller dessa saker. ”Står det verkligen i Bibeln att sex bara hör hemma inom äktenskapets ramar?”, har jag hört människor fråga. ”Och hur kan vi vara så säkra på det här med äktenskapets ingående – det finns väl inte någon äktenskapsritual vare sig i Gamla eller Nya testamentet?”

Dessa frågor förtjänar ett svar. En första ansats till ett sådant tycker jag också att vi har fått redan i och med mina två tidigare artiklar. Men samtidigt är det sant att det inte är så enkelt som vi från evangelikalt och pentekostalt håll ibland har fått det att verka. Det finns nämligen ingen vers i Bibeln som lyder: ”Du skall inte ha sex med någon som du inte är gift med.”

Ändå finns värderingen där. Och vi har flera olika bibeltexter att stödja den på. Paulus ord till de ogifta och änkorna förutsätter till exempel en koppling mellan sex och att vara gift: ”det är bättre att gifta sig än att vara upptänd av begär” (1 Kor 7:9). För att nu inte tala om Hebreerbrevets skarpa förmaning: ”Äktenskapet skall hållas i ära bland alla och den äkta sängen bevaras obefläckad. Ty otuktiga och äktenskapsbrytare skall Gud döma” (Hebr 13:4; jfr 1 Thess 4:2-8).

Till detta kan vi lägga några verser i Höga Visans avslutning. Det är bröderna till en ung flicka som konstaterar: ”Vi har en syster, helt ung, som ännu inte har någon barm. Vad skall vi göra för vår syster, den dag då man vill vinna henne? Är hon en mur bygger vi på den ett krön av silver, men är hon en dörr, bommar vi för den med en cederplanka” (HV 8:8-9). Att med brödernas ord vara en ”mur” måste rimligen vara bildspråk för att leva i sexuell avhållsamhet, medan att vara en ”dörr” står för det motsatta – att vara sexuellt lösaktig.

Utöver dessa direkta referenser finns det i hela Guds ord ett antal varningar mot att begå dels ”otukt” (grek porneia ), dels ”äktenskapsbrott” (grek moicheia). Den vanligaste tolkningen av dessa ord är att ”otukt” ska förstås som ett generellt uttryck för sexuell synd – som i praktiken innefattar all sexuell utlevelse både innan och utanför äktenskapet – medan ”äktenskapsbrott” syftar på den specifika handlingen att vara otrogen mot sin man eller hustru.

Var kommer då samboskapet in i bilden? Ja, personligen kan jag inte förstå det på annat sätt än att sambo – alltså att leva som gift utan att offentligt ha ingått ett förbund med sin partner – är detsamma som att i bibelordets mening leva i otukt. Utan tvekan är det också ett brott mot Hebreerbrevets ord om att hålla äktenskapet i ära. Man kan ju inte hålla något i ära om man inte ens praktisera det!

Även om vi lämnar det strikta bibelstudiet kan vi ha anledning att problematisera sambo som levnadsform. Rent juridiskt är det till exempel ett betydligt svagare skydd om man bor sambo än om man är gift. I samhället i stort är det också tydligt att man betraktar sambo som en lägre grad av överlåtelse än äktenskap.

SEA:s generalsekreterare Stefan Gustavsson skriver apropå detta:

De vanligaste argumenten för sambo är pragmatiska: det är billigare med en lägenhet än med två, vi vill ha ett sommarbröllop och är sambo fram till dess, vi vill se hur det är att dela hela vardagen tillsammans, vi vill veta om vi är tillräckligt synkade sexuellt, vi lever redan tillsammans sexuellt, då kan vi lika gärna bo ihop … Argumenten är fullt begripliga, men inte övertygande ur kristen synvinkel.

För det första är sambo en äktenskapsliknande samlevnadsform, utan att vara ett äktenskap. De flesta sambopar, som fortsätter att hålla samman, gifter sig efter en tid. Sambo går alltså inte att likställa med äktenskap … Ibland hävdas det att samlaget konstituerar äktenskapet och att de som lever tillsammans sexuellt därmed ska betraktas som gifta. Men den tanken är ohållbar, av flera skäl. Praktiskt skapar det kaos i ett land som Sverige om alla sexuella relationer skulle innebära att ett äktenskap därmed har ingåtts. Bibliskt stämmer det inte heller. Sex innan man gift sig betraktas som otukt, inte som en vigsel.

Till dessa argument skulle jag vilja lägga två ytterligare perspektiv.

För det första: Förebildsaspekten. Jag tror helt enkelt att äktenskapet tydligare än någon annan samlevnadsform signalerar det vi som kristna vill att våra relationer ska vara präglade av: kärlek, trohet och överlåtelse. Om vi i en sexuellt förvirrad tid vill signalera dessa saker finns det inget bättre sätt att göra detta på än att gifta sig. Även om vi har intentionen att leva i kärlek, trohet och överlåtelse till den vi är sambo med, kommer vi ju inte att sända signalen om detta till dem runtomkring oss!

För det andra: Problematiken med kärlek på prov. De flesta kristna som lever sambo planerar att gifta sig någon gång i framtiden, men i väntan på detta vill man få dela den sexuella gemenskapen med sin partner. Här har i alla fall jag svårt att frigöra mig från tanken att vi går in i en relation som kan beskrivas som ”kärlek på prov”. Vi testar om vi fungerar bra ihop – sexuellt såväl som relationellt. Men det bibliska idealet när det gäller kärlek stavas t-j-ä-n-a-n-d-e. Och tjänande är inget som kan ske på prov. Det förutsätter en djupare överlåtelse – just en sådan som äktenskapet är ett uttryck för.

Fotnot: Stefan Gustavssons artikel har rubriken ”Är sambo ett alternativ?” och publicerades ursprungligen i Världen idag 120618.

En längre artikel på detta tema finner du här. Kolla också gärna in min artikel Samboskap utan sex.

kommentarer
  1. Tomas Larsson skriver:

    Hej Olof och tack för en bra och viktig artikel. I frågan om samboskap så tycker jag faktiskt dock att Jesus själv faktiskt uttalar sig. När han möter kvinnan vid Sykars brunn säger han ju. – Och den du nu har är inte din man. För mig är det tydligt att det är någon form av samboskap där hon hade en sexuell relation utan att vara gift. Tycker du inte att den tolkningen är rimlig? Eller varför använder du dig inte av den?

    • olofedsinger skriver:

      Hej Tomas!
      Jag håller helt med om detta. I praktiken är det bara platsbrist som gör att jag inte valde att ta med denna referens (som jag ursprungligen blev uppmärksammad på av Tomas Nygren när jag läste på Johannelund). Och Jesu ord i Matt 19 räcker ju egentligen för att slå fast poängen …

  2. Simon skriver:

    Med tillåtelse att problematisera lite… har jag några reflektioner…

    Känner att du förutsätter en del saker i dina resonemang, som jag kanske känner inte är självklara. T.ex. förutsätter du att man har en sexuell relation, som sambos, vilket inte alls behöver vara fallet. Jag vet kristna vänner som av praktiska/ekonomiska skäl (som Stefan G, bl.a. refererar till) valt att flytta ihop, innan de gift sig. De har varit förlovade osv. men i storstan (Göteborg i detta fallet), har det ekonomiskt inte varit försvarbart (enl. dem) att bo isär när de ett halvår senare ändå skulle gifta sig. MEN … de valde aktivt att inte ha en sexuell relation… då den ansåg att Bibeln var tydlig i detta avseendet.

    Problem två blir … hur definierar bibeln som samboskap? … om jag umgås med min tjej till kl 23 varje natt, åker hem och sover i min säng, och sen åker tillbaka till hennes lägenhet, slipper vi ”sambostämpeln” då? … eller ännu hellre, jag har en adress, men sover över hos min tjej nästan varje natt? … och om detta blir en form av samboskap, vid hur många nätter går gränsen för att få sova över, eller får man inte sova över hos sin tjej som kristen? …

    Nästa problem… jag upplever ganska brett tolkningsutrymme utifrån de texter du refererat till… även Kvinnan vid sykars brunn, tycker iaf jag mer handlar om prostitution än om samboskap… den känns lite långsökt att vinkla in för att styrka sin tes. Men även de texter i GT, som refereras till blir ju lätt axplock utifrån en judisk kulturell kontext. Så av samma skäl som många andra dogmer i GT aktivt inte anses som relevanta idag, (som stening av folk osv.) så känns nog inte alla dessa texter heller helt lätta att bara copy-pasta in i en västerländsk skandinavisk kultur…

    Jag är kluven i frågan, jag och min fru valde själva att inte bo sambo innan vi gifte oss, av olika skäl, men känner inte mig alls så svart-vit i frågan som jag upplever ovan text. Jag tror absolut att det kan finnas skäl och former, som absolut inte utesluter samboskap även bland kristna. Högst tror jag det handlar om ens relation till Herren och till varandra. Så om man i bön och tillit till Herren känner sig trygg i sin relation mellan alla tre parter, är jag inte alls säker på att en ceremoni, om ens kyrklig, skapar något magiskt förbund som är starkare än två minuter innan det bröllopet. Däremot tror jag att det finns rent mänskliga aspekter som gör det högst lämpligt att ingå äktenskap, the traditional way…

    Missförstå in min uppfattning, anser givetvis att Äktenskapet är att föredra i 99% av fallen, men jag tycker det är lite viktigt att problematisera också… för det är inte alltid så enkelt som det kan låta… precis som med skilsmässor… vissa människor ska bara inte leva med varandra, de tar alla skada av, därför bör de separera…

    over-n-out

    • olofedsinger skriver:

      Hej!
      Du får gärna problematisera – det är ju inte minst det som kommentarfunktionen är till för! :)
      Mina kommentarer kommer här i tur och ordning:
      1) Frågeställningen kring samboskap utan sex har jag skrivit en helt separat artikel om. Du finner den som hänvisning i slutet av artikeln ovan. Men kortversionen är väl ändå att jag inte tror att det är någon bra idé – och att jag är rätt övertygad om att Jesus och apostlarna skulle hålla med …
      2) Om man inte bor ihop lever man inte sambo. Men om man konstant umgås med sin flickvän bör man förstås överväga att gifta sig! :) Angående att sova över hos sin flick(eller pojk)vän så tror jag faktiskt att vi som kristna inte bör göra detta. När jag och Mona var förlovade och hon gick bibelskola i Örebro lånade hon en lägenhet av en klasskamrat när jag var på besök. Nojjigt? Inte i min värld. Vi var mån om att sända signalen utifrån Hebr 13: ”Äktenskapet skall hållas i ära bland alla …” Här är det alltså inte minst förebildsaspekten/signalvärdet som träder i förgrunden.
      3) Denna punkt är av lite större dogmatisk dignitet. Kvinnan vid Sykars brunn räcker förstås inte som ”bevistext” när det gäller Jesu syn på äktenskap. Däremot tror jag inte att hon var prostituerad – bara en ganska trasig och delvis utnyttjad kvinna. Hon hade ju trots allt varit gift med fem män, och Jesus säger inte att hon haft många andra utöver den hon nu levde med (= bodde sambo med). Dock tror jag att det är helt avgörande hur vi tänker kring GT:s texter i både dessa och angränsande frågor. Lite kortfattat:
      a) Inom den kristna kyrkan brukar man skilja mellan morallagar, ceremoniallagar och civila lagar. Morallagarna står i allt väsentligt fast, eftersom de bekräftas av Jesus och apostlarna. Ceremoniallagarna (offer, gudstjänst etc) är uppfyllda genom Jesus Kristus, och har därför fyllt sin funktion (de är alltså inte upphävda, utan tvärtom uppfyllda av Jesus själv). Civillagarna är uttalade i en tid då Israel var en jordisk teokrati, men eftersom kyrkan inte lever inom detta förbund förlorar alla dessa lagar sin relevans – och hit hör alltså bl a lagarna om straff för olika förseelser.
      b) Även om ovanstående inte hade varit sant så upprepas ju GT:s lagar just kring äktenskapet – och allra främst äktenskapets instiftelseord från 1 Mos 2:24-25 – av både Jesus och apostlarna. Här bygger vi alltså inte främst på GT:s auktoritet, utan på NT:s.
      c) Se i övrigt del 1 och 2 i denna serie, där jag lägger grunden för det jag för fram i ovanstående artikel.
      Angående dina avslutande funderingar så vill jag återigen rekommendera del 1, och kanske ännu mer del 2, i denna serie. Jag menar att Bibeln som helhet är mycket tydlig med att äktenskapet är ett förbund, och att ett förbund alltid behöver ingås offentligt. Det handlar kanske inte om magi, men väl om välsignelse – och dessutom om psykologi …

  3. matterik3 skriver:

    Det finns vad jag har läst två beskrivningar av äktenskap i Bibeln. Det ena är Adam och Eva som välsignas av Gud själv och det andra är Bröllop som varar i 7 dagar (Genesis 29:28Open in Logos Bible Software (if available)). I båda fallen nämns ett kött (Genesis 2:24Open in Logos Bible Software (if available)) som definition på att de är gifta.

    Adam och Eva blir efter att de välsignats av Gud inte blyga tillsammans när de är nakna (Genesis 2:25Open in Logos Bible Software (if available)). De blir också tillsagda att fortplanta sig och de definieras som ett kött. Kanske kan man se just denna nakna oblyghet som ett tecken på att en man och en kvinna är ett kött och lever i en relation välsignad av Gud. Kanske kan man säga att ett par som blygas inför varandra när de är nakna inte har Guds välsignelse i sin relation och inte är ett kött.

    Ett kött med synden tror jag att man blir om man har sex med en prostituerad (1 Corinthians 6:16Open in Logos Bible Software (if available)).

    • olofedsinger skriver:

      Hej! Jag tror faktiskt inte att uttrycket ”ett kött” har något alls med parets känslor för varandra att göra. Gud välsignar den äktenskapliga föreningen för vad den är – även om det (t ex) tar ett tag innan de är helt trygga med varandra. Uttrycket ”ett kött med synden” känner jag inte igen från Bibeln, och ställer mig därför tveksam till. Vad som däremot är klart är at Paulus inte förväntar sig att man ska gifta sig med en prostituerad bara för att man har haft sex – och därmed blivit ett kött – med henne.

  4. matterik3 skriver:

    Att fördöma samboskap är inte nödvändigtvis konstruktiv kritik till en troende. Att leda en troende bort från tron är ju en allvarlig synd enligt bibeln. Hur kan du veta att de som läser dessa inlägg på din blogg inte leds bort från tron snarare än mot tron.

    Hur kan du veta med säkerhet att ett sambopar inte har blivit sammanfogade av Gud själv.

    Du pratar om att äktenskapet är en säkrare form av samlevnad. Men i dagens samhälle så kan folk skilja sig hur lätt som helst, bara genom att lämna in ett papper. Var är säkerheten i det.

    Kan man inte hävda att dagens samhälles äktenskap är en falsk trygghet just för att det är så lätt att skilja sig och dessutom att gifta om sig. Vad är kristet i det.

    • olofedsinger skriver:

      Gud välsignar förbundet i synnerhet, inte bara samlaget i allmänhet – då skulle ju Gud vara lika välsignande till prostitution som till äktenskap. Och att säga att man inte får ha synpunkter på livsstilsfrågor för att människor då kan vända sanningen ryggen blir väldigt märkligt. Är det likadant när jag som kristen vill ifrågasätta fiffel, svartjobb eller överdriven konsumtion? Även detta kan ju vara avgudar som man inte vill vända sig ifrån … För att återgå till sambofrågan är det fortfarande en stor skillnad i juridiskt skydd för sambos jämfört med äktenskap. Om du vill läsa mer om detta kan du kolla in denna text: http://äktenskap.info/aktenskap-sex-i-kyrkan-2/ar-sambo-ett-alternativ/

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s