Kristenhetens likriktning

Något som har förvånat mig är hur mycket trender det går kring vilka det är som bjuds in som talare till våra kristna konferenser. I huvudsak är det en teolog/pastor/präst och en kulturpersonlighet som har kommit till tro som är årets gullegrisar. I år är det uppenbart Magnus Persson och Sebastian Stakset som har fått dessa roller. Tidigare år har det varit t.ex. Nicklas Piensoho, Ulf Ekman och Hans Weichbrodt som har varit teologen och Marcus Birro, Göran Skytte eller Elisabeth Sandlund som varit kulturpersonligheten. Jag uppskattar ovanstående människor mycket och riktar ingen kritik mot dem för att de åker och talar på konferenser. Däremot är jag fundersam till oss som arrangerar konferenser och vårt groupthink. Det verkar som om vi snarare bjuder in talare utifrån ”vem bjuder de andra in?” istället för bönen: ”Vad behöver vi Gud, och vem har du förberett för att dela det med oss?”. För jag har lite svårt att köpa att t.ex. Nicklas Piensoho hade massor att säga till svensk kristenhet för några år sedan, men inget alls idag …