Ur NLM ungs frågelåda II: Dubbel utgång och poängen med mission

Postat: 9 juni, 2016 av olofedsinger i Apologetik, Bibeln
Etiketter:, , ,

I mitt norska jobb skriver jag ibland lite artiklar till NLM ungs nätmagasin iTro. Här under sommaren har jag tänkt dela med mig av en del av mina texter från denna tidning, och först ut är några svar som jag har gett i deras frågelåda. Jag börjar med frågan på norska och lägger därefter ut mitt svar på svenska.

Fråga: Hvis alle mennesker skal få et valg av Gud om å få leve i evigheten, inkludert mennesker som er døde og ikke hørte om Bibelen og Guds ord imens de levde – hva er da poenget med misjon da for da vil jo alle få muligheten til å velge Gud uansett? Eller er det slik at mennesker som er døde og ikke fikk høre om Gud ikke har muligheten til å velge han og derfor må vi prøve å rekke ut til alle folkeslag? I Bibelen står det at dommens dag ikke skal skje før alle har fått mulighet til å høre om Gud, betyr det alle som lever akkurat på det tidspunktet eller gjelder det alle mennesker som har levd? Håper på svar, det er kanskje ikke noe svar på det men stiller bare spørsmål til hva deres syn på dette er. :)

Hej och tack för dina frågor!

Det är stora och viktiga ämnen du tar upp, och du är verkligen inte den första som har ställt sig dessa och liknande frågor. Jag vet inte exakt vilka bibelord du utgår ifrån, men jag antar att det är bland annat Matteusevangeliet 24:14 och Första Petrusbrevet 4:6. När det gäller Jesu ord i Matteus uppfattar jag att Gud vill att så många som möjligt ska få en chans att omvända sig till Jesus (jämför Andra Petrusbrevet 3:9), och att vi därför kan sägas ”påskynda” Jesu andra tillkommelse genom missionen (Andra Petrusbrevet 3:12). Däremot har vi inte fått något löfte om att alla människor kommer att få en möjlighet att höra om Bibeln och Guds ord. Detta uppdrag har nämligen vi som kristna fått ansvar för!

Människans synd innebär i sig ett avståndstagande från Gud. Däremot säger Bibeln att vi från och med Jesu död och uppståndelse har ett större ansvar att verkligen vända oss direkt till Jesus i vår tillbedjan (se Apostlagärningarna 17:30–31). Det verkar alltså som att det före Jesu ankomst till jorden räckte med en tro på Bibelns Gud – Skaparguden – men att den enda tro som räddar oss i dag är tron på Jesus som Guds son (se Apostlagärningarna 4:12). Inte för att Gud skulle ha blivit ”snålare”, utan för att det bara är genom Jesus som vi kan få den nära och personliga relation till Gud som han faktiskt längtar efter.

Därmed menar jag att det första du skriver inte är något som utlovas i Bibeln. Alla människor kommer inte att få möjlighet att ta ställning till Bibelns uppenbarelse om evangeliet. Däremot har alla människor möjlighet att lära känna Gud genom skapelsen, och även innan Jesus kom fanns det människor som Bibeln talar om som ”rättfärdiga” – alltså frälsta av nåd genom tro. De som då, likaväl som i dag, förnekade skapelsens vittnesbörd om Gud gick däremot förlorade.

Texten i Första Petrusbrevet är mycket svårtolkad och omdiskuterad. De flesta menar att den talar om personer som har dött, men som var kristna under sina jordeliv. I den tidiga kyrkan fanns en förväntan om att Jesus skulle komma tillbaka väldigt snabbt, och när kristna då började dö väckte det oroliga frågor. Sannolikt är det detta så Petrus, och även Paulus, talar om (jämför Första Thessalonikerbrevet 4:13–18).

Sammanfattningsvis tänker jag så här: Exakt vilka som blir frälsta eller inte kan vi inte veta. Men Bibeln säger ändå att synden är så allvarlig att den dömer oss till en tillvaro utan Gud. Det enda vi har fått löfte om är att de som tror på Jesus Kristus kommer att bli räddade. Detta är den allvarliga sanning som ligger till grund för kyrkans missionsuppdrag.

Annonser
kommentarer
  1. Eva H skriver:

    Får jag ställa en följdfråga?
    Det sista du skriver, om att de som tror på Jesus kommer att blir räddade, där kan man väl tänka att det kanske inte är bara de som tror som ska bli räddade? Att det öppnar en glipa även för andra?
    Jag tänker nog själv att tron på Jesus är grunden för räddning, det som faktiskt absolut ”krävs”, men jag hamnar då o då i diskussioner (som du säkert känner igen) om att ”bara man är snälll nog o inte gör folk illa med flit så blir det nog bra o man får komma till himlen. Därav min fråga, i hopp om goda argument :D

    • olofedsinger skriver:

      Hej Eva!
      Argumentet att vi skulle kunna komma till himlen för att vi är snälla och trevliga är ju bara ett annat sätt att säga att vi kan bli frälsta genom egna gärningar och meriter. Och den tanken tycker jag faktiskt att Bibeln väldigt tydligt tar avstånd ifrån.
      Den dörr jag själv kan tänka mig att hålla öppen är att vissa människor som inte har fått evangeliet presenterat för sig ändå har levt i en sån öppen relation för Gud som Skapare att de på den yttersta dagen kommer att känna igen Jesus som den Gud som de faktiskt redan trodde på. CS Lewis illustrerar denna tanke på ett fint sätt i Narniaboken Den sista striden.
      Men inte heller detta är faktiskt något som vi har fått ett löfte om – även det hör hemma i kategorin ”fromma förhoppningar”. Om än inte helt ogrundade …

      • Eva H skriver:

        Hej själv!
        Och tack, det där var väl den bekräftelse av egna tankanr jag lite var ute efter ;)
        Jag nog dock inte riktigt tänkt på att lägga fram det i form av just det felaktiga i gärningsläran utan hänvisat till Bibelns ord om att tron på Jesus (som Guds son, frälsare, försonare mm) är nödvändig. I alla fall för oss som lever e.Kr.
        Då anses jag som hård, elak o uteslutande som du förstår. Ska ta med mer om gärningsläran nästa gång!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s