Mitt svar till Antje Jackelén

Postat: 6 november, 2014 av olofedsinger i Insändare & Debatt
Etiketter:, , ,

I förrförra numret av Kyrkans Tidning valde ärkebiskop Antje Jackelén att kommentera mina insändare i debatten om rädslans kultur. Detta är jag naturligtvis glad för. Samtidigt måste jag säga att hennes inlägg var en besvikelse. Inte bara för att det var en (i mitt tycke) ganska svårgenomtränglig text, utan framför allt för att hon faktiskt inte besvarade någon enda av mina uttryckliga frågor!

Till dagens KT har jag därför skrivit en replik, som väl i praktiken får betraktas som en ”andra slutreplik” i sammanhanget. Jag hade verkligen önskat att vi kunnat komma längre i detta samtal än vi nu ser ut att göra, men vem vet – vi kanske får fortsätta i något annat forum? Så här skriver jag i alla fall:

Tack, Antje, för att du ger dig in i det samtal om rädslans kultur som jag initierade för några månader sedan. Det gläder mig att du planerar att bjuda in till fortsatta samtal i ämnet.

Samtidigt förvånas jag över att du fortfarande inte kommenterar mina faktiska frågor. Jag har inte hävdat att man får nej i antagningskonferensen för att man är negativ till samkönade vigslar – även om jag vet människor som säger sig ha varit med om just detta. Vad jag däremot har önskat är att du ska stävja den utveckling som gör att allt fler präster helt i onödan stängs ute från lokala anställningar. När du nu beskriver värnandet om denna minoritet som att ”svika Guds mission i världen” blir jag förstås bara ännu mer bekymrad.

Du frågar mig hur höstens diskussion stärker det gemensamma kristna vittnesbördet i samhället. Min upplevelse är att kyrkans tendens att göra synen på utlevd homosexualitet till prövosten för vilka som är ”inne” eller ”ute” är ett betydande hinder just för kyrkans vittnesbörd. Rädslans kultur stjäl vår frimodighet och distraherar oss från vad som är verkligt viktigt: frälsningen genom Jesus Kristus.

Detaljerad genomgång

För den som är intresserad kommer här en lite mer detaljerad genomgång av Antjes text. Detta för att visa på hur märklig hennes respons på vad jag har skrivit faktiskt är.

Hej Olof Edsinger, Svar på de frågor du har ställt har getts flera gånger om, både av biskopskollegiet och av mig själv – nu senast i mitt svar till Maria Landgren i Dagen den 16 oktober.

Att olika trosyttringar ryms i vår kyrka är ett faktum. Och nej, man får inte ”nej” i antagningskonferensen av det skälet att man är tveksam eller negativ till samkönad vigsel.



Antje väljer här att bunta samman mig med Maria Landgren, som skrev en fin men på många sätt vag text i Dagen för några veckor sedan. En vaghet som hon dock försökte kompensera i sitt svar på Antjes replik. Denna sammanbuntning gör nu att Antje anser sig kunna dra mig och Maria över en kam. Men till skillnad från Maria har jag faktiskt inte lyft frågan om huruvida ”olika trosyttringar ryms i vår kyrka” – i alla fall inte så där i största allmänhet. (”Ryms” är ju ett besvärande elastiskt begrepp. Så länge som man inte aktivt blir utslängd kan man ju faktiskt säga att man ryms …)

Mer intressant i sammanhanget är dock att jag faktiskt inte heller har hävdat att man blir stoppad redan i antagningskonferensen om ”man är tveksam eller negativ till samkönad vigsel”. Möjligen kunde ett tidigare inlägg här på bloggen uppfattas så, men sedan jag blev rättad av ÄB:s teologiska sekreterare har jag inte offentligt hävdat detta. Framför allt har jag inte hävdat det i någon av de insändare som jag under hösten har skrivit i Kyrkans Tidning. Tvärtom ansträngde jag mig noga både i min ursprungliga artikel och i min slutreplik att förklara att det jag efterfrågar från ÄB är en signal om att goda prästförmågor inte ska rensas ut på lokalplanet pga deras syn på samkönade vigslar. Med orden ur min första insändare (då som en tolkning av ÄB:s hållning):

I vissa lägen är det vår kristna plikt att sortera ut sådana präster som för sitt samvetes skull inte kan medverka vid en samkönad vigselakt. Visserligen inte vid själva antagningskonferensen, men ute i de lokala församlingarna.

Går denna formulering över huvud taget att missförstå? Och ändå hävdar Antje att ”de frågor du har ställt har getts flera gånger om, både av biskopskollegiet och av mig själv”. Jag må vara både döv och blind, men jag har ännu inte uppfattat något sådant svar … på den fråga jag faktiskt ställer, alltså! Nämligen, för att citera min slutreplik:

Varför kan vi inte bara få höra ÄB säga: ”Vi vill inte ha en kyrka som sorterar ut präster med en klassisk syn på Bibel och äktenskap. Vi står fortfarande för Kyrkostyrelsens förarbete till beslutet om samkönade äktenskap.” Oavsett var besluten fattas kan ju ÄB sända signaler till sin kyrkas lokala ledarskap – om hon vill.

Sen är det ju också en annan mycket tydlig fråga som jag ställer, och som utgör själva slutklämmen på min slutreplik:

Nu hoppas jag därför att ÄB träder fram och berättar hur hon vill främja den ”frimodighetens kultur” som hennes sekreterare skriver att vi som kyrka är i behov av!

Men inte heller denna raka fråga får alltså något svar av Svenska kyrkans ärkebiskop. Däremot fortsätter Antje med följande ord:

Men, vilka etiketter vi än sätter på oss själva eller andra klistrar på oss, så bör vi vara öppna för det kritiska och självkritiska teologiska samtalet. Dit hör också diskussioner om bibel- och människosyn. Att föra det samtalet är inte förföljelse av oliktänkande.


Även detta är i mitt tycke en mycket märklig kommentar. Och även här antar jag att jag har blivit sammanbuntad/förväxlad med Maria Landgren. Maria talar ju om konservativa kristna (= en ”etikett”), medan jag själv fokuserar på den rädslans kultur som griper omkring sig i vår Svenska kyrka, och hur människor som i denna kyrka bekänner sig till en klassisk syn på Bibeln i allmänhet och äktenskapet i synnerhet känner sig allt mer trängda. Något som livligt har illustrerats av den debatt som under hösten har förts i KT. Genom att säga att det inte är ”förföljelse av oliktänkande” att samtal mellan kyrkans olika fromhetsriktningar får föras anser jag att Antje på ett grovt sätt förminskar hela denna problematik. Problemet är ju inte främst att vi tycker olika, utan att den grupp som just nu har de politiskt korrekta åsikterna försöker marginalisera – och ibland t o m utesluta – oss som har en klassisk syn på Bibeln och bekännelsen!

Däremot skulle en kyrka som använder sin energi till att inom sig bygga skyddade inhägnader för vissa åsikter svika Guds mission i världen.


Här överraskar Antje genom att faktiskt – även om formuleringen är försåtligt mjuk – ge ett mycket tydligt besked: Hon vill inte låta homofrågan bli en ny kvinnoprästfråga. Alltså: Hon vill inte ge något skydd för de präster som är tveksamma eller negativa till samkönad vigsel. Detta vore nämligen att ”svika Guds mission i världen”.

Detta besked är förstås det sista som jag själv hade önskat att få höra. En av orsakerna till att jag från början satte igång denna debatt var ju att jag hoppades att detta inte var ÄB:s verkliga hållning. Men nu vet vi i alla fall var vi har vår kyrkas ärkebiskop. Kyrkostyrelsens besked från 2009 om att synen på samkönade äktenskap inte ska ”ha betydelse vid … anställning av präst, musiker, kyrkvaktmästare eller annan personal i kyrkans tjänst” är ett minne blott. Att följa detta beslut är, får vi ju veta, att svika Guds mission i världen …

Vår kyrkliga bekännelse är ej ett stängsel, som ej släpper oss för långt på vetandets mark”, som den för den kristna ekumeniken så betydelsefulla Nathan Söderblom sade för över hundra år sedan.
 Den bekännelsen är – uttryckt med den tidens mera nationalistiska retorik – lik en fana som vi tillhör redan innan vi själva bekräftar det, ”en fana som ej hindrar oss att se det goda och efterföljansvärda hos andra bekännelser samt våra egna brister.

Nu är det som synes poeten som träder fram. En i mitt tycke ganska obskyr text av Nathan Söderblom används som kommentar till det aktuella samtalet. Men är det verkligen detta som den gode Nathan hade i åtanke? Som jag uppfattar det är det väl snarare ekumenik som den legendariske ärkebiskopen talar om – att vår förankring i den egna bekännelsen kan göra oss trygga i våra möten med och utforskande av andra kristna syskons teologiska landskap.

Men i motsats till detta tycker jag faktiskt att Antje m fl har påvisat att vår kyrkas bekännelse inte spelar särskilt stor roll alls! Att klassiskt troende präster inte bara kan, utan också bör, betrakta sig som en utrotningshotad art i vår stora Svenska kyrka (minns orden om att kyrkan inte tänker bygga några ”skyddade inhägnader” för dessa). Men trots detta uppmanas alltså jag själv och mina teologiska åsiktsfränder att vara storsinta. Vi bör ”se det goda och efterföljansvärda hos andra bekännelser samt våra egna brister”.

Och det är klart: om man ser till det som var Söderbloms intention torde jag kvala in relativt väl här. Jag är omvittnat ekumeniskt sinnad, och trivs som fisken i vattnet med kristna trossyskon från skilda delar av den globala kyrkan. Men intressant nog är de åsikter som just nu håller på att marginaliseras inom Svenska kyrkan inte bara vanliga, utan mer eller mindre självklara, i alla dessa kyrkor. Och då snackar vi alltså typ 1,2 miljarder katoliker, 300 miljoner ortodoxa och antal miljoner protestanter och ”samfundsoberoende” …

Men det är alltså inte dem jag ska ”se det goda och efterföljansvärda hos” – utan den till antalet mycket mer blygsamma grupp som förnekar det som så gott som alla andra kyrkor håller för självklart i sin teologi kring äktenskap och sexualitet. Och visst: jag vill gärna ta denna uppmaning till mig. Jag bor ju ändå i Sverige, och jag är medlem i den kyrka som säger att den vill marginalisera mig. Dessutom är jag ju som kristen kallad att älska och respektera alla människor – oavsett tro. Men nog hade det ändå varit klädsamt att från ÄB:s sida kännas vid proportionerna i detta? Att det kanske inta bara är bristande vidsynthet som hindrar mig och andra likasinnade från att i dessa frågor vilja bli styrd av Svenska kyrkans politiskt tillsatta kyrkomöte? Men då är vi kanske inne på en helt annan debatt … så jag återgår till Antjes slutkläm:

Därför blir min fråga: hur ser du att denna diskussion leder till att det gemensamma kristna vittnesbördet i vårt samhälle kan stärkas? Det är en fråga som behöver diskuteras i flera sammanhang. Jag kommer att inbjuda till ett sådant samtal.

Ja, denna sista fråga svarar jag ju faktiskt på i min insändare ovan. Och jag upprepar mig gärna också här:

Min upplevelse är att kyrkans tendens att göra synen på utlevd homosexualitet till prövosten för vilka som är ”inne” eller ”ute” är ett betydande hinder just för kyrkans vittnesbörd. Rädslans kultur stjäl vår frimodighet och distraherar oss från vad som är verkligt viktigt: frälsningen genom Jesus Kristus.

Over and out.

Annonser
kommentarer
  1. LeoH skriver:

    Reblogga detta på Tankar i natten och kommenterade:
    Kände mig tvungen att reblogga. Så många som möjligt måste få tillfälle att läsa ett mycket välavvägt svar!

  2. bema skriver:

    Reblogga detta på Bengts Blogg och kommenterade:
    Vilka är ”inne”, vilka är marginaliserade i Svenska kyrkan? Olof Edsinger analyserar ärkebiskop Antje Jackelens svar ang Rädslans kultur.

  3. Andreas Holmberg skriver:

    Olof, din analys av ärkechefens svar – och icke-svar – är på många sätt klockren och läsvärd. Ändå är jag som jag tidigare skrivit oroad över din på andra sätt ”låga profil”, som på fler än ett sätt påminner om Landgrens (”får vi också vara med?” typ). Jag vet att du sett det som angeläget att åtminstone försvara det lilla utrymme den bekännelsetrogna minoriteten tillförsäkrats utifrån retoriken om ”kyrklig mångfald”. Och det må vara taktiskt riktigt i ett underläge, att åtminstone behålla eller få in en fot. Men samtidigt riskerar vi ju att spela bort vårt förändringsmandat och försvära oss åt något slags evig läropluralism som de facto gör det omöjligt att t.ex. återinföra det klassiska äktenskapsbegreppet (förbund mellan en man+en kvinna). Eller att i framtiden se till att sådana som Ulla Karlsson eller K-G Hammar (eller Antje Jackelén själv – hur var det nu, hyllade hon syndafallet eller inte i sitt sommarprogram; i vilket fall som helst vet vi att hon trots upprepade påstötningar inte kunnat förmå sej att säga att Jesus, Guds härlighets återsken och hans väsens avbild, ger en sannare bild av Gud än Muhammed ger) inte längre tillåts företräda en evangelisk-luthersk eller rättare sagt evangelisk-katolsk kyrka.

    Jag skrev mer om det här i kommentarsfältet hos Leo som ”rebloggade” dej – se http://holtter.wordpress.com/2014/11/06/mitt-svar-till-antje-jackelen/ – fast det var väl här jag skulle ha skrivit det för att åter nå dej och dina läsare. Det är klart, taktiskt sett är det ju vansinne att skriva Antje på näsan att vi inte vill ha sådana som hon och K-G som ärkebiskopar eller ens präster. Men det finns ju något som heter ärlighet också, och även om vi inte alltid måste säga alla sanningar, så vill jag nog vara ganska öppen ”uppåt” om vad som faktiskt sägs mellan skål och vägg på gräsrotsnivå. Jfr den unge soldatens utbrott i Runebergs dikt ”Sandels”. http://diktarna.blogspot.se/2012/03/sandels.html (En särskilt bra jämförelse som Sandels i dikten faktiskt tog sej samman och i handling motbevisade tanken som fanns hos varenda soldat).

    För strategiskt och långsiktigt sett målar vi in oss i ett hörn om vi inte själva visar var vi står och vad och vilka vi INTE vill ska släppas fram i våra predikstolar. Det handlar ju faktiskt nu om en maktkamp som bör föras med så blanka vapen som möjligt. (Se Christian Braws böcker i ämnet). Inte om vem som kan vara mest pluralistisk och mångfaldstroende. Pluralism och mångfald har sin berättigade plats i ett öppet samhälle, och i många avseenden även i en kyrka, men inte som läropluralism och religionsmångfald. Vi är ju en KRISTEN kyrka, t.o.m. en EVANGELISK-LUTHERSK. Och då får man väl lov att säga till kyrkan som till individen ”Bli vad du är!” (Aristoteles/Luther).

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s