Oroväckande besked från nya ärkebiskopen

Postat: 26 juni, 2014 av olofedsinger i Bibeln, Församling, Ledarskap
Etiketter:, , , ,

Med anledning av det brev som EFS ledningsgrupp har skickat till Svenska kyrkans biskopar hade tidningen Dagen i dag ett stort uppslag om Svenska kyrkans hållning till präster med en klassisk äktenskapssyn. Man kan göra många reflektioner utifrån vad vår nya ärkebiskop säger i artikeln, och i viss mån är det kanske klokt att invänta det officiella svar som (förhoppningsvis) ska komma från biskopskollegiet som helhet. Samtidigt är det ett minst sagt oroväckande förhandsbesked vi nu får av Antje Jackelén.

För det första kan man säga att hon helt urholkar kyrkostyrelsens beslut om att denna fråga inte ska ”ha betydelse vid exempelvis prövning av prästkandidat eller anställning av präst, musiker, kyrkvaktmästare eller annan personal i kyrkans tjänst” genom att hon säger att ”arbetsmarknaden fungerar” så att någon sådan garanti inte kan ges. I praktiken innebär detta att kyrkostyrelsens beslut – i alla fall enligt ärkebiskopen – aldrig har varit möjligt att implementera.

Det andra som är kusligt med Jackeléns resonemang är att hon får det att låta som så självklart, det hon har att säga. Ungefär som om det mest bara är en teknikalitet kopplad till arbetssituationen i respektive lokal församling. Detta samtidigt som det i minst lika hög grad måste vara en fråga om teologi, samvetsfrihet och ren och skär anständighet. Vi ska ju komma ihåg att hela Svenska kyrkan fram till 2009 officiellt hade den hållning som Jackelén nu säger att vår kyrka inte kan skydda – för att inte tala om alla de 1,2 miljarder katoliker, de 300 miljoner ortodoxa och den majoritet av världens protestanter som än i dag ser det som självklart med en klassisk syn på denna fråga.

I slutet av intervjun säger Jackelén så här: ”Om dilemmat uppstår att två sidor känner sig diskriminerade i samma fråga – till exempel en präst som inte vill viga samkönade par och ett samkönat par – bör ett kristet förhållningssätt vara att först och främst motverka den i situationen svagare partens diskriminering och därmed värna om den svagares värdighet.” I klartext innebär detta att det enligt ärkebiskopen är vår kristna plikt att sortera ut sådana präster som för sitt samvetes skull inte kan tänka sig att medverka vid en homosexuell vigselakt.

För att få lite perspektiv. Förra året förrättades 575 samkönade vigslar i Svenska kyrkan. Antalet präster uppgår till drygt 3 200. I praktiken innebär detta att det i många lokala församlingar – särskilt ute på landsbygden – sällan eller aldrig har varit aktuella med några samkönade vigslar. Och skulle situationen uppstå att det inte finns någon lokal präst som vill åta sig detta uppdrag faller det enligt kyrkomötets beslut på kyrkoherdens, och i slutänden biskopens, ansvar att ordna med detta. Att ett stort antal prästers kallelse och framtida tjänst skulle behöva stupa på en sådan här fråga ter sig därmed minst sagt orimligt.

Som sagt: vi ska inte dra alla slutsatser fullt ut innan vi har fått det samlade biskopskollegiets besked. Men det råder inte någon tvekan om att det blåser snålkallt i Svenska kyrkan i dessa dagar!

Annonser
kommentarer
  1. Anders Bylander skriver:

    Det ofta förekommande talet om ”den svagare parten” och ”att värna om den svagares värdighet” är en övertalningsteknik. Som sådan saknar den helt substans. Det är ett i det närmaste simpelt försök att tvinga in kristendomen under den förment goda politikens domvärjo. Detta inser man om man tar Svenska kyrkans abortsyn i beaktande. Här bortser man ju helt utan motivering från den svages liv, ära och värdighet. Även här har samfundet svängt om helt, för att idag inta en direkt förkristen attityd. 1972, då remissvaret till abortkommittén skrevs, ställde sig alla kristna, även katolikerna, bakom Svenska kyrkans ärkebiskop.

    • olofedsinger skriver:

      Ja, så är det. Jag vill inte förneka att det kan finnas en utsatthet och ett lidande också från de homosexuella parens sida (jämför mitt inlägg från den 20 juni). Men visst är det en form av maktspråk som ÄB ägnar sig åt. Väldigt tacksamt, eftersom man uppfattas som en buffel om man trots allt vågar säga emot … Framför allt är det ju så att alla homosexuella par – även om man fortsätter att tillämpa beslutet om väjningsrätt – kommer att få hjälp med sin vigselakt. Dock inte alltid av just den präst som är komminister i just den kyrka man först tar kontakt med.

  2. norrlandspojken skriver:

    Det skulle vara intressant att höra Ulla-Stina utifrån sin övertygelse yttra sig att: ”Den Helige Ande och vi har beslutat………..”
    I min egen övertygelse är den Helige Andes medverkan en absolut förutsättning för att det evangeliska budskapet skall nå framgång och beslut som trotsar den Helige Andes gudomliga plan kommer att få ödesdigra följder för den s.k. Svenska Kyrkan.

    • olofedsinger skriver:

      … Och då syftar du alltså på det samtal som, parallellt med detta, förs på Facebook … (Förtydligande för er som kom hit via andra sökvägar. :))

  3. Samtidigt som man inte överraskas nämnvärt av den Svenskkyrkliga ledningens förhållningssätt relativt den heliga Skrift, Guds Ord så förvånas jag desto mer över hur dess troende håller sig kvar vid det sjunkande skeppet? SvK gör ju knappt styrfart och följer vare sig märken, företrädesplikt, rutt eller sjökort. Den nytillsatta kaptenen för skeppet visar inte vilja att följa den ursprungliga kursen!
    Det finns gott om fartyg runt omkring som behöver manskap och det finns livbåtar att tillgå så varför inte överge det sjunkande skeppet? Det förstår jag inte!
    Kaptenen ska ju vara den siste som lämnar skeppet.

  4. Jakob Wirén skriver:

    Hej Olof,
    Du skriver att ”det enligt ärkebiskopen är vår kristna plikt att sortera ut sådana präster som för sitt samvetes skull inte kan tänka sig att medverka vid en homosexuell vigselakt”, men detta är en felaktig läsning av intervjun.

    Tvärtom säger hon uttryckligen att frågan (och svaret) om vigsel av samkönade inte avgör vid antagningen. Det spelar inte heller någon roll vid domkapitlens behörighetsprövning eller yttranden.

    Det är alldeles rätt som du skriver att antalet samkönade vigslar inte är fler än att församlingarna har resurser att hantera dem. Av utrymmesskäl tog Dagen bort svaret på frågan om en präst diskriminerar homosexuella personer om han eller hon på grund av sin övertygelse inte viger dem.
    Biskop Antjes svar löd: ”Nej, den enskilda prästen har ingen vigselplikt. Detta är reglerat i Äktenskapsbalken. I Svenska kyrkan finns präster med olika uppfattningar i denna fråga. Det åligger dock alltid kyrkoherden att se till att ett par som har rätt att vigas också får en vigselförrättare. Det gäller både homosexuella och heterosexuella par.”

    Det stämmer att kyrkostyrelsens skrivelse 2009:6 inte går att implementera lokalt på ett sådant sätt att kyrkostyrelsen eller domkapitlet kan föreskriva ett lokalt kyrkoråd vilken av de behöriga sökanden som måste tillsättas; däremot gäller det jag skrev inledningsvis, nämligen att frågan om vigsel av samkönade par inte har någon betydelse för själva behörighetsprövningen.

    Jag vill också förtydliga att intervjun i Dagen inte kan ses som ett förhandsbesked på ledningsgruppens brev, eftersom den gjordes innan ärkebiskopen hade någon kännedom om brevet.

    Vänligen,

    Jakob Wirén
    Ärkebiskopens teologiska sekreterare

    • Jonas Nilsson skriver:

      Jag har en känsla av att den som suttit i antagningsnämndens olika utrednings- resp anställningsintervjuer tyvärr inte är lika obekymrad som Jacob Wiren menar att ÄB Antje Jackelens svar vill vara över hur uppskattat en ev uttryckt tvekan att viga samkönat är. Mitt tips är att poängen går till den som lyckats ”avslöja” denna i media inte helt opportuna hållning. Och poäng till den som lyckas förklara Antjes svar som en självklarhet. Verkligheten handlar om mer än orden och tankarna.

    • Jonas Nilsson skriver:

      PS Är det vettigt att oombedd i bloggkommentar kommentera/rätta inlägg med markering av myndighetsroll? Kan kommentaren ö.h.t. nå längre än JWs tankar? DS

      • olofedsinger skriver:

        Personligen tycker jag att det är positivt att Jakob skriver som han gör. Det visar att han tar frågeställningarna på allvar, och han (eller Antje själv) är ju trots allt de(n) bäst lämpade att reda ut eventuella frågetecken. Att det sedan återstår några även efter hans kommentar är förstås en annan sak – som jag kommenterar i mitt andra inlägg.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s