Svar från – och till – ÄB:s teologiska sekreterare

Postat: 27 juni, 2014 av olofedsinger i Insändare & Debatt

Som kommentar nummer 8 till gårdagens bloggpost har Jakob Wirén, som är teologisk sekreterare till vår nya ärkebiskop, kommit med några klarlägganden. Det uppskattas! Några av de saker han tar upp skulle jag dock vilja kommentera ytterligare.

För det första: Det är glädjande att ÄB bekräftar den första delen av kyrkostyrelsens beslut, nämligen att synen på samkönade äktenskap inte ska ”ha betydelse vid exempelvis prövning av prästkandidat”.

För det andra: Det är redan en officiell hemlighet att detta är en sanning med modifikation. I flera stift är det nämligen betydligt svårare för präster med ”fel” uppfattning i denna fråga att bli antagna. Men det är ju inte ÄB:s fel.

För det tredje: Faktum kvarstår att ÄB ger de lokala församlingarna sitt klartecken att sortera bort präster pga deras syn i äktenskapsfrågan. Andra delen av kyrkostyrelsens beslut, där det står att synen på samkönade äktenskap inte ska ”ha betydelse vid … anställning av präst, musiker, kyrkvaktmästare eller annan personal i kyrkans tjänst” gäller alltså inte längre. Alternativt var det redan från början en till intet förpliktigande formulering. Detta är också det huvudproblem som jag tog upp i mitt inlägg.

För det fjärde: Även om det här innebär att präster som redan har fått en tjänst i kyrkan kan hålla sig kvar där (så länge de inte blir utköpta), är risken stor att det särskilt i vissa stift blir allt svårare både att göra karriär och att byta tjänst. Vilket i förlängningen torde leda till en rätt kvaliciferad form av utrensning. Min fråga utifrån detta blir därför: hur vill ÄB verka för att så inte ska bli fallet?

Slutligen vill jag säga att du hemskt gärna får rätta mig om jag har missuppfattat något av ovanstående. Jag blir mycket glad om det skulle visa sig att jag är ute och cyklar!

kommentarer
  1. Andreas Holmberg skriver:

    Nej men nu ligger ni – och för den delen hela EFS – väl ändå alldeles för lågt? Det är väl i grunden bara bra och riktigt om folks heteronormativitet eller queertro vägs in vid anställningar av präster, barn- och ungdomsledare o.s.v.? Jag kan acceptera förbön/välsignelse av det som också i en enkönad relation låter sej välsignas – och här kan man se lite olika på gränsfallen och möjligheten till pastorala undantag. Men något så tokigt som att man i undervisning och barn- och ungdomsarbete inte ser eller presenterar någon som helst vits med man-kvinna-förbundet (och hävdar att man inte ens i kyrkan ska ha så mycket som ett särskilt begrepp för det!), och därmed inte heller ser någon specifik vits för ett litet barn med att ha en mamma (nej, inte med att ha en pappa heller), det är ju så uppåt väggarna queert att det måste begränsa anställningsmöjligheterna i en kristen kyrka precis som när det gäller homofobi med knasiga utfall mot homosexuella. Att, som avgående ÄB, hävda att vi som tror att bara kvinnor föder barn därmed vill tvinga män(!) att skära av sej sina äggstockar(!), alltså förespråkar tvångssteriliseringar, är så magstarkt (för att inte säga knasigt!) att jag bara baxnar – och det borde definitivt ha diskvalificerat honom för såväl ärkebiskopsämbete som kyrkligt barn- och ungdomsarbete.

    Var nya ÄB står vad gäller könsbegreppen skulle jag bra gärna vilja veta (tänk att ingen journalist har vågat fråga!).. Det är ju nämligen bara vi med någotsånär klassiska, biologiska könsbegrepp som kan vara säkra på att hon är första kvinnan på Uppsala ärkebiskopsstol. De med de prilliga, ”moderna” könsbegreppen måste väl anta att vi under 1000 år haft åtminstone NÅGON kvinna som råkat vara född i en manskropp och p.g.a. dåtidens stereotypa könsbegrepp aldrig vågade ”komma ut”?. Att de, salve venia, inte kan vara 100% säkra på att Antje är en kvinna trots att hon fött barn är en annan pikant detalj – de har egentligen bara hennes ord på det och kommer det nya besked i den frågan torde de i toleransens och queerismens namn snabbt låta sej övertygas om motsatsen.

    Nä, vi ska inte snällt be om att få vara med på ett hörn. Det är läge nu att utan fobiska övertoner gå till generalangrepp mot den queerism som tror sej kunna hbtq(ip)-certifiera våra kyrkor och församlingar utifrån rena dårskaper (samt en och annan vettig påminnelse om mänskors olikheter och knäppa fördomar, naturligtvis). Våra queerdumheter hindrar oss ju från att på allvar komma tilltals med homofobiska systerkyrkor. Och det är en hel del frågor som förblivit oställda, både till ÄB och stiftscheferna, men som nu på allvar måste ställas, utifrån t.ex. artiklar som dessa:

    http://www.dn.se/insidan/homo-eller-hetero-oviktigt%5C och http://www.dn.se/insidan/allt-fler-tjejer-har-sex-med-tjejer/ och http://www.dn.se/livsstil/relationer/jag-har-blivit-kar-i-en-tjej-sa-jag-till-barnen/ (från äktenskapsdeformens år 2009).

  2. ramdreg skriver:

    Frågan är ju också om det är juridiskt korrekt att ens fråga sökandena om deras uppfattning. Detta enligt en jurist jag rådfrågade. Det borde kunna bli intressanta rättsfall när SvK-församlingar nekar anställning pga att man inte vill viga samkönat.

    • olofedsinger skriver:

      Hej! Ja, det är ett intressant perspektiv … Samtidigt kommer det nog att vara svårt att driva som rättsfall. Det ställs ju en mängd olika frågor i en intervju, och de som intervjuar kommer förstås att hänvisa till ”den samlade bilden” om de pressas i ärendet. En parallell kunde väl i o f sig vara de som nekats anställning för att de är gravida, och som då kan få rätt i domstol. Men de har ju en specifik lagtext att hänvisa till, vilket vi saknar här. Det enda juridiska skyddet är väl den så kallade väjningsrätten – att man inte måste viga när man väl är anställd …

      • ramdreg skriver:

        Ja, Gud rår i allt utom prästtillsättningar, som ärkebiskopinnan Eidem sa. Men Det skulle definitivt vara värt att driva ett tydligt fall…

  3. Andreas Holmberg skriver:

    Juridiskt korrekt eller inte – men att inte få fråga sökande om deras inställning i äktenskapsfrågan p.g.a. att kyrkomötet sagt att den inte ska spela någon roll, det borde ju såväl konservativa som queerradikala protestera mot. Båda sidor ser ju frågan och den människo-/bibelsyn den implicerar som ytterst viktig – varför ska vi då acceptera någon ”separatfred” (som ingen av oss ändå egentligen tror kan realiseras)? Det uppstår ju därigenom bara situationer då journalister ser sej kallade att på mystiska vägar utröna vad olika präster och prästkandidater ”egentligen” anser – och hur det riktigt står till med min biskop Persenius´ försagda men dock tidigare heteronormativitet är det väl idag ingen som riktigt vet (sätt Uppdrag Granskning på honom, tycker jag)!

    Anfall är bästa försvar lärde mej pappa när vi spelade schack eller pingis eller såg på fotbolls-VM – och jag har aldrig i hela mitt liv sett så många upplagda smashbollar som nu, tycker jag. Men jag har stor respekt för Olofs raka men hövliga debattstil – roligt att träffa dej och Mona ”lajv” som hastigast ikväll förresten!

  4. Jakob Wirén skriver:

    Hej igen Olof,
    Låt mig ge en kort kommentar till dina frågor.

    (1) Jag tycker också att det är positivt att dessa samtal förs i god ton och med en vilja att förstå varandra. Det är ett utmärkt sätt att undvika onödiga missförstånd.

    (2) Mig veterligen stämmer det inte att enskilda stift skulle ha en annan praxis i frågor om antagning än den som beskrivs i texten du citerar från kyrkostyrelsen.

    (3) Anställning av präster görs alltså lokalt av respektive församling. Kyrkostyrelsens formulering om att synen på samkönade äktenskap inte ska ha betydelse vid anställning av präst, musiker, kyrkvaktmästare eller annan personal i kyrkans tjänst betyder inte att det lokala ansvaret och uppdraget att anställa tagits över av kyrkostyrelsen. Däremot betyder skrivningen att den behörighetsförklaring som domkapitlen utfärdar inte ska ta hänsyn till denna fråga.

    (4) Svaret på din sista fråga, den om karriärvägar, är väl egentligen en kombination av ovanstående. Kyrkostyrelsens skrivning motverkar ju den ”utrensning” du annars befarar, men eftersom anställningarna sköts lokalt går varken ärkebiskop eller kyrkostyrelse in och påverkar dessa processer.

    Vänligen,
    Jakob Wirén
    Ärkebiskopens teologiska sekreterare

    • olofedsinger skriver:

      Tack för svar, Jakob!
      Jag tror att vi förstår varandra ganska bra, då. Även om vi möjligen (?) ser olika på huruvida utvecklingen är av godo eller ej. Angående punkt tre vill jag fortfarande hävda att det hade varit möjligt att från kyrkans sida driva att synen i denna fråga inte skulle få ”ha betydelse vid … anställning av präst, musiker, kyrkvaktmästare eller annan personal i kyrkans tjänst” (alltså det som jag fortfarande hävdar att Kyrkostyrelsen har beslutat). Ungefär på samma sätt som en anställning inte ska få påverkas av att en person råkar vara gravid vid intervjutillfället. Kyrkan kan ju helt enkelt säga att man, för att undvika utrensningar av dem som har en klassisk syn på äktenskap och sexualitet, inte får ställa vilka frågor som helst. (Som parallell får man väl inte heller fråga vilken partipolitisk tillhörighet man har …) Men men. Nu vet vi som sagt både var vi har varandra och hur vi argumenterar! :)

      • Andreas Holmberg skriver:

        Tack för en intressant diskussion, Olof och Jakob! Men här vill jag, även om jag delar Olofs analys av kyrkomötesbeslutets innebörd, hävda att jag är lika intresserad som EKHO eller Rfsl av vad kyrkans präster och barn- och ungdomsledare har för äktenskapssyn och inte minst könsbegrepp!

        Jag skulle som trebarnspappa bli rasande om någon – som nu på Hudiksvall Pride – försökte inbilla mina barn att somliga barn är födda av karlar. Eller att det inte finns någon som helst gudomlig eller biologisk vits med just man-kvinna-förbundet, så att även den som har ett val lika gärna kan bilda familj med någon av samma kön och att ordet ”äktenskap” bör omfatta såväl det ena som det andra..

        Så även om jag håller med dej Olof om att kyrkomötesbeslutet borde implicera att frågor om äktenskapssyn et c inte ens skulle ställas vid anställningsintervjuer et c, så delar jag inte själva den syn som uttrycks i beslutet – att det här skulle vara något slags perifer fråga där vi kan ha lite olika åsikter utan att det spelar någon roll. Jag håller med Rfsl m.fl. om att det här är en mycket viktig fråga, där ledare INTE bör få säga ”pass”: Tvärtom bör de – oavsett åsikt – ”komma ut” – och stå sitt kast .

      • olofedsinger skriver:

        Hej Andreas!
        Ger dig faktiskt rätt i detta. Jag skulle absolut vilja veta om min präst/pastor/ledare har en annan syn på dessa frågor än den klassiska, som majoriteten av världens alla kristna ser som självklar (och särskilt om de även har tänkt propagera för en obiblisk syn på äktenskapet och på skapelseordningen i största allmänhet). Men kyrkostyrelsens beslut är trots allt tillkommet för att värna det som numera tycks vara en minoritet i vår Svenska kyrka. Och eftersom vi inte kan vrida klockan tillbaka, får vi helt enkelt ta fasta på det lilla skydd som vi därmed har fått rätt till …

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s