Gud och sex del 3 (Världen idag): Sambo – varför inte?

I två artiklar har vi nu stannat upp inför det som är kärnan i den bibliska äktenskapssynen: att utifrån instiftelseorden i Första Moseboken bli ”ett kött” och att offentligt ingå ett förbund inom vilket gemenskapen med vår man eller hustru kan blomma (se 1 Mos 2:24; jfr Matt 19:4-6).

Samtidigt har jag i många sammanhang mött argumentet att Guds ord inte alls är så tydlig när det gäller dessa saker. ”Står det verkligen i Bibeln att sex bara hör hemma inom äktenskapets ramar?”, har jag hört människor fråga. ”Och hur kan vi vara så säkra på det här med äktenskapets ingående – det finns väl inte någon äktenskapsritual vare sig i Gamla eller Nya testamentet?”

Dessa frågor förtjänar ett svar. En första ansats till ett sådant tycker jag också att vi har fått redan i och med mina två tidigare artiklar. Men samtidigt är det sant att det inte är så enkelt som vi från evangelikalt och pentekostalt håll ibland har fått det att verka. Det finns nämligen ingen vers i Bibeln som lyder: ”Du skall inte ha sex med någon som du inte är gift med.”

Ändå finns värderingen där. Och vi har flera olika bibeltexter att stödja den på. Paulus ord till de ogifta och änkorna förutsätter till exempel en koppling mellan sex och att vara gift: ”det är bättre att gifta sig än att vara upptänd av begär” (1 Kor 7:9). För att nu inte tala om Hebreerbrevets skarpa förmaning: ”Äktenskapet skall hållas i ära bland alla och den äkta sängen bevaras obefläckad. Ty otuktiga och äktenskapsbrytare skall Gud döma” (Hebr 13:4; jfr 1 Thess 4:2-8).

Till detta kan vi lägga några verser i Höga Visans avslutning. Det är bröderna till en ung flicka som konstaterar: ”Vi har en syster, helt ung, som ännu inte har någon barm. Vad skall vi göra för vår syster, den dag då man vill vinna henne? Är hon en mur bygger vi på den ett krön av silver, men är hon en dörr, bommar vi för den med en cederplanka” (HV 8:8-9). Att med brödernas ord vara en ”mur” måste rimligen vara bildspråk för att leva i sexuell avhållsamhet, medan att vara en ”dörr” står för det motsatta – att vara sexuellt lösaktig.

Utöver dessa direkta referenser finns det i hela Guds ord ett antal varningar mot att begå dels ”otukt” (grek porneia ), dels ”äktenskapsbrott” (grek moicheia). Den vanligaste tolkningen av dessa ord är att ”otukt” ska förstås som ett generellt uttryck för sexuell synd – som i praktiken innefattar all sexuell utlevelse både innan och utanför äktenskapet – medan ”äktenskapsbrott” syftar på den specifika handlingen att vara otrogen mot sin man eller hustru.

Var kommer då samboskapet in i bilden? Ja, personligen kan jag inte förstå det på annat sätt än att sambo – alltså att leva som gift utan att offentligt ha ingått ett förbund med sin partner – är detsamma som att i bibelordets mening leva i otukt. Utan tvekan är det också ett brott mot Hebreerbrevets ord om att hålla äktenskapet i ära. Man kan ju inte hålla något i ära om man inte ens praktisera det!

Även om vi lämnar det strikta bibelstudiet kan vi ha anledning att problematisera sambo som levnadsform. Rent juridiskt är det till exempel ett betydligt svagare skydd om man bor sambo än om man är gift. I samhället i stort är det också tydligt att man betraktar sambo som en lägre grad av överlåtelse än äktenskap.

SEA:s generalsekreterare Stefan Gustavsson skriver apropå detta:

De vanligaste argumenten för sambo är pragmatiska: det är billigare med en lägenhet än med två, vi vill ha ett sommarbröllop och är sambo fram till dess, vi vill se hur det är att dela hela vardagen tillsammans, vi vill veta om vi är tillräckligt synkade sexuellt, vi lever redan tillsammans sexuellt, då kan vi lika gärna bo ihop … Argumenten är fullt begripliga, men inte övertygande ur kristen synvinkel.

För det första är sambo en äktenskapsliknande samlevnadsform, utan att vara ett äktenskap. De flesta sambopar, som fortsätter att hålla samman, gifter sig efter en tid. Sambo går alltså inte att likställa med äktenskap … Ibland hävdas det att samlaget konstituerar äktenskapet och att de som lever tillsammans sexuellt därmed ska betraktas som gifta. Men den tanken är ohållbar, av flera skäl. Praktiskt skapar det kaos i ett land som Sverige om alla sexuella relationer skulle innebära att ett äktenskap därmed har ingåtts. Bibliskt stämmer det inte heller. Sex innan man gift sig betraktas som otukt, inte som en vigsel.

Till dessa argument skulle jag vilja lägga två ytterligare perspektiv.

För det första: Förebildsaspekten. Jag tror helt enkelt att äktenskapet tydligare än någon annan samlevnadsform signalerar det vi som kristna vill att våra relationer ska vara präglade av: kärlek, trohet och överlåtelse. Om vi i en sexuellt förvirrad tid vill signalera dessa saker finns det inget bättre sätt att göra detta på än att gifta sig. Även om vi har intentionen att leva i kärlek, trohet och överlåtelse till den vi är sambo med, kommer vi ju inte att sända signalen om detta till dem runtomkring oss!

För det andra: Problematiken med kärlek på prov. De flesta kristna som lever sambo planerar att gifta sig någon gång i framtiden, men i väntan på detta vill man få dela den sexuella gemenskapen med sin partner. Här har i alla fall jag svårt att frigöra mig från tanken att vi går in i en relation som kan beskrivas som ”kärlek på prov”. Vi testar om vi fungerar bra ihop – sexuellt såväl som relationellt. Men det bibliska idealet när det gäller kärlek stavas t-j-ä-n-a-n-d-e. Och tjänande är inget som kan ske på prov. Det förutsätter en djupare överlåtelse – just en sådan som äktenskapet är ett uttryck för.

Fotnot: Stefan Gustavssons artikel har rubriken ”Är sambo ett alternativ?” och publicerades ursprungligen i Världen idag 120618.

En längre artikel på detta tema finner du här. Kolla också gärna in min artikel Samboskap utan sex.