Helighetskarismatik

Postat: 15 februari, 2017 av olofedsinger i Guds rike, Reflektioner
Etiketter:, , , ,

Jag har myntat ett nytt kristet begrepp: helighetskarismatik. Om jag med ett enda ord ska beskriva vad min senaste bok handlar om är det nämligen detta: att ha en öppenhet för den helige Andes ledning och kraft i nuet – och att samtidigt vara medveten om att den tredje personen i Treenigheten går under beteckningen den helige Ande.

Alltför ofta i karismatiska sammanhang har vi tagit för lätt på detta faktum. Vi har reducerat den helige Ande till en närmast opersonlig kraft, och mötet med Gud till en pirrande känsla – eller till en upplevelse av bekräftelse och uppmuntran.

Ja, om sanningen ska fram har ju relativt stora delar av Sveriges kristenhet parkerat i det här diket – oavsett om vi är karismatiker eller nådegåvsförnekare, frikyrkliga eller folkkyrkliga. Gud tillåts komma till oss på våra egna villkor – eller inte alls. För vad ska vi med Gud till, om han inte kommer till oss för att berätta att vi duger som vi är? Syndabekännelsen ersätts med böner i stil med att Gud omsluter ”det svaga likaväl som det starka, det sjuka likaväl som det friska” – ord som visserligen är sanna, men som har väldigt lite med den liturgi som varit bärande under kyrkans första två tusen år.

Min egen längtan handlar om något mycket mer än detta. Visserligen är jag en varm anhängare av en tro som får beröra också våra känslor. Så länge som kristen tro handlar om en personlig relation till universums Skapare tänker jag att detta är något ofrånkomligt. (Hur trovärdigt är det att leva i gemenskap med en levande Gud, utan att det i någon mening påverkar våra känslor?)

Men lika självklart är att tron behöver beröra våra intellekt. Vi ska som bekant älska Herren ”av hela vårt hjärta, av hela vår själ och av hela vårt förstånd”.

Och ännu viktigare: Sann kristen tro måste försätta oss i en situation av absolut beroende. För än en gång: Hur trovärdigt är det att leva i gemenskap med en helig Gud, utan att det kastar våra tidigare värderingar och prioriteringar över ända?

Den Gud som vi som kristna tror på är ett Mysterium tremendum et fascinosum (Rudolph Otto). I den Heliges närhet kan vi därför inte annat än både bäva och fascineras. Och det är ju just det som gör det värt det! Som jag skriver i min bok Ett liv i den Heliges närhet:

Vi dras till vår Skapare på samma sätt som nattfjärilen dras till elden – med risk för att våra vingar ska bli svedda av lågorna (jfr Heb 12:29). Vi dras till det ljus som bländar alla andra ljus, inte för att vi själva är rena, utan för att det ger en lyskraft också åt våra egna liv. Mötet med den Helige ger hopp om att det finns en mening med livet trots allt. Att det finns en Gud som är Större än oss själva. En Gud som är värd vår tillbedjan.

Nu har jag alltså skrivit en ny bok. Även denna gång är det Guds helighet som står i fokus, men den här gången är det övergripande temat att navigera i den osynliga världen – i bönens värld. Det är nämligen få saker som ger mig en sådan glädje som detta äventyr. Det är detta jag vill leva för. Det är den Helige jag vill leva för.

Ytterst sett handlar allt detta om den helige Andes sanna och påtagliga närvaro i våra liv. När Gud sa till Mose att han inte längre ville följa med sitt utvalda folk, eftersom han då skulle riskera att förgöra dem, fick han svar på tal. ”Om din närvaro inte går med ska du inte alls låta oss dra upp härifrån”, säger Mose till Gud. ”För hur skulle man kunna veta att jag och ditt folk har funnit nåd för dina ögon, om inte genom att du går med oss så att jag och ditt folk utmärks bland alla andra folk på jorden?” (2 Mos 33:15–16).

”Om vi inte får gå tillsammans med dig”, säger alltså Mose, ”tänker vi över huvud taget inte gå.” Det var denna hållning som hade vuxit fram hos honom efter hans många möten med den Helige. Denna attityd har därför varit vägledande även för mig, när jag har skrivit manuset till Djupare in i Guds närvaro. Min bön och min förhoppning är att boken ska ge läsaren mersmak. Välkommen med på resan!

För att läsa mer om den nya bokens innehåll, samt hur man kan beställa den av mig som författare, kolla in detta inlägg.

Annonser
kommentarer
  1. Eva H skriver:

    Fascination o fruktan (i den äldre betydelsen då) är nog ord som beskriver min tro. Alltså håller jag med dig ;)
    Helig Ande tycker jag ofta blir smått bortglömd. Inte alltid o överallt givetvis men vissa sammanhang verkar ha väldigt liten förståelse av Anden. Därmed inte sagt att jag har all…
    Vad jag dock tror mig ha förstått åtminstone till dels är att DHA är en ”juste typ” som gärna har närmare kontakt än bara som gåvoförmedlare.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s