Julevangeliet och flyktingströmmarna

I flyktingströmmarnas Europa är det lättare än på länge att leva sig in julens evangelium. När Jesus föddes var hans föräldrar på resa. Kejsar Augustus påbud om att ”hela världen skulle skattskrivas” (Luk 2:1) tvingade dem att ta sig hela vägen från Galileen till Josefs hembygd i Judeen. Mellan Nasaret och Betlehem var det ca fem dagsresor, och det var knappast något som familjen längtade efter nu när Maria var höggravid. Att lämna Maria ensam hemma hade dock varit ännu mer problematiskt. Dels för att hon ville ha sin man i närheten när hon skulle till att föda, men också för att hon var i en socialt mycket utsatt position. Som grannarna i Nasaret såg på saken var hon ju en ”dålig kvinna”, som hade blivit gravid utan att vara gift.

I Betlehem utspelar sig den berömda scenen där Jesusbarnet föds och blir lagt i en krubba ”eftersom de inte fick plats i härbärget” (Luk 2:7). Exakt vad detta står för kan vi inte vara helt säkra på. Det är inte självklart att Jesus faktiskt föddes inne i stallet bara för att han lades i en krubba. I denna kultur var det nämligen vanligt att människor och djur i alla fall delvis bodde nära varandra – precis som det på många håll i världen kan vara också i dag. Men att det inte var någon glamourös födsel kan vi nog vara helt säkra på. Och även här får våra tankar gå till flyktingströmmarna. Josefs och Marias situation var inte olik den som i dag gäller för dem som är på flykt från kriget i Syrien och Irak.

Senare i berättelsen blir denna koppling om möjligt ännu tydligare. I Matteusevangeliets skildring av Jesu första år får vi nämligen veta att Herodes får höra talas om att Jesus har blivit född, och att han för att undanröja denna ”konkurrent” till sin egen kungamakt låter döda alla gossebarn i Betlehem. Lyckligtvis hinner Jesu föräldrar bli varnade för detta i en dröm från Gud (se Matt 4:13), och innan domen verkställs beger de sig av till Egypten. Först efter flera år känner de sig trygga nog för att vända tillbaka till Galileen.

Julens budskap handlar i grund och botten om inkarnationen – alltså att Gud har blivit människa som vi. Gud har gått in under våra villkor, och han har delat inte bara glädjen i att vara en människa – utan också fattigdomen, nöden och utsattheten. Som aposteln Paulus uttrycker det hela: ”Han ägde Guds gestalt men vakade inte över sin jämlikhet med Gud utan avstod från allt och antog en tjänares gestalt då han blev som en av oss” (Fil 2:6–7).

Detta är verkligen ett fantastiskt budskap, som vi tillsammans får fira under juldagarna!