Gästinlägg av David Wellstam
”Eh…jaha, vi kanske borde sätta oss på golvet?” sa jag lite besvärat. ”Det är ju typ bara vi som står upp!” För ca 6 år sedan besökte jag och min fru konferensen ”Living in the Super-natural” i England. Vi hade aldrig varit i kontakt med den nutida karismatiska rörelsen och ville bilda oss en egen uppfattning. Mot slutet av en samling betjänades alla av förbön och efter en halvtimme var det alltså bara vi och en handfull till av ca 700 personer som stod kvar! Resten låg utslagna på golvet, grät, skrattade, skakade. Vi hade läst om dessa fenomen i väckelsehistorien men blev ändå chockade när vi såg det på nära håll. Det var ovant och vi blev nog överväldigade av intensiteten av det. Gud gjorde uppenbarligen saker i människors liv men vi kände oss som om vi hade hamnat på en främmande planet och var de enda av vårt slag.
Att våra kroppar kan chockeras och överväldigas av världsaltets skapare kommer inte som någon överraskning. Någon har uttryckt det ungefär så här:
The chock isn’t that we are touched by God, but that we survive it.
Även om det är logiskt att det ibland märks när Gud förvandlar människors liv så reagerar vi ibland instinktivt negativt på fysiska reaktioner. Jag tror det beror på följande anledningar:
• Vi tappar kontrollen! Det som sker är tydligt övernaturligt och går ej att styra över. Vi svenskar är kontrollfreaks av naturen. Är man ledare blir det ännu mer otäckt. Man känner att man borde ha koll och det bara förvärrar känslan av otillräcklighet.
• Vi är ovana! De flesta kristna har inga problem med att dramatiska Gudsingripanden sker i Bibeln eller i historien. Men eftersom man aldrig eller sällan sett det med egna ögon blir det en chock.
• Det är övernaturligt! Vi västerländska kristna är mer präglade av den naturalistiska världsbilden än vad vi tror. Många reagerar instinktivt med skepticism när man stöter på någonting övernaturligt.
• Det är fysiskt och känslosamt! Vi svenskar är kända för att inte visa känslor. Detta präglar även många församlingars Gudstjänster. Ofta går det inte att utläsa vad som sker i människors hjärtan. Vi är generellt lite obekväma med känsloyttringar. När någon faller ihop och börjar gråta högljutt är det inte konstigt att vi inte vet vart vi ska ta vägen!
Inga av ovanstående anledningar är förstås skäl att avvisa Gudsmöten där fysiska reaktioner sker. När vi hade varit i England åkte vi hem med blandade känslor. Jag önskar att vi då hade vetat vad vi vet nu. Du kanske också skulle vilja förstå dessa bättre. Därför kommer här 6 punkter om fysiska reaktioner (från mitt dokument Falska profeter, falsk andlighet, urskiljning):
efterkristus.nu 