Det finns många tankar och åsikter om Bibeln i Sveriges kristenhet. En enkel uppställning av några av de vanligaste bibelsynerna skulle kunna se ut så här:
Katolsk
Bibeln är Guds ord, och därmed felfri, men den ska tolkas utifrån kyrkans tradition.
Evangelikal
Bibeln är Guds ord, och därmed felfri, men den ska tolkas utifrån sitt historiska, kulturella och språkliga sammanhang.
Fundamentalistisk
Bibeln är Guds ord, och därmed felfri, och den kan tolkas frikopplad från sitt historiska, kulturella och språkliga sammanhang.
Liberal
Bibeln är människors ord om Gud, och därmed felbar; övernaturliga händelser förklaras bort.
Luthersk …
I mitt eget sammanhang diskuteras det en hel del om vad som egentligen är att betrakta som en ”luthersk” bibelsyn. Många lutheraner – dock inte jag själv – värjer sig t ex för ordet ”evangelikal”, eftersom denna etikett går att sätta även på reformerta kristna (något som för vissa är ett rött skynke).
Den mest korrekta benämningen skulle nog mot denna bakgrund vara att med tyskarna tala om en ”evangelisch” bibelsyn, som då står för en tydlig betoning av Jesus, nåden och rättfärdiggörelse genom tro som centrum av Guds uppenbarelse. Men även med denna precisering kan man landa i rätt olika slutsatser. Själv fick jag t ex kritik från vissa lutherska präster för min bok om krigen i Gamla testamentet, eftersom de menade att jag som lutheran inte borde bry mig om dessa texter. Själv argumenterade jag tvärtom för att jag som lutheran faktiskt måste bry mig om dessa texter, eftersom Jesus själv betraktade dem som inspirerade av Gud. Det var alltså just min Jesuscentrering som ledde mig att gå i närkamp med Gamla testamentets texter om krig i Guds namn!
Diskussionen kring dessa och angränsande frågor torde fortsätta länge än. Av en av mina lärare på Johannelund fick jag i alla fall följande hållpunkter för att ringa in en luthersk bibelsyn, och jag har själv inga problem att skriva under på dem alla:
• Skriften allena – kyrkans tradition är underordnad Guds ord
• Skrift ska tolkas med skrift – om innebörden av ett bibelställe är oklart ska det bedömas i ljuset av vad Bibeln i övrigt har att säga
• Skriften är tillräcklig – där står allt vi behöver veta
• Skriften är tydlig i sitt syfte och budskap – därför kan vi låta även olärda män och kvinnor ta del av den
• Skriften är enhetlig i sitt ärende – dess huvudbudskap handlar om rättfärdiggörelse av nåd genom tro
• Skriften är outgrundlig – man blir aldrig färdig med den
• Skriften är Andens verk – den är inspirerad av Gud
• Skriften tolkar läsaren och behöver därför läsas under bön för att kunna tillgodogöras på rätt sätt – det är ett levande Ord
• Skriften är just sådan som Gud ville att den skulle vara
efterkristus.nu 
Med de punkterna är till och med jag lutheran… =) Jag måste säga att din lärares beskrivning av luthersk bibelsyn låter väldigt evangelikal.
Jag håller personligen med om alla punkter förutom den om att Bibelns huvudbudskap skulle vara rättfärdiggörelse. Tolkar man då inte hela Bibeln utifrån Romarbrevet? Jag tolkar hellre hela Bibeln utifrån evangelierna. Då är det mer korrekt att säga att det kommande Gudsriket med Jesus som kung är Bibelns huvudbudskap.
Helt rätt, Rickard! Det är ju därför som jag själv inte har några problem att kalla mig för evangelikal … Och till dem som muttrar över att både jag och Salt har ställt sig bakom Lausannedeklarationen brukar jag påpeka att jag inte kan hitta en enda punkt där denna skulle ligga i strid med Svenska kyrkans bekännelseskrifter.
Faktum är att jag inte vill säga emot dig ens i fråga om det sistnämnda … men på den punkten avviker både du och jag från den gode Martin Luther. Det är smällar man får ta! :) Rent faktiskt behöver man i och för sig inte göra heller denna skiljelinje så skarp. Det är ju av nåd genom tro som vi blir medborgare i det rike där Jesus är kung!
Den svenska väckelserörelsen bygger till överväldigande stor del på det lutherska/reformatoriska arvet. Det är ju därför vi alla kallas för ”protestanter”. Jfr också mitt tidigare inlägg:
Pingströrelsens teologi – och min