Är jungfrufödelsen viktig?

Vår nya tillträdande ärkebiskop, Antje Jackelen, har fått en hel del kritik för sitt svävande svar om Jesu jungfrufödelse. Varför? Är det verkligen en viktig och betydelsefull sak i den kristna tron? Svaret är otvetydigt JA!
Tron på att Jesus verkligen föddes av en jungfru är väldigt viktig (Jes 7:14; Matt 1:23; Luk 1:27, 34). Låt oss till att börja med se på hur evangelierna beskriver denna händelse. Som svar på Marias fråga ”Hur ska detta ske?” (Luk 1:34), säger ängeln Gabriel: ”Helig Ande skall komma över dig och den högstes kraft skall vila över dig” (Luk 1:35). Ängeln uppmuntrar också Josef att inte vara rädd för att ta Maria till hustru med orden: ”ty barnet i henne har blivit till genom helig Ande” (Matt 1:20). Vidare förklarar Matteus att Maria innan hon börjat leva tillsammans med Josef ”var havande genom helig Ande” (Matt 1:18). Även i Galaterbrevet är detta underförstått när Paulus skriver: ”när tiden var inne sände Gud sin son, född av kvinna” (Gal 4:4).

När vi läser dessa verser är det fullständigt klart att Jesu födelse var resultatet av den helige Andes ingripande i Marias kropp. Både det icke-kroppsliga (Anden) och det kroppsliga (Marias livmoder) var inblandat. Maria kunde inte göra sig själv gravid, och i det här fallet var hon enbart ett ”kärl”. Endast Gud själv kunde (givetvis) utföra inkarnationens mysterium.
Och samtidigt är det viktigt att stryka under att vi inte kan vara utan Maria. Då skulle ju inte Jesus vara sann människa. Bibeln lär oss att Jesu var fullt ut människa, med en fysisk kropp som vår. Han blev trött, hungrig, törstig, ledsen och glad och var begränsad i tid och rum precis som oss. Denna mänskliga natur fick han från Maria. På samma gång var han också fullt ut Gud, med en evig och syndfri natur (Joh 1:14; 1 Tim 3:16; Hebr 2:14-17).
Jesus blev inte född i synd, han hade inte en syndig natur (Hebr 7:26). Bibeln lär annars att alla människor har del av denna syndiga natur (Rom 5:12, 17, 19). Den förs vidare från Adam till generation efter generation. Jungfrufödelsen förhindrar att Jesus får del av denna syndiga natur och gör det möjligt för Gud att själv bli en ren, obefläckad och perfekt människa. En människa som delar alla jordiska förutsättningar, förutom syndanaturen. På grund av det kunde han också bryta syndens herravälde och sätta människor fria från den och dess konsekvenser (Rom 5:18).

Skulle jungfrufödelsen bara vara ett mytologiskt språkbruk, ett sätt att beskriva att Jesus var betydelsefull, så skulle Jesus inte vara något annat än en vanlig människa. Därför är läran om Marias jungfrulighet viktig, och avgörande!

Argumentet att det bara är Matteus och Lukas som beskriver det och att det därför inte är centralt är ganska fattigt. Även Johannes beskriver det, fast på sitt sätt: ”Ordet blev människa och bodde ibland oss” (Joh 1:14). Ordet existerade alltså innan ”han” blev människa. Hur skulle Josef och Maria kunnat bli havande med Gud, utan Guds eget ingripande?
Om Lukas går det heller inte att säga att han skriver mytologiskt. Inte om vi tror hans egna i ledande ord: ”efter att grundligt ha satt mig in i allt ända från början har nu också jag beslutat att skriva ner det för dig… för att du skall förstå att de upplysningar du har fått är tillförlitliga” (Luk 1:3-4).

Att kyrkan nu får en ärkebiskop som svävar på målet i denna viktiga och avgörande fråga är naturligtvis inte bra. Om vår högsta ledare och ansikte utåt inte delar den bekännelse som varit kyrkans sedan 300-talet så borde hon självklart inte vara vår högste ledare.