Svenska kyrkans skott i foten

I frågor om mer radikala sexuella relationer, som kommit upp i samband med LUF:s uttalanden och beslut i veckan, befinner sig tragiskt nog Svenska kyrkan i en situation där man inte har några argument att ta till för att tala emot detta. På området sex och samlevnad har man skjutit sig själv i foten.

I kölvattnet av den allt mer liberala synen på sexualitet och samlevnad som präglar hela vårt samhälle, inklusive kyrkan, så kommer den senaste tidens förslag från politiska ungdomsförbund om att tillåta incest och nekrofili som en naturlig följd.

Vi var många som försökte argumentera på detta sätt redan när Svenska kyrkan fattade sitt beslut om att välsigna och viga samkönade par; att det skulle öppna upp dörren till liknande resonemang i fler frågor gällande sexualitet och samlevnad. Den retorik som användes då från kyrkans ledning var kortfattat att Gud är kärlek och därför är allting som sker i kärlek rätt och gott. Så länge vi inte skadar någon annan så kan mänsklig kärlek aldrig vara fel.

Hur mycket välvilja det än fanns i detta resonemang och beslut, så var problemet med det att man då slog in på en väg där man kunde använda detta resonemang om betydligt fler (sexuella) relationer. Det är vad vi ser idag med förslag på att tillåta månggifte, incest och nekrofili.

Så resultatet nu är att Svenska kyrkan har satt sig själva i en situation där man inte kan argumentera emot dessa förslag som kommer från till exempel LUF. Även om man skulle tycka att t.ex. incest är moralisk oförsvarbart och fel, så har man inga argument att ta till för det, eftersom man då skulle tala emot sig själv i tidigare fattade beslut.

Om man från Svenska kyrkans sida i denna fråga till exempel skulle hänvisa till Bibelns tydliga ord i fråga om just incest, så faller det argumentet platt till marken eftersom man tidigare ignorerat Bibelns tydliga ord om samkönade relationer. Skulle man försöka argumentet att det är fel eftersom det kan förekomma makt-spel i syskonrelationer eller föräldra-barn-relationer, så kommer man bara mötas med sitt eget argument att så länge det sker i kärlek och båda är med på det så kan det inte vara fel. Osv.

Det är i grund och botten samma argument som Svenska kyrkan själv använde i sin kamp för samkönade vigslar, som nu används i kampen för andra, ännu mer radikala sexuella samlevnadsformer. På detta sätt har man från Svenskkyrkliga håll hamnat i en situation där man inte längre har någonting att säga till om i dessa frågor, om man nu skulle vilja hävda att det är fel med incest eller nekrofili.

Detta är den naturliga följden då man väljer att slå in på en väg som leder bort från Guds ord. Till sist kan man inte finna argument för att hålla fast vid någon absolut moral alls. Det var precis detta många av oss anade för tiotalet år sedan och försökte varna för. Nu får vi alla ta konsekvenserna av de val som gjorts. Och det kommer att vara våra barn och ungdomar som drabbas hårdast av det.