För mig innebär sommaren – bland annat – att jag lyssnar på skvalmusik på radion. Det innebär att jag får höra låtar som jag aldrig själv skulle köpa eller spela på stereon hemma. En låt som jag hörde i somras var The Arks: Breaking up with God. Jag har bara ytlig kunskap om Ola Salo i The Ark, men vet att han har en kristen bakgrund som han nu har tagit avstånd ifrån. Men texten i låten är väldigt intressant och förvånansvärt insiktsfull. Och jag tror att det på något plan – tyvärr – är en text som egentligen är svenska folkets text till och om Gud. Refrängen lyder:
I heard the call, but I won’t follow. ‘Cause now I’m breaking up with God. I’ve had it with shame, I’ve had it with sorrow. Now I’m breaking up with God. And the devil too. Now I wanna dance the night away. Reach my heaven alive.
Först av allt vill jag säga att jag tror det är viktigt att inte läsa in för mycket i låttexter. Så följande är knappast The Arks tolkning av sin text, utan min om svenska folket.
Vi har alltså hört kallelsen, men vi vill inte följa. Det betyder inte att vi förnekar Guds existens men vi vill inte betala priset att följa honom. Så därför gör vi slut med Gud. Skammen och sorgen tror jag ofta kommer från kyrkan. Människor har känt sig fördömda och skämts för det dem är och gör, men vi kristna har inte kunnat förkunna evangeliet för dem: att dem är förlåtna. Det som är fascinerande – och en vanlig tro bland vårt folk – är sista raden. Människan gör slut med allt vad Gud och djävul heter, men räknar ändå med himlen. Så när det kommer till kritan så tror man ändå, men man är som sagt inte villig att betala priset som levande.
efterkristus.nu 