Att tolka och förstå Bibeln – del 6

Postat: 25 oktober, 2011 av Jonas Nordén i Bibeln, Lärjungaskap
Etiketter:

Ett gammalt bra uttryck som är väl värt att fortfarande användas i detta sammanhnag är: ”Bibeln skall läsas i frälsningsavsikt”. I denna sjätte artikel i denna serie ska jag dela några personliga hållpunkter som har hjälpt mig, och som kanske kan få bli till hjälp också för dig att läsa och förstå din Bibel på rätt sätt.

Vi har säkert alla läst i Hebréerbrevet att Guds ord är ett levande ord. Gud skickar ut det, säger också profeten Jesaja, för att det skall utföra någonting (Jes 55:10-11). Men vi måste nog erkänna, att det inte alltid känns på det viset. Inte alltid när ordet predikas, och kanske ännu mindre när vi läser det. Det är inte så lätt att läsa sin bibel. Jag började själv läsa den på allvar när jag var ca femton år. Det var mycket som tog emot. Och det kan det bli också för den som troget och tacksamt läst sin bibel i många fler år. De gamla brukade säga, att det behövs vissa ting för att kunna läsa Bibeln rätt: bön, flit, lydnad och frälsningsavsikt. Jag tror vi börjar med fliten.

Att läsa med flit

Det är viktigt att man verkligen tar sig tid att läsa. Gör jag inte det, så blir det aldrig av. Och Guds ord är nödvändigt, för att en människa skall kunna bli en kristen och vara en kristen. Varför det? Är det inte tron som gör en människa till kristen? Jo, men det är främst Ordet som skapar tro på Kristus (Rom 10:17). Därför är det lika nödvändigt att läsa Bibeln som att äta. Slutar man att äta, blir man snart hungrig, svulten och maktlös, och så småningom går det riktigt galet.

Det är likadant med Ordet: vi är inte skapade till att svälta. Vi kan inte ta oss en långfasta på tre månader eller ett halvår utan att ta skada – eller åtminstone lida brist på näring. Därför måste vi se till att vi till varje pris får tillgång till ordet. För att vi behöver det – inte för att vi alltid njuter av det. Likadant med mat – eller med annan relation. Jag känner ju inte alltid att jag växer närmre min fru var gång vi umgås och spenderart tid ihop. Men jag vet att vi gör det ändå. Ibland känns det och då är det härligt, men alltid gör det nytta – oavsett känslor.

Detta i sin tur kan medföra en rad konkreta problem: När skall jag läsa den? Var skall jag börja? Bibeln är en stor bok. Var skall man öppna den någonstans?

Först måste vi se till att vi får en stund, då vi får vara i fred. Helst inte en tillfälligt vald stund, utan en fast punkt på dagsprogrammet. Kanske blir det olika klockslag olika dagar, alltefter mitt veckoschema. Men den stunden behöver finnas där, och jag behöver hålla på den, så att inte alla möjliga tillfälliga sysslor får inkräkta på den. Så har jag alltså skaffat mig en möjlighet att få vara i fred för att läsa. Jag tar min bibel och öppnar den. (Ps. 1:1-3)

Att läsa med bön

När jag väl tagit mig tid så börjar jag inte läsa utan vidare. Det är en god regel att börja med bön. Man måste göra klart för sig, att det jag nu kommer att läsa är ett budskap, som Gud har sänt ned här i världen för att utföra något, också med mig. Det är ungefär som om det hade kommit ett brev i brevlådan – ett underligt brev, inte likt något annat, kanske ett kärleksbrev. Jag ser på avsändaren: brevet är från henne som jag är kär i. Här står jag med ett brev från min älskade i mina händer. Vad gör jag? Jag letar givetvis upp en ostörd plats för att insupa varje ord av detta magiska brev. Jag läser det ivrigt för att se vad hon vill mig.

Något av detta skulle det alltid vara med vår bibelläsning. Gud har satt denna bok i min hand för att ge mig en kärlekshälsning och för att utföra någonting i mitt liv. Denna bok rymmer det som Gud vill säga för att ge mig råd, tröst och klarhet i svåra lägen, varningar så att jag håller mig på rätt väg och den tro jag behöver för att kunna leva och dö. Det är inte säkert att varje kapitel är ett brev till mig, att varje vers talar till mig. Gud har så många andra barn att tänka på. :-) Men jag kan vara säker på att allt det som jag behöver i detta livet för att kunna känna Gud och leva som hans barn, det finns här.

Nu skall jag alltså ställa in mig så, att om det finns något i min bibel i dag, som Gud vill säga just till mig, så skall jag ta emot det från honom. Alltså måste jag be. Själv brukar jag be ungefär så här: ”Herre, tack för ditt ord som är en hälsning också till mig. Jag vet att du helige Ande har inspirerat människor att skriva ner det och jag ber dig nu att du ska inspirera mig när jag läser. Påverka mig, prägla mig, led mig och lär mig genom ditt ord, så att jag blir mer och mer lik dig.”

När man på det sättet har sin mottagare rätt inställd på rätt våglängd – Guds våglängd, på vilken man hör honom tala till oss – så kan man slå upp och börja läsa. Det är inte alltid man upplever eller känner någonting ändå – men Gud verkar i oss i alla fall!

Att läsa i ordning

Hur skall man då läsa? I ordning är en gammal god regel. Det betyder inte, att man behöver börja i första Mosebok och läsa från pärm till pärm. Det kan man göra – åtminstone någon gång – när man blivit en erfaren kristen. Men om man är en nybörjare, så lyder regeln: Börja i Nya Testamentet. Läs något av evangelierna – inte nödvändigt alla fyra i följd. När du läst ett evangelium, så gå till något av de brev, som brukar vara lättast att förstå, t ex Filipperbrevet eller Johannes första brev. Har du läst dem, så gå tillbaka och läs ännu ett evangelium, därefter kanske Apg. och så ännu ett brev.

Så håller man på tills man läst det mesta i Nya Testamentet. Då kan man gå över och läsa någon del av Gamla Testamentet. Inte heller där läser man var som helst. Man börjar med någon av kärnböckerna. Femte Mosebok är den bok som Jesus själv oftast citerar. Det är en viktig bok. Jesaja är också central. Många av våra viktigaste texter i kyrkan är tagna ur den boken. När man läser den första gången, kan man begränsa sig till de 12 första kapitlen och därefter läsa från det 40:e, så får man med det viktigaste. Psaltaren är också flitigt citerad i Nya testamentet.

Hur mycket skall jag läsa? Det finns ingen bestämd regel för den saken. (3 kapitel om dagen= Bibeln på ett år). Man kanske läser ett stycke, en spalt, ett halvt kapitel eller ett helt, om man har tid till det. Det viktiga är inte att hinna med så mycket som möjligt utan att man tänker på det man läser och blir stilla inför det. Säger det här någonting om mig, om mitt arbete i dag, om min situation, om min sjukdom, om mina svårigheter?

Och när ett ord någon gång slår ned i hjärtat – så som Guds ord kan göra – så skadar det inte att stryka under det ordet. Allt eftersom åren går skall man finna, att det blir allt fler sådana förstrukna verser. På vissa sidor finns det knappast en vers, som inte talat till mig och sagt något särskilt i något särskilt läge. Kanske har jag skrivit ett datum i kanten. Det var en viktig eller svår dag i mitt liv, och Gud sände mig just det ordet på den dagen. När jag kommer tillbaka till sådana ställen, så hjälper mig just understrykningen att göra ordet levande på nytt.

Alltså: Läs i ordning. Börja där du slutade i går. Gör det inte med den inställningen: Nu måste jag komma igenom det här. Utan med den rätta inställningen: Herre, visa mig vad det är du vill säga i dag.

Vi behöver läsa mer och oftare i Nya Testamentet än i det Gamla. Några av böckerna i Gamla Testamentet läser jag kanske endast några få gånger under ett helt långt liv.

Att få hjälp genom predikan

Predikan i kyrkan hör också till de hjälpmedel vi har fått för att förstå Bibeln bättre. Har man läst texten i förväg, så lägger man märke till mycket i en god och bibliskt grundad predikan, som annars kanske bara skulle ha glidit förbi. Vi predikanter är ju också till för att man skall fråga oss om det som man inte förstår. Våra bibelstudier är en hjälp för människor att komma in i Bibeln och lära sig använda den på egen hand. I varje bibelstudiegrupp kan man gärna med regelbundna mellanrum ha en frågestund eller ett samtal, då var och en får ta med sig sin bibel och fråga om det som man inte förstått under sin enskilda läsning.

För den som läser rätt och använder den hjälp han kan få, öppnar sig Bibeln. Man förstår den bättre och bättre. Men man skall inte tro, att man någonsin kan begripa allt. Och man skall inte vara ängslig, när man inte begriper. Det finns sådant som tycks ligga där som oåtkomliga stenblock. Sådant får man låta vara. Det finns någon förklaring på sådant också. Somliga förklaringar kan vi få här på jorden. Men somligt kan förbli otillgängligt för oss som lever nu. Det har varit avsett för en annan tid och kommer kanske att bli levande för en annan generation.

Tänk på Uppenbarelseboken! Många av dess bilder och antydningar är gåtfulla för oss. Men när den dagen kommer – om det nu är vi eller en annan generation som får uppleva den – kan vi vara säkra på att allting kommer att bli genomskinligt klart. De som lever då kommer att förstå, varför det stod just på det viset. Vi kan inte begära att allt skall vara lika genomskinligt klart för oss.

Vi kan använda Luthers kloka ord: ”Är det något i Skriften, som jag inte förstår, så tar jag av hatten och går förbi. Jag går vidare till det som jag begriper. Jag diskuterar inte med Gud. Jag försöker inte vara visare än han. Jag tar av hatten och säger: Herre, jag vet att du är också här, men detta förstår inte jag!”

Det kan också hända att man får vara med om att när man kommer tillbaka till samma ställe nästa gång, så kan man plötsligt förstå det. När man lärt känna sin bibel bättre, kan man sätta in också detta i rätt sammanhang, och då blir det meningsfullt. Bibelord skall med bibelord tolkas: viktig grund!

Att läsa med uthållighet

Har man alltså lärt sig läsa med flit, i ordning och med bön, då kommer nästa svårighet. Det gäller att hålla på, även när jag inte har någon särskild lust till det. Om man låter bibelläsningen – liksom bönen eller kyrkobesöket – bero på om man känner en inre drift till det, så går det galet. Lika galet som om man faller över bord och bara väntar på att man skall flyta upp av sig själv och åter se himlen över sitt huvud. Visst händer det att man flyter upp både två och tre gånger, men man drunknar ändå till slut, om man inte själv tar några ordentliga simtag, när det behövs.

Det är likadant med vårt andliga liv. Det finns något som vi måste göra själva. Går man och väntar på lusten att bruka Guds ord och bönen, så sjunker man till slut ned i det mörka djupet, där Gud tycks vara död. Någon har sagt att man äter sig hungrig och svälter sig mätt. Det gäller också för den mat som serveras i Bibelordet.

Den lust att läsa Guds ord, som gör att det går av sig självt, den ger oss Gud kanske i början. Men när han ser att vi kommit i gång och vet hur vi skall göra, då vill han att vi skall älska honom för hans egen skull, inte därför att det känns angenämt eller behagligt. Han vill lära oss att hålla på, hur det än känns. Han vet att det kommer svåra tider, när vi kanske blir hånade eller har råkat i stora personliga svårigheter, eller är deprimerade och sjuka och alltså inte känner några behagliga känslor. Han vet att vi en gång skall dö, alldeles utblottade på allt det som kan kännas behagligt. Likafullt skall vi kunna hålla honom i handen. Det lär han oss, när vi sätter oss ned vid vår bibel och knäpper våra händer och ber, fast vi inte har den minsta lust till det.

Att läsa med lydnad

Detta hör med till det som de gamle menade när de sade, att man skall läsa Guds ord med lydnad. Jag skall göra det, vad jag än själv känner eller tycker. Nu kommer en annan del av lydnaden: att göra det man hör, eller att göra det som står! Detta är Jesus själv noga med att poängtera (Matt 7:24ff: Liknelsen om huset på berggrunden och huset på sanden). Ingenting behagar Gud så mycket som när vi lyder honom. I vår Bibel finns en rad uppmaningar som är riktade till speciella personer i speciella situationer i en speciell tid. De uppmaningarna i Bibeln behöver vi inte lyda (bygg ingen stor båt på din bakgård och hämta inte Paulus mantel i Troas hos Karpos). Men det finns allmänna uppmaningar – riktade till alla som vill tillhöra Gud och vara Jesu lärjungar – de bör vi lyda!

Att läsa i frälsningsavsikt

Till sist kommer vi till det som våra fäder brukade sätta som det sista och viktigaste: att man skall läsa i frälsningsavsikt. När man öppnar sin bibel, skall man alltid göra det med frågan efter frälsningen levande i sitt hjärta: Hur skall jag bli en kristen? Vad vill Gud med mitt liv? Hur skall jag komma i ett rätt förhållande till Gud, så att han är min Gud och jag hans barn? Kan jag få vara det, jag som ser hur mycket som brister hos mig? Hur skall jag kunna få det förlåtet?

Det är främst sådant Gud vill lära oss med sitt ord. Det är därför han har sänt ut det. Det är genom detta ord, som han räcker oss sin hand så att vi kan gripa den. Genom ordet lyfter han oss upp i sin famn och håller oss kvar där. Eftersom det är sant, så är det verkligen lönt att hålla på. Det är verkligen värt det.

Låt oss alltså försöka och försöka på nytt. Gud vill det. Det går, även om det finns svårigheter. Ju mer vi kommer igenom svårigheterna, desto kärare blir oss ordet, desto mera vet vi om Gud, dess fastare håller han oss i sin hand. Och det var det han ville verka, när han sände ut sitt ord. Också till oss. Nu, i vår tid.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s