Vi har hittills argumenterat för att både NT och GT med god grund kan ses som Guds ord. Men är verkligen allting som står där Guds ord? Hur då? På vilket sätt?
Läran om gudomlig inspiration
Låt oss återigen se på några exempel från Bibeltexten:
- I 1 Mos. 3:1 frågar ormen Adam och Eva: ”Har Gud verkligen sagt att ni inte får äta av något träd i trädgården?”
- I 2 Mos. 20:1-17 ger Gud de tio budorden till Mose. Det står först ”Detta är vad Gud sade:…”
- I 2 Sam. 11:14-26 skriver David ett brev där han ber Joav att sätta Uria i det första stridsledet, så att han skulle bli dödad.
- I Ps. 36:6-13 är det tydligt David som ber en bön till Gud.
- I Jes. 42:5-9 är det ett profetord från Jesaja som börjar: ”Så säger Gud, Herren…”
- I Joh. 1:1-5 skriver evangelisten en väldigt poetisk inledning som anspelar på skapelseberättelsen.
Är alla dessa exempel verkligen ”Guds ord”? En del texter i Bibeln är inte särskilt svåra att argumentera för att Gud själv ligger bakom. Det gäller t.ex. texten i 2 Mos 20:1-17 när de tio budorden ges, och många av de profetiska budskapen i Gamla testamentet, som tydligt har Herren själv som avsändare.
Knepigare blir det när texterna riktas mot Gud själv, som ofta är fallet i t.ex. Psaltaren. Kan det verkligen vara Guds ord som riktas mot Honom själv? På samma sätt undrar man om Ormens ord i Lustgården till Adam och Eva kan vara Guds. Det är väl Satan som talar där?
Ja, listan på frågor skulle kunna göras lång och listan på svar kanske ännu längre… Det svarsalternativ som är det bästa är det som argumenterar för en gudomlig inspiration av Bibeln.
Vi vet ju att Bibeln är ju nedtecknad av människor. Vi tror inte som t.ex. muslimerna att Bibeln är nedkommen från himlen direkt från Gud. Människorna som skrivit den har däremot varit under inspiration av Guds Ande och därför kan vi hävda att det trots allt är Guds ord. Bibelord som stöder detta är:
”Ingen profetia (i Skriften) har förmedlats genom mänsklig vilja, utan drivna av helig Ande har människor talat ord från Gud” (2 Pet. 1:21).
Inspiration genom helig Ande är alltså här grunden för Bibelns tillkomst. Underförstått måste Bibeln också tolkas med hjälp av Anden, eftersom den från början förmedlades av Anden. Paulus skriver:
”Varje bok i skriften är inspirerad av Gud och till nytta…” (2 Tim. 3:16)
Kärnpunkten här är att varje del av Skriften (Bibeln) har sina egna av Gud bestämda syften i kraft av sin gudomliga inspiration. Det ord som översätts med inspiration är intressant. Det betyder ordagrant ”ingiven genom Guds andedräkt”, eller ”utandad av Gud”. Ord kan aldrig uttalas utan utandning och däri ligger en djup hemlighet. Jesus omtalas som Ordet som fanns i begynnelsen och Anden som i begynnelsen svävade över vattnet kan också översättas med andedräkt. Guds Ande svävade över vattnet i tidernas begynnelse när Gud skapade genom sitt Ord.
På samma sätt är varje ord i Bibeln nedtecknat under samma helige Andes ledning. Skrifterna kan alltså ha gudomligt ursprung och vara nedtecknade under gudomlig inspiration, även med ett mänskligt författarskap. Det är ju så på många plan i den kristna tron – att Gud och människan samarbetar. Vi kan inte riktigt förstå sambandet mellan vårt eget trossteg och den gudagivna tron, eller vår egen viljeaktivitet och Andens helgelseverk i oss. På samma sätt kan vi inte heller riktigt förstå hur Gud gick till väga för att inspirera människor att skriva Bibeln, men den del av uppenbarelsen som vi kallar särskild, där Bibeln ingår, behöver alltid ett visst mått av tro. Och med tro är det inga problem att se Gud som inspiratör till Skriften.
Till sist några Bibelord att meditera över:
”Herre till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord.” (Joh. 6:68)
”Låt Kristi ord bo hos er, med all sin vishet och all sin fullhet (Kol. 3:16)
”Därför måste vi desto mer ge akt på det vi fått höra, så att vi inte tappar kursen. Redan det ord som förmedlades av änglar var giltigt, och varje överträdelse och ohörsamhet fick sitt tillbörliga straff. Hur skall då vi slippa undan, om vi inte rätt uppskattar en sådan frälsning, den som Herren först förkunnade, som vi har fått bestyrkt av dem som hört honom och som Gud själv har bekräftat med tecken och under och olika slags kraftgärningar och genom att dela ut helig Ande efter sin vilja” (Heb. 2:1-4)
”Se till att ni inte avvisar honom som talar. Ty om inte de kunde komma undan som avvisade honom när han här på jorden tillkännagav sin vilja, hur skall då vi kunna det om vi vänder oss bort från honom när han talar till oss från himlen” (Heb.12:25).
PS. Om du vill läsa mer om detta ämne kan du gärna kolla in Olofs artikel på temat ”Utan fel i allt!?”. Direktlänken finner du här.
efterkristus.nu 
Mycket bra artiklar.