Har vi förlorat vår förmåga till förkrosselse?

Postat: 2 oktober, 2012 av olofedsinger i Lärjungaskap, Tillbedjan
Etiketter:, , , , ,

Ett av de viktigaste inslagen i äldre tiders väckelser var syndanöden. Alltså förkrosselsen över den egna otron, över det egna upproret, över ”vår del i världens bortvändhet från Gud”.

Utan tvekan kunde det ibland bli en för stark betoning på detta. Stereotypa mönster för hur gudsmötet måste se ut kunde förkväva den flexibilitet och spontanitet som behöver få prägla vår gemenskap med Herren. Talet om vår egen uselhet kunde bli till en andlig jantelag, där man aldrig riktigt fick glädja sig över det goda som Gud har skänkt oss både genom skapelsen och frälsningen.

Men i dag tror jag ändå att vi är långt från dessa båda diken. Min farhåga är i stället att vi är många som i det närmaste har förlorat vår förmåga till förkrosselse.

När vi i kyrkan ställs inför en utmaning som vi har svårt att hantera i oss själva tenderar vi därför att reagera med vrede eller irritation. Med ett av dagens stora inneord blir vi ”kränkta” snarare än förkrossade när vårt behov av omvändelse kommer på tal. Vi försvarar våra tillkortakommanden i stället för att kasta oss på Jesus och hans kors.

Detta sätt att reagera är bekymmersamt av flera skäl. Först och främst visar det en defekt i våra inre liv. Den som har förlorat sin förmåga till förkrosselse har förlorat något av sin egen mänsklighet. Ännu allvarligare är dock att det pekar på en defekt i vår relation till Gud. Bara den som är förkrossad kan ju på djupet se behovet av Jesu försoning.

I Gamla testamentet talas det ibland om israeliterna som ”styvnackade”. Att vara ”styvnackad” är att ha en ovilja att böja sig. En ovilja att ödmjuka sig. Kanske är det så att även vi håller på att hamna i denna olycksaliga belägenhet? Några testfrågor för mig själv, för dig och för Sveriges kristenhet i stort skulle i så fall kunna vara:

• När grät du senast över ditt kalla hjärta, din oförmåga att beröras av världens nöd och din ovilja att på djupet omvända dig från synden?

• När grät du senast över de människor i din omgivning som är på väg att gå förlorade för att de inte tror på Jesus som sin frälsare?

• När grät du senast över den kristna kyrkans ömkliga tillstånd i Sverige och i Europa i stort?

Jag tror inte att jag är den ende som kan behöva be om Guds nåd när det gäller detta!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s